O-pepp och skrivarkurs

Förstår inte varför jag alltid är som allra mest o-peppad och apatisk
de dagar då jag ska iväg och göra saker . . .
Jag kan t.ex aldrig sova längre än till som allra mest kl sju på morgonen,
antingen vaknar jag av mej själv,
eller så väcker Kira mej runt kl sex.
Idag väckte hon mej inte,
och jag skulle utan tvekan kunnat sova flera timmar till. *suck*

Men, icke sa nicke, för jag ska snart iväg på en nyuppstartad skrivarkurs.
Det ska visserligen bli kul att komma igång med skrivandet igen,
men jag hade väldigt gärna sett att den började liiiite senare på dagen.
Dels för att jag alltid är omotiverad as hell på morgonen,
och sen för att det är en bit att åka för min del.
Plus att  jag idag får åka extra tidigt eftersom jag inte vet vart jag ska,
utan kommer få irra omkring ute i Kålltorp ett tag,
om jag känner mej själv rätt.
GPS - Ja tack!!!
Nåja, nästa vecka så har jag förhoppningsvis memorerat vägen,
och behöver inte åka en timma i förskott . . .

Får väl se om det kan bli något kreativt skrivande,
kanske delar med mej av något här i bloggen isf.
Men det går lixom inte att tvinga fram orden,
dom måste komma hyffsat av sig själva.
Vad en skrivarkurs kan göra är väl att ge dom en liten spark i baken!
För jag vet att jag har så många ord inom mej,
som väntar på att förlösas, släppas fria
Att få komma ut i en bra ordning,
där dom gör mer nytta än irrande runt i min hjärna . . .

Yey. Tjingtjong!


 


Allergi och deklaration

Ytterligare en morgon som jag vaknar av kli i näsan
och ögon som är igenmurade med ögonbajs.
Känner att denna våren kommer bli såååå bra allergimässigt . . .
Får väl kanske ta och boka tid hos läkaren
så jag får vettiga allergipiller utskrivna,
dels för att få starkare, sedan så slipper jag ju efter ett tag betala fullpris,
eftersom jag köper en hel den annan skit på apoteket . . .
Ibland frågar jag mej själv vad fasen jag skulle gjort om INTE
det funnits högkostnadsskydd på både läkarbesök och mediciner.
Dom här två månaderna ungefär
som jag nu fått betala mina läkarbesök "ur egen ficka"
har slagit rätt hårt på min redan innan svaga ekonomi . . .
Men, nu har jag 40:- kvar att betala för läkarbesöken,
sen slipper jag betala igen förän slutet av januari nästa år!

Just de ja. Jag har deklarerat nu.
Känns sådär lagom kul att höra alla mina vänner jubla över
att dom får massa pengar tillbaka,
när jag inte får ett öre.
Eller ja, jag skulle egentligen få tillbaka 87:- iår,
men eftersom skatteverket inte betalar ut summor på under 100:-
så får jag inget alls.
Tycker det är lite småkul,
har du restskatt, alltså behöver betala, men summan är under 100:-,
så behöver du inte betala det året,
MEN om du nästa år oxå får skuld att betala tillbaka,
som även den kanske är under 100:-
ja, då slås dom två beloppen ihop.
Och när du har över 100:- på "skuldkontot"
ja, då måste du betala dom.
Tycker dom rimligtvis borde göra detsamma med sin egen skuld,
dvs. summorna under 100:- som dom inte betalar ut.
Tänk vad mycket pengar staten tjänar in på sådana som mej,
som inte får över 100:- tillbaka . . .
Men, det är väl staten i ett nötskal,
den lilla människan måste göra allt rätt,
annars blir det repressalier
medans dom där uppe kan svina bäst faan dom vill



Nä, det var allt för mej denna morgon.
Nu ska jag försöka vakna till liv och sedan bege mej in till stan.
Möte med Vera idag. Ska säga till henne att läkaren hon "gav" mej
var en inkompetent jävla polackfitta, (ursäkta ordvalet . . .)
och att jag kräver att hon skickar mej till nån annan nästa gång.
Gärna någon som kan prata svenska så jag fattar va fanskapet säger
OCH att fanskapet fattar vad JAG säger . . .

Rörigt liv och pollenallergi

Jag vet att jag varit en sopa på att uppdatera det senaste,
det har bara vart så fruktansvärt mycket med verkligen allt . . .

Till att börja med så har jag återigen totalt tappat förtroendet för vården.
Jag orkar snart inte längre kastas hit och dit mellan olika vårdformer,
som alla tillslut säger;
"
Sorry, vi klarar inte av dej och din problematik,
så vi skickar dej vidare istället
"
Jag känner mej som ett smutsigt, trasigt brev,
som har så många poststämplar att man knappt ser adressfältet längre.
Jag vet inte vart jag är på väg, vart jag borde gå,
och vart jag inte ska gå.

Jag försöker förgäves förklara för dom kontakter jag har inom vården,
vad jag behöver för hjälp/stöd, men ingen lyssnar,
utan försöker istället packa på mej hjälp jag inte varket bett och
eller överhuvudtaget är i behov av.
Jag behöver hjälp med min ångest,
min panik och mitt hat mot mej själv.
Men då får jag till svar från både psyk och hab. att
"Det kan dom inte ta hand om där"
Då undrar jag om dom överhuvudtaget ens läst min journal,
och OM dom gjort det, så är dom isåfall gravt dyslektiska 
som  inte fattar vad som står där.

Igår träffade jag en ny läkare.
Som jag inte över min döda kropp kommer gå till igen.
Har aldrig blivit så sjukt dåligt behandlar
och rent utsagt smutskastad för att jag är/har varit sjuk.
Jag vet att det inte är så rockigt för en i min ålder
att ha vart sjukskriven iprincip ända sedan ettan på gymnasiet,
jag vet det, så snälla, tala inte om det för mej som om jag vore efterbliven,
för det är jag inte!!
Jag orkar inte gå igenom all skit som denna läkaren sa,
för då börjar jag gråta. Igen.
Men när en person som faktiskt jobbar inom vården
inte förstår att jag inte är sjukskriven för att det är kul,
utan jag hade såååå gärna jobbat om jag klarat av det.
Ja, då tappar jag fullständigt det lilla hopp jag lyckats samla på mej . . .

Jag hamnar lixom tillbaka på ruta ett igen,
innan jag kan få hjälp att hantera min ångest,
så kommer jag inte kunna börja ta tag i resten.
(Dvs. utildning, jobb et.c)
Och när ingen av dom kontakterna som jag har,
anser att dom kan hjälpa mej hantera ångesten,
så vad ska jag göra?!

Jag förstår att jag förmodligen aldrig kommer bli helt fri från min ångest,
eftersom den förmodligen nästlat sej in för mycket i min hjärna.
Men att kunna fungera hyfsat som "normalt" folk
är väl inte för mycket begärt?

Men, vården är inte bättre nu än när jag startade min "resa",
nu är dom ännu mer benägna att istället för att ordna någon vettig terapi,
så är det ju sååå himla mycket lättare
att skriva ut narkotikaklassade mediciner
och på så sätt bedöva patienten så den håller käften.
Jag blir nästan mörkrädd över hur lätt dom klickar in en recept.

Igår fick jag utskrivet ett recept på bensodiazepiner.
Jag har lovat mej själv att aldrig börja med några sådana preparat igen,
men om det är det enda som i nuläget kan hjälpa,
så vad ska jag göra?!
Läkaren ville även skriva ut ett preparat som heter Lyrica,
men efter att ha läst om det så blir jag ännu mer mörkrädd . . .

Är det inte lättare att ge mej en slaktmask direkt istället?!


_________________________________________________

PS. Angående andra delen av rubriken,
alltså pollenallergi-delen,
så vaknade jag imorse av att mina ögon var totalt igenkletade.
Fasar för resten av våren/sommaren,
om det redan nu är såhär...


Dålig uppdatering

Nu har det vart lite halvkass update igen.
Förra helgen var min lillasyster här och hälsade på,
vilket jag skrev i förrförra inlägget.
Vi var uppe till Göta's både fredag och lördag.
Trevlig värre!
Sedan så drack vi ett antal liter vin här hemma med.
På söndagen åkte vi ut till Frölunda Torg och shoppade lite
Nästa gång får hon dock se till att vara helt frisk,
så hon är lite mer vaken!

I onsdags kom äntligen min skrutt hem igen
Guuuud vad jag har saknat honom!
Var egentligen först när han väl var hemma
som jag insåg helt och fullt hur tomt det varit utan honom!
Han får ALDRIG åka iväg igen!
I alla fall inte så här länge . . .
Jag har väl dock inte varit så social när han väl kommit hem,
för jag bara somnade i hans famn hela tiden
Har vart ännu värre än vanligt med min sömn
nu när han inte varit hemma
Pallar inte att sova ensam, att inte ha nån att snuffsa på
och en varm rygg att klamra fast sig vid . . .

Fick även en remiss till magnetkameraundersökning i veckan (röntgen)
så nästa fredag ska jag leta mej upp till Direct Röntgen på Backaplan
och bli plåtad. mohaha.
Jag hoppas verkligen dom hittar vad som är fel.