Kalas och Carl-Einar Häckner
I fredags var vi först hos Micke's mormor som fyllde år,
sedan bar det av in till Liseberg för att kolla på ovan nämnda pajas,
Carl-Einar Häckners Varieté.
Han är verkligen inte klok nånstans den människan.
Skrattade lite halvt ihjäl mej ett par ggr.
Sedan efter det så traskade vi runt på stan en stund,
i jakt på nån bar som inte var överfull,
gav rätt snart upp den jakten;
det var knöööökat överallt
Löningshelg, vackert väder, Gothia och Pink-konsert
är ingen bra kombination om man vill få plats på "solsidan" av Avenyn
Så vi tog vagnen hem istället,
eller ja, hem och hem,
till Majorna iaf!
Hamnade tillslut på Göta's,
as usual. =)
Har kommit fram till att jag nog är lite udda,
Anna var med i fredags,
(För er som inte är så insatta,
Anna är Micke's f.d flickvän)
jag borde tycka det är jobbigt att umgås med henne,
men det gör jag inte, jag tänker nästan inte ens på
"vem hon är" dvs Micke's ex.
Alla som jag nämnt för att jag/vi umgås med henne,
har reagerat och sagt "Oj, hur klarar du av det?" typ.
Så jag har förstått att det kanske inte är "helt normalt"
att kunna umgås med pojkvännens ex,
utan några "hard feelings" lixom.
Men i detta fallet så ser jag henne som Anna,
och inte som Micke's ex
Pratade med Micke om det i fredags,
och kom fram till att det nog är en kombination
Dels så ÄR jag inte svartsjukt lagd,
sedan så hade det nog vart annorlunda om jag INTE tyckt om Anna,
för jag tycker ju hon är en störtskön tjej,
men hade hon vart en sån blåst människa som jag bara inte klarat av,
då hade det nog vart annorlunda tror jag.
Men jag tror ändå inte det hade vart av SVARTSJUKA
som jag satt fötterna i backen,
utan isåfall av den enkla anledningen att jag inte gillar människan i fråga.
Micke har nämligen sådana ex oxå . . .
Som jag direkt känt att "Nej, denna människan kommer jag aldrig kunna tycka om"
. . . jag har väldigt lätt för att känna sånt fort,
och lika fort som jag känner det, lika svårt har jag att ändra uppfattning . . .
En gång hatad, alltid hatad. typ.
Men iaf.
Jag är nog inte helt som alla andra,
men i detta fallet är det ju en bra sak.
För jag vet att både Anna och Micke är i behov av varandras vänskap,
och jag gillar ju dem båda (på varsitt sätt då såklart)
så jag har inga problem att umgås allihop,
eller att Micke och Anna umgås =)
Jag är nog helt enkelt en okomplicerad och lätthanterlig människa!!
Mamma, sluta skaka på huvvet!!!
Såååå komplicerad är jag väl ändå inte?!
sedan bar det av in till Liseberg för att kolla på ovan nämnda pajas,
Carl-Einar Häckners Varieté.
Han är verkligen inte klok nånstans den människan.
Skrattade lite halvt ihjäl mej ett par ggr.
Sedan efter det så traskade vi runt på stan en stund,
i jakt på nån bar som inte var överfull,
gav rätt snart upp den jakten;
det var knöööökat överallt
Löningshelg, vackert väder, Gothia och Pink-konsert
är ingen bra kombination om man vill få plats på "solsidan" av Avenyn
Så vi tog vagnen hem istället,
eller ja, hem och hem,
till Majorna iaf!
Hamnade tillslut på Göta's,
as usual. =)
Har kommit fram till att jag nog är lite udda,
Anna var med i fredags,
(För er som inte är så insatta,
Anna är Micke's f.d flickvän)
jag borde tycka det är jobbigt att umgås med henne,
men det gör jag inte, jag tänker nästan inte ens på
"vem hon är" dvs Micke's ex.
Alla som jag nämnt för att jag/vi umgås med henne,
har reagerat och sagt "Oj, hur klarar du av det?" typ.
Så jag har förstått att det kanske inte är "helt normalt"
att kunna umgås med pojkvännens ex,
utan några "hard feelings" lixom.
Men i detta fallet så ser jag henne som Anna,
och inte som Micke's ex
Pratade med Micke om det i fredags,
och kom fram till att det nog är en kombination
Dels så ÄR jag inte svartsjukt lagd,
sedan så hade det nog vart annorlunda om jag INTE tyckt om Anna,
för jag tycker ju hon är en störtskön tjej,
men hade hon vart en sån blåst människa som jag bara inte klarat av,
då hade det nog vart annorlunda tror jag.
Men jag tror ändå inte det hade vart av SVARTSJUKA
som jag satt fötterna i backen,
utan isåfall av den enkla anledningen att jag inte gillar människan i fråga.
Micke har nämligen sådana ex oxå . . .
Som jag direkt känt att "Nej, denna människan kommer jag aldrig kunna tycka om"
. . . jag har väldigt lätt för att känna sånt fort,
och lika fort som jag känner det, lika svårt har jag att ändra uppfattning . . .
En gång hatad, alltid hatad. typ.
Men iaf.
Jag är nog inte helt som alla andra,
men i detta fallet är det ju en bra sak.
För jag vet att både Anna och Micke är i behov av varandras vänskap,
och jag gillar ju dem båda (på varsitt sätt då såklart)
så jag har inga problem att umgås allihop,
eller att Micke och Anna umgås =)
Jag är nog helt enkelt en okomplicerad och lätthanterlig människa!!
Mamma, sluta skaka på huvvet!!!
Såååå komplicerad är jag väl ändå inte?!
Postat av: Mamma
Rackarns unge :-))))
Älskar dig som du är, det vet du!!
Postat av: Emelie!
Jag känner igen det där, icke-svartsjukan! Jag tror att jag många gånger är provocerande ICKE-svartsjuk istället för tvärt om... jag kan känna ett sting svartsjuka inför vissa personer (men då med all rätt och inget att hojta om i bloggkommentarer), men överlag - icke. Jag vet hur det är att leva med extremt svartsjuka personer.
Dessutom skulle inte min svartsjuka gå ihop med att jag har extremt nära kontakt med mitt ex Hanna och älskar henne som en bästa vän - vore motsägelsefullt. :)
