Sova? Vad ska det vara bra för?
Pga gårkvällens händelse så har jag sovit mycket oroligt inatt.
För dom som inte läste min uppdatering på FB igår,
så blev Kira påhoppad av en annan hund igår.
Vilket var fruktasvärt obehagligt,
både för henne och mej.
Som tur var så klarade Kira sig utan några kroppsliga skador,
men hon var väldigt nervös när vi var ute på morgonpromenaden förut.
Jag hoppas det går över fort,
för jag orkar inte med samma "resa"
som det blev efter förra gången hon blev biten.
Det är egentligen först nu den senaste tiden
som jag hade lyckats få henne att inte vara så rädd för allt
Precis efter hon blivit biten så kurade hon ihop sig och underkastade sig
så fort man antingen höjde rösten lite, eller gjorde en hastig rörelse.
Det kunde vara bara att ta tag i kopplet lite för hastigt,
tex. om det kom mötande hundar,
så kröp hon ihop och nästan la sig på rygg och blottade strupen.
Vilket inte alls kändes bra,
för det är ju inte JAG som orsakat hennes rädsla från första början,
utan den andra hunden, men en skrämd hund tänker inte logiskt,
den blir rädd för allt som påminner om händelsen som skadade den.
Har haft en jävla sjå med att verkligen tänka på att inte tex. säga "Nej"
med för skarp röst, eller att göra för yviga rörelser när vi är ute och går.
Men tränat henne på att acceptera sådana saker när vi leker,
för då går det lättare att vara lite tuffare mot henne.
Och jag VILL verkligen inte behöva gå igenom detta igen,
men måste jag, så självklart gör jag det,
jag menar inte att jag ska skita i det och låta henne bli ett nervknippe.
Gårdagens händelse gjorde mej först så rädd
att jag knappt kunde varken gå eller prata.
Det var inte lätt att gå hem till lägenheten igen,
benen ville vika sig hela tiden.
Jag gick förbi en OKOPPLAD, ensam hund som satt utanför en affär,
och precis när vi gått förbi hunden,
så flyger den på Kira och biter tag i nacken på henne.
Kira tjuter och den andra hunden morrar högt och gläfser.
Som tur var så hörde hundens ägare det, och kom ut
och fick tagit tag i sin hund.
Egentligen så borde jag ha sagt några väl valda ord till henne där och då,
men jag var alldeles för skärrad för att ens kunna tänka.
Efteråt så kom ilskan, Hur i HELVETE kan man ens komma på tanken
att lämna en hund obunden utan uppsikt?!
Hur snäll och väluppfostrad hunden än är, så ÄR det ett djur,
som har instinkter och kan således agera på ett sådant sätt
som man som ägare inte förutsett!
Tänk om det varit ett barn som kommit och stojat förbi hunden,
hade den attackerat barnet då med?
Det är fruktansvärt oansvarigt att som ägare inte tänka ett steg längre.
Nå, det är bara till att vänta och se nu,
jag håller tummarna för att jag slipper ett helvete med Kira.
Snälla, håll era tummar med!
Något som iaf var "positivt" med denna händelsen
var att det var en labrador som attackerade,
och inte en sk "kamphund".
Och nej, det är inte pga dom förutfattade meningarna om att tex.
"Ifall en sån hund biter så hänger den kvar tills bytet är dött"
Absolut inte, dom som känner mej vet hur jävla less jag är på all smutskastning
av dom sk farliga hundarna.
Okej, jag kan inte blunda för det faktum att många hundar av den typen
ÄR inblandade i en del skit, men det är inte HUNDENS fel.
Utan det är antingen pga en okunnig ägare,
eller dessvärre, en ägare som VILL ha sin hund aggressiv.
Men vill man, så kan man få vilken hundras som helst att bli aggressiv,
men man kan även uppnå motsatsen,
att få en "farlig hundras" att bli en perfekt familjehund.
Sedan, om man ser på statistiken gällande hundar som biter,
så ligger våra "snälla och goa" hundraser högre upp i listan än dom "farliga"
NEJ tack till all sorts rasism,
både mot människor och djur!
För dom som inte läste min uppdatering på FB igår,
så blev Kira påhoppad av en annan hund igår.
Vilket var fruktasvärt obehagligt,
både för henne och mej.
Som tur var så klarade Kira sig utan några kroppsliga skador,
men hon var väldigt nervös när vi var ute på morgonpromenaden förut.
Jag hoppas det går över fort,
för jag orkar inte med samma "resa"
som det blev efter förra gången hon blev biten.
Det är egentligen först nu den senaste tiden
som jag hade lyckats få henne att inte vara så rädd för allt
Precis efter hon blivit biten så kurade hon ihop sig och underkastade sig
så fort man antingen höjde rösten lite, eller gjorde en hastig rörelse.
Det kunde vara bara att ta tag i kopplet lite för hastigt,
tex. om det kom mötande hundar,
så kröp hon ihop och nästan la sig på rygg och blottade strupen.
Vilket inte alls kändes bra,
för det är ju inte JAG som orsakat hennes rädsla från första början,
utan den andra hunden, men en skrämd hund tänker inte logiskt,
den blir rädd för allt som påminner om händelsen som skadade den.
Har haft en jävla sjå med att verkligen tänka på att inte tex. säga "Nej"
med för skarp röst, eller att göra för yviga rörelser när vi är ute och går.
Men tränat henne på att acceptera sådana saker när vi leker,
för då går det lättare att vara lite tuffare mot henne.
Och jag VILL verkligen inte behöva gå igenom detta igen,
men måste jag, så självklart gör jag det,
jag menar inte att jag ska skita i det och låta henne bli ett nervknippe.
Gårdagens händelse gjorde mej först så rädd
att jag knappt kunde varken gå eller prata.
Det var inte lätt att gå hem till lägenheten igen,
benen ville vika sig hela tiden.
Jag gick förbi en OKOPPLAD, ensam hund som satt utanför en affär,
och precis när vi gått förbi hunden,
så flyger den på Kira och biter tag i nacken på henne.
Kira tjuter och den andra hunden morrar högt och gläfser.
Som tur var så hörde hundens ägare det, och kom ut
och fick tagit tag i sin hund.
Egentligen så borde jag ha sagt några väl valda ord till henne där och då,
men jag var alldeles för skärrad för att ens kunna tänka.
Efteråt så kom ilskan, Hur i HELVETE kan man ens komma på tanken
att lämna en hund obunden utan uppsikt?!
Hur snäll och väluppfostrad hunden än är, så ÄR det ett djur,
som har instinkter och kan således agera på ett sådant sätt
som man som ägare inte förutsett!
Tänk om det varit ett barn som kommit och stojat förbi hunden,
hade den attackerat barnet då med?
Det är fruktansvärt oansvarigt att som ägare inte tänka ett steg längre.
Nå, det är bara till att vänta och se nu,
jag håller tummarna för att jag slipper ett helvete med Kira.
Snälla, håll era tummar med!
Något som iaf var "positivt" med denna händelsen
var att det var en labrador som attackerade,
och inte en sk "kamphund".
Och nej, det är inte pga dom förutfattade meningarna om att tex.
"Ifall en sån hund biter så hänger den kvar tills bytet är dött"
Absolut inte, dom som känner mej vet hur jävla less jag är på all smutskastning
av dom sk farliga hundarna.
Okej, jag kan inte blunda för det faktum att många hundar av den typen
ÄR inblandade i en del skit, men det är inte HUNDENS fel.
Utan det är antingen pga en okunnig ägare,
eller dessvärre, en ägare som VILL ha sin hund aggressiv.
Men vill man, så kan man få vilken hundras som helst att bli aggressiv,
men man kan även uppnå motsatsen,
att få en "farlig hundras" att bli en perfekt familjehund.
Sedan, om man ser på statistiken gällande hundar som biter,
så ligger våra "snälla och goa" hundraser högre upp i listan än dom "farliga"
NEJ tack till all sorts rasism,
både mot människor och djur!
Postat av: Anonym
Ja det är så sjukt idiotiskt att alla tycks tro att så kallade kaphundar är farliga. Det är ju inte hundarna i sig som är farliga utan hur de forstras och hur ägaren behandlar dem. Själv har jag en golden och dom är väl högst på listan över hundar som bitit människor har jag för mig. Även det beror troligen på att folk har en felaktig bild på djuren och tror att bara för att det är en lugn och sansad ras som ofta kallas familjehund så kan man behandla den hur som helst och ungar kan hänga i pälsen och dra i öron osv. Självklart reagerar även de hundarna till slut och säger ifrån och då blir folk helt chockade för så ska ju inte en golden göra. En kamphund däremot förväntas ju nästan attackera. Fruktansvärt tycker jag att folk inte förstår att de är djur, oavsett ras, och om hunden gör ngt fel är det i 99% av fallen människans fel.
