Det rullar på

Som jag skrev i förra inlägget
så har jag startat ett fruktansvärt jobbigt krig.
Mot mej själv. Mot rösterna i mitt huvud.

Ett krig mellan det sjuka och det som är friskare.
Ett krig mellan det som är vackert,
och det som skaver och gör ont.

Jag är trött på att stå med en fot på vardera sida.
Jag är trött på att vara för frisk för att kalla mej sjuk,
medans jag samtidigt är för sjuk för att klassas som frisk.
Dom som känner mej vet att jag inte är mycket för "medelmåttor"
eller om man så vill kalla det, "lagom".
För mej är allting antingen svart eller vitt.

Därför är jag inte nöjd med den "matrelaterade" gråzonen
som jag levt i under så många år nu.
Där det varken är bra (vitt) eller riktigt illa (svart)

Hur mycket jag än under väldigt lång tid försökt förneka
hur jag använder maten som en ångestventil,
så kommer man till en punkt,
där man inser att det inte går att ignorera längre.

En punkt där man inser att man är långt ifrån så frisk
som man så panikartat envist försöker spela.
En fasad som man in i det sista försöker hålla upp.
Men när människorna omkring inte ser,
så bor man på toaletten.
Envist försökande döva rösterna inom en
med ideliga spolanden i kranar och toalettstolar.


Jag kan stolt säga att jag varit totalt kräk-fri
sedan i onsdags.
Och det är inte dåligt för att vara mej . . .
Men att säga att ångesten hela tiden är hanterbar
är en gigantisk lögn.

Flera gånger varje dag,
vissa delar av dygnet flera gånger varje timma
så dansar det ångestälvor framför mina ögon,
och det viner som av ångestvindar i mina öron.
Men något jag lärt mej genom alla dessa år
det är att det är ALDRIG för sent
och att jag är förbannat envis.
Dessvärre har jag väldigt ofta använt min envishet på väldigt fel sätt.

Men, det som är gjort är gjort
det gäller bara att göra om,
och göra rätt!

Jag äter mina små smörgåsar med avocadomos och ägg
och mina små hemmagjorda pajbitar.
Jag vet att det egentligen är i minsta laget,
men jag vill försöka klara detta på egen hand.
På mitt eget sätt.
För jag vet av egen bitter erfarenhet,
att om jag kör på för fort och sätter för höga mål,
så krashlandar jag och slår mej halvt ihjäl.
Och får ännu svårare att nå mållinjen.

Nu har jag hårddisken på datorn laddad
med filmer och Glee-avsnitt,
så jag har något att distrahera mej med i veckan
när Micke är på jobbet.


Love <3

Postat av: Sarah Hahne-Larsson

Du e stark och det är aldrig för sent!

2011-01-23 @ 18:36:39
Postat av: Karl-Erik Karlsson

Anneli sa en gång:MAN ÄR VÄL EN KARLSSON.Det var detsamma som att inget är omöjligt!Jag njuter av Din skrivkonst!!!!

2011-01-23 @ 19:40:54
Postat av: Nanna Mück

Underbara Ceca !! <3

2011-01-23 @ 20:02:56
Postat av: Flisan

KÄMPA KÄMPA KÄMPA och vinna denna kamp! Som du redan vet är dett bara ett symtom bli av med de symtomet! om jag inte är helt fel ute så sjunger väl KENT "Du måste ta dig igenom de här" Så är de. Ångest är inte du ångest är sjukdomen som du ska vinna över! Du är starkare!!! Du får gärna skicka sms och ta ut ångesten över mig om du vill! bara du fixar detta!!!

2011-01-23 @ 22:02:15
Postat av: Lolita

Du kommer klara det här. Ge det tid bara. Jag finns här för dig, dag som natt. Bara så du vet. Min Finaste Ceca <3

2011-01-24 @ 09:45:14
URL: http://couldusesomepatience.blogg.se/
Postat av: Ullis

Heja!!!

2011-01-24 @ 13:11:34


Just DIN kommentar är värdefull för mej! ♥


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Förbjud pälsfarmerna - skriv på namninsamlingen! Djur är INTE kläder!!