Trötthet och fruktansvärd magkatarr
Trots att jag faktiskt sov hela natten utan att vakna en endaste gång
(Tack benzon!) så är jag helt sinnessjukt trött och seg idag.
Kan vara för att jag råkade ta en tablett för mycket igår kanske . . .
Det surrar i öronen och min kropp hänger inte riktigt med i svängarna,
känns lite smått mysko,
och jag är glad att det är vilodag från gymmet idag.
Annars hade jag nog varit en fara både för min egen och andras säkerhet . . .
Förut när jag va ute med Kira
så kändes det som om jag gick i en liten bubbla,
att världen inte riktigt nådde fram till mej.
Det var visserligen skönt att slippa omgivningen lite,
men jag hatar att vara avtrubbad.
Och för min del så är inte den yttre världens påfrestningar
det största problemet . . .
"Jag vet inte var jag ska hugga nånstans,
när demonerna bor i ditt bröst"
Min magkatarr är oxå riktigt åt helvete nu igen,
har försökt trappa ner på medicinerna ännu en gång,
men det är bara till att acceptera
att jag helt enkelt måste knapra i mej dom.
För det funkar inte att ha så här jävla ont
och att ständigt må illa
Så illa att jag behöver tänka på att inte böja mej för hastigt framåt,
för då spontankräks jag.
Och så som det bränner inuti magen nu,
så vill jag inte få upp det i käften/matstrupen.
Räcker med det som läcker upp under natten,
och gör att jag får spotta blodblandat slem på morgonen . . .
I övrigt så är detta en sådan dag då jag ångrar att jag vaknade.
Känner mest för att göra något så jag slipper världen för ett tag,
typ gräva ner mej i en grop och be en elefant lägga sej över hålet,
så jag inte kan ta mej upp, och ingen kan ta sej ner.
Jag vet oxå att jag alltid mår så sjukt mycket sämre
såhär dagarna innan "röda veckan",
men trots att jag vet att det är så,
så är det ytterligare en sådan sak som inte är så lätt att styra.
Och oavsett om folk bokstavligt talat slår in i min skalle
vilka orsakerna är/kan vara,
så hindrar det inte ångesten från att sprida sej inom mej
likt en eld som breder ut sej över ett bensinhav.
(Tack benzon!) så är jag helt sinnessjukt trött och seg idag.
Kan vara för att jag råkade ta en tablett för mycket igår kanske . . .
Det surrar i öronen och min kropp hänger inte riktigt med i svängarna,
känns lite smått mysko,
och jag är glad att det är vilodag från gymmet idag.
Annars hade jag nog varit en fara både för min egen och andras säkerhet . . .
Förut när jag va ute med Kira
så kändes det som om jag gick i en liten bubbla,
att världen inte riktigt nådde fram till mej.
Det var visserligen skönt att slippa omgivningen lite,
men jag hatar att vara avtrubbad.
Och för min del så är inte den yttre världens påfrestningar
det största problemet . . .
"Jag vet inte var jag ska hugga nånstans,
när demonerna bor i ditt bröst"
Min magkatarr är oxå riktigt åt helvete nu igen,
har försökt trappa ner på medicinerna ännu en gång,
men det är bara till att acceptera
att jag helt enkelt måste knapra i mej dom.
För det funkar inte att ha så här jävla ont
och att ständigt må illa
Så illa att jag behöver tänka på att inte böja mej för hastigt framåt,
för då spontankräks jag.
Och så som det bränner inuti magen nu,
så vill jag inte få upp det i käften/matstrupen.
Räcker med det som läcker upp under natten,
och gör att jag får spotta blodblandat slem på morgonen . . .
I övrigt så är detta en sådan dag då jag ångrar att jag vaknade.
Känner mest för att göra något så jag slipper världen för ett tag,
typ gräva ner mej i en grop och be en elefant lägga sej över hålet,
så jag inte kan ta mej upp, och ingen kan ta sej ner.
Jag vet oxå att jag alltid mår så sjukt mycket sämre
såhär dagarna innan "röda veckan",
men trots att jag vet att det är så,
så är det ytterligare en sådan sak som inte är så lätt att styra.
Och oavsett om folk bokstavligt talat slår in i min skalle
vilka orsakerna är/kan vara,
så hindrar det inte ångesten från att sprida sej inom mej
likt en eld som breder ut sej över ett bensinhav.
