I'm Alive!!

Efter påtryckningar från lite här och var,
så kommer här ett blogginlägg! =)

Jag känner mej ibland som en dålig bloggare
(vilket jag väl kanske är . . .)
Jag får lixom inte tummen ur till att skriva inlägg,
förutom de dagar då det ibland kommer flera på rad.
Det är inte det att det INTE har hänt/händer saker,
utan isåfall mer att jag får mindrevärdeskomplex
"Varför skulle folk bry sej om mina skavanker?" lixom
Men som en vän till mej skrev i sin blogg för ett tag sen,
"
Det är för min egen skull som jag bloggar,
inte för nån annans
"
Ska anamma det mottot tror jag.
Sedan så vet jag aldrig hur mycket jag vågar/kan med
att skriva i en blogg.

Men för att göra en liten resumé av senaste tiden;

Förra veckan fick jag ytterligare bevis på att sjukvården är katastrof
Var iväg akut med min mage,
den är aldrig bra, nu var den värre än vanligt
Men för att göra en lång historia kort,
efter att ha suttit i väntrummet flera timmar,
brytit ihop inombords ett antal ggr
och vart på väg att rymma hem igen,
så kom jag iaf in till läkaren,
får förklarat mitt problem
och varför det är som det är
(dvs. flera år av ätstörningar)
så säger hon till mej att
"Jag inte ska belasta vården mer än jag redan gör,
se till att sluta vela med maten,
så ska du se att magen blir bättre nån gång" typ
(Minns inte ordagrant vad hon sa,
har försökt förtränga det,
för jag blev så ledsen,
men ni förstår kanske vad hon menade iaf...)
    Kände mest för att lägga mej på motorvägen när jag gick därifrån....
Åkte hem till mamma, så fick hon följa med mej till läkaren i Henån istället,
dom vågar oftast inte "skylla på ätstörningen" när mamma är med,
sjukt att det ska va så . . .
menmen.. det börjar bli bättre nu
men jag går ALDRIG till vårdcentralen i Majorna igen . . .



Midsommar var ju i förra veckan.
Jag kan ärligt säga att jag hatar midsommar.
Dels för att det som med de flesta andra högtider
kretsar alldeles för mkt kring mat för min smak,
och sen av lite andra orsaker som jag inte vill gå in på här.
Det hände en sak för några år sedan som brännmärkte mej för livet.
   Jag överlevde dock denna midsommaren oxå.
Mådde dock inte så bra på midsommarafton,
så jag gick hem ett tag,
men gick sedan tillbaka igen
(Var hos våra grannar hemma på Orust)
Så på det stora hela var midsommar bra,
fick även donerat bort några nallar till grannarnas barn.
Hade en period när jag var som sjukast då jag samlade på nallar.
Läkarna sa att det ibland blir så,
man försöker ordna till livet genom att börja om från barndommen.
Känner att jag fortfarande kan få slängar av sånt
men nu kan jag hantera det...



På lördag ska jag och skrutt till Bergakungen och kolla på Eclipse
Jag längtar halvt ihjäl mej!!!!




Ska försöka bli bättre på att uppdatera vad som händer i mitt liv,
om det är nån som verkligen bryr sej  . . .

Allergihelvete! (Och ny kategori)

Vaknade för en stund sedan,
och fick nästan med våld tvinga upp mina stackars ögon.
Dom var helt igencementerade av gegg
Myyyysigt.
Yes indeed. . .
Nåja, snart är väl den värsta pollensäsongen över . .
Kunde bara vaktmästaren låta bli att klippa gräset utanför tills dess,
så vore jag übertacksam! haha




Ny kategori ja!
Eftersom jag läser en hel del,
och ser på en hel del filmer,
men framförallt läser,
så tänkte jag att jag ska ge er tips på
böcker och filmer jag gillat!!!

Först ut är:

*trumvirvel*

Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist


Ajvide har ett sätt att skriva,
så det kryper in under skinnet.
Man tror på det han skriver,
det blir så fruktansvärt verkligt.
Jag (nästan) sträckläste boken,
och inatt efter att jag läst ut den,
så hade jag sååååå svårt att somna.
Såg spöken överallt.
   Ajvide har ändrat sättet att skriva lite,
från hans debutroman "Låt den rätte komma in"
och efterkommande bok "Hantering av odöda",
i dom så var det som VI ser som "monster"
det som gjorde boken skrämmande.
Vampyrer och zombies.
Skräck som går att "ta på"
I både Lilla Stjärna och Människohamn (Oxå mkt läsvärd)
så är det människan i sig som är monstret, ondskan
och ondskan, som hela tiden vilar i naturen,
omgivningen omkring oss.
Vi går aldrig trygga.




[Klicka på bilden för att komma till AdLibris hemsida,
där ni kan läsa lite om vad boken handlar om
Och kanske köpa hem den?]


Ni som läst boken (och ni som förhoppningvis kommer att läsa den)
kommer känna igen sig i följande resonemang från min sida

1, Jag har lagt drömmen om att åka till "Allsång på Skansen" på hyllan
2, Jag kommer för all framtid rysa och må illa vid åsynen av verktyg
    framförallt borrmaskiner .
3, och slutligen, så kommer jag noga akta mej för människor,
    framförallt barn .





Ps. Tack till Emelie som gjorde mej uppmärksam
på att John Ajvide släppt en ny bok.
Jag hade, förmodligen, annars missat det.
Eller iallafall inte fått läsa boken så här fort!

Tack söthjärta!!!

Psyk och vackert väder

Är hemma på Orust nu,
kom hem i måndags kväll.
Det är ganska skönt att vara hemma faktiskt,
man kan andas mycket lättare här uppe .
Igår tog jag och pappa med oss Kira och Lukas
och gick ut i skogen en sväng.
Måste ju ta vara på det fina vädret!
Tänkte ta oss en promenad över kalhygget,
men när vi kom dit möttes vi av en massa trän.
Helt sjukt va fort det växer igen!
Så det blev inget av kalhyge-promenaden,
så vi gick ner för att se om farmor va hemma,
på vägen ner så mötte vi en grävlingfamilj.
Tog ett litet tag innan jag fattade vad det var Kira
nosade på, och när jag fattade det trodde jag att jag skulle DÖ
Jag är så sjukt jävla rädd för grävlingar!

Sedan när vi gick upp igen så ville hundarna bada.
I en JÄTTEÄCKLIG och dyig damm.
Jippie va dom INTE luktade gott sen . . .
Så vi åkte ner till havet,
så dom fick tvätta av sej det värsta.
Tvätta och tvätta förresten,
bottnet där dom badade var så dyig och sjunkig,
så dom luktade så inihelvetes mycket dy
när dom studsat klart i vattnet,
blev raka vägen hem och spola av dom med spolslangen!!

Sedan fick jag ytterligare bevis på min glömskhet.
Gick runt hela skogspromenaden med min kamera i handen,
för jag hade inga bra fickor,
när jag väl fick hundarna så pass nära,
och lyckades hålla dom stilla
så dom skulle fastna på kort,
så upptäcker jag självklart att mitt minneskort sitter kvar
i kortläsaren hemma i Gbg . . .
*Suck* på mej

Idag ska jag till Henån,
"Avslutningssamtal" med min psykkontakt där.
Verkligen på tiden för ett sådant avslut . . .
Det är först nu när jag gått hos dom i Gbg ett par ggr,
som jag inser vilket jävla misslyckande
både uddevalla och henån har varit!

Hata fotbolls VM och jobbiga ljud

Jag är fruktansvärt glad att jag ska hem till Isola imorrn,
måste jag ju säga . . .
Eftersom min kära pojkvän är utav det lite lätt sportgalna slaget,
så kan jag inte förbjuda fotboll hemma på TV,
hur skulle det se ut lixom? ^_^
Jag har gått och fasat lite halvt inför detta stundande VM ett bra tag,
för jag blir alltid så jääävla rastlös när Micke kollar på Tv,
och jag inte har nåt intresse av det han kollar på.
Bara DET hade vart nog,
nu upptäckte jag i fredags, att dom har några jävla tjutande grejer,
vuvuzelor, som verkligen skäääär i mina öron.
Jag är allergisk mot störande ljud,
får panik, kan inte tänka, andas, fungera över huvudtaget!
Micke bara skrattar åt mej, tycker väl jag är löjlig,
det tycker jag med, "Det är väl bara att ignorera ljuden"
kan jag försöka intala mej själv oxå,
men jag har svårt med vissa ljud,
fruktansvärt svårt!
Detta ljudet är ett sådant . . .

Finns flertalet exempel på ljud som jag inte klarar av
vissa ljud klarar jag ALDRIG av,
som dessa jääävla vuvuzelor,
andra ljud klarar jag vissa gånger,
andra inte.
Hög musik är en sån sak,
oftast så klarar jag det INTE,
därav så undviker jag nu konserter och krogar
där det spelas hög musik.
Och då framförallt hårdrock,
något som jag egentligen gillar,
men min hjärna tål inte ljuden.
Ett annat exempel,
som fått både mamma och Micke att halvt dö av skratt,
är att jag inte kan GÅ samtidigt som jag lyssnar på MP3'n.
Jag förlorar balansförmågan på nåt jävla vänster,
och blir allmänt förvirrad
om jag skulle göra ett försök att lyssna på musik
samtidigt som jag tex går i stan eller är på promenad.
Det är faktiskt inte så roligt . .

Jag kan även få för mej att jag hör ljud som inte finns,
sån har jag vart sen jag var liten
Kunde gå ner till nedervåningen hemma när jag var mindre,
för att sänka på stereon.
Men väl nere upptäcker jag att det inte är nån musik
som strömmar ur stereon,
och mamma nekar till att hon just stängt av den.
Ni kan tänka att det förvirrar en liten unge!!

Nå, nog om jobbiga ljud.
Helgen har vart rätt okej,
trots fotboll, vuvuzelor och ösregn.
Igår beställde jag en ny mobil via telia.se
Har gått i funderingar på ny mobil länge nu,
för den jag har är opålitlig och shitzofren i allmänhet.
Det blev en Sony Ericsson Jalou,
var först inne på den nya x10 mini,
men jag kollade runt i stan en sväng igår,
och alla sa att den är sjukt svårmanövererad om man,
som jag, har långa naglar.
Och utan mina naglar känner jag mej
naken, rädd, exposed
att klippa av dom bara för att kunna använda en mobil
är inte ens tänkbart! Haha
Sedan så har jag inte direkt nån användning av en mobil
med så sjukt mkt finesser.
Dels för att jag inte skulle förstå mej på ens en tredjedel av alla mysko
"måste ha"-funktioner,
sedan så är jag av den gamla generationen,
där jag anser att en mobil är till för att smsa (och ringa) med.
Kalla mej gammalmodig,
men så resonerar jag =)
(Sedan skulle min ekonomi inte finna sig i
att jag tex är ute på nätet me mobilen och lyssnar spotify,
som förövrigt är rätt onödigt för min del,
om man ser till ovan nämnda musik-fobi-när-jag-går
Spotify har jag ju lixom ändå i datorn ju)
Sååå, det blev en Jalou, med nytt abonnemang, "Telia Max 25"
Jag troooor dock jag lyckades beställa så jag har mitt gamla nr kvar.
Hoppas det, för jag pallar inte lära mej ett nytt nr.
....sen att det hade vart en fördel med att byta nr,
vissa människor skulle inte kunna få tag på en lika lätt . .

Nåja,
på tal om naglar förresten,
slänger upp en bild på mina senaste skapelser.
Blev rätt så nöjd måste jag säga.
Dock så gör inte min kamera dom rättvisa,
är kass på det där med inställningar och skit . .



[Klicka för att se i större format]

Sagan om Isfolket

Nu har jag återigen begett mej till Isfolkets dal,
det enda stället där jag verkligen kan vara jag.
Egentligen är det rätt sjukt,
men jag tror att alla som läst böckerna håller med mej . .

I vanliga fall när jag läser böcker så går jag in i något slags Limbo,
där jag lever ihop med bokens karaktärer.
Isfolket är på något sätt mer . verkligt?

På dagarna, när jag inte läser, vill säga
så tänker jag på personerna i böckerna.
Just nu, i början, så är det Silje, Tengel och Sol
som upptar mina tankar.
På nätterna, när jag tillslut lyckats lägga boken ifrån mej
så drömmer jag om Isfolket,
om demonerna och elden i blodet.

Vad jag väl egentligen vill säga med detta inlägg
är att det KAN hända att det blir (ännu) sämre uppdaterat
ett tag framöver.
Närmare 50 böcker ska läsas,
av tidigare erfarenhet vet jag att vissa av böckerna går snabbare
än andra att läsa ut.
Men för att göra en uppskattad överslagsräkning,
så sisådär en två-tre månader framöver så befinner jag mej långt bort,
i min fantasi, tillsammans med mitt älskade Isfolk.




Oh boy, vilket vackert väder!


Peps Persson - Oh Boy


Blev en riktigt lång och härlig promenad med Kira idag.
Eller två promenader för att vara exakt.
Först så gick vi ner till Röda Sten,
träffade på ett par vovvar på vägen,
Kira har verkligen börjar lugna ner sej nu efter senaste löpet!
Så jäääävla skönt!

Väl nere vid vattnet så såg jag verkligen på Kira att hon
sååååå gärna hade skuttat i vattnet,
så jag gick till en liten strandplätt och lät henne plumsa i.
Dock så fick jag gå i till knäna med,
eftersom jag inte vill släppa henne lös.
Dels för att det inte är uppskattat av andra att ha hunden lös,
sedan så litar jag inte riktigt på strömmarna där nere.
Vill inte gärna att hon ska simma för långt
och dras med ut till havs av undervattensströmmar ..
Det var faktiskt riktigt skönt i vattnet,
inte alls lika kallt som sist jag fick plumsa i.
Det var ju visserligen ett par månader sedan . haha
Var dock mindre bekvämt att traska hem med blöta flipflops
och sandkorn överallt som skavde in i fötterna. .

Väl hemma så slängde jag in Kira i duschen direkt,
är livrädd för att hon ska få föroreningar i pälsen,
sedan så är ju inte saltvattnet i sig bra
för varken hundens päls eller hud.
Efter duschen så bytte jag kläder,
för om dom va blöta redan innan vi kom hem,
så var det inget emot hur blöta dom var efter att jag duschat Kra.
Kira älskar att hoppa runt i vattnet
skvätta så mycket det bara är möjligt,
och sedan skaka av sej vattnet så nära matte det bara går . .
Samma procedur upprepades i duschen,
dock runthoppandet uteslutet .

Sedan gick vi ut igen,
pälsen torkar snabbare ute nu,
och så slipper jag få hela lägenheten nedskvätt.
( + att man slipper blöt-hund-lukten om man går ut direkt)
Blev en rätt lång runda,
hade egentligen bara tänkt gå runt kvarteret,
men så hittade vi en spännande väg,
så den blev det! =)

Nåt jag bör inskaffa,
är någon form av bälte där man kan sätta fast en liten vattenflaska,
eller nån liknande lösning.
Har sett att orienterare har något sådant.

Nån som vet nån smart lösning för att få med sej en vattenflaska ut?
Jag vill helst slippa bära den,
och att ta med en stor ryggsäck bara för en flaska vatten känns lite överkurs .
 

Psykologen idag igen

Fick mej en smärre chock när jag kollade min kalender häromdagen,
var sååå säker på att det inte va förrän imorrn jag skulle till Vera igen,
men det var visst idag.
Gillas inte sådär jättemycket,
eftersom jag nu lixom fått en dag mindre att förbereda mej på.
    (Egentligen är det ju inte en dag mindre,
     eftersom det vart torsdag som varit bokat hela tiden,
     men enligt min hjärna så blir det en dag mindre . . .)
Jag behöver väl troligen inte ens nämna att jag sovit katastrofalt kasst inatt.
Och inte blev det ju bättre av att måsfanskapen började yla skiiit tidigt imorse,
typ strax efter att jag äntligen lyckats somna . . .
  
Vaknade halv 1 inatt och var bombsäker på att det snart var "vakna-dax",
men icke . Har vaknat med den känslan ett flertal ggr senaste tiden.
Förra gången höll jag på att väcka Micke klockan ett för att han glömt gå tll jobbet,
eftersom jag då trodde klockan var runt 7-8 . .
Okej att han går upp förskräckligt tidigt vissa dagar,
men kl ett är lite väl magstarkt även för honom.
hmm.. Nu babblar jag igen märker jag .

Nå. Ska väl ut me Kira nu,
tror naglarna torkat.
Fixade naglarna två ggr igår,
men jag är så überperfektionistisk,
så blir EN nagel fel,
så raseras hela min dag.
Jag skulle inte klara gå utanför lägenheten utan perfekta naglar.
Lite galet,
för hur många tänker egentligen på hur ens naglar ser ut,
och framförallt om ALLA är perfekta och likadana?
*suck*
Ceca i ett nötskal .

Jaja. whatever
Haregötthajjhajj