Svar på fråga i kommentarsfältet
Har ett par ggr fått en fråga i kommentarsfältet,
angående vilken behandlare jag har.
Men då du som kommenterar inte uppgett varken namn
eller mailadress, så har jag lite svårt att svara. haha :P
Har som "regel" att inte öppet lämna ut namn
varken på personal eller patienter.
Men om du nästa gång du kommenterar,
anger din mail/bloggadress så kan jag svara där!
angående vilken behandlare jag har.
Men då du som kommenterar inte uppgett varken namn
eller mailadress, så har jag lite svårt att svara. haha :P
Har som "regel" att inte öppet lämna ut namn
varken på personal eller patienter.
Men om du nästa gång du kommenterar,
anger din mail/bloggadress så kan jag svara där!
Hemma!
Nu sitter jag hemma i soffan.
Så jävla skönt att inte ha några måsjävlar utanför som skriar!
(Självklart är det skönt att bara vara hemma med!)
Måsarna nere i Varberg är heeeelt galet sanslösa..!
Kan dom inte bara sätta på varann
UTAN en jävla massa parningsläten?!
Gör som normalt folk för fan! haha
Ser veeeerkligen framemot när parningen "gett resultat",
alltså när det kommer måsungar, det lär ju bli ännu värre då!
Menmen, dom ska väl oxå få knulla och föröka sig antar jag...
Igår gjorde vi tacos här hemma,
lite kul sammanträffande, då det var tacos ute i Villan med.
Tacos är en rätt så laddad maträtt för mig,
för det är väldigt lätt att man öser i sig för mycket.
Trots att det mestadels varit grönsaker jag öst i mig utav,
så ÄR ju även det en form av hetsätning.
Men det gick bra igår.
Jag höll mig till mina två bröd, sojatacofärs och lite grönsaker.
Och tog INTE mer grönsaker efter det, "bara för att äta".
Drack även en öl till. Det var inte helt fel! =)
Hade även fått första leveransen med nagelgrejer i veckan,
så jag öppnade det paketet igår, här nedanför är vad det innehöll;
Dekorationsstenar; ett par-tre tusen stycken,
ett penselset och två pincetter.
(Om ni inte kunde se det själva alltså. haha)
Och ett fempack Dottingtools, som jag missade i ursprungsinlägget,
så därför fick dom en alldeles egen bild! =)
Tre utav facken med stenar hade totalt blandat ihop sig,
och perfektionist som jag är,
så var jag såklart tvungen att sortera upp dom
Det tog sin lilla tid, och jag fick lite lätt kramp i handen
av att hålla i pincetten. Men jag fick tillslut alla stenar i rätt fack.
(Förstår dock inte varför det blev ett fack tomt,
men det ska väl kanske vara så..! haha)
Var även liiiite sugen på att räkna dom, för att se om det VAR
så många som det enligt produktbeskrivningen skulle vara,
men jag insåg att det skulle ta VÄLDIGT lång tid,
och förmodligen göra så jag blev invalidiserad i handen
för ett bra tag framöver. haha
Nu väntar jag bara på resterande leveranser,
med UV-gel startset med UV-lampa (och lite småplock utöver det),
en uppsättning Soak-Off gels och lite akrylfärger.
Ska bli riktigt intressant att testa att måla dekor med akrylfärger,
istället för som jag gör nu, med vanligt nagellack.
Det verkar vara lite smidigare med akrylfärger,
då dom inte torkar lika fort, så man kan "leka" med färgerna lite mer.
Är även riktigt nyfiken på Soak-Off gelén,
vilket är en geleförstärning som man lägger på som ett nagellack
och sedan härdar i UV-lampan.
Fördelen med Soak-Off jämfört med vanlig buildergel är att
förstnämna är mycket lättare att få bort från nageln igen,
man behöver inte slipa eller buffra alls,
utan tar bort med lösningsmedel/aceton.
Vilket är mycket mer skonsamt mot den naturliga nageln,
sedan så är väl acetonet inte heller så bra för naglar+nagelvallar,
men med en bra olja och rätt mellanvård så ska det nog lösa sig!
I UV-gel setet så ingår även "vanlig" gele
i färgerna vit, rosa och klar, + ett gäng tippar och byggformar,
vilket även det ska bli väldigt roligt att testa!
Behöver dock lite försöksobjekt,
för jag tror det är lättare att bygga på andra till en början,
än att göra på sig själv.
Så om du är villig att testa; så hojta till,
så kan jag fixa!
(Ev. för en symbolisk materialkostnad på ett par gullpengar)
Idag blir nog en rätt lugn dag, min mage är fortfarande
inte riktigt på humör, utan det krampar och "sticker" inuti magen.
Känns ungefär som om nån kramar runt tarmarna/magsäcken,
och sedan sticker med nålar av varierande tjocklek.
Alltifrån små synålar till virknålar och potatisstickor typ.
Allt annat än behagligt alltså.
Men så länge sticken håller sig till "nål-size",
och inte som i början av veckan; mer machete-size
så är jag nöjd. För DET var ett helvete....
Så jävla skönt att inte ha några måsjävlar utanför som skriar!
(Självklart är det skönt att bara vara hemma med!)
Måsarna nere i Varberg är heeeelt galet sanslösa..!
Kan dom inte bara sätta på varann
UTAN en jävla massa parningsläten?!
Gör som normalt folk för fan! haha
Ser veeeerkligen framemot när parningen "gett resultat",
alltså när det kommer måsungar, det lär ju bli ännu värre då!
Menmen, dom ska väl oxå få knulla och föröka sig antar jag...
Igår gjorde vi tacos här hemma,
lite kul sammanträffande, då det var tacos ute i Villan med.
Tacos är en rätt så laddad maträtt för mig,
för det är väldigt lätt att man öser i sig för mycket.
Trots att det mestadels varit grönsaker jag öst i mig utav,
så ÄR ju även det en form av hetsätning.
Men det gick bra igår.
Jag höll mig till mina två bröd, sojatacofärs och lite grönsaker.
Och tog INTE mer grönsaker efter det, "bara för att äta".
Drack även en öl till. Det var inte helt fel! =)
Hade även fått första leveransen med nagelgrejer i veckan,
så jag öppnade det paketet igår, här nedanför är vad det innehöll;
Dekorationsstenar; ett par-tre tusen stycken,
ett penselset och två pincetter.
(Om ni inte kunde se det själva alltså. haha)
Och ett fempack Dottingtools, som jag missade i ursprungsinlägget,
så därför fick dom en alldeles egen bild! =)
Tre utav facken med stenar hade totalt blandat ihop sig,
och perfektionist som jag är,
så var jag såklart tvungen att sortera upp dom
Det tog sin lilla tid, och jag fick lite lätt kramp i handen
av att hålla i pincetten. Men jag fick tillslut alla stenar i rätt fack.
(Förstår dock inte varför det blev ett fack tomt,
men det ska väl kanske vara så..! haha)
Var även liiiite sugen på att räkna dom, för att se om det VAR
så många som det enligt produktbeskrivningen skulle vara,
men jag insåg att det skulle ta VÄLDIGT lång tid,
och förmodligen göra så jag blev invalidiserad i handen
för ett bra tag framöver. haha
Nu väntar jag bara på resterande leveranser,
med UV-gel startset med UV-lampa (och lite småplock utöver det),
en uppsättning Soak-Off gels och lite akrylfärger.
Ska bli riktigt intressant att testa att måla dekor med akrylfärger,
istället för som jag gör nu, med vanligt nagellack.
Det verkar vara lite smidigare med akrylfärger,
då dom inte torkar lika fort, så man kan "leka" med färgerna lite mer.
Är även riktigt nyfiken på Soak-Off gelén,
vilket är en geleförstärning som man lägger på som ett nagellack
och sedan härdar i UV-lampan.
Fördelen med Soak-Off jämfört med vanlig buildergel är att
förstnämna är mycket lättare att få bort från nageln igen,
man behöver inte slipa eller buffra alls,
utan tar bort med lösningsmedel/aceton.
Vilket är mycket mer skonsamt mot den naturliga nageln,
sedan så är väl acetonet inte heller så bra för naglar+nagelvallar,
men med en bra olja och rätt mellanvård så ska det nog lösa sig!
I UV-gel setet så ingår även "vanlig" gele
i färgerna vit, rosa och klar, + ett gäng tippar och byggformar,
vilket även det ska bli väldigt roligt att testa!
Behöver dock lite försöksobjekt,
för jag tror det är lättare att bygga på andra till en början,
än att göra på sig själv.
Så om du är villig att testa; så hojta till,
så kan jag fixa!
(Ev. för en symbolisk materialkostnad på ett par gullpengar)
Idag blir nog en rätt lugn dag, min mage är fortfarande
inte riktigt på humör, utan det krampar och "sticker" inuti magen.
Känns ungefär som om nån kramar runt tarmarna/magsäcken,
och sedan sticker med nålar av varierande tjocklek.
Alltifrån små synålar till virknålar och potatisstickor typ.
Allt annat än behagligt alltså.
Men så länge sticken håller sig till "nål-size",
och inte som i början av veckan; mer machete-size
så är jag nöjd. För DET var ett helvete....
Seg dag och elak mage
Min mage är fortfarande inte bra...
Proverna visade inget speciellt, så det är förmodligen inte gallan
som ju var vad som misstänktes först.
Sjuksystern här är lite inne på att det KAN vara IBS,
och efter att ha läst om det så misstänker väl jag det med.
Dock så måste man utesluta alla andra eventuella sjukdomar/intoleranser innan man sätter en IBS-diagnos.
Tex gluten, laktos, tarminflammationer och cancer...
Så nu väntar vi på att jag ska få svar på remissen för gastroskopi,
så att jag kan få kommit till Sahlgrenska och gjort den
och sedan se om den kan ge några svar. Segt att vänta bara...
Snart, eller ja, om ett par timmar, kommer Micke och hämtar mig
Tycker bara att tiden går såååå långsamt :(
Vill hem NU!!!
Har inga direkta planer för helgen, allt beror på hur min mage mår
inte så kul att göra NÅT alls när magen gör ont och är svullen :(
Men det blir väl en del Slottskogspromenader kan jag tänka mig,
för om det ÄR IBS, så är det viktigt att jag rör på mig,
trots att det kanske gör ont...
Nä, nu ska jag gå ner till tvättstugan och kolla till tvätten!
Tjingtjong!
Proverna visade inget speciellt, så det är förmodligen inte gallan
som ju var vad som misstänktes först.
Sjuksystern här är lite inne på att det KAN vara IBS,
och efter att ha läst om det så misstänker väl jag det med.
Dock så måste man utesluta alla andra eventuella sjukdomar/intoleranser innan man sätter en IBS-diagnos.
Tex gluten, laktos, tarminflammationer och cancer...
Så nu väntar vi på att jag ska få svar på remissen för gastroskopi,
så att jag kan få kommit till Sahlgrenska och gjort den
och sedan se om den kan ge några svar. Segt att vänta bara...
Snart, eller ja, om ett par timmar, kommer Micke och hämtar mig
Tycker bara att tiden går såååå långsamt :(
Vill hem NU!!!
Har inga direkta planer för helgen, allt beror på hur min mage mår
inte så kul att göra NÅT alls när magen gör ont och är svullen :(
Men det blir väl en del Slottskogspromenader kan jag tänka mig,
för om det ÄR IBS, så är det viktigt att jag rör på mig,
trots att det kanske gör ont...
Nä, nu ska jag gå ner till tvättstugan och kolla till tvätten!
Tjingtjong!
iPad uppdatering och gallproblem
Uppdaterar via iPaden, och eftersom man inte kan formatera texten på samma sätt som vid en "vanlig" dator, så får ni tåla att det är lite rörigt med radbrytningar och styckesindelningar, men ska försöka koda in lite brytningar, så det inte blir FÖR rörigt att läsa!
Jag har under ett par dagar haft helt sinnessjukt ont i magen,
vid lunchen i måndags så satt jag och störtgrät för att det gjorde så infernaliskt ont.
Läkaren misstänker att det kan vara gallan som spökar, så jag har fått morfin som åtminstone håller den knivhuggande smärtan under kontroll i väntan på provsvaren.
Morfin är för övrigt ett intressant preparat, för herrejävlar va groggy man blir!
Läkaren sa även till mig att inte äta för mycket fett, så grädde, ost och creme fraiche är uteslutet, vilket krånglar till det en smula, eftersom alla recept här nere innehåller MINST en av nämnda produkter...
Så jag får helt enkelt trolla ihop något på egen hand. Som ätstörd så blir man ju något av en expert på att laga mat med mindre fett... Får heller inte äta ägg, äpplen och lök.
Vilket är lite tråkigt, ägg för att det är en väldigt bra proteinkälla när man, som jag, är vegetarian, och äpplen för att det i princip är enda frukten förutom bananer som jag TÅL.
Men, bananer är ju bra det med, en hel del vitaminer och mineraler! Dock så är det ju mer fett i bananer än i äpplen, men jag tror inte det är något som kan ställa till det för gallan iaf.
Försöker oxå dra ner på kaffet, för det kan tydligen oxå fresta på gallan? Så jag har inte druckit nåt kaffe på drygt ett dygn nu, hej kaffeabstinenshuvudvärk!
Tycker för övrigt att det borde bli fredag snart, så jag kan få åka hem! Denna gången blir den en längre permission, tills på onsdag. Dels för att känna efter hur långt jag kommit, men även för att få tid till att fundera över hur jag vill göra med behandlingen, om jag anser att dom KAN hjälpa mig fortsättningsvis, eller om jag kommer fram till att deras sätt att tänka kring vissa saker kanske egentligen bara i slutändan gör så att jag blir sjukare.
Jag kommer skriva ett längre och mer välformulerat och välformaterat inlägg när jag kommer hem och kan sitta vid datorn...
Men för att ge er något av en cliffhanger, så kommer jag bland annat skriva om hur JAG anser att dom brister i sin, vad dom utlovade, väldigt individanpassade behandling med strategier och planer för att hantera alla eventuella komplikationer...
Jag har under ett par dagar haft helt sinnessjukt ont i magen,
vid lunchen i måndags så satt jag och störtgrät för att det gjorde så infernaliskt ont.
Läkaren misstänker att det kan vara gallan som spökar, så jag har fått morfin som åtminstone håller den knivhuggande smärtan under kontroll i väntan på provsvaren.
Morfin är för övrigt ett intressant preparat, för herrejävlar va groggy man blir!
Läkaren sa även till mig att inte äta för mycket fett, så grädde, ost och creme fraiche är uteslutet, vilket krånglar till det en smula, eftersom alla recept här nere innehåller MINST en av nämnda produkter...
Så jag får helt enkelt trolla ihop något på egen hand. Som ätstörd så blir man ju något av en expert på att laga mat med mindre fett... Får heller inte äta ägg, äpplen och lök.
Vilket är lite tråkigt, ägg för att det är en väldigt bra proteinkälla när man, som jag, är vegetarian, och äpplen för att det i princip är enda frukten förutom bananer som jag TÅL.
Men, bananer är ju bra det med, en hel del vitaminer och mineraler! Dock så är det ju mer fett i bananer än i äpplen, men jag tror inte det är något som kan ställa till det för gallan iaf.
Försöker oxå dra ner på kaffet, för det kan tydligen oxå fresta på gallan? Så jag har inte druckit nåt kaffe på drygt ett dygn nu, hej kaffeabstinenshuvudvärk!
Tycker för övrigt att det borde bli fredag snart, så jag kan få åka hem! Denna gången blir den en längre permission, tills på onsdag. Dels för att känna efter hur långt jag kommit, men även för att få tid till att fundera över hur jag vill göra med behandlingen, om jag anser att dom KAN hjälpa mig fortsättningsvis, eller om jag kommer fram till att deras sätt att tänka kring vissa saker kanske egentligen bara i slutändan gör så att jag blir sjukare.
Jag kommer skriva ett längre och mer välformulerat och välformaterat inlägg när jag kommer hem och kan sitta vid datorn...
Men för att ge er något av en cliffhanger, så kommer jag bland annat skriva om hur JAG anser att dom brister i sin, vad dom utlovade, väldigt individanpassade behandling med strategier och planer för att hantera alla eventuella komplikationer...
Lyckad permission
Efter påskpermissionens "lilla snedsteg"
(förmodar att dom flesta vet vad jag menar,
och att jag således inte behöver utveckla det hela...)
så känns det bra med en permission som gått BRA.
Visst, jag har väl kanske gått liiiiite för långa promenader,
men jag anser att det inte är så farligt om man ser till
vad jag KUNDE gjort för värre dummheter...
Denna permissionen så har jag varit mer strikt med mina tider,
försökt få det att flyta på så bra som möjligt.
Det var nog en stor bidragande orsak på påsk,
just det att tiderna blev lite rubbade,
vilket i sin tur resulterade i att min hjärna blev lite rubbad den med...
Någon kvart hit eller dit har det väl blivit under helgen,
men på det stora hela inga större avsteg ifrån varken tidsplanering,
eller själva "vad jag ska äta-planeringen".
I fredags bytte jag dock plats på middagen och kvällsmaten,
så jag åt kvällsmatsmaten vid halv fem,
och middag kl åtta.
Sambon hade fått med sig ett X antal kilo kräftor hem från jobbet,
så mamma och pappa fick även med sig en hink hem.
Så till "middagskvällsmat" blev det kräftor, bröd, sallad och en kall sås.
Det är fortfarande lite jobbigt att ändra om i tiderna,
men det gick ändå bra!
Och kräftor är ju både gott och ur ätstörningssynpunkt;
rätt så "ofarligt"...
Igår genomförde jag nog den största utmaningen hittills,
både under denna behandlingens gång,
men också sett till alla andra behandlingsomgångar;
jag åt glass till e.m-fika igår.
Det var helt galet ångestpirrigt
och hej-mitt-hjärta-sitter-i-halsgropen,
men jag åt upp den lilla kulan blåbärsglass,
och det UTAN att rusa iväg till toaletten,
varken direkt efter glassen, eller efter något annat mål under dagen!
Det är rätt strongt för att vara mig...
Men jag känner att tjockistankarna är värre idag
än vad dom var igår INNAN glassen.
Och jag är lite orolig inför vägningen imorgon.
JAG vet ju att den lilla glassbiten inte på något som helst sätt
har någon möjlighet att öka på min vikt,
men eftersom det är mer troligt, med tanke på tidigare veckor,
att vikten fortsatt uppåt än att den stannat/gått ner,
så är jag rädd för att den sjuka sidan av mig
kommer skylla allt på glassen,
och göra det ÄNNU mer förbjudet i framtiden.
Jag vet att det är just dessa förbudstankar som ställer till det,
och som man ofta säger;
första steget är att vara medveten om tankarna,
för innan man är medveten om dom,
så kan man heller inte ändra på dom.
Jag vet även, att så länge man har en lista på förbjuden mat,
så KAN man inte bli helt frisk.
Men, det är ett senare problem...
Imorgon så ska jag flytta igen,
denna gången ut till en av träningslägenheterna.
En del av mig kan tycka att det går lite fort fram,
men jag har kännt den senaste veckan
att jag mest stått och stampat ute i Villan.
Jag kommer liksom ingenstans.
Jag måste få ta lite mer eget ansvar,
både vad gäller mat, men också vad gäller rörelse och aktivitet.
Jag tycker fortfarande att dom gör väldigt fel där nere på Capio,
när dom inte är villiga att ändra i matplaneringen,
så jag får ett näringsintag som stämmer mer överens med
vad min kropp behöver och förbrukar,
men när dom inte vill ändra i matplaneringen,
så får dom istället hjälpa mig hitta en aktivitetsnivå
som kan hålla vikten i shack.
Och på så sätt lära mig hur mkt jag måste ÄTA,
för att kunna röra på mig.
Istället för att jag rör på mig enbart för att kunna äta.
Det är på något sätt en hårfin skillnad mellan dom resonemangen,
men i slutändan så blir det ena utav de två väldigt fel.
ÄTA FÖR ATT KUNNA RÖRA PÅ SIG;
INTE RÖRA PÅ SIG FÖR ATT KUNNA ÄTA!!!
(Ps; Jag förbehåller mig rätten,
att imorgon efter vägningen
totalt dementera allt jag skrivit nu,
och istället säga att jag tänker åka hem,
att jag inte tänker gå upp mer i vikt nu,
och att dom på Capio är dumma i huvudet....
Men ja, ni som följt mig ett tag vet ju att det är
mer en regel än ett undantag att det i början av veckan
är allt annat än positiva inlägg på min blogg....)
(förmodar att dom flesta vet vad jag menar,
och att jag således inte behöver utveckla det hela...)
så känns det bra med en permission som gått BRA.
Visst, jag har väl kanske gått liiiiite för långa promenader,
men jag anser att det inte är så farligt om man ser till
vad jag KUNDE gjort för värre dummheter...
Denna permissionen så har jag varit mer strikt med mina tider,
försökt få det att flyta på så bra som möjligt.
Det var nog en stor bidragande orsak på påsk,
just det att tiderna blev lite rubbade,
vilket i sin tur resulterade i att min hjärna blev lite rubbad den med...
Någon kvart hit eller dit har det väl blivit under helgen,
men på det stora hela inga större avsteg ifrån varken tidsplanering,
eller själva "vad jag ska äta-planeringen".
I fredags bytte jag dock plats på middagen och kvällsmaten,
så jag åt kvällsmatsmaten vid halv fem,
och middag kl åtta.
Sambon hade fått med sig ett X antal kilo kräftor hem från jobbet,
så mamma och pappa fick även med sig en hink hem.
Så till "middagskvällsmat" blev det kräftor, bröd, sallad och en kall sås.
Det är fortfarande lite jobbigt att ändra om i tiderna,
men det gick ändå bra!
Och kräftor är ju både gott och ur ätstörningssynpunkt;
rätt så "ofarligt"...
Igår genomförde jag nog den största utmaningen hittills,
både under denna behandlingens gång,
men också sett till alla andra behandlingsomgångar;
jag åt glass till e.m-fika igår.
Det var helt galet ångestpirrigt
och hej-mitt-hjärta-sitter-i-halsgropen,
men jag åt upp den lilla kulan blåbärsglass,
och det UTAN att rusa iväg till toaletten,
varken direkt efter glassen, eller efter något annat mål under dagen!
Det är rätt strongt för att vara mig...
Men jag känner att tjockistankarna är värre idag
än vad dom var igår INNAN glassen.
Och jag är lite orolig inför vägningen imorgon.
JAG vet ju att den lilla glassbiten inte på något som helst sätt
har någon möjlighet att öka på min vikt,
men eftersom det är mer troligt, med tanke på tidigare veckor,
att vikten fortsatt uppåt än att den stannat/gått ner,
så är jag rädd för att den sjuka sidan av mig
kommer skylla allt på glassen,
och göra det ÄNNU mer förbjudet i framtiden.
Jag vet att det är just dessa förbudstankar som ställer till det,
och som man ofta säger;
första steget är att vara medveten om tankarna,
för innan man är medveten om dom,
så kan man heller inte ändra på dom.
Jag vet även, att så länge man har en lista på förbjuden mat,
så KAN man inte bli helt frisk.
Men, det är ett senare problem...
Imorgon så ska jag flytta igen,
denna gången ut till en av träningslägenheterna.
En del av mig kan tycka att det går lite fort fram,
men jag har kännt den senaste veckan
att jag mest stått och stampat ute i Villan.
Jag kommer liksom ingenstans.
Jag måste få ta lite mer eget ansvar,
både vad gäller mat, men också vad gäller rörelse och aktivitet.
Jag tycker fortfarande att dom gör väldigt fel där nere på Capio,
när dom inte är villiga att ändra i matplaneringen,
så jag får ett näringsintag som stämmer mer överens med
vad min kropp behöver och förbrukar,
men när dom inte vill ändra i matplaneringen,
så får dom istället hjälpa mig hitta en aktivitetsnivå
som kan hålla vikten i shack.
Och på så sätt lära mig hur mkt jag måste ÄTA,
för att kunna röra på mig.
Istället för att jag rör på mig enbart för att kunna äta.
Det är på något sätt en hårfin skillnad mellan dom resonemangen,
men i slutändan så blir det ena utav de två väldigt fel.
ÄTA FÖR ATT KUNNA RÖRA PÅ SIG;
INTE RÖRA PÅ SIG FÖR ATT KUNNA ÄTA!!!
(Ps; Jag förbehåller mig rätten,
att imorgon efter vägningen
totalt dementera allt jag skrivit nu,
och istället säga att jag tänker åka hem,
att jag inte tänker gå upp mer i vikt nu,
och att dom på Capio är dumma i huvudet....
Men ja, ni som följt mig ett tag vet ju att det är
mer en regel än ett undantag att det i början av veckan
är allt annat än positiva inlägg på min blogg....)
Nej. Nu får det vara NOG
Jävla pisshelvete!
Jag har legat vaken större delen av natten,
funderat över hur allt är, hur allt ska bli.
Hur jag vill göra, vad jag borde göra,
vad jag ska göra.
Och jag har väl kommit fram till att det inte funkar längre.
Jag får inte hjälp med det som jag behöver hjälp med,
jag KAN inte lita på matplaneringen här nere,
eftersom jag fortsätter gå upp i vikt.
Igår visade vågen på ytterligare + 1,3 kg
Nu har jag snart gått upp 12 kilo sen jag kom hit
för exakt 10 veckor sedan idag, har nu ett bmi på 24,
vilket betyder att jag snart är viktmässigt överviktig,
3,7 kg kvar till ett bmi på 25.
Vilket INTE är okej. Och det ska heller inte vara så!
Jag kom inte hit för att gå upp i vikt, jag hade en helt okej vikt,
utan jag kom hit för att hitta ett sätt att hantera maten,
att kunna lita på vad alla sa, att jag INTE skulle öka massor i vikt
så fort jag började äta och behålla mat.
Vilket ju är just vad jag gjort!!
12 kilo upp från en normalvikt på 10 veckor ÄR en drastisk ökning,
det kan ingen prata bort med några jävligt luddiga undanflykter!
Läkaren och min behandlare säger hela tiden att jag måste avvakta,
ha tålamod, att det förmodligen kommer stanna av.
Någon gång.
Min fråga är bara NÄR, och kommer det vara först
när jag väger över 70 kg?
För NU är mitt tålamod så jävla slut som det kan bli.
För varje kilo som jag går upp,
så kommer jag ytterligare ett par steg från att bli frisk.
Eftersom det betyder ytterligare ett kilo att gå ner sedan,
ett kilo som utgör en stor risk för att jag faller tillbaka
i felaktiga, destruktivt sjuka mönster igen.
Jag vill inte gå igenom en behandlig för mina bulimimiska problem,
för att istället bli anorektisk igen.
Det var inte riktigt så min plan för denna behandligen såg ut........
Dom tjatar ideligen om att man måste lära sig acceptera en normalvikt,
ja, normalvikt ja, men övervikt? NEJ!!!
Mina tankar kretsar mest kring att faktiskt avbryta behandligen,
och då inte till största delen för att fly ifrån den,
för att den är för jobbig, för utmanande mot den sjuka sidan.
(Den sjuka sidan hade gärna sett att jag utvecklar anorexi igen,
för då lyckas den åtminstone med NÅGOT...
Den hade gärna sett att jag gått upp ytterligare 10 kg,
för att verkligen håna mig i spegeln,
verkligen bekräfta för mig att jag ÄR ett misslyckat fetto
och utsätta mig för den oerhört ångestskapande stressen
som det innebär att gå ner allt igen)
Utan jag funderar på att avbryta behandligen
just för att jag känner att dom inte kan hjälpa mig
med vad JAG behöver hjälp med.
Jag kom hit för att jag behövde lära mig
hur mycket jag ska/kan äta, vad min kropp behöver
för att hålla en stabil vikt,
för att jag skulle kunna tillåta mig behålla maten.
(Utan för mycket ångest och oro för eventuella bieffekter)
Men som det är nu, så KAN jag som sagt inte lita på matplaneringen
för jag äter jag uppenbarligen för mycket,
eftersom vikten bara ökar.
(Jag menar, även en treåring vet
att man går upp i vikt om man hela tiden äter mer
än vad kroppen behöver och förbrukar!!!)
Och det är inte något jag kan acceptera,
stå ut med och fortsätta med!
Jag ska inte behöva acceptera det.
Det känns helt jävla lönlöst att fortsätta utsätta sig för allt
som jag måste utsätta mig för här nere,
när behandligen inte fungerar, inte ger mig något
mer än ett jävligt onödigt lidande...
Jag har legat vaken större delen av natten,
funderat över hur allt är, hur allt ska bli.
Hur jag vill göra, vad jag borde göra,
vad jag ska göra.
Och jag har väl kommit fram till att det inte funkar längre.
Jag får inte hjälp med det som jag behöver hjälp med,
jag KAN inte lita på matplaneringen här nere,
eftersom jag fortsätter gå upp i vikt.
Igår visade vågen på ytterligare + 1,3 kg
Nu har jag snart gått upp 12 kilo sen jag kom hit
för exakt 10 veckor sedan idag, har nu ett bmi på 24,
vilket betyder att jag snart är viktmässigt överviktig,
3,7 kg kvar till ett bmi på 25.
Vilket INTE är okej. Och det ska heller inte vara så!
Jag kom inte hit för att gå upp i vikt, jag hade en helt okej vikt,
utan jag kom hit för att hitta ett sätt att hantera maten,
att kunna lita på vad alla sa, att jag INTE skulle öka massor i vikt
så fort jag började äta och behålla mat.
Vilket ju är just vad jag gjort!!
12 kilo upp från en normalvikt på 10 veckor ÄR en drastisk ökning,
det kan ingen prata bort med några jävligt luddiga undanflykter!
Läkaren och min behandlare säger hela tiden att jag måste avvakta,
ha tålamod, att det förmodligen kommer stanna av.
Någon gång.
Min fråga är bara NÄR, och kommer det vara först
när jag väger över 70 kg?
För NU är mitt tålamod så jävla slut som det kan bli.
För varje kilo som jag går upp,
så kommer jag ytterligare ett par steg från att bli frisk.
Eftersom det betyder ytterligare ett kilo att gå ner sedan,
ett kilo som utgör en stor risk för att jag faller tillbaka
i felaktiga, destruktivt sjuka mönster igen.
Jag vill inte gå igenom en behandlig för mina bulimimiska problem,
för att istället bli anorektisk igen.
Det var inte riktigt så min plan för denna behandligen såg ut........
Dom tjatar ideligen om att man måste lära sig acceptera en normalvikt,
ja, normalvikt ja, men övervikt? NEJ!!!
Mina tankar kretsar mest kring att faktiskt avbryta behandligen,
och då inte till största delen för att fly ifrån den,
för att den är för jobbig, för utmanande mot den sjuka sidan.
(Den sjuka sidan hade gärna sett att jag utvecklar anorexi igen,
för då lyckas den åtminstone med NÅGOT...
Den hade gärna sett att jag gått upp ytterligare 10 kg,
för att verkligen håna mig i spegeln,
verkligen bekräfta för mig att jag ÄR ett misslyckat fetto
och utsätta mig för den oerhört ångestskapande stressen
som det innebär att gå ner allt igen)
Utan jag funderar på att avbryta behandligen
just för att jag känner att dom inte kan hjälpa mig
med vad JAG behöver hjälp med.
Jag kom hit för att jag behövde lära mig
hur mycket jag ska/kan äta, vad min kropp behöver
för att hålla en stabil vikt,
för att jag skulle kunna tillåta mig behålla maten.
(Utan för mycket ångest och oro för eventuella bieffekter)
Men som det är nu, så KAN jag som sagt inte lita på matplaneringen
för jag äter jag uppenbarligen för mycket,
eftersom vikten bara ökar.
(Jag menar, även en treåring vet
att man går upp i vikt om man hela tiden äter mer
än vad kroppen behöver och förbrukar!!!)
Och det är inte något jag kan acceptera,
stå ut med och fortsätta med!
Jag ska inte behöva acceptera det.
Det känns helt jävla lönlöst att fortsätta utsätta sig för allt
som jag måste utsätta mig för här nere,
när behandligen inte fungerar, inte ger mig något
mer än ett jävligt onödigt lidande...
Städpsykoser
Just nu är allt väldigt rörigt.
Vet inte riktigt varför, men min ångestnivå är skyhög och jag kallsvettas.
Inte ens städning av Villan med efterföljande nedspritning av alla ytor,
framförallt lampknappar och handtag fick min ångest att lugna ner sig.
Det brukar annars vara ett bra sätt, men icke.
Jag känner mig så jävla löjlig, patetisk, psykiskt instabil.
Försöker förgäves finna roten till min ångest,
men jag förvirrar mig bara bort på andra tankar.
Som skapar ännu mer ångest.
Kanske det är för att jag ska till stallet sedan?
(...och ha tighta ridbyxor på mig)
Kanske är det för att det är soppa+efterrätt till lunch?
Kanske är det vädret som smittar av sig?
Kanske är det helt enkelt bara för att jag inte står ut med min kropp,
och min nuvarande vikt?
Ja, jag vet inte. Ångest är det iaf.
Riktig sådan där seg ångest som sitter som en hård geleklump i halsen,
omöjlig att varken svälja eller tänka bort.
En sådan ångest som kramar runt hjärtat med en iskall hand.
Jag försöker andas, det är lättare sagt än gjort.
Jag försöker tänka på positiva saker,
ännu lättare sagt än gjort.
Jag känner mig smutsig, fet, oren.
Impulsen att hälla i mig desinfektionsspriten förut var så jävla nära,
men jag lät det inte gå längre än till att sprita ner händerna
ett tjugotal gånger, trots att jag städade med latexhandskar på mig.
Men det hjälper inte, jag känner mig likväl lika äcklig.
Ser mig själv i spegeln,
ser en fet, oformlig fettklump som skrattar mig rakt i ansiktet.
Misslyckad. Ovärdig. Vedervärdig.
Tänk att så mycket hat kan rymmas i ett par mörkbruna ögon...
Vet inte riktigt varför, men min ångestnivå är skyhög och jag kallsvettas.
Inte ens städning av Villan med efterföljande nedspritning av alla ytor,
framförallt lampknappar och handtag fick min ångest att lugna ner sig.
Det brukar annars vara ett bra sätt, men icke.
Jag känner mig så jävla löjlig, patetisk, psykiskt instabil.
Försöker förgäves finna roten till min ångest,
men jag förvirrar mig bara bort på andra tankar.
Som skapar ännu mer ångest.
Kanske det är för att jag ska till stallet sedan?
(...och ha tighta ridbyxor på mig)
Kanske är det för att det är soppa+efterrätt till lunch?
Kanske är det vädret som smittar av sig?
Kanske är det helt enkelt bara för att jag inte står ut med min kropp,
och min nuvarande vikt?
Ja, jag vet inte. Ångest är det iaf.
Riktig sådan där seg ångest som sitter som en hård geleklump i halsen,
omöjlig att varken svälja eller tänka bort.
En sådan ångest som kramar runt hjärtat med en iskall hand.
Jag försöker andas, det är lättare sagt än gjort.
Jag försöker tänka på positiva saker,
ännu lättare sagt än gjort.
Jag känner mig smutsig, fet, oren.
Impulsen att hälla i mig desinfektionsspriten förut var så jävla nära,
men jag lät det inte gå längre än till att sprita ner händerna
ett tjugotal gånger, trots att jag städade med latexhandskar på mig.
Men det hjälper inte, jag känner mig likväl lika äcklig.
Ser mig själv i spegeln,
ser en fet, oformlig fettklump som skrattar mig rakt i ansiktet.
Misslyckad. Ovärdig. Vedervärdig.
Tänk att så mycket hat kan rymmas i ett par mörkbruna ögon...
Still alive...
Sista inlägget från mig var väl kanske inte så överdrivet positivt,
hela förra veckan var inte överdrivet positiv om man säger så.
Galet mycket ångest och jag-orkar-inte-mer.
Men på något sätt lyckades jag hålla huvudet ovanför vattenytan,
om det var för att jag innerst inne är en jävlaranamma-tjej,
eller om det var tack vare dom rätt så gedigna mängderna piller
som jag tryckte i mig under veckan,
det vågar jag inte riktigt uttala mig om...
Som ni kanske förstår, så var jag väldigt orolig inför denna måndagen,
och tillhörande vägning.
Jag började gråta när min behandlare berättade för mig att min vikt
faktiskt inte ändrats överhuvudtaget sedan förra måndagen,
utan den är precis på hektot densamma.
Jag hade väl gärna sett att det var ett par hekto NER,
men allt förutom UPP är bra lixom.
Jag sa till A, min behandlare förut, att jag vet att jag hade åkt hem
om det varit ytterligare uppåt på vågen.
För då hade jag inte stått ut mer.
Det är rätt märkligt hur ett par siffror kan inverka på ens mående...
Fick dock ett lite oroande besked i slutet av förra veckan,
mina järnvärden/blodvärden har inte bättrat sig för fem öre,
trots tillskott.
Så nu har dom satt igång en glutenintoleransutredning,
(och laktos) för läkaren tror att det kan vara det som gör att min kropp
inte tar upp järnet, alternativt att jag har någon invärtes blödning,
tex i magen. Vet inte vilket av ovanstående alternativ som känns bäst.
För jag orkar inte med FLER allergier/intoleranser!
På onsdag åker jag hem för permission över påsk.
Blir en lång permission denna gången,
från onsdag kväll till måndag eftermiddag någon gång.
Jag hoppas det blir en bra permission,
och att jag får jagat bort ångestmonstren lite på torsdag,
så jag kan få kommit mig på gymnasieåterträffen i Uddevalla.
JAG vill verkligen gå. Men mitt psyke är väl inte lika sugen...
Sedan så kommer ju problemet med kläder...
Men, det är ett senare problem!
Jag hoppas bara jag kan raggat tag i någon att gå DIT med,
för annars lär jag hinna ångra mig och backa ut....
Innan jag åker hem på onsdag ska jag med min behandlare
till ett stall/ridskola här i närheten,
där jag förhoppningsvis kan få börja arbetsträna inom kort.
Det ska bli kul!
Får väl dock kanske offra mina naglar,
hästar och långa naglar är ingen höjdarkombination....
Så, det var en liten uppdatering!
Tack för allt stöd förra veckan,
ett speciellt tack till ett par av tjejerna inne på kliniken
Ni är guld!
hela förra veckan var inte överdrivet positiv om man säger så.
Galet mycket ångest och jag-orkar-inte-mer.
Men på något sätt lyckades jag hålla huvudet ovanför vattenytan,
om det var för att jag innerst inne är en jävlaranamma-tjej,
eller om det var tack vare dom rätt så gedigna mängderna piller
som jag tryckte i mig under veckan,
det vågar jag inte riktigt uttala mig om...
Som ni kanske förstår, så var jag väldigt orolig inför denna måndagen,
och tillhörande vägning.
Jag började gråta när min behandlare berättade för mig att min vikt
faktiskt inte ändrats överhuvudtaget sedan förra måndagen,
utan den är precis på hektot densamma.
Jag hade väl gärna sett att det var ett par hekto NER,
men allt förutom UPP är bra lixom.
Jag sa till A, min behandlare förut, att jag vet att jag hade åkt hem
om det varit ytterligare uppåt på vågen.
För då hade jag inte stått ut mer.
Det är rätt märkligt hur ett par siffror kan inverka på ens mående...
Fick dock ett lite oroande besked i slutet av förra veckan,
mina järnvärden/blodvärden har inte bättrat sig för fem öre,
trots tillskott.
Så nu har dom satt igång en glutenintoleransutredning,
(och laktos) för läkaren tror att det kan vara det som gör att min kropp
inte tar upp järnet, alternativt att jag har någon invärtes blödning,
tex i magen. Vet inte vilket av ovanstående alternativ som känns bäst.
För jag orkar inte med FLER allergier/intoleranser!
På onsdag åker jag hem för permission över påsk.
Blir en lång permission denna gången,
från onsdag kväll till måndag eftermiddag någon gång.
Jag hoppas det blir en bra permission,
och att jag får jagat bort ångestmonstren lite på torsdag,
så jag kan få kommit mig på gymnasieåterträffen i Uddevalla.
JAG vill verkligen gå. Men mitt psyke är väl inte lika sugen...
Sedan så kommer ju problemet med kläder...
Men, det är ett senare problem!
Jag hoppas bara jag kan raggat tag i någon att gå DIT med,
för annars lär jag hinna ångra mig och backa ut....
Innan jag åker hem på onsdag ska jag med min behandlare
till ett stall/ridskola här i närheten,
där jag förhoppningsvis kan få börja arbetsträna inom kort.
Det ska bli kul!
Får väl dock kanske offra mina naglar,
hästar och långa naglar är ingen höjdarkombination....
Så, det var en liten uppdatering!
Tack för allt stöd förra veckan,
ett speciellt tack till ett par av tjejerna inne på kliniken
Ni är guld!