Trötthet, ensamhet, likgiltighet
Återigen har jag trillat ner i någon form av svart hål.
Tror det är min kropps sätt att säga att denna hösten/vintern varit lite för mycket.
I perioder sover jag inget alls, för att sedan kunna sova ett dygn i sträck.
Mina allergier är helt jävla urflippade och oron som kryper under min hud
är mer närvarande än någonsin tidigare.
Mina nya antideppressiva gör mig väldigt avtrubbad känslomässigt,
för att till och från släppa igenom allt som ett vattenfall.
Dom har även totalt stängt av allt vad matlust och sug heter,
dom små tendenserna på hungerskänslor som jag lärt mig under året är borta.
Kan gå dagar utan att äta, tills mamma tvingar i mig något.
Men det är inte det att jag medvetet svälter mig,
jag bara glömmer..
Orkar inte..
Vikten rasar sakta men säkert,
men är än så länge under kontroll,
jag skulle ändå gå ner ett par kilo till en något mer lämplig vikt....
Min behandlare hade väl inte tänkt att det skulle gå ner såhär fort dock.
Mycket av viktraset är dock vätska som jag samlade på mig
när jag började med mina nya p-piller,
och den vätskan behövde ju komma ut ur kroppen.
Samtidigt som jag känner mig mer stabil och säker i mig själv än på många år,
så är jag på samma gång mer vilsen och sökande
än vad jag någonsin varit.
Mitt liv står inför så otroligt många förändringar
och jag vet inte riktigt om jag hinner med allt.
Jag vill så mycket, men som Florence and the machine sjunger;
"It's hard to dance with a devil on your back..."
Men jag försöker.
Mer än så kan jag inte göra....
Jag har trots allt överlevt denna julen,
trots den ensamheten jag känt.
Första julen som singel på många många år.
Det gör inte julen direkt lättare att härda ut....
Jag har även överlevt jordens förutspådda domedag.
Det var dock väldigt nära att mamma och pappa körde mig
till psykakuten natten innan "domedagen"...
Ballade ur fuuuuullständigt, tog ett par dagar innan jag blev som folk igen.
Men det är ju vid sådana tillfällen som man faktiskt inser att man VILL LEVA!
Hade det vart för ett par år sedan hade jag välkomnat domedagen
med öppna armar och ett leende på läpparna!
Nu ska man bara överleva nyår och sen Alla Hjärtansdag,
sen är jag fit for fight igen!
Och nej, noll och inga planer what so ever på att skaffa ny partner.
Jag trivs så ypperligt bra med mitt liv som singel,
för första gången på länge känner jag mig fri
och KAN göra vad JAG vill.
Om jag bara hade vågat! haha
Hoppas ni har överlevt julen och att ni får en fin nyår!