Vilsecyklande, halv storm och bio
Igår tog jag cykeln en sväng
min tanke var att kolla upp hur lång tid det skulle ta
för mig att cykla till stallet där jag arbetstränar.
Kom fram till att det tar ca 30 minuter
inklusive felcyklingar och lättare förvirring...
Jag märkte relativt snart att cykelvägarna här i Varberg
INTE gick där jag tyckte dom skulle gå...
Det vill säga, i anslutning till den "vanliga" vägen,
som jag tillslut lyckats pränta in i min lokalsinnesbegränsade hjärna
och INTE som dom gjorde; upp och ner över gångbroar/tunnlar
och fram och tillbaka, åt höger och vänster som en infernalisk labyrint!
Nå, jag kom hem tillslut iaf.
Efter sisådär en och en halv timme
Fick ett par muttrande blickar från personalen
som verkade tycka att jag både cyklat för snabbt och för länge,
när jag sa hur lång tid det skulle ta för mig till stallet.
Men OM dom skulle påpeka det rakt ut,
att jag kanske börjar röra på mig för mycket
så kommer jag bara svara att dom fan ska låta mig hållas
och inte lägga sig i, så länge inte min aktivitet gör att jag
rasar ner i vikt, vilket är relativt otroligt för min del....
Igårkväll hade jag tänk gå ner och sätta mig vid vattnet en stund
bara få VARA och fundera över livet och allt omkring,
men när jag gick ut, så insåg jag att det blåste
på tok för mycket för att vara behagligt nere vid vattnet...
Det blåser fortfarande rejält ute,
och jag vaknade ett par gånger under natten av att det
riktigt ylade i fönsterkarmarna.
Hade ju hoppats få fint väder idag,
för min fina Sara kommer hit sedan, och jag hade tänkt
att vi kunde äta mellanmål ute i solskenet.
Men, det är ju ett antal timmar kvar, så det kanske hinner
bli både varmare och mindre blåsigt!
Sedan i eftermiddag så kommer min skrutt,
och ikväll ska vi gå på bio här i Varberg.
Det blir Avengers, dock inte i 3D.
Sedan så sover han här tills imorrn, för eftersom jag är ensam
ute i lägenheten nu, så stör man åtminstone inga andra
när man har besök, och man slipper vara instängd på rummet hela tiden.
Vad gäller allt jag skrivit de senaste dagarna,
så har jag ännu inte fått den respons jag önskar.
Men som man brukar säga ;
"It ain't over until the fat lady sings"!
Och till sist, ett tänkvärt citat jag hittade igår
"The best way to escape from the past
is not to avoid or forget it
but to accept and forgive it".
min tanke var att kolla upp hur lång tid det skulle ta
för mig att cykla till stallet där jag arbetstränar.
Kom fram till att det tar ca 30 minuter
inklusive felcyklingar och lättare förvirring...
Jag märkte relativt snart att cykelvägarna här i Varberg
INTE gick där jag tyckte dom skulle gå...
Det vill säga, i anslutning till den "vanliga" vägen,
som jag tillslut lyckats pränta in i min lokalsinnesbegränsade hjärna
och INTE som dom gjorde; upp och ner över gångbroar/tunnlar
och fram och tillbaka, åt höger och vänster som en infernalisk labyrint!
Nå, jag kom hem tillslut iaf.
Efter sisådär en och en halv timme
Fick ett par muttrande blickar från personalen
som verkade tycka att jag både cyklat för snabbt och för länge,
när jag sa hur lång tid det skulle ta för mig till stallet.
Men OM dom skulle påpeka det rakt ut,
att jag kanske börjar röra på mig för mycket
så kommer jag bara svara att dom fan ska låta mig hållas
och inte lägga sig i, så länge inte min aktivitet gör att jag
rasar ner i vikt, vilket är relativt otroligt för min del....
Igårkväll hade jag tänk gå ner och sätta mig vid vattnet en stund
bara få VARA och fundera över livet och allt omkring,
men när jag gick ut, så insåg jag att det blåste
på tok för mycket för att vara behagligt nere vid vattnet...
Det blåser fortfarande rejält ute,
och jag vaknade ett par gånger under natten av att det
riktigt ylade i fönsterkarmarna.
Hade ju hoppats få fint väder idag,
för min fina Sara kommer hit sedan, och jag hade tänkt
att vi kunde äta mellanmål ute i solskenet.
Men, det är ju ett antal timmar kvar, så det kanske hinner
bli både varmare och mindre blåsigt!
Sedan i eftermiddag så kommer min skrutt,
och ikväll ska vi gå på bio här i Varberg.
Det blir Avengers, dock inte i 3D.
Sedan så sover han här tills imorrn, för eftersom jag är ensam
ute i lägenheten nu, så stör man åtminstone inga andra
när man har besök, och man slipper vara instängd på rummet hela tiden.
Vad gäller allt jag skrivit de senaste dagarna,
så har jag ännu inte fått den respons jag önskar.
Men som man brukar säga ;
"It ain't over until the fat lady sings"!
Och till sist, ett tänkvärt citat jag hittade igår
"The best way to escape from the past
is not to avoid or forget it
but to accept and forgive it".
