Halvkaotisk vattenansamling
Sista veckan har varit ganska så jobbig,
för att inte säga kaotisk.
Så därför har jag inte orkat uppdatera så frekvent
som jag väl kanske egentligen viljat.
Vet att det är många som läser min blogg
som vill veta vad som händer och hur allt går för mig.
Över lag så går det väl bra, psykiskt sätt iaf
men min kropp är inte riktigt med på noterna för tillfället.
Vid vägningen i måndags hade jag gjort ytterligare ett rejält hopp upp,
så min behandlare började dra öronen åt sig på allvar.
Eftersom största delen av min viktuppgång (närmare 8 kilo)
är vätskevikt, så blir dom fundersamma när det inte syns på mig
att jag samlat dom mängderna vätska.
För normalt sett så läggs en stor del av vätskan i yttre vävnader
då det brukar synas tydligt på händer, fötter, vader osv
att man har vätskebalansrubbningar.
Så dom misstänker att min vätskesamling sitter på "insidan",
främst kring hjärtat och i buken.
Vilket väl kanske är allt annat än bra...
Så idag fick jag åka iväg till sjukhuset och ta en massa prover
och även ett EKG för att se om det är hjärtat som inte "pallar trycket"
eller om det kan vara nåt annat organ i kroppen som är i behov
av lite extra stöd eller kickstartas lite.
Dom vågar nämligen inte ge mig några vätskedrivande preparat,
eftersom jag har haft problem med hjärtat tidigare,
och hjärtat tenderar ta en hel del stryk av sådana mediciner.
Så ja, lite halvkaos har det varit.
Jag är väldigt trött, blir andfådd väldigt lätt
och uppvisar rätt så klassiska symptom vid hjärtsvikt.
Vilket jag verkligen hoppas det INTE är,
för jag orkar inte med mer skit nu...
Så nu har dom fått backa tillbaka i matplaneringen
så jag får halvportion till lunch och middag,
för att se om kroppen kan reparera sig själv då,
och släppa ut lite av vätskan.
Visst, det är skönt att få mindre mat igen,
men det blir väldigt rörigt när det ändras fram och tillbaka hela tiden.
Hade iaf besök i helgen,
på lördag var mamma, pappa och syrran här
och på söndagen kom Micke.
Det var väldigt skönt att se dom igen, allihopa.
Men jag var vääääldigt trött efteråt,
det blir lixom inte någon vila på samma sätt =)
Men det är det värt!!
Fick även insatt NADAkulor i öronen i fredags,
för att se om det kunde göra nån inverkan på min dåliga sömn,
och jag kan nog säga att det gjorde det!!
Tänk att små magnetkulor på ca 1mm i diameter
kan göra sån skillnad...!
Så, det var väl en liten snabbuppdatering,
har även vart en del bråk med "vissa i personalen"
de senaste dagarna, men jag orkar inte ta upp det nu
för då blir jag bara så jävla irriterad.
Kan ju dock konstatera att vissa av personalstaben på detta stället
egentligen borde skjutas i huvudet med en älgstudsare.
Men min mamma är så bitter,
för hon säger att jag inte får säga sådana saker högt.
Enligt henne får jag inte ens säga till personalen
att dom är dumma i huvudet,
ännu mindre spotta på dom.
Min mamma är konstig ibland!! haha
för att inte säga kaotisk.
Så därför har jag inte orkat uppdatera så frekvent
som jag väl kanske egentligen viljat.
Vet att det är många som läser min blogg
som vill veta vad som händer och hur allt går för mig.
Över lag så går det väl bra, psykiskt sätt iaf
men min kropp är inte riktigt med på noterna för tillfället.
Vid vägningen i måndags hade jag gjort ytterligare ett rejält hopp upp,
så min behandlare började dra öronen åt sig på allvar.
Eftersom största delen av min viktuppgång (närmare 8 kilo)
är vätskevikt, så blir dom fundersamma när det inte syns på mig
att jag samlat dom mängderna vätska.
För normalt sett så läggs en stor del av vätskan i yttre vävnader
då det brukar synas tydligt på händer, fötter, vader osv
att man har vätskebalansrubbningar.
Så dom misstänker att min vätskesamling sitter på "insidan",
främst kring hjärtat och i buken.
Vilket väl kanske är allt annat än bra...
Så idag fick jag åka iväg till sjukhuset och ta en massa prover
och även ett EKG för att se om det är hjärtat som inte "pallar trycket"
eller om det kan vara nåt annat organ i kroppen som är i behov
av lite extra stöd eller kickstartas lite.
Dom vågar nämligen inte ge mig några vätskedrivande preparat,
eftersom jag har haft problem med hjärtat tidigare,
och hjärtat tenderar ta en hel del stryk av sådana mediciner.
Så ja, lite halvkaos har det varit.
Jag är väldigt trött, blir andfådd väldigt lätt
och uppvisar rätt så klassiska symptom vid hjärtsvikt.
Vilket jag verkligen hoppas det INTE är,
för jag orkar inte med mer skit nu...
Så nu har dom fått backa tillbaka i matplaneringen
så jag får halvportion till lunch och middag,
för att se om kroppen kan reparera sig själv då,
och släppa ut lite av vätskan.
Visst, det är skönt att få mindre mat igen,
men det blir väldigt rörigt när det ändras fram och tillbaka hela tiden.
Hade iaf besök i helgen,
på lördag var mamma, pappa och syrran här
och på söndagen kom Micke.
Det var väldigt skönt att se dom igen, allihopa.
Men jag var vääääldigt trött efteråt,
det blir lixom inte någon vila på samma sätt =)
Men det är det värt!!
Fick även insatt NADAkulor i öronen i fredags,
för att se om det kunde göra nån inverkan på min dåliga sömn,
och jag kan nog säga att det gjorde det!!
Tänk att små magnetkulor på ca 1mm i diameter
kan göra sån skillnad...!
Så, det var väl en liten snabbuppdatering,
har även vart en del bråk med "vissa i personalen"
de senaste dagarna, men jag orkar inte ta upp det nu
för då blir jag bara så jävla irriterad.
Kan ju dock konstatera att vissa av personalstaben på detta stället
egentligen borde skjutas i huvudet med en älgstudsare.
Men min mamma är så bitter,
för hon säger att jag inte får säga sådana saker högt.
Enligt henne får jag inte ens säga till personalen
att dom är dumma i huvudet,
ännu mindre spotta på dom.
Min mamma är konstig ibland!! haha
Postat av: tomas
va, får du inte spotta på dom eller säga att dom är dumma i huvudet för din mamma?? mycket konstigt, de kan ja hålla me om :)tur de fanns nått att skratta åt i texten iaf för de vart ingen rolig läsning annars!!!! kram på dig och hoppas du blir bra igen :)
Postat av: Linda
söta Cicci. Blir alldeles gråtfärdig när ha läser om din kamp!! Vad vissa tvingas att gå igenom här i livet... Ge aldrig upp din kamp. Tänker så mycket på dig! Stor KRAM!!! Från kusin Linda
