Ceca - tankar om livet i allmänhet

Hej bloggelibloggen!
Som rubriken redan avslöjat,
så dras jag just nu med lite lätt brännande träningsvärk.
Både från veckans gymträning 
men oxå från gårdagens dryga två timmars pianospelande,
vilket faktiskt är jobbigare för händerna än man tror!
"Va, piano?" täker ni kanske,
om ni inte stalkat mej på FB vill säga,
för då vet ni redan att jag fick mej en mycket glad överraskning
på skrivarkursen i måndags.


Det första jag ser när jag kommer in i huset där kursen hålls,
är ett, om än något slitet och kantstött,
men i mina ögon strålande vackert, mörkbrunt piano.
Det startas någon form av nästan kemisk reaktion i min kropp 
vid åsynen av ett piano.
Jag tror det kan jämföras med känslan
som en rökare känner när h*n ser någon tända en cigarett.
En sugande, pirrande, dragande känsla,
ett måste-ha-begär starkare än en frisk människas
basala behov av näring efter en längre tids svält.

Jag dras till pianot som en nattfjäril dras till en glömd glödlampa,
fjärilens vingslag kan liknas vid den nästan elektriska känsla
som sprids i mina fingertoppar.
Min kropp känns som atmosfären precis innan ett rejält åskväder.

För att inte tala om känslan när mina fingrar rör vid tangenterna
och släpper ut elektriciteten, spänningen, ångesten.
Ibland kan den känslan bli så överväldigande att mina ögon tåras.
Varje hårstrå på min kropp reser sig
och det ilar kalla ödlor längs min ryggrad.

Det där blev väl kanske lite väl flummigt även för att komma från mej,
men jag finner inga andra sätt att beskriva hur mycket jag älskar att spela.
Musik är som ett språk för mej,
ett sätt för mej att visa omgivningen hur jag mår, tänker, känner.
Jag vill minnas att jag tidigare skrivit hur min familj
enbart genom att lyssna på mitt spelande,
kunde avgöra hur jag mådde.
Där jag ibland brister i kommunikationen verbalt,
så tar jag igen den bristen tusen gånger om via pianot.

Så det är en enorm lättnad för mej att jag äntligen
har hittat en möjlighet att få spela.
Jag behöver det för att kunna andas.

Så skrivarkursen blev tack vare pianomöjligheterna snäppet bättre.
För att kanske berätta lite om den med,
så verkar det kunna bli helt okej.
En väldigt liten grupp, jag + 3 andra,
men det passar en ensamvarg som mej alldeles utmärkt.

Denna gången på kursen så blev det inte så jättemycket skrivet,
utan vi fick presentera oss lite snabbt
och berätta lite vad vi ville få ut av kursen,
vad vi ville skriva, träna på eller lära oss.
Som tur var så kändes det som om vi allihopa hade ungefär samma önskemål.

Vi gick igenom lite olika "uppvärmningsövningar",
bland annat flödesskrivning.
Vilket innebär att man under utsatt tid, denna gången 5 minuter,
hela tiden ska hålla pennan i rörelse,
dvs hela tiden skriva något på pappret
Bara skriva ner det som kommer upp i tankarna.
Utan några som helst prestationskrav.

Jag kom väl fram till att de mesta jag skriver är utifrån den "principen".
Det är sällan jag tänker så mycket när jag skriver,
så det är kanske nåt jag behöver lära mej.
Medvetet skrivande eller nåt sånt =)


Lägger upp den texten i ett separat inlägg,
så jag får in den rätt i kategorierna!