Fredag på Capio
Detta är första fredagen (och helgen) på vääääldigt länge
som jag spenderar här nere.
Vad man gör för spännande på ett behandlingshem på helgerna?
Ja, ungefär lika mycket spännande som man gör
under resterande veckodagar...
Dvs inte nåt speciellt alls....
Har man tur så går det väl något kul på tv.
Men man bör väl inte hoppas för mycket.
Har iaf överlevt vistelsen på Kliniken,
har spenderat mestadels av tiden på mitt rum.
(Dom andra tjejerna måste tro att jag är grymt osocial...
vilket jag väl till viss del är iofs...)
Det ska dock bli skönt att flytta ut till lägenheten på söndag,
och sedan åka hem söndag-måndag kväll.
Jag är nåt så sanslöst trött hela tiden,
vet inte om det är den höga ångestanspänningen
eller om dom i köket häller nån form av lugnande i maten,
för att vi ska vara lite lättare att hantera...
Sedan så har väl mitt katastrofalt låga järnvärde
en del med tröttheten att göra med.
Läkaren är väldigt förbryllad över att det bara blir sämre och sämre.
I vanliga fall så blir det ju bättre när man äter (hyfsat) ordentligt igen.
Men jag är som vanligt inte riktigt som alla andra.
Funderar på att donera min kropp till forskning när jag dör,
för vem vet, dom kanske kan ha riktigt stor nytta
av något så underligt som jag,
för att inte tala om ifall dom gör experiment med min hjärna...
Nåväl. För övrigt så snurrar mitt hamsterhjul till liv på.
Till största delen utan att jag direkt har så mycket att säga till om.
Jag är långt ifrån nöjd med min livssituation för nuvarande,
men vet inte riktigt vart nånstans jag ska börja...
Det mesta är som ett trassligt garnnystan som man helst
skulle slängt ner i en mixer så knutarna mixats bort.
Nu är ju garnnystanet som är mitt liv lite för stort för att få plats
i en liten mixer, så man får väl helt enkelt försöka lösa upp
alla knutar bäst man kan. I värsta fall får man väl gå lös med en sax...
