Att falla i glömska och att leva i nuet
Något stort har hänt.
Jag kan inte sätta fingret på exakt vad,
men jag vaknar nästan varje morgon med ett leende på läpparna.
Mitt livsmotto har de senaste åren varit att
"Den dagen jag vaknar på morgonen utan att må piss,
då är jag förmodligen död!"
Men jag är inte död.
Jag är i allra högsta grad levande
Äntligen. Tillslut. På riktigt.
Min blogg har på något sätt varit min ventil
när demonerna i mitt bröst har slitit sönder det som funnits kvar av mig.
När jag så sakteliga lyckats besegra demonerna,
till viss del, dom är långt ifrån borta,
så har bloggen och dess funktion fallit lite i glömska.
Jag har/har haft fullt upp med att upptäcka världen,
att utmana mig själv på alla sätt som går
och att berömma mig själv när jag lyckas,
men att även låta mig misslyckas.
Jag är inte mer än människa!
Jag menar inte att jag kommer sluta blogga,
men för en gångs skull gör jag (eventuellt) ett uppehåll
som startas med ett POSITIVT inlägg,
och inte ett som får er, mina kära läsare, att bli oroliga.
I'm on my way to brighter days!
Jag har så sakteliga börjat hitta tillbaka till mig själv,
eller kanske mer att jag har börjat acceptera mig själv,
just precis så som jag är.
Börjat låta mig själv bli den jag ska vara,
jag tog en omväg till helvetets eldar under ett par år,
vilket gjort min resa lite längre än vad jag ibland klarat av.
Vägen hade varit rakare och jag hade inte skadat mig så illa,
om jag låtit bli att ta den omvägen.
Men utan min resa till helvetet och tillbaka
hade jag inte haft samma erfarenhet,
samma kunskap om livet och samma förståelse för andra
.
Utan att dömma, utan att vilja förändra
med en känsla i hjärtat av att jag duger som jag är,
så omfamnar jag dagen och låter ödet visa mig vägen.
"Himlen är din om du vågar sträcka dig efter den"
vet jag att jag skrev i någon av mina dikter.
"Och världen är din om du vågar öppna ögonen,
livet ligger framför dina fötter, du måste bara våga gå"
Jag har lärt mig att fokusera på det positiva,
att en dag som vid första eftertanke har varit hemsk,
ändå när man tänker efter lite, har haft sina ljusglimtar.
Det är dom jag fokuserat på, det är dom som fått mig dit jag är idag
och det är dom som kommer få mig att fortsätta vandra.
Jag vet att man med enbart tankekraft kan förändra så oerhört mycket,
att en liten skiftning i hur man ser på saker och ting,
kan sätta hela livet i ett helt nytt ljus.
Att ändra sina prioriteringar, att ändra sitt synsätt
att ändra sina negativa tankar till positiva
och att ändra hur man ser på sig själv,
det är inte gjort på en vecka.
Inte ens en månad eller ett år,
det är ett livslångt arbete.
Men så länge vi strävar efter att hela tiden utvecklas,
vända våra "I can't" till "I can"
så har vi hela våra liv i våra egna händer,
vi formar våra egna liv och våra egna öden.
Livet som det ser ut just precis idag, är inte så som livet ÄR
det är enbart ett resultat av tidigare tankar och ageranden,
det vi gjorde/tänkte igår, för en vecka sedan, för flera år sedan.
Det är dom tankarna och handlingarna
som formar våra liv till vad dom är NU,
och med den vetskapen är det lättare att inse,
att vi genom att tänka positivt IDAG,
kan få en positiv dag även imorgon.
Värdesätt det lilla, acceptera vad du inte kan förändra,
tillåt dig att älska, att älskas och att förlåta.
Ta tillvara på det som får dig att må bra,
radera det som får dig att må dåligt.
You are the master of your own future!
And the future belongs to those who believe
in their dreams!
Carpe Diem - Crea Diem