Då sanningar tränger sig på
Det är kvällar som denna,
då skymningens trolska älvor
målat himlen i azurblått och purpur,
som sanningar tränger sig på.
Naken står jag där,
sårad, ärrad, rädd, sårbar.
Oskyddad som jag är
från mitt inres obönhörliga attacker.
Ibland önskar jag
att sagan aldrig börjat
Att ingen börjat skriva
på det där allra första bladet.
Därför står jag nu här,
under en azurskiftande himmel
River sidor ur boken
som kunde blivit mitt liv
Låter dom ett och ett
dansa iväg med älvorna
För att aldrig någonsin
läsas igen.
© Cecilia Carlsson
