Sammanfattning
Har vart sjukt kass på att uppdatera under helgen,
trots det hänt en massa grejjer.
På lördagen så skulle Micke iväg och jobba med sin pappa,
så då kom mamma och syrran ner till Gbg en sväng,
vi åkte in till stan och kikade runt.
Trevligt trevlig, fick dock gött ont i fötterna....
På kvällen sedan gick jag och Micke upp till Göta's,
det var våran ettårsdag i lördags, så vi ville fira lite =)
Helt sjukt att det redan gått ett år!!!
Igår (söndag) så var det megaloppis här i Majorna,
hela Majorna var fullt av folk som ville sälja grejjer.
Helt SJUKT va mkt skit folk har! haha
Jag fick iaf köpt en hög med böcker och ett paket kylskåpspoesi,
ni vet såna där magnet-ord?
Jag gillar sånt,
kul att stå och pilla med när man inte har nåt vettigare att göra =)
Gick runt me Micke först på förmiddagen
och sedan vid tvåtiden så mötte jag upp min underbara vän Myran,
traskade runt ett tag i väntan på att hans mamma
skulle bli anträffbar så han kunde få låna bilnycklarna,
och sedan gick vi och tog varsin kopp the.
Helmysigt!!!
Sen på kvällen blev det film, Göta Kanal 3
Den var faktiskt bättre än vad jag väntat mej.
Kanske just för att man läst så mkt dålig kritik om den.
Det blir ju ofta så, får en film massa bra kritik,
så är det ju lätt att man får för höga förväntningar osv.
Men om den bara får dålig kritik,
ja, då kan man ju lixom bara bli positivt överraskad =)
Dock så är ettan och tvåan av Göta Kanal bättre.
Idag blir det en lugn dag,
är trött och seg som överkokt kola typ.
Vaknade vid tvåtiden inatt och trodde det var morgon.
Har alltid såååå svårt att somna om vid såna tillfällen.
Eller ja, har iofs alltid svårt att somna om när jag vaknar om nätterna,
men när man verkligen är sååå säker på att klockan är "strax innan vakna-dax"
så är det verkligen frustrerande.
Lyckades dock på nåt sätt somna om igen,
för jag vaknade sedan när Micke kom och pussa mej hejdå =)
trots det hänt en massa grejjer.
På lördagen så skulle Micke iväg och jobba med sin pappa,
så då kom mamma och syrran ner till Gbg en sväng,
vi åkte in till stan och kikade runt.
Trevligt trevlig, fick dock gött ont i fötterna....
På kvällen sedan gick jag och Micke upp till Göta's,
det var våran ettårsdag i lördags, så vi ville fira lite =)
Helt sjukt att det redan gått ett år!!!
Igår (söndag) så var det megaloppis här i Majorna,
hela Majorna var fullt av folk som ville sälja grejjer.
Helt SJUKT va mkt skit folk har! haha
Jag fick iaf köpt en hög med böcker och ett paket kylskåpspoesi,
ni vet såna där magnet-ord?
Jag gillar sånt,
kul att stå och pilla med när man inte har nåt vettigare att göra =)
Gick runt me Micke först på förmiddagen
och sedan vid tvåtiden så mötte jag upp min underbara vän Myran,
traskade runt ett tag i väntan på att hans mamma
skulle bli anträffbar så han kunde få låna bilnycklarna,
och sedan gick vi och tog varsin kopp the.
Helmysigt!!!
Sen på kvällen blev det film, Göta Kanal 3
Den var faktiskt bättre än vad jag väntat mej.
Kanske just för att man läst så mkt dålig kritik om den.
Det blir ju ofta så, får en film massa bra kritik,
så är det ju lätt att man får för höga förväntningar osv.
Men om den bara får dålig kritik,
ja, då kan man ju lixom bara bli positivt överraskad =)
Dock så är ettan och tvåan av Göta Kanal bättre.
Idag blir det en lugn dag,
är trött och seg som överkokt kola typ.
Vaknade vid tvåtiden inatt och trodde det var morgon.
Har alltid såååå svårt att somna om vid såna tillfällen.
Eller ja, har iofs alltid svårt att somna om när jag vaknar om nätterna,
men när man verkligen är sååå säker på att klockan är "strax innan vakna-dax"
så är det verkligen frustrerande.
Lyckades dock på nåt sätt somna om igen,
för jag vaknade sedan när Micke kom och pussa mej hejdå =)
Sova?
Tror snart jag glömt bort var ordet "sova" betyder .
Senast jag kollade på klockan inatt så var den strax efter två,
och då hade jag gjort ett antal lönlösa försök till att somna,
både genom att snuffsa skrutt i nacken
och att spela Tetris på mobilen . .
Men nä, inget verkade funka.
Jag lyckades dock somna tillslut,
förmodligen av ren utmattning .
Det liiite sura var att skrutt,
som började en timma tidigare idag,
glömt ställa om klockradion,
så den gick igång strax innan fyra
och sedan dess har jag vart vaken .
Har hunnit dra på ca tre lager transparant nagellack,
(vilket förövrigt snart är slut, köpte det fan förra tisdagen ju!)
för dom naglarna jag har nu vill jag behålla ett tag,
är hel-nöjd med dom!
Har lagt ner extra tid på dessa.
Iofs så ryker dom väl snart,
"bara för att" lixom.
Det brukar vara så . .
Hmm.. Nu bara jag babblar känner jag.
Det är nog mitt sätt att försöka förtränga dagen.
Ni som läser min blogg frekvent har nog insett
att skrivandet är MITT sätt att kanalisera ut känslor,
vad det än må vara för känslor,
dock så pga att ångest är den mest uppträdande känslan för mej,
så är det den som jag har "lättast" för att skriva ut,
så att säga.
Just nu så är det dock inte så mkt ångest i mej,
eller det är det kanske?
Jag känner mej mest manisk.
Iofs så brukar mina maniattacker vara ett förstadie till ångest.
Allt som rör mej går lixom hand i hand .
Nåå,
nu ska jag ta och kleta på mej min mask
(Både "le och se glad ut"-masken
och ett par lager vattenfast mascara.
Lär ju få ett antal attacker hos psykologen sen,
och jag känner INTE för att åka hem a´la Panda...)
Ska vara inne hos psykologen kl 10.15,
så jag bör böra åka hemifrån om inte allt för lång tid.
Behöver ha lite drulletid . . .
Slänger in en bild på mina naglar förresten =)
Senast jag kollade på klockan inatt så var den strax efter två,
och då hade jag gjort ett antal lönlösa försök till att somna,
både genom att snuffsa skrutt i nacken
och att spela Tetris på mobilen . .
Men nä, inget verkade funka.
Jag lyckades dock somna tillslut,
förmodligen av ren utmattning .
Det liiite sura var att skrutt,
som började en timma tidigare idag,
glömt ställa om klockradion,
så den gick igång strax innan fyra
och sedan dess har jag vart vaken .
Har hunnit dra på ca tre lager transparant nagellack,
(vilket förövrigt snart är slut, köpte det fan förra tisdagen ju!)
för dom naglarna jag har nu vill jag behålla ett tag,
är hel-nöjd med dom!
Har lagt ner extra tid på dessa.
Iofs så ryker dom väl snart,
"bara för att" lixom.
Det brukar vara så . .
Hmm.. Nu bara jag babblar känner jag.
Det är nog mitt sätt att försöka förtränga dagen.
Ni som läser min blogg frekvent har nog insett
att skrivandet är MITT sätt att kanalisera ut känslor,
vad det än må vara för känslor,
dock så pga att ångest är den mest uppträdande känslan för mej,
så är det den som jag har "lättast" för att skriva ut,
så att säga.
Just nu så är det dock inte så mkt ångest i mej,
eller det är det kanske?
Jag känner mej mest manisk.
Iofs så brukar mina maniattacker vara ett förstadie till ångest.
Allt som rör mej går lixom hand i hand .
Nåå,
nu ska jag ta och kleta på mej min mask
(Både "le och se glad ut"-masken
och ett par lager vattenfast mascara.
Lär ju få ett antal attacker hos psykologen sen,
och jag känner INTE för att åka hem a´la Panda...)
Ska vara inne hos psykologen kl 10.15,
så jag bör böra åka hemifrån om inte allt för lång tid.
Behöver ha lite drulletid . . .
Slänger in en bild på mina naglar förresten =)
Jag glömmer bort att andas
Plötsligt slog det mej att jag ska till den nya psykologen imorrn
ENSAM.
Har visserligen vetat det i nästan två veckor,
men av nån anledning har jag förträngt det.
Hur i HELVETE ska jag klara mej upp ur sängen,
och sen in till STAN imorrn?
ENSAM?!
Ångesten står bakom hörnet och väntar.
Det susar i öronen, dova tjut.
Andetagen verkar fastna
nånstans mellan lungorna
och min näsa och mun.
Min bröstkorg spänner,
trycker, sprängs.
Jag bryter ihop
Osyligt.
Syrebristen skapar flimmer för ögonen,
och det susande tjutet i öronen eskalerar.
Som tinitus
eller naglar mot en griffeltavla
Rysningar sprids genom min kropp,
ångestmaskarna börjar ta form
I min kropps ytterkanter
surrar dom, kryper dom
Krälar.
Fingrarna står först på tur,
dom slingrar upp för armarna,
till hjärtat
Stänger av allt som skulle kunna kallas
sans och balans.
Allt blir så mycket mera verkligt
när man andas i panik.
Min kropp tappar kontrollen
ena sekunden brinner jag
för att nästa sekund
vara kall som is
Genom mina spruckna läppar
ljuder ett tyst skrik
Biter mej i kinden,
det smakar järn.
Blod
Ett bevis på att jag ännu lever
Tar mej tillbaka till verkligheten,
på något sätt
Plockar upp resterna
Pusslar ihop bit för bit
ända tills jag är nästan hel,
eller åtminstone
mindre trasig.
Maskarna lyckas
för varje gång
Få med sej små bitar, fragment
av pusslet som är jag.
Hur mycket kan försvinna
innan jag slutar vara jag?
© Cecilia Carlsson
Isola
Har vart på Isola (Orust) sen i måndags.
Ibland behöver jag lite miljöombyte och ett brejk från allt,
så då är Orust bra .
Det behöver lixom inte vara nåt specifikt
som gör att jag bara behöver komma bort,
utan ibland känner jag bara '"stopp, stanna"
Jag har dock kommit fram till att jag varken skulle palla att bo på landet
eller i stan utan att nån gång önska mej bort.
Jag är egentligen inte skapt för stadslivet,
med alla människor och all stress.
Man kan lixom inte gå nånstans utan att möta folk.
Det går lixom inte att göra som jag gjorde igår,
ta me Kira ut i skogen och bara strosa omkring.
Jag älskar tystnaden. Den finns inte i stan.
Hemma i min skog kan jag höra trädens knarranden
och minsta lilla rörelse i löven registreras av mina öron.
När jag var hemma så passade jag på att rensa ur min garerob,
kände att det var dax nu.
Det blev ett antal kassar som jag bara ansåg var skräp,
och ett par kassar som Emelie, grannen, fick.
Mycket av det kan hon inte använda nu,
hon är ju inte så stor!
Men det allra mest skrämmande är att en del av de kläderna KAN hon ha nu.
Och dom kläderna kunde JAG ha för typ två år sen.
Anledningen att jag tillslut bestämde mej för att göra mej av med kläderna
var att jag ändå inte kommer komma i dom nån mer gång.
Dels så har mitt skelett växt till sej sedan jag kom ur den mest akuta svälten,
märker att jag både vuxit några centimeter på längden,
och mina höfter har breddats något.
Eftersom min svält började såpass tidigt,
så stannade min pubertet upp,
men människokroppen är en makalös manick,
så den har tagit vid där den stannade.
Sedan så VILL jag i ärlighetens namn inte väga 38kg igen,
eller, det sjuka vill, men JAG vill inte.
Därför beslutade jag tillslut att göra mej av med kläderna.
Så i min garderob hänger nu enbart två klänningar
och mina ridbyxor.
En av klänningarna ska jag se om jag kan fått sålt,
på tradera eller nåt.
Den är väldigt lite använd,
och kostade en hel del på Shock där den är köpt.
Såhär ser den ut.
Gud vad jag älskade den klänningen!
Ibland behöver jag lite miljöombyte och ett brejk från allt,
så då är Orust bra .
Det behöver lixom inte vara nåt specifikt
som gör att jag bara behöver komma bort,
utan ibland känner jag bara '"stopp, stanna"
Jag har dock kommit fram till att jag varken skulle palla att bo på landet
eller i stan utan att nån gång önska mej bort.
Jag är egentligen inte skapt för stadslivet,
med alla människor och all stress.
Man kan lixom inte gå nånstans utan att möta folk.
Det går lixom inte att göra som jag gjorde igår,
ta me Kira ut i skogen och bara strosa omkring.
Jag älskar tystnaden. Den finns inte i stan.
Hemma i min skog kan jag höra trädens knarranden
och minsta lilla rörelse i löven registreras av mina öron.
När jag var hemma så passade jag på att rensa ur min garerob,
kände att det var dax nu.
Det blev ett antal kassar som jag bara ansåg var skräp,
och ett par kassar som Emelie, grannen, fick.
Mycket av det kan hon inte använda nu,
hon är ju inte så stor!
Men det allra mest skrämmande är att en del av de kläderna KAN hon ha nu.
Och dom kläderna kunde JAG ha för typ två år sen.
Anledningen att jag tillslut bestämde mej för att göra mej av med kläderna
var att jag ändå inte kommer komma i dom nån mer gång.
Dels så har mitt skelett växt till sej sedan jag kom ur den mest akuta svälten,
märker att jag både vuxit några centimeter på längden,
och mina höfter har breddats något.
Eftersom min svält började såpass tidigt,
så stannade min pubertet upp,
men människokroppen är en makalös manick,
så den har tagit vid där den stannade.
Sedan så VILL jag i ärlighetens namn inte väga 38kg igen,
eller, det sjuka vill, men JAG vill inte.
Därför beslutade jag tillslut att göra mej av med kläderna.
Så i min garderob hänger nu enbart två klänningar
och mina ridbyxor.
En av klänningarna ska jag se om jag kan fått sålt,
på tradera eller nåt.
Den är väldigt lite använd,
och kostade en hel del på Shock där den är köpt.
Såhär ser den ut.
Gud vad jag älskade den klänningen!
J*VLA rygg.
Jag har nåt så groteskt jävla ont i ryggen!
Har alltid mer eller mindre ont i ryggen,
eftersom jag har så jävla svårt omöjligt att slappna av,
men nu i helgen har det blivit nåt jävulusiskt mycket värre
än vad det nån gång vart tror jag!
Enda gången jag haft mer ont i "ryggen"
var när jag knäckte ett par revben för fleeera år sen.
Imorse kom jag nästan inte ur sängen,
var helt ärligt nära på att gråtande ringa till Micke
och säga att han fick komma hem från jobbet och hjälpa mej.
Som tur var blev det liiiite bättre sen när jag väl kommit mej upp,
men första timmarna på morgonen var inte roliga.
Jag vet att flera kommer tycka/tänka
"Men varför går hon inte till nån massör?"
Ja, hade jag klarat av det hade jag gärna gjort det.
Men det känns som rätt så bortkastade pengar
eftersom jag inte kommer fixa att nån GRÄVER i allt det mjuka.
Bara TANKEN på det får mej att börja andas i panik.
Jag klarar lixom knappt av att Micke HÅLLER handen
mot min rygg, hur fan ska jag klara av att nån KNÅDAR
fettet närmare en timmas tid?!
Nej. Aldrig..!
Jag hatar när jag har ont i kroppen,
för då blir jag så medveten om att den finns.
Försöker så gott jag kan på nåt sätt "glömma bort"
att den existerar.
Och när den gör ont, så blir jag så ARG för att den existerar
och som vanligt när det gäller jag och känslor,
så går det arga över till ångest.
Det spelar ingen roll VAD för känslor jag har,
som är "lite mer än vanligt",
dom lyckas alltid gå över i ångestkänslor.
Orka.
Skjut mej..!
Har alltid mer eller mindre ont i ryggen,
eftersom jag har så jävla svårt omöjligt att slappna av,
men nu i helgen har det blivit nåt jävulusiskt mycket värre
än vad det nån gång vart tror jag!
Enda gången jag haft mer ont i "ryggen"
var när jag knäckte ett par revben för fleeera år sen.
Imorse kom jag nästan inte ur sängen,
var helt ärligt nära på att gråtande ringa till Micke
och säga att han fick komma hem från jobbet och hjälpa mej.
Som tur var blev det liiiite bättre sen när jag väl kommit mej upp,
men första timmarna på morgonen var inte roliga.
Jag vet att flera kommer tycka/tänka
"Men varför går hon inte till nån massör?"
Ja, hade jag klarat av det hade jag gärna gjort det.
Men det känns som rätt så bortkastade pengar
eftersom jag inte kommer fixa att nån GRÄVER i allt det mjuka.
Bara TANKEN på det får mej att börja andas i panik.
Jag klarar lixom knappt av att Micke HÅLLER handen
mot min rygg, hur fan ska jag klara av att nån KNÅDAR
fettet närmare en timmas tid?!
Nej. Aldrig..!
Jag hatar när jag har ont i kroppen,
för då blir jag så medveten om att den finns.
Försöker så gott jag kan på nåt sätt "glömma bort"
att den existerar.
Och när den gör ont, så blir jag så ARG för att den existerar
och som vanligt när det gäller jag och känslor,
så går det arga över till ångest.
Det spelar ingen roll VAD för känslor jag har,
som är "lite mer än vanligt",
dom lyckas alltid gå över i ångestkänslor.
Orka.
Skjut mej..!
Sol!
Jisses vilket väder det har vart idag (och ännu är)!!
Allt blir så mkt lättare när det är sol,
tycker jag iaf.
Om man bortser från att jag jämför mej med alla tjejer jag ser omkring mej,
"Varför kan hon gå klädd så,
när jag ser ut som en fet kossa i samma sak?"
Det är inte rättvist.
Menmen. Bortsett från dom tankarna så har dagen vart rätt okej.
Tvättade imorse och sedan åkte jag in till Järntorget och strosade runt,
finns så sjukt mkt roligare affärer runtomkring där!
Sedan satt jag ute på gården med Kira och grannarna + hundar.
Helmysigt =)
Så nu är jag trött, lite lätt solstingig
och fruktansvärt sugen på en iiiiskall cider!!!
Men systemet har hunnit stänga.
Jävla skit =(
-----------
En sak, som jag funderat på ett tag.
är att jag oxå vill ha så många bloggläsare att jag oxå kan ha "frågestunder"
för om jag skulle få för mej att ha en sån nu,
så skulle den "stunden" få vara typ en månad för att få ihop
tillräckligt med frågor för att befoga ett inlägg. =(
Hemkommen
Det har gått bra idag.
Är dock sjukt trött nu,
fick ett antal ångestattacker när jag satt och pratade med Vera,
som psykologen heter.
Hon verkade bra tycker jag, så jag hoppas det kan bli nåt bra av det.
Jag hatar bara att gråta så folk ser det,
men jag har lärt mej att det är ett av få sätt
som släpper krampen i bröstet.
Det är så JÄVLA otrevligt när ångesten sätter sej i halsen,
och gör så jag varken kan andas eller få ut ett ljud.
Jag tyckte jag gjorde ett bra jobb idag,
och jag tror jag fick sagt en hel del vettigt.
Ska dit nästa fredag igen,
och sedan ytterligare en gång.
Sedan ska dom besluta inom teamet
om dom har resurser att behandla "min" problematik,
eller om jag bör skickas till något ställe som är ytterligare specialierat
på svår ångestproblematik/borderline/personlighetsstörningar.
Jag tycker det är väldigt skönt att dom gör en sådan överläggning,
vid ett såpass ändå tidigt skede,
så man slipper få allt för höga förhoppningar,
som sedan riskerar grusas . . .
Tack Mamma för att du följde med ♥
Är dock sjukt trött nu,
fick ett antal ångestattacker när jag satt och pratade med Vera,
som psykologen heter.
Hon verkade bra tycker jag, så jag hoppas det kan bli nåt bra av det.
Jag hatar bara att gråta så folk ser det,
men jag har lärt mej att det är ett av få sätt
som släpper krampen i bröstet.
Det är så JÄVLA otrevligt när ångesten sätter sej i halsen,
och gör så jag varken kan andas eller få ut ett ljud.
Jag tyckte jag gjorde ett bra jobb idag,
och jag tror jag fick sagt en hel del vettigt.
Ska dit nästa fredag igen,
och sedan ytterligare en gång.
Sedan ska dom besluta inom teamet
om dom har resurser att behandla "min" problematik,
eller om jag bör skickas till något ställe som är ytterligare specialierat
på svår ångestproblematik/borderline/personlighetsstörningar.
Jag tycker det är väldigt skönt att dom gör en sådan överläggning,
vid ett såpass ändå tidigt skede,
så man slipper få allt för höga förhoppningar,
som sedan riskerar grusas . . .
Tack Mamma för att du följde med ♥
"God morgon"
Som det kanske framgick av mitt förra inlägg,
så var det ingen rolig natt inatt .
Inte rolig alls .
När jag inte kunde hålla ångesten borta genom att sitta vid datorn,
kolla runt och skriva av mej,
först här på bloggen och sedan i ett worddokument.
(Det som skrivs i mina worddokument
är inte lämpliga att publicera här.)
så gick jag in och kröp upp i Micke's famn.
Där brast det mesta och jag kunde inte andas,
det skakade och brast i hela kroppen.
Bad Micke att hålla om mej hårt,
jag behövde känna att jag inte exploderade,
splittrades i tusen smådelar.
För det är så det känns,
dom gångerna när verkligheten upphör existera,
när man andas i panik.
Vissa saker kommer så mycket närmare,
andra förpassas långt långt bort.
Verkligheten hör till det sistnämnda
ångesten till det förstnämnda.
Nu har jag ångest och dåligt samvete
för att han inte fick sovit ordentligt inatt.
Jag vill ju inte att han ska drabbas av mitt mående,
det räcker att jag drabbas .
Sen så vet jag inte riktigt,
jag vill kanske inte heller att han ska se hur jag mår . . .
Exakt och precis hur dåligt jag mår
när jag mår som sämst.
Är så rädd att jag ska skrämma bort honom.
Jag tror inte jag skulle klara mej utan honom.
Jag tror inte jag hade klarat av det inatt,
eller en liknande natt,
utan hans starka armar om mej.
När minnen flimrar förbi och hela världen färgas röd.
Då är jag tillbaka på ruta ett,
och jag skulle aldrig kunna hindra mej själv
från att återigen styras av alla impulser.
så var det ingen rolig natt inatt .
Inte rolig alls .
När jag inte kunde hålla ångesten borta genom att sitta vid datorn,
kolla runt och skriva av mej,
först här på bloggen och sedan i ett worddokument.
(Det som skrivs i mina worddokument
är inte lämpliga att publicera här.)
så gick jag in och kröp upp i Micke's famn.
Där brast det mesta och jag kunde inte andas,
det skakade och brast i hela kroppen.
Bad Micke att hålla om mej hårt,
jag behövde känna att jag inte exploderade,
splittrades i tusen smådelar.
För det är så det känns,
dom gångerna när verkligheten upphör existera,
när man andas i panik.
Vissa saker kommer så mycket närmare,
andra förpassas långt långt bort.
Verkligheten hör till det sistnämnda
ångesten till det förstnämnda.
Nu har jag ångest och dåligt samvete
för att han inte fick sovit ordentligt inatt.
Jag vill ju inte att han ska drabbas av mitt mående,
det räcker att jag drabbas .
Sen så vet jag inte riktigt,
jag vill kanske inte heller att han ska se hur jag mår . . .
Exakt och precis hur dåligt jag mår
när jag mår som sämst.
Är så rädd att jag ska skrämma bort honom.
Jag tror inte jag skulle klara mej utan honom.
Jag tror inte jag hade klarat av det inatt,
eller en liknande natt,
utan hans starka armar om mej.
När minnen flimrar förbi och hela världen färgas röd.
Då är jag tillbaka på ruta ett,
och jag skulle aldrig kunna hindra mej själv
från att återigen styras av alla impulser.
Sova är jävligt överskattat
Har försökt somna ett bra tag nu,
men det bara GÅR inte.
Ångesten äter upp mej inifrån
Jag känner hur panikångestattacken ligger runt hörnet,
hjärtat slår på tok för många slag i minuten,
det tjuter i mina öron
Dom välbekanta maskarna kryper under min hud
och jag förvånas åter igen över
att det kan vara så jävla svårt att andas normalt . . .
Och att det kan vara så svårt att hitta tangenterna rätt,
jag skyller på mörkret,
men det är egentligen bara det att maskarna
har krälat fort denna gången,
och redan nått ut till ytterkanterna av min kropp.
Händerna skakar och krampar om vartannat.
Fingrarna vill skrika,
slå sönder.
Skada
Just nu är flyktkänslan extremt stor,
själva känslan av att vilja bort.
Jag vet inte vart,
bara bort.
Springa iväg,
hålla händerna för öronen
skrika:
"Jag hör inte, jag hör inte"
Både för att överrösta rösterna i mitt inre,
och dom runt om som ber mej stanna kvar.
Jag får inte plats i min egen kropp,
det flyter ut över kanterna.
Jag känner hur maskarna vältrar sej i allt det mjuka.
Dö era jävlar, dö
men det bara GÅR inte.
Ångesten äter upp mej inifrån
Jag känner hur panikångestattacken ligger runt hörnet,
hjärtat slår på tok för många slag i minuten,
det tjuter i mina öron
Dom välbekanta maskarna kryper under min hud
och jag förvånas åter igen över
att det kan vara så jävla svårt att andas normalt . . .
Och att det kan vara så svårt att hitta tangenterna rätt,
jag skyller på mörkret,
men det är egentligen bara det att maskarna
har krälat fort denna gången,
och redan nått ut till ytterkanterna av min kropp.
Händerna skakar och krampar om vartannat.
Fingrarna vill skrika,
slå sönder.
Skada
Just nu är flyktkänslan extremt stor,
själva känslan av att vilja bort.
Jag vet inte vart,
bara bort.
Springa iväg,
hålla händerna för öronen
skrika:
"Jag hör inte, jag hör inte"
Både för att överrösta rösterna i mitt inre,
och dom runt om som ber mej stanna kvar.
Jag får inte plats i min egen kropp,
det flyter ut över kanterna.
Jag känner hur maskarna vältrar sej i allt det mjuka.
Dö era jävlar, dö
Morgondagen
Imorgon är det meningen
att jag ska till min nya psyk-kontakt här i Gbg
Är ännu inte helt säker på att jag verkligen vill dit . . .
Haft ett par mindre psykbryt idag.
Först när mamma ringde mej
och vi pratade om morgondagen
Och sedan när jag inte hittade lappen med kallelsen,
och därav inte heller hade numret så jag kunde ringa återbud . .
Jag tycker fortfarande det känns så jävla onödigt att gå dit,
varför skulle just DETTA stället funka lixom?
Har vart hos såå många olika nu under mååånga års tid,
både "ren" ÄS-behandling och "vanlig" psykiatri,
men inget har lixom bitit på mej.
Jag är ett hopplöst fall,
som jag dessutom fått sagt till mej utav mina behandlare.
Dom lyckas inte få ordning på mej.
Då känner man sej rätt så hopplös . .
Nå, efter en jävla massa år så fick dom iaf konstaterat
att det är nån borderlinestörning jag har.
Fine.
Behandla mej för det då?
Nähä. Skit it då . . .
DBT ska ju vara bra "för såna som mej",
men det är ju bra att dom som ska hålla i DBT'n vet vad dom gör,
och inte bara testar sej fram,
vilket A och den andra fittan gjorde i den gruppen jag var i.
Så det sket sej.
Som ni som följer min blogg säkert läst tidigare,
så har jag inte så mkt till övers för min senaste behandlare,
och därav har jag inte så jättehöga förväntningar
på stället dom remmiterat mej till.
Så vi får se hur det går imorrn,
min mamma kommer förhoppningsvis ner och följer med.
Chansen är rätt stor annars att jag inte kommer dit .
Just nu vill jag gå ut och lägga mej under en sten
så att inte mamma hittar mej imorrn,
så jag slipper gå dit
Man tänker jävligt barnsligt ibland.
Det var som när jag var yngre och rymde med Freja,
för att mamma sa till mej att jag inte fick lov att rida
om jag inte använde säkerhetsvästen som hon köpt till mej
för väldigt mkt pengar, eftersom jag var så jävla petig.
Så jag tog Freja, en höbal och en flaska saft och "rymde" upp på ett berg.
Där satt jag i ca en timma,
sen gick jag hem för att det var tråkigt att vara på rymmen
Och saften var slut.
Vad jag vill komma fram till är att jag vet och VISSTE
mkt väl att mamma var "elak och tvingade mej ha västen"
för att hon brydde sej om mej,
och inte ville att jag skulle skada mej,
räckte att jag redan knäckt ett revben lixom. haha
Jag vet likväl nu att mamma vill att jag går till psykologen,
för att JAG ska få en chans att må bra.
Men ingen verkar fatta, att det kräver så JÄVLA mkt av en
att orka öppna sej, och förklara allt omigen.
Man orkar inte med för många bakslag och
"Vi får inte ordning på dej så vi skickar dej vidare"
ungefär som ett brev som bara kommit fel,
och skickas vidare
om och om igen.
Tillslut så kan ingen läsa vad det står för adress,
och då slängs brevet.
Jag är i det stadiet nu,
adressen är jävligt otydlig.
att jag ska till min nya psyk-kontakt här i Gbg
Är ännu inte helt säker på att jag verkligen vill dit . . .
Haft ett par mindre psykbryt idag.
Först när mamma ringde mej
och vi pratade om morgondagen
Och sedan när jag inte hittade lappen med kallelsen,
och därav inte heller hade numret så jag kunde ringa återbud . .
Jag tycker fortfarande det känns så jävla onödigt att gå dit,
varför skulle just DETTA stället funka lixom?
Har vart hos såå många olika nu under mååånga års tid,
både "ren" ÄS-behandling och "vanlig" psykiatri,
men inget har lixom bitit på mej.
Jag är ett hopplöst fall,
som jag dessutom fått sagt till mej utav mina behandlare.
Dom lyckas inte få ordning på mej.
Då känner man sej rätt så hopplös . .
Nå, efter en jävla massa år så fick dom iaf konstaterat
att det är nån borderlinestörning jag har.
Fine.
Behandla mej för det då?
Nähä. Skit it då . . .
DBT ska ju vara bra "för såna som mej",
men det är ju bra att dom som ska hålla i DBT'n vet vad dom gör,
och inte bara testar sej fram,
vilket A och den andra fittan gjorde i den gruppen jag var i.
Så det sket sej.
Som ni som följer min blogg säkert läst tidigare,
så har jag inte så mkt till övers för min senaste behandlare,
och därav har jag inte så jättehöga förväntningar
på stället dom remmiterat mej till.
Så vi får se hur det går imorrn,
min mamma kommer förhoppningsvis ner och följer med.
Chansen är rätt stor annars att jag inte kommer dit .
Just nu vill jag gå ut och lägga mej under en sten
så att inte mamma hittar mej imorrn,
så jag slipper gå dit
Man tänker jävligt barnsligt ibland.
Det var som när jag var yngre och rymde med Freja,
för att mamma sa till mej att jag inte fick lov att rida
om jag inte använde säkerhetsvästen som hon köpt till mej
för väldigt mkt pengar, eftersom jag var så jävla petig.
Så jag tog Freja, en höbal och en flaska saft och "rymde" upp på ett berg.
Där satt jag i ca en timma,
sen gick jag hem för att det var tråkigt att vara på rymmen
Och saften var slut.
Vad jag vill komma fram till är att jag vet och VISSTE
mkt väl att mamma var "elak och tvingade mej ha västen"
för att hon brydde sej om mej,
och inte ville att jag skulle skada mej,
räckte att jag redan knäckt ett revben lixom. haha
Jag vet likväl nu att mamma vill att jag går till psykologen,
för att JAG ska få en chans att må bra.
Men ingen verkar fatta, att det kräver så JÄVLA mkt av en
att orka öppna sej, och förklara allt omigen.
Man orkar inte med för många bakslag och
"Vi får inte ordning på dej så vi skickar dej vidare"
ungefär som ett brev som bara kommit fel,
och skickas vidare
om och om igen.
Tillslut så kan ingen läsa vad det står för adress,
och då slängs brevet.
Jag är i det stadiet nu,
adressen är jävligt otydlig.
Intresseklubben lär sprängas
av denna lista jag nu tänker publicera!
(Snodd från underbara Emelie)
hej, uppge din ålder:
22 år och exakt fem månader!
vad åt du till frukost?
Äpplen
hur spenderar du sommaren?
Jadu, försöker låta bli att sätta mej i sådana situationer
där jag behöver vara lättklädd/iklädd bikini. Typ.
när gjorde du senast bort dig?
Orka bry sej, jag är så van vid att göra knasiga saker,
så jag märker det typ inte!
schysst film du sett nyligen?
"Iron Man 2" var riktigt bra, bättre än väntat!
har du använt någon hårprodukt idag?
Hårborste?
hur många speglar finns i ditt rum?
Just i det här rummet (vardagsrummet) så finns det en,
fast den ska bo i hallen när den blir klar.
Nån gång nästa århundrade typ . . .
har du bråkat med någon idag?
Kira, hon ville inte ha på sej byxor idag.
saknar du någon nu?
Ja! Ni vet vilka ni är
vad köpte du senast?
Äpplen!
tycker du om dina grannar?
Jao, förutom mammorna till ungen som skriker HELA morgonen!
Gillar mina grannhundar bäst. dom är söta!
när gjorde du senast något riktigt dumt?
Oj. ingen aning.
sämsta färg?
Orange måste jag nog säga. Det är inte min favorit
har du en hårborste i din väska?
Ja. Vad har jag INTE i min väska typ? haha
vill du ha barn?
Ja, det vill jag. massor!!
hur skulle din bästa vän beskriva dig med ett ord?
Hmm... Annorlunda?
längtar du till din nästa födelsedag?
Nä, slutade längta efter dom nån gång runt min 15e födelsedag .
har du rakat dina ben någon gång?
Har pouven rooulig mösse? (Härmar Emelie)
vilka språk kan du prata?
Hmm.. Svenska, engelska, lite franska, lite spanska, lite teckenspråk
och sjörövarspråket!
vilken är din favoritkaka?
Kaka?
vilken stad är din mamma från ursprungligen?
Stad? Orust har inga städer . . . bara hålor
vem pratade du med senast?
Micke eller Kira.
vad pratade ni om?
Micke: om han sovit gott osv,
Kira: "Men du MÅSTE ha byxorna på dej,
annars blodar du ner hela lägenheten".
". . . Inte?"
"nähä, då får du städa upp efter dej då...okej?"
. . . min hund slickar hellre upp sitt eget mensblod än har byxor
vilken tid gick du upp idag?
Beror på hur man ser det, vaknade klockan fyra första gången,
men gick inte upp på allvar förrän runt 10
vad lyssnar du på just nu?
Mickes surrande dator.
kyss på första dejten?
Why not?
vad tycker du är äckligt?
Massor! Maskar, sniglar, smuts, fett bland annat.
vad såg du senast på tv?
Kollade väl ett par minuter av misstag igår när Micke kollade HockeyVM.
vad tycker du om sex före äktenskapet?
Knulla bör man annars dör man. eller nåt.
beskriv din säng?
Mysig, framförallt när Micke ligger i den och snarkar!!
kan du någon bön?
Hm. Nä?
(Snodd från underbara Emelie)
hej, uppge din ålder:
22 år och exakt fem månader!
vad åt du till frukost?
Äpplen
hur spenderar du sommaren?
Jadu, försöker låta bli att sätta mej i sådana situationer
där jag behöver vara lättklädd/iklädd bikini. Typ.
när gjorde du senast bort dig?
Orka bry sej, jag är så van vid att göra knasiga saker,
så jag märker det typ inte!
schysst film du sett nyligen?
"Iron Man 2" var riktigt bra, bättre än väntat!
har du använt någon hårprodukt idag?
Hårborste?
hur många speglar finns i ditt rum?
Just i det här rummet (vardagsrummet) så finns det en,
fast den ska bo i hallen när den blir klar.
Nån gång nästa århundrade typ . . .
har du bråkat med någon idag?
Kira, hon ville inte ha på sej byxor idag.
saknar du någon nu?
Ja! Ni vet vilka ni är
vad köpte du senast?
Äpplen!
tycker du om dina grannar?
Jao, förutom mammorna till ungen som skriker HELA morgonen!
Gillar mina grannhundar bäst. dom är söta!
när gjorde du senast något riktigt dumt?
Oj. ingen aning.
sämsta färg?
Orange måste jag nog säga. Det är inte min favorit
har du en hårborste i din väska?
Ja. Vad har jag INTE i min väska typ? haha
vill du ha barn?
Ja, det vill jag. massor!!
hur skulle din bästa vän beskriva dig med ett ord?
Hmm... Annorlunda?
längtar du till din nästa födelsedag?
Nä, slutade längta efter dom nån gång runt min 15e födelsedag .
har du rakat dina ben någon gång?
Har pouven rooulig mösse? (Härmar Emelie)
vilka språk kan du prata?
Hmm.. Svenska, engelska, lite franska, lite spanska, lite teckenspråk
och sjörövarspråket!
vilken är din favoritkaka?
Kaka?
vilken stad är din mamma från ursprungligen?
Stad? Orust har inga städer . . . bara hålor
vem pratade du med senast?
Micke eller Kira.
vad pratade ni om?
Micke: om han sovit gott osv,
Kira: "Men du MÅSTE ha byxorna på dej,
annars blodar du ner hela lägenheten".
". . . Inte?"
"nähä, då får du städa upp efter dej då...okej?"
. . . min hund slickar hellre upp sitt eget mensblod än har byxor
vilken tid gick du upp idag?
Beror på hur man ser det, vaknade klockan fyra första gången,
men gick inte upp på allvar förrän runt 10
vad lyssnar du på just nu?
Mickes surrande dator.
kyss på första dejten?
Why not?
vad tycker du är äckligt?
Massor! Maskar, sniglar, smuts, fett bland annat.
vad såg du senast på tv?
Kollade väl ett par minuter av misstag igår när Micke kollade HockeyVM.
vad tycker du om sex före äktenskapet?
Knulla bör man annars dör man. eller nåt.
beskriv din säng?
Mysig, framförallt när Micke ligger i den och snarkar!!
kan du någon bön?
Hm. Nä?
Stackars Micke . .
Först så får han stå ut med en supergnällig Ceca i helgen,
pga mensvärk, migrän och allmänt "buhu-jag-är-ynklig"
Så som vissa tjejjer blir en vecka i månaden . .
Och nu när min vecka snart är över,
så börjar Kira löpa,
och beter JAG mej konstigt när JAG "löper"
så är det inget mot va Kira gör.
Det är ju inte direkt första gången hon löper,
men hon får lika mkt panik när "byxorna" åker på
som allra första gången.
Tror inte hon har legat ner på ca tre timmar
(Sedan hon fick på sej byxorna)
Så hon yrar omkring, följer en som en skugga vart man än går,
smågnäller, tittar på en uppfodrande.
Jag tycker det är störande
men Micke blir GALEN av det. haha
den stackaren.
Hoppas hon slutar yra runt sen lagom till sängdax,
annars vet jag en som INTE är pigg och glad imorrn bitti kl fyra
när klockan ringer och det är dax att gå till jobbet . . .
Dagens uppdrag .
. . . utfört,
dock inte med förväntad utgång. *suck*
Kom precis hem från Järntorget,
vart på banken för att hämta ut ett årsbesked,
hade jag tänkt iaf.
Orsaken till det?
Ja, F-Kassan vill se mina besparingar osv
för att avgöra om jag är berättigad till bostadstillägg.
Tycker det känns lite lätt löjligt eftersom jag inte har en krona sparad
menmen. vill dom bråka som vill dom bråka lixom
Så, jag tog mej iaf i kragen och åkte iväg
för att hämta ut ett sånt förbaskat besked.
Men väl där så säger tanten i kassan att jag inte alls kan "hämta ut"
ett nytt sånt, eftersom jag enligt dom fått hem ett i årsskiftet,
jaha, det kanske jag fick,
men hur lönt är det att hålla koll på ett iprincip TOMT papper?
Det kunde hon visserligen lite skrattande hålla med om,
men hon sa att hon ändå var tvungen att hålla sej till "reglerna"
och ifall jag ville ha ett nytt årsbesked (vilket jag måste,
om jag ska ha nån chans att få bostadstillägg)
så får jag beställa ett nytt,
vilket kostar 150:- och "tar lite tid att få"
Så summan av kardemumman är att jag får betala 150:-
för att få ett TOMT papper,
som i sin tur ska öka chansen för mej att få bidrag till hyran
eftersom min ekonomi är katastrof
Varför göra det lätt när man kan göra det svårt lixom?
dock inte med förväntad utgång. *suck*
Kom precis hem från Järntorget,
vart på banken för att hämta ut ett årsbesked,
hade jag tänkt iaf.
Orsaken till det?
Ja, F-Kassan vill se mina besparingar osv
för att avgöra om jag är berättigad till bostadstillägg.
Tycker det känns lite lätt löjligt eftersom jag inte har en krona sparad
menmen. vill dom bråka som vill dom bråka lixom
Så, jag tog mej iaf i kragen och åkte iväg
för att hämta ut ett sånt förbaskat besked.
Men väl där så säger tanten i kassan att jag inte alls kan "hämta ut"
ett nytt sånt, eftersom jag enligt dom fått hem ett i årsskiftet,
jaha, det kanske jag fick,
men hur lönt är det att hålla koll på ett iprincip TOMT papper?
Det kunde hon visserligen lite skrattande hålla med om,
men hon sa att hon ändå var tvungen att hålla sej till "reglerna"
och ifall jag ville ha ett nytt årsbesked (vilket jag måste,
om jag ska ha nån chans att få bostadstillägg)
så får jag beställa ett nytt,
vilket kostar 150:- och "tar lite tid att få"
Så summan av kardemumman är att jag får betala 150:-
för att få ett TOMT papper,
som i sin tur ska öka chansen för mej att få bidrag till hyran
eftersom min ekonomi är katastrof
Varför göra det lätt när man kan göra det svårt lixom?
Tack du ideérika människa!
Som uppfann den makalöst underbara mackapär
som fick namnet vattenlås!
Trots att det ibland blir jävligt geggigt där nere,
(framförallt efter ett X antal bad av lerig hund . . )
och att det luktar förbannat vidrigt om vattenlåset skulle få damp
så är det jävligt bra att ha när man lyckas tappa ner grejjer i avloppet.
Typ ett sprillans nytt örhänge . .
(Note to myself; Ta ur örhängen innan dusch,
även om det är sisådär ett halvt kompani örhängen som måste tas ur)
Som ni nog förstår av texten ovan så lyckades jag slita ur ett örhänge när jag duschade,
och detta följde sedan med vattnet rakt ner genom hålet . . .
Jag blev lite lätt förtvivlad,
och Micke bara skrattade, den jäveln! haha
Han sa, förmodligen mest på skoj,
att jag kunde ju alltid försöka gräva upp det igen.
Det märks att han inte riktigt lärt känna hela mej ännu.
Dels så är jag den sortens personlighet som inte riktigt förstår ironi,
lite smått autistisk (rätta mej om jag sa fel "sjukdom") som jag är.
Sedan så är jag så jävla snål,
så jag skitar hellre ner händerna än skaffar nya örhängen.
Så, örhängena är räddade,
och Micke verkar lite lätt äcklad över att jag tänker sätta i dom i öronen igen . . .
Så tack för vattenlåset, vem det nu var som uppfann det.
Enligt internet så var det tydligen en brittisk urmakare ( ! )
men namnet kunde jag inte finna,
för annars skulle jag sänt en personlig tackhälsning till dess efterlevande
Eller kanske inte vid närmare eftertanke.
Är man lite knäpp i huvvet så gör man bäst i att hålla tyst,
för att folk inte ska få sina farhågor bekräftade.
( Hmm. Innefattar att "hålla tyst" även att skriva i bloggen? )
som fick namnet vattenlås!
Trots att det ibland blir jävligt geggigt där nere,
(framförallt efter ett X antal bad av lerig hund . . )
och att det luktar förbannat vidrigt om vattenlåset skulle få damp
så är det jävligt bra att ha när man lyckas tappa ner grejjer i avloppet.
Typ ett sprillans nytt örhänge . .
(Note to myself; Ta ur örhängen innan dusch,
även om det är sisådär ett halvt kompani örhängen som måste tas ur)
Som ni nog förstår av texten ovan så lyckades jag slita ur ett örhänge när jag duschade,
och detta följde sedan med vattnet rakt ner genom hålet . . .
Jag blev lite lätt förtvivlad,
och Micke bara skrattade, den jäveln! haha
Han sa, förmodligen mest på skoj,
att jag kunde ju alltid försöka gräva upp det igen.
Det märks att han inte riktigt lärt känna hela mej ännu.
Dels så är jag den sortens personlighet som inte riktigt förstår ironi,
lite smått autistisk (rätta mej om jag sa fel "sjukdom") som jag är.
Sedan så är jag så jävla snål,
så jag skitar hellre ner händerna än skaffar nya örhängen.
Så, örhängena är räddade,
och Micke verkar lite lätt äcklad över att jag tänker sätta i dom i öronen igen . . .
Så tack för vattenlåset, vem det nu var som uppfann det.
Enligt internet så var det tydligen en brittisk urmakare ( ! )
men namnet kunde jag inte finna,
för annars skulle jag sänt en personlig tackhälsning till dess efterlevande
Eller kanske inte vid närmare eftertanke.
Är man lite knäpp i huvvet så gör man bäst i att hålla tyst,
för att folk inte ska få sina farhågor bekräftade.
( Hmm. Innefattar att "hålla tyst" även att skriva i bloggen? )
Tävlingsdeltagande
Man ser ofta på dom större bloggarna att det är tävlingar,
men jag tänker varje gång "Äh jag vinner inte ändå"
Men, va fan, klart man inte vinner om man inte deltar!
Då är ju chansen att förlora 100%,
om man iaf deltar så ökar ju chansen lite iaf!!
Så, jag är med i en tävling på Dennis blogg,
där vinsten är en Iphone.
men jag tänker varje gång "Äh jag vinner inte ändå"
Men, va fan, klart man inte vinner om man inte deltar!
Då är ju chansen att förlora 100%,
om man iaf deltar så ökar ju chansen lite iaf!!
Så, jag är med i en tävling på Dennis blogg,
där vinsten är en Iphone.
Big Comedy!
Igår var jag och skrutt på Rondo här i Gbg
(Finns kanske inte nån annanstans,
men för säkerhetsskull så . .)
Såg på Big Comedy, så jääävla kul!
Skrattade så vi hade ont i skrattmusklerna
i både magar och käkar!
Måste komma ihåg till nästa gång jag ska iväg på nåt sånt här,
att jag ska ta med ett anteckningsblock
och skriva ner sånt som är EXTRA kul,
så man kan minnas tillbaka såna där
gråa tråkiga dagar,
som jag får rätt ofta . . .
På väg hem från Rondo så köpte Micke två festisar,
varav ena innehöll passionsfrukt
Jag smakade lite,
tänkte att det borde inte göra nåt,
eftersom jag redan har allergimedicin i kroppen,
pga pollenallergin.
Men ack så fel jag hade . . .
Vaknade inatt av att jag var helt tjock i halsen,
kinderna hade svullnat upp som fan,
både på insidan och utsidan,
och på insidan hade jag bitit sönder kinderna totalt
Hade även en massa nässenutslag på armar, ben och halsen.
Jippie.
Så nu vet jag att jag inte ska utmana allergin trots att jag har medicin i kroppen
Man lär av sina misstag! yey!!
---------------------------------
Idag har jag inte gjort så mkt vettigt,
vart rätt trött eftersom jag inte sov så bra inatt,
av ovan nämnda orsak . .
Vart ute me Kira och suttit lite i solen.
Nu på eftermiddagen har jag gjort grönsakssoppa.
Jag är världsbäst på att göra soppor! =)
Dock så är jag desto sämre på att värma bröd.
Ni vet såna där som man bara ska dutta lite vatten på,
och sen tjuffa in i ugnen?
Jag lyckas ALLTID bränna såna.
Denna gången var inget undantag. . .
Så det blev soppa med kolbitar.
Man skulle nog kunnat använt dom till att slå ihjäl folk med.
Fick superont i magen efteråt.
Skulle nog inte ätit dom egentligen,
men jag hade inget annat bröd hemma,
så jag fick skylla mej själv att jag är så kass på att fixa bröd.
Skrapade dock bort det allra värsta.
Man vill ju inte få FÖR mkt cancer lixom.
(Finns kanske inte nån annanstans,
men för säkerhetsskull så . .)
Såg på Big Comedy, så jääävla kul!
Skrattade så vi hade ont i skrattmusklerna
i både magar och käkar!
Måste komma ihåg till nästa gång jag ska iväg på nåt sånt här,
att jag ska ta med ett anteckningsblock
och skriva ner sånt som är EXTRA kul,
så man kan minnas tillbaka såna där
gråa tråkiga dagar,
som jag får rätt ofta . . .
På väg hem från Rondo så köpte Micke två festisar,
varav ena innehöll passionsfrukt
Jag smakade lite,
tänkte att det borde inte göra nåt,
eftersom jag redan har allergimedicin i kroppen,
pga pollenallergin.
Men ack så fel jag hade . . .
Vaknade inatt av att jag var helt tjock i halsen,
kinderna hade svullnat upp som fan,
både på insidan och utsidan,
och på insidan hade jag bitit sönder kinderna totalt
Hade även en massa nässenutslag på armar, ben och halsen.
Jippie.
Så nu vet jag att jag inte ska utmana allergin trots att jag har medicin i kroppen
Man lär av sina misstag! yey!!
---------------------------------
Idag har jag inte gjort så mkt vettigt,
vart rätt trött eftersom jag inte sov så bra inatt,
av ovan nämnda orsak . .
Vart ute me Kira och suttit lite i solen.
Nu på eftermiddagen har jag gjort grönsakssoppa.
Jag är världsbäst på att göra soppor! =)
Dock så är jag desto sämre på att värma bröd.
Ni vet såna där som man bara ska dutta lite vatten på,
och sen tjuffa in i ugnen?
Jag lyckas ALLTID bränna såna.
Denna gången var inget undantag. . .
Så det blev soppa med kolbitar.
Man skulle nog kunnat använt dom till att slå ihjäl folk med.
Fick superont i magen efteråt.
Skulle nog inte ätit dom egentligen,
men jag hade inget annat bröd hemma,
så jag fick skylla mej själv att jag är så kass på att fixa bröd.
Skrapade dock bort det allra värsta.
Man vill ju inte få FÖR mkt cancer lixom.
Utanför mitt fönster
Utanför mitt fönster har mörkret slagit rot.
Blåkalla skuggor dansar upp längs mina väggar,
bilarna som kör förbi nere på gatan
sprider sina ljuskäglor
Jag undrar hur himlen ser ut inatt?
Är det stjärnklart,
eller döljs de små ljusen bakom tunga molntäcken?
Jag vet hur stjärnhimlen ser ut genom dina blåa ögon
men genom mina bruna
har allting långsamt ändrats.
"Aim for the stars" citerade du så vackert,
men jag inser nu,
att det var länge sedan
som mina stjärnor ersattes av svarta hål.
Jag vet inte längre
vart jag ska sikta.
Jag har inget ledljus i mörkret,
och vetskapen om att vi inte längre
delar samma himmel
Gör mej än mer vilsen
och ensam
än vad jag tidigare varit.
Blåkalla skuggor dansar upp längs mina väggar,
bilarna som kör förbi nere på gatan
sprider sina ljuskäglor
Jag undrar hur himlen ser ut inatt?
Är det stjärnklart,
eller döljs de små ljusen bakom tunga molntäcken?
Jag vet hur stjärnhimlen ser ut genom dina blåa ögon
men genom mina bruna
har allting långsamt ändrats.
"Aim for the stars" citerade du så vackert,
men jag inser nu,
att det var länge sedan
som mina stjärnor ersattes av svarta hål.
Jag vet inte längre
vart jag ska sikta.
Jag har inget ledljus i mörkret,
och vetskapen om att vi inte längre
delar samma himmel
Gör mej än mer vilsen
och ensam
än vad jag tidigare varit.