I mina ådror bor det ett hat
I mina ådror bor det ett hat
och i min hjärna bor ett monster
Hur mycket jag än försöker få henne att försvinna,
så låter hon mej aldrig någonsin vinna
Varje dag fyller hon min mage till bristningsgränsen,
med sitt oändliga, eviga, jävla tjat
"Jag är den enda föda du behöver"
viskar hon hest i mitt öra.
Och vad annat kan jag göra,
än att vackert lyssna och lyda?
För monstret i min hjärna,
binder mej med osynliga vajrar
Du kan inte se dom,
jag kan inte se dom
Men jag känner dom
hela tiden
Men ingen förstår, ingen ser
att det bara är mitt glada yttre som ler
Om någon bara kunde stanna upp ett tag,
och inse, att det ni tror är jag,
inte alls i själva verket är jag.
Men vem är jag?
Vem är jag egentligen?
Är jag "Hon den där med trasiga armar"?
Eller kanske "Hon som vägrar äta,
och stoppar fingrarna i halsen"?
Eller är jag kanske helt enkelt
"Hon den där,
hon den där som ingen ser .
hon som inte orkar mer"?
© Cecilia Carlsson
och i min hjärna bor ett monster
Hur mycket jag än försöker få henne att försvinna,
så låter hon mej aldrig någonsin vinna
Varje dag fyller hon min mage till bristningsgränsen,
med sitt oändliga, eviga, jävla tjat
"Jag är den enda föda du behöver"
viskar hon hest i mitt öra.
Och vad annat kan jag göra,
än att vackert lyssna och lyda?
För monstret i min hjärna,
binder mej med osynliga vajrar
Du kan inte se dom,
jag kan inte se dom
Men jag känner dom
hela tiden
Men ingen förstår, ingen ser
att det bara är mitt glada yttre som ler
Om någon bara kunde stanna upp ett tag,
och inse, att det ni tror är jag,
inte alls i själva verket är jag.
Men vem är jag?
Vem är jag egentligen?
Är jag "Hon den där med trasiga armar"?
Eller kanske "Hon som vägrar äta,
och stoppar fingrarna i halsen"?
Eller är jag kanske helt enkelt
"Hon den där,
hon den där som ingen ser .
hon som inte orkar mer"?
© Cecilia Carlsson
