Fullspäckad dag.
Först och främst så hatar jag att jag inte kan sova
längre än till kl 7 på morgonen nu mera.
Hoppas det blir bättre när jag stabiliserat mej lite
och inte har lika hög ångestprocent i blodet.
Det värsta med att vakna så fruktansvärt tidigt
är att dagarna blir så mycket längre.
Även om det egentligen bara är ca två timmar
tidigare än vad jag brukade vakna innan,
så är det ändå två timmar där ångesten bråkar.
Eftersom jag måste hålla ett ganska strikt schema med mattiderna,
så har jag schemalagt frukosten till kl 8.30-9.00.
Och vaknar jag då vid sju,
så har jag nästan två timmar
där jag går och bygger upp ångesten.
Inte okej.
För eftersom jag inte har några hungerkänslor,
så måste jag gå på tider.
Och verkligen försöka hålla dom.
Men men. Jag håller helt enkelt tummarna
för att jag kan sova bättre snart.
Idag har jag häcken full, så att säga.
Utöver det "vanliga" med att sköta mej ordentligt
så ska jag även till min psykolog
och sen direkt efter det skynda bort till habiliteringen.
Känns inte alls motiverat att gå till varken psykolog eller habilitering
nu när jag behöver betala för det.
Men, "en sån som jag" kommer ju väldigt snart upp i dom 900:-
som krävs innan man får högkostnadskortet,
och därmed inte behöver betala ett endaste öre resten av året.
Men det bär emot att betala,
eftersom jag redan innan har det knapert.
Men men. That's life I guess . . .
Behöver även till Apoteket idag egentligen,
men jag ogillar skarpt att slänga ut
massa pengar på en och samma dag,
så jag tar det nog imorgon eller något.
Det är egentligen ett rätt så stört sätt att tänka,
för jag VET ju att jag ändå kommer behöva medicinerna,
och att det kostar lika mycket idag som imorrn
eller vilken annan dag som helst.
Men rent psykiskt så känns det hemskare när jag gjort av med
för många hundralappar på en och samma dag,
än om jag delar upp det på ett par dagar.
Nåväl, ingen har nånsin beskyllt mej för att tänka så jävla logiskt,
så varför börja med det nu?
Jag har levt i mitt något konstiga sätt att tänka
och se på saker i över 23 år.
Har jag dött för det?
Nej, så jag tror jag fortsätter tänka på mitt sätt! haha
längre än till kl 7 på morgonen nu mera.
Hoppas det blir bättre när jag stabiliserat mej lite
och inte har lika hög ångestprocent i blodet.
Det värsta med att vakna så fruktansvärt tidigt
är att dagarna blir så mycket längre.
Även om det egentligen bara är ca två timmar
tidigare än vad jag brukade vakna innan,
så är det ändå två timmar där ångesten bråkar.
Eftersom jag måste hålla ett ganska strikt schema med mattiderna,
så har jag schemalagt frukosten till kl 8.30-9.00.
Och vaknar jag då vid sju,
så har jag nästan två timmar
där jag går och bygger upp ångesten.
Inte okej.
För eftersom jag inte har några hungerkänslor,
så måste jag gå på tider.
Och verkligen försöka hålla dom.
Men men. Jag håller helt enkelt tummarna
för att jag kan sova bättre snart.
Idag har jag häcken full, så att säga.
Utöver det "vanliga" med att sköta mej ordentligt
så ska jag även till min psykolog
och sen direkt efter det skynda bort till habiliteringen.
Känns inte alls motiverat att gå till varken psykolog eller habilitering
nu när jag behöver betala för det.
Men, "en sån som jag" kommer ju väldigt snart upp i dom 900:-
som krävs innan man får högkostnadskortet,
och därmed inte behöver betala ett endaste öre resten av året.
Men det bär emot att betala,
eftersom jag redan innan har det knapert.
Men men. That's life I guess . . .
Behöver även till Apoteket idag egentligen,
men jag ogillar skarpt att slänga ut
massa pengar på en och samma dag,
så jag tar det nog imorgon eller något.
Det är egentligen ett rätt så stört sätt att tänka,
för jag VET ju att jag ändå kommer behöva medicinerna,
och att det kostar lika mycket idag som imorrn
eller vilken annan dag som helst.
Men rent psykiskt så känns det hemskare när jag gjort av med
för många hundralappar på en och samma dag,
än om jag delar upp det på ett par dagar.
Nåväl, ingen har nånsin beskyllt mej för att tänka så jävla logiskt,
så varför börja med det nu?
Jag har levt i mitt något konstiga sätt att tänka
och se på saker i över 23 år.
Har jag dött för det?
Nej, så jag tror jag fortsätter tänka på mitt sätt! haha
Postat av: Lisa
Då tänker jag lika ologiskt som dig.
