Långpromenad, knubbsälar och lunchångest
Både igår eftermiddag/kväll och idag på morgonen
blev det långpromenad i Slottskogen.
Jag tycker det är så sinnessjukt mysigt att gå där bland alla löv!
Just idag så var löven väl mestadels bortblåsta efter nattens
stormvindar, och så låg det träd och grenar överallt.
Igår när jag gick där så blåste det utav bara helvete,
så jag fick flera gånger hoppa undan för att inte få en gren på mig!
Vi tog ett varv runt djurinhängnaderna,
och Kira fick träffat älgarna igen.
Hon tycker inte riiiktigt om dom,
men det är fruktansvärt bra träning för henne,
slottskogssightseeing är miljöträning om något!!
Trots att raggen är uppfälld på henne när vi passerar älgarna
och att hon gömmer sig bakom mig,
så stannar hon ändå kvar, och försöker inte sticka ifrån "faran"
Däremot blev hon helt galen när vi gick förbi påfåglarna,
dom gillade hon verkligen inte!
Förstår inte varför dom var så farliga enligt henne?
När vi kom till säldammen,
så tog det ett tag innan hon förstod att det var nåt i vattnet,
men där var hon mer framåt och nyfiken på vad det var,
tror hon gärna hade hoppat i och leka med dom!
Vi gick även ned där man ser under vattnet,
men dessvärre var rutorna så jävla täckta med slem och alger,
så man såg inte så mycket, var bara någon gång när en säl
simmade precis längs rutan som man såg dom. =(
Jag gillar sälarna, dom är så harmoniska och nöjda med livet,
trots att dom är lite småfeta!!
Jag menar, det är ju inte för inte det heter knubbsäl!
Och slutligen angående sista "delen" av rubriken,
så är det denna veckan jag ska börja försöka äta lunch
enligt den planen jag följer.
Har klarat av att få i mig frukost, och behålla den,
i tre veckor nu, och den planen jag ska försöka följa
är uppbyggd i treveckorsintervaller,
där man tar ett mål åt gången, och siktar in sig på att klara av det
innan man går vidare och lägger till ytterligare en måltid.
Små små steg framåt lixom
Det känns som en strategi som funkar för mig,
för om jag skulle försöka med allt på en gång,
så hade det bara blivit ett jävla magplask av allt.
Och peppar peppar,
jag har faktiskt klarat av frukosten över förväntan,
men ska inte sticka under stol med att det har varit
någon gång som den "kommit ut igen",
men då har jag bara slått mig själv på käften lite
och sedan gjort ett nytt försök.
Men nu är det alltså lunchen som ska klaras av i tre veckor.
Det känns väldigt mycket större och jobbigare än frukosten.
Mycket tror jag är pga att lunchmat ofta är varm mat,
och jag har mycket svårare för mat som är varm,
än för kall/sval mat.
Det känns som om varm mat sväller mer i magen på nåt sätt.
Så min plan är väl att göra någon form av relativt matig sallad,
för jag vet ju att det inte är bra för en sån som mig
att äta för lite heller, trots att jag väldigt gärna hade hållt mig till en
"ofarlig" grönsallad utan något annat i.
Men det får bli lite lax eller liknande till salladen,
kanske lite bönor med för att få bra kolhydrater.
För pasta och bröd tilltalar mig inte riktigt...
Det är väldigt tur att man har en pojkvän som jobbar
nere i fiskehamnen och som plockar med sig finfina laxfileér hem =)
Fast jag överväger om jag kanske ska ta och köpa ett par bitar
sushi istället, för det är jag faktiskt sugen på
+ att jag glömde lägga upp den frysta laxen igårkväll,
så det är fortfarande alldeles för frusen för att kunna lagas till...
En såndär typisk "ätstörningsmiss";
"Oooojdå, jag glömde visst lägga upp maten,
så därför kan jag inte äta lunch idag . . . vilken ooootur!"
Men tji fick du där Ana-Mia,
för jag har levt med dina/era knep och trix så länge,
att jag faktiskt, trots att jag många gånger faller för dom,
ändå är fullt medveten om att dom finns där
och hur dom "ser ut" . . .
Who's the biaaatch now?!!!
blev det långpromenad i Slottskogen.
Jag tycker det är så sinnessjukt mysigt att gå där bland alla löv!
Just idag så var löven väl mestadels bortblåsta efter nattens
stormvindar, och så låg det träd och grenar överallt.
Igår när jag gick där så blåste det utav bara helvete,
så jag fick flera gånger hoppa undan för att inte få en gren på mig!
Vi tog ett varv runt djurinhängnaderna,
och Kira fick träffat älgarna igen.
Hon tycker inte riiiktigt om dom,
men det är fruktansvärt bra träning för henne,
slottskogssightseeing är miljöträning om något!!
Trots att raggen är uppfälld på henne när vi passerar älgarna
och att hon gömmer sig bakom mig,
så stannar hon ändå kvar, och försöker inte sticka ifrån "faran"
Däremot blev hon helt galen när vi gick förbi påfåglarna,
dom gillade hon verkligen inte!
Förstår inte varför dom var så farliga enligt henne?
När vi kom till säldammen,
så tog det ett tag innan hon förstod att det var nåt i vattnet,
men där var hon mer framåt och nyfiken på vad det var,
tror hon gärna hade hoppat i och leka med dom!
Vi gick även ned där man ser under vattnet,
men dessvärre var rutorna så jävla täckta med slem och alger,
så man såg inte så mycket, var bara någon gång när en säl
simmade precis längs rutan som man såg dom. =(
Jag gillar sälarna, dom är så harmoniska och nöjda med livet,
trots att dom är lite småfeta!!
Jag menar, det är ju inte för inte det heter knubbsäl!
Och slutligen angående sista "delen" av rubriken,
så är det denna veckan jag ska börja försöka äta lunch
enligt den planen jag följer.
Har klarat av att få i mig frukost, och behålla den,
i tre veckor nu, och den planen jag ska försöka följa
är uppbyggd i treveckorsintervaller,
där man tar ett mål åt gången, och siktar in sig på att klara av det
innan man går vidare och lägger till ytterligare en måltid.
Små små steg framåt lixom
Det känns som en strategi som funkar för mig,
för om jag skulle försöka med allt på en gång,
så hade det bara blivit ett jävla magplask av allt.
Och peppar peppar,
jag har faktiskt klarat av frukosten över förväntan,
men ska inte sticka under stol med att det har varit
någon gång som den "kommit ut igen",
men då har jag bara slått mig själv på käften lite
och sedan gjort ett nytt försök.
Men nu är det alltså lunchen som ska klaras av i tre veckor.
Det känns väldigt mycket större och jobbigare än frukosten.
Mycket tror jag är pga att lunchmat ofta är varm mat,
och jag har mycket svårare för mat som är varm,
än för kall/sval mat.
Det känns som om varm mat sväller mer i magen på nåt sätt.
Så min plan är väl att göra någon form av relativt matig sallad,
för jag vet ju att det inte är bra för en sån som mig
att äta för lite heller, trots att jag väldigt gärna hade hållt mig till en
"ofarlig" grönsallad utan något annat i.
Men det får bli lite lax eller liknande till salladen,
kanske lite bönor med för att få bra kolhydrater.
För pasta och bröd tilltalar mig inte riktigt...
Det är väldigt tur att man har en pojkvän som jobbar
nere i fiskehamnen och som plockar med sig finfina laxfileér hem =)
Fast jag överväger om jag kanske ska ta och köpa ett par bitar
sushi istället, för det är jag faktiskt sugen på
+ att jag glömde lägga upp den frysta laxen igårkväll,
så det är fortfarande alldeles för frusen för att kunna lagas till...
En såndär typisk "ätstörningsmiss";
"Oooojdå, jag glömde visst lägga upp maten,
så därför kan jag inte äta lunch idag . . . vilken ooootur!"
Men tji fick du där Ana-Mia,
för jag har levt med dina/era knep och trix så länge,
att jag faktiskt, trots att jag många gånger faller för dom,
ändå är fullt medveten om att dom finns där
och hur dom "ser ut" . . .
Who's the biaaatch now?!!!
