Hachiko - En vän för livet

Imorse såg jag på denna underbara filmen.
Det var länge sedan jag grät så mycket till en film,
tidigare har filmen Pay It Forward varit högst upp på min
"Gråta-till-film-lista", men undra om inte vi har en ny ledare här . . .

Dom som känner mej vet att filmer som inkluderar djur
slår an en viss sträng i mitt hjärta,
som får mej så fruktansvärt blödig.
Och den här filmen slår alla rekord vad gäller tårar,
och intensiviteten på mitt tårflöde som den orsakade.
Googlar man talesättet "Gråta som en fontän",
så bör det nästan visas en bild på mej . . .

Tänker inte babbla på mer om hur fantastisk filmen var,
utan jag kan bara uppmana er att se den!

Framförallt om ni behöver rensa ur tårkanalerna rejält . . .




Nu kommer snart Systeryster! =)

Min söta syster kommer ner och håller mej sällskap i helgen.
Hon är dock lite sjuklig, så jag får se vad mycket hon orkar med.
Får väl låna lite wiskey av Micke annars och tvinga i henne,
det ska ju tydligen hjälpa mot allt. ^_^
Hon är nog inte lika kräkmagad för "sprit-sprit" som jag är,
jag pallar ju inte ens vin över 8,5%
och ibland inte ens det :P haha
Jag vet, jag är lite klen ;)

Ska möta henne på centralen om ca en timme,
för jag vågar inte lita på hennes lokalsinne
och förmåga att kliva på rätt vagn,
plus att lyckas gå av på rätt ställe ^_^
Känner jag henne rätt så skulle hon likgärna kunna hamna i Angered
som här i Majorna  =)


Vad vi ska hitta på i helgen?
Jao, dricka vin och lite sånt som vi är bra på!
Joina oss gärna! :P

Hade tänkt att vi kanske ska spela lite Wii oxå,
men det är beroende på om jag får igång konsollen.
Vilket man inte ska vara allt för säker på vad gäller mej.
Det där med tekniska prylar äro icke min grej!

Ne, nu ska jag plocka iordning lite
och sen börja fundera på att ge mej ut 
för att slåss mot både stormen och allt folk på vagnen!

Tjingtjong!


Go´morgon, go´morgon . . .

. . . hör fåglar sjunga glatt
go´morgon, go´morgon i kööör!


Nåja, fåglarna sjunger väl inte allt för intensivt,
och om det är en så värst bra morgon, det vete katten,
men jag har iaf vart ute på promenad med Kira precis.
Helvete vad jobbigt det är att traska i snö
med stenhård skare så man lixom fastnar för varje steg!
Man blir trots allt faktiskt rätt bortskämd nere i Gbg ändå,
fastän man gärna klagar på plogningen . . .
Här hemma så är det fan ingen som plogar åt en
här får man göra det själv! haha

Det är så skönt att gå i skogarna här hemma,
det är så tyst och lugnt.
Och Kira kan få springa löst på ett helt annat sätt,
här behöver man inte speja efter andra hundar hela tiden,
det enda som man får hålla utkik efter är vilda djur
Men dom har ju oftast hört mej och Kira innan vi ser dom,
så dom hinner springa och gömma sig! =)

Om ett par timmar bär det av in till Torp,
ska till optikern och förhoppningsvis kirra nya glasögon.
Igen . . . Men denna gången ska det bli bra!

Sedan ska pappa förmodligen köpa bil,
så jag får hänga med på ett hörn där.


Well. That's all for now folks!

Tjingtjong!

Home sweet home

Nu sitter jag vid köksbordet hemma på Orust,
hundarna springer och dreglar på varann,
katterna jamar, syrran pluggar
och mamma yr runt som en yr höna.
Allt är som det ska vara med andra ord!
(Det enda som egentligen stör nu,
är den förbannade klockjäveln på väggen.
Den tickar sönder min hjärna!!
Ibland är det ett straff att ha en pappa som är urmakare. ^_^)

Eftersom min bättre hälft är borta på utbildning i drygt två veckor,
så ska jag vara här hemma tills på fredag,
och sen försöka överleva ensam veckan därpå.
Får la se hur det går med det.
Till helgen ska iaf syrran med ner till Gbg,
så jag har iaf sällskap då =)
Blir väl ett par lådor vin
och en massa flum kan jag tänka mej.

Jag borde försöka komma i säng i hyffsad tid ikväll,
blev inte överdrivet mycket sömn inatt om man säger så . . .

Tjingtjong!


Städat bland mina nagellack.

När man är gräsänka får man passa på
att göra sånt man inte får tummen ur till annars.
Tillexempel att rensa ur nagellack som är kassa!

Vilket verkligen var på tiden,
för jag har haft två neccesärer
+ ett antal fryspåsar med nagellack
utan någon som helst koll eller ordning.
Så, det är vad jag spenderat en bra stund med nu.

Fick räknat det till ca 100 stycken nagellack,
varav 35 fick slängas efter lång och i vissa fall trogen tjänst.
(Behöver jag ens nämna,
att jag är lite go i huvvet efter allt sniffande?
Ni kan ju tänka er hur mkt avdunstningar det blir
när man måste öppna ca 100 lackflaskor för att checka innehållet)


Så nu behöver jag änna fylla på förrådet,
för ca 65 nagellack är lite dåligt faktiskt . . . haha


Större delen av mitt lilla "lack-kaos"




Nagellacken som nu kommer gå en ond, bråd död till mötes




Färdigrensat, sorterat och uppradat!


Mycket nöjd med mej själv nu!
Synd bara att dom inte kan stå kvar på vardagsrumsbordet
sådär fint och stiligt uppradat . . .
Eller ja kan kan dom väl,
men det ser ju lite galet ut!



"Då jag vet att jag gjort allt jag kan . . .

. . . ger jag mig rätten att ge upp.

Jag kan inte stanna, du måste förstå
Kyssar och tack, men nu måste jag gå . . ."


Detta inlägg läses på egen risk.


Jag har inte bloggat så ingående på ett tag nu,
framförallt av orsaken att jag inte vill oroa min omgivning,
men då jag nu på morgonen brast i telefonen när jag pratade med Mamma,
så kan jag lika väl skriva av mej lite här . . .


Jag mår allt annat än bra just nu,
en nedåtgående spiral utan utväg.
Jag hatar att jag alltid går
från askan in i elden.
Från ett dåligt mönster,
till ett kanske ännu sämre.

Kontrollerande, hatade monster,
lämna min hjärna ifred!

Med stickande, krypande ångestmaskar
under varje millimeter av min hud.
Och med stålhänder runt hjärta och hals,
blir andningen omöjlig att kontrollera.
Tankarna som irrar likaså . . .

Jag önskar så innerligt
att jag nångång kunde lyckas,
med vad jag än försöker genomföra.

Men hon ligger alltid under ytan,
redo att slå sina järnklor omkring mej
Redo att manipulera min hjärna
så att jag ser det hon vill jag ska se.
Och känner det hon säger åt mej att jag ska känna.

Jag försöker se bortom henne,
försöker låta bli att lyssna
på hennes förledande, förstörande ord
Försöker skrapa fram det som är 
jag
under lagren av ångest och panik.
Men, som så många gånger innan
så är det för mycket fett ivägen . . .

Jag hittar inte mej själv i denna eviga labyrint
av ångest, panik och hat.
Vilsen och skrikande hålls jag fast,
i en blindgång av labyrinten
där ingen kan finna mej.
För vem vet vart att leta?

Jag vet inte ens själv,
vart nånstans på kartan jag befinner mej.

Jag står med mina fötter på varsin sida 
av gränsen mellan två olika helveten.
Och jag kan omöjligt känna,
vilken av fötterna som står stadigast.
Vilket helvete som kommer bli mitt

Men en sak kan jag klart och tydligt känna,
det är att ingen av fötterna står på frisk mark . . .

Jag tror hon har lyckats igen,
hon har lyckats intala mej,
övertyga mej,
att jag är på väg mot något bra
För en gångs skull . . .

Men när jag är tillräckligt insnärjd i hennes nät,
så låter hon ridåerna falla
Hon visar sig för den hon verkligen är,
och lämnar mej blödande vid vägkanten
Men innan hon går viskar hon hotfullt,
hånfullt lent i mitt öra

"Du trodde väl inte jag övergivit dej?
Nej lilla vän,
jag kommer alltid finnas inom dej,
och jag kommer alltid lyckas vränga dina tankar.
Jag äger dej och ditt liv.
Försök inte kämpa emot,
du vet att mina straff är outhärdliga

Jag äger dej och dina tankar,
du har alltid varit, och kommer alltid förbli
min alldeles egna marionettdocka."

Sova? Vad ska det vara bra för?

Pga gårkvällens händelse så har jag sovit mycket oroligt inatt.
För dom som inte läste min uppdatering på FB igår,
så blev Kira påhoppad av en annan hund igår.
Vilket var fruktasvärt obehagligt,
både för henne och mej.
Som tur var så klarade Kira sig utan några kroppsliga skador,
men hon var väldigt nervös när vi var ute på morgonpromenaden förut.
Jag hoppas det går över fort,
för jag orkar inte med samma "resa"
som det blev efter förra gången hon blev biten.

Det är egentligen först nu den senaste tiden
som jag hade lyckats få henne att inte vara så rädd för allt
Precis efter hon blivit biten så kurade hon ihop sig och underkastade sig
så fort man antingen höjde rösten lite, eller gjorde en hastig rörelse.
Det kunde vara bara att ta tag i kopplet lite för hastigt,
tex. om det kom mötande hundar,
så kröp hon ihop och nästan la sig på rygg och blottade strupen.
Vilket inte alls kändes bra,
för det är ju inte JAG som orsakat hennes rädsla från första början,
utan den andra hunden, men en skrämd hund tänker inte logiskt,
den blir rädd för allt som påminner om händelsen som skadade den.

Har haft en jävla sjå med att verkligen tänka på att inte tex. säga "Nej"
med för skarp röst, eller att göra för yviga rörelser när vi är ute och går.
Men tränat henne på att acceptera sådana saker när vi leker,
för då går det lättare att vara lite tuffare mot henne.
Och jag VILL verkligen inte behöva gå igenom detta igen,
men måste jag, så självklart gör jag det,
jag menar inte att jag ska skita i det och låta henne bli ett nervknippe.

Gårdagens händelse gjorde mej först så rädd
att jag knappt kunde varken gå eller prata.
Det var inte lätt att gå hem till lägenheten igen,
benen ville vika sig hela tiden.
Jag gick förbi en OKOPPLAD, ensam hund som satt utanför en affär,
och precis när vi gått förbi hunden,
så flyger den på Kira och biter tag i nacken på henne.
Kira tjuter och den andra hunden morrar högt och gläfser.
Som tur var så hörde hundens ägare det, och kom ut
och fick tagit tag i sin hund.

Egentligen så borde jag ha sagt några väl valda ord till henne där och då,
men jag var alldeles för skärrad för att ens kunna tänka.
Efteråt så kom ilskan, Hur i HELVETE kan man ens komma på tanken
att lämna en hund obunden utan uppsikt?!
Hur snäll och väluppfostrad hunden än är, så ÄR det ett djur,
som har instinkter och kan således agera på ett sådant sätt
som man som ägare inte förutsett!
Tänk om det varit ett barn som kommit och stojat förbi hunden,
hade den attackerat barnet då med?
Det är fruktansvärt oansvarigt att som ägare inte tänka ett steg längre.

Nå, det är bara till att vänta och se nu,
jag håller tummarna för att jag slipper ett helvete med Kira.
Snälla, håll era tummar med!




Något som iaf var "positivt" med denna händelsen
var att det var en labrador som attackerade,
och inte en sk "kamphund".
Och nej, det är inte pga dom förutfattade meningarna om att tex.
"Ifall en sån hund biter så hänger den kvar tills bytet är dött"
Absolut inte, dom som känner mej vet hur jävla less jag är på all smutskastning
av dom sk farliga hundarna.

Okej, jag kan inte blunda för det faktum att många hundar av den typen
ÄR inblandade i en del skit, men det är inte HUNDENS fel.
Utan det är antingen pga en okunnig ägare,
eller dessvärre, en ägare som VILL ha sin hund aggressiv.
Men vill man, så kan man få vilken hundras som helst att bli aggressiv,
men man kan även uppnå motsatsen,
att få en "farlig hundras" att bli en perfekt familjehund.

Sedan, om man ser på statistiken gällande hundar som biter,
så ligger våra "snälla och goa" hundraser högre upp i listan än dom "farliga"




NEJ tack till all sorts rasism,
både mot människor och djur!



Update; Still alive

Trots den massiva ångesten förut,
så överlevde jag tandläkarbesöket.
Men det var med livet hängande på en tunn, tunn tråd.

Höll på att dö i vagnen dit,
det surrade i öronen,
synen var inte stabil överhuvudtaget.
Och andas?
Måste man göra det?
Tydligen, annars får man svimningskänslor . . .

Väl framme så fick jag vänta lite extra i väntrummet,
vilket fick ångesten att toppa rejält,
så jag grät redan innan jag kom in till tandsköterskan.

Väl där inne så fortsatte tårarna rinna under hela behandlingen.
Men dom som tog hand om mej var verkligen SÅ bra,
kan verkligen rekommendera Colosseum-kliniken för er med tandläkarskräck!
Dom påminde mej om att andas med jämna mellanrum,
ni med ångestproblematik vet att det ibland glömms bort . . .
Vilket inte blir så bra i slutändan.

Så nu har jag fått lagat den där jävla tanden,
ett problem mindre att oroa sig för
Vilket är bra, för problem har jag tillräckligt av.
Tandläkaren konstaterade dock att min visdomstand,
som jag misstänke, inte ser helt frisk ut.
Men att det inte är nån idé att laga en sådan tand,
utan vänta ut den tills den är tillräckligt blottlagd för att dra ut den.
Så nu kommer jag börja oroa mej för DEN tanden istället.
Jaja. Sån är jag, alltid NÅGOT att nojja över . . .



♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Tusen tack till min mamma och pappa
för pengabidraget till tandläkaren,
utan dom hade min tand fått sitta kvar
och errodera tills den vittnat bort.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥


Dör litegrann

Just nu så håller jag på att spricka upp i atomer,
så jag skriver av mej lite.
Jag tror jag nämnt tidigare
att jag har ett hål i en tand som jävlas med mej,
plus den där jädra visdomstanden.
Nu har det börja göra ont i "håltanden" oxå,
så jag bestämde mej idag för att ta tjuren vid hornen
och ringa tandläkaren och kolla om dom hade nån tid ledig
inom inte allt för avlägsen framtid.
För Folktandvården här i Majorna vart fullbokade fram till April
fick jag reda på när jag var där för ett par veckor sedan.

Så, sagt och gjort. Jag fick letat upp en tandläkare som verkade bra,
fick sitta i telefonkö en stund, vilket fick paniken att slå i öronen
som en galen trummslagare med dödsryckningar ungefär.
När jag väl kom fram på linjen,
så hade jag nästan glömt bort vad jag hette,
men som tur var så lyckades jag svara "Cecilia Carlsson"
och personnumret lyckades jag oxå komma ihåg,
trots att jag höll på att säga mitt telefonnummer istället.
Sedan helt plötsligt säger hon
"Oj, vi har ett återbud nu kl 13.10, kan du kanske komma så snart?"
Innan jag hinner tänka så har jag bokat in mej på den tiden,
så nu ska jag till tandläkaren om lite drygt en timma.
Och jag är inte allt mentalt förberedd . . .

Mår fruktansvärt skit just nu,
jag har sån jääävla tandläkar-fobi . . .
Måste försöka få fixat mej iordning och åkt iväg så snart som möjligt,
annars kommer ångesten binda fast mej i soffan
och jag kommer aldrig komma iväg

Ingen idé att sminka mej iaf,
för jag kommer ändå grina som en barnunge
när dom pillar i munnen på mej . . .

Önska mej lycka till, tack.

Räk- och vinkväll

Jag och min fina skrutt har ätit lite räkor och druckit vin ikväll
( Jag dricker visserligen fortfarande vin,
så att inte räkorna torkar ut inne i magen,
dom behöver ju ha något att simma i lixom )
Dessvärre så vart det en väldans massa romgegga i räkorna,
men jag lyckades hitta några utan rom i!
( Det borde vara pojk-räkor va?
Någon som vet hur det funkar i räk-riket? )
För jag tål inte att få den geggan på fingrarna,
det vänder sig nästan i magen bara jag ser äckelverket! haha
Lyckades sedan, när jag tröttnat på att sticka mej i fingrarna
när jag letade efter romfria räkor,
att skala ett par räkor med rom fast utan att få den på fingrarna
Med hjälp av lite hushållspapper så funkar allt!

Nedan följer de obligatoriska "blogg-bevisen"
För återigen, det som inte bloggas om har inte skett,
okej?


Räkskål + gudomligt gott vin! Tipstipstips!


Räkor i närbild, ser ni äckelrommet? haha


Mina fina pojkräkor, utan rom!



Färdiga resultatet;
Grovs rådbröd, avocadoröra, ägg och räkor ♥




Och på tal om saker som trivs i vatten (Dvs. räkor)
så upptäckte jag idag att mina hörlurssnäckor inte gillar att bada,
inte ens i jordgubbssaft som är så gott!


Karusellen snurrar men clownen är död

Idag har det vart rätt fullt upp,
så jag är egentligen trött nu,
men kan som vanligt inte finna nån ro.
Har en del förvirrade tankar i min hjärna,
den ställer till det för mej som vanligt.
Min hjärna går lite på högvarv,
lite därav titeln . . .

Ibland känns det som om jag inte alls
kan styra karusellen som ska föreställa mitt liv.
Tänk er en karusell som bara ökar och ökar,
och unge efter unge flyger av 
i takt med att centrifugalkraften
blir starkare och starkare.
För att helt plötsligt bara PANG tvärnita,
så dom ungarna som inte flygit av innan,
med säkerhet dör av den extrema fartvind som slår emot dom
alternativt så knäcker dom nackarna av sig
pga av wiplashen som kommer som en pistolrekyl


Varför är det så jävla lätt för hjärnan att ta över?
Varför skriker den så jävla fula saker åt mej?!

Helgen har egentligen varit bra,
har haft lite smått kämpigt med maten bara . . .
(Och medföljande tankar och ångest)
Men men, det är bara till att bita ihop och hålla färgen.
Och mota bort alla tankar och måsten
Imorse tog jag och Kira en rejäl promenad.
Det var äckligt halt på vissa ställen,
och jag är nästintill dödschockad över att jag höll mej på benen. haha
Vi mötte även en supersöt ekorre,
Kira ville leka, men han bara stirrade på henne
och sen ilade han upp i närmsta träd.

Sedan så kom pappa ner och åkte med mej
och köpte ett skåp till badrummet,
vilket verkligen var på tiden,
för det var så sinnessjukt rörigt bland alla grejjer!
Dock så fick inte allt plats så som jag önskat,
så jag får åka till Ikea och köpa ett till =) haha

Pappa och Micke fixade även med diskmaskinen,
så nu kan jag ÄNTLIGEN använda den
Den står dock på bänken och är tjock
och tar upp en väldans massa plats,
men det får gå tillsvidare,
tills vi fått tag på nån som kan fixa
så det går att ha den i ett av underskåpen.

Nu ikväll så har jag vart uppe till Göta's en spontansväng.
Micke ska se på SuperBowl nu,
så han skulle sova ett tag tidigare ikväll,
och det är sååå tråkigt att bara sitta och titta ut i intet.
Så då beslutade jag mej för att traska upp
och våldgästa dom där uppe =)

Jag borde sova nu,
för imorrn (eller ja, idag blir det ju, eftersom klockan är över 12.00)
så ska jag tvätta vid sju på morgonen,
och sen runt ett-tvåtiden så ska jag åka upp till Uddevalla en snabbis,
Plus att jag nångång däremellan ska hinna träna hade jag tänkt . . .
Eller om jag tar det när jag kommit hem igen.

Nåja, får la se om jag lyckas bli "sov-trött" idag,
eller om jag får leka zombie ytterligare en dag....

Love

Mini-kalas!

Nu har jag precis haft ett litet kalas för Kira som fyller tre år idag.
Stora damen är hon nu minsan!
(Dax att börja uppföra sej vuxet nu kanske, Kira?) haha

Vi vart iväg till Bäckebol förut,
Micke skulle kolla upp lite grejjer med sin MP3-spelare,
och jag var ett roande inslag under bussfärden som vanligt.
Jag kom fram till att OM Micke gör slut med mej,
så kommer det vara pga att har inte orkar med min
såååå überkassa humor längre.
(Vet inte om det är bra eller dåligt,
hade jag bara kunnat hålla käft och inte kläcka mina,
enligt mej, briljanta vitsar,
så hade jag ju haft en garanterad livspartner resten av livet lixom.
Men nu så kan jag ju inte hålla käft,
så vi får väl se hur det går i framtiden. haha)

Vi råkade dock ut för kontrollantfittor ute på Bäckebol.
Jag hade betalat, eftersom jag har månadskort,
Micke hade inte lika tur.
Surt sa räven . . .

Nå, shit happens lixom.

Åter till kalaset.
Köpte ett gäng hundkex till Kira på zooaffären där ute,
hade tänkt köpa nåt gosigt och saftigt köttben,
men det blir så äckelgeggigt på golven av sådant
Så det blev två olika sorters stora hundkex,
(inte för att det direkt stökar ner så himla mycket mindre,
men det kletigeggar iaf inte!)
varav ena sorten såg ut som en polarkaka.
Men luktade inte som en sådan . . . Uäck
Nedan följer några bilder på när hon massakerar kexen,
för dom som är intresserade. haha

(Det som inte bloggas om har inte skett!!)







Nu ska jag nog gå och städa upp resterna . . .

Grattis på födelsedagen, bloggen!

Idag fyller min blogg ett år.
Hipp hipp hurra!



Torsdagskvällsnostalgitripp

Sitter och lyssnar på Lars Winnerbäck.
Jag har på något sätt tagit lite avstånd
från honom de senaste åren.
För att skydda mej själv från minnen.

Men vissa kvällar,
så gör det redan så ont i mitt bröst
att lite ytterligare smärta
varken gör till eller från.

Lika många gånger som hans texter
har plockat mej upp från mina mörka avgrunder
så har dom minst lika många gånger skickat mej ner dit.

Varje låt påminner om
en egen episod ur mitt liv,
varje låt har sin egen doft.
Nyslaget hö, en viss parfym,
doften av hud, doften av blod.

Bilder av minnesfragment seglar
förbi i min hjärna.
Känslominnen.
Leende människor, lycka.
Gråt, ångest och panik.

Jag önskar jag kunde njuta så fullt ut
som jag gjorde förr.
Men det går inte.

En del av mitt "förhållande" till LW
raserades när jag sa farväl till
dom små vassa djävlarna för gott.

Därför så kommer den kopplingen alltid finnas,
och skava i bakhuvudet.
Minnen av en mindre lyckad era,
en kaosartad tid av mitt liv.



Wet & wild, baby!

Nåja, iaf våt . . .
Jag hatar regn,
framförallt sånthär regn som kryper inpå skinnet.
Som lixom dryper igenom allt vad kläder heter,
och lägger sej som en fruktansvärt kletig hinna på huden.
Föroreningar är bara förnamnet.
Har lite smått svårt för Gbg-regn,
det känns så smutsigt.
Inte direkt lockande att fånga regndroppar på tungan om man säger så . . .

Hade tänkt åka iväg till gymmet nu ikväll,
men efter Kira's kvällsrastning så ångrade jag mej . . .´

Hon är så förbannat nojjig över snöns försvinnande,
över att det snart inte finns nån snö kvar att kissa på.
Igår så sprang hon från minisnöhög till minisnöhög,
tills hon hittade en som var stor nog,
idag fick hon istället springa från isplätt till isplätt,
tills hon fattade att hon bara halkade omkring,
med benen åt varsitt håll
när hon försökte huka sej för att kissa

Kan lova att det såg väldigt kul ut,
hade det inte vart för regnet,
så hade jag nästan skrattat . . . haha
Så, nu sitter jag här väldigt genomblöt
och ungefär lika rastlös som blöt.
Får se om det går att få nån sömn idag,
eller om jag ska behöva ta till dom ciderflaskorna
som jag har kvar i kylen för att lyckas somna . . .

Sleepless in Majorna

Nu börjar jag helt ärligt tröttna nåt så förbannat på mina sömnproblem.
Innan så kunde jag åtminstone vila/sova lite på dagarna,
men det är bara att glömma nu!
Jag förstår inte, jag är igång i princip hela dagarna,
jag har börjat träna så smått igen,
iaf Powerwalka, vilket borde göra mej LITE trött iaf.
Men icke!

Inatt har jag vaknat sisådär fem ggr,
första gången vid 12,
och då hade jag sovit ca 1.5 timma.
Sedan vaknade jag med jämna mellanrum
fram tills att Micke's larm ringde vid fyra-tiden,
därefter så har jag legat och vänt mej i sängen,
spelat en triljon sudokuomgångar på mobilen
och haft ångest.

Jag känner mej allt annat än taggad
för att åka in till stan om ett par timmar,
vill bara krypa in i en garderob och gömma mej,
och aldrig nånsin se dagens ljus igen.

Jag blir så fruktansvärt sårbar när jag sover dåligt,
gråten sitter i halsen hela tiden.
Det bränner innanför ögonen
och jag glömmer bort att andas
Min puls ökar i takt med ångesten,
det dunkar i öronen som av en besatt trummis.

Jag vill bara skrika
"Lämna mej ifred, låt mej sova"

Men ingen kommer lyssna


Att man kan bli så totalt utmattad

...av att egentligen inte göra något direkt ansträngande alls!
När jag kom hem för en liten stund sedan,
så gick luften totalt ur mej.

Har varit inne i stan och fikat med min syssling Linda idag.
Var jättetrevligt och jag (tror iaf) jag klarade av att vara social
utan att verka alldeles för konstig. haha
Dock så gjorde regnet att vi var tvugna att söka skydd inne i Nordstan,
vilket inte direkt är mitt favorit-place om man säger så . . .
Men trots det så var inte ångesten så jobbig som den kan vara annars,
utan jag lyckades någorlunda skärma av den,
och skapa en liten skyddande bubbla runt mej
Jag tror väl det är därför jag är så trött nu,
det tar på krafterna att både träffa människor,
och att hålla ångesten på avstånd.
Men , övning ger färdighet, som man brukar säga! =)

Nu ska jag nog krypa ner i sängen med min gosiga värmefilt,
för att tina/torka lite!

Blir nog ett par L Word-avsnitt med,
för att lixom skynda på upptiningen. ^_^