Ambivalent beslutsfattande
Det där med att fatta beslut är inte min grej.
Jag får ångest av en så enkel sak som att bestämma mig
för vilket sköljmedel jag ska köpa.
Det gör att jag nästan alla gånger köper samma,
om jag inte råkar hamna i en affär som inte har den produkten jag alltid köper.
För då går jag 9 av 10 gånger därifrån tomhänt.
Det är så himla lätt att alltid köra på säkra kort,
att låta livet fortlöpa så som det gjort under så många år.
Köpa samma saker, klä sig i samma kläder
Vara fångad i samma jävla ätstörningar . . .
Det blir ofta svårt att avgöra om ångesten inför förändringar,
oavsett om det gället materiella ting som sköljmedel,
eller något lite mer avancerat som ens sätt att leva,
om ångesten inför dessa förändringar är större eller mindre
än ångesten som i detta fallet, mitt levnadssätt skapar.
Jag undrar dock om det egentligen är värt att kallas levnadssätt,
för i min hjärna ekar obönhörligt Lars Winnerbäck's ord
"Det här är inget liv, det är ett sorgligt substitut"
Det sjuka blir en trygghet, för man vet vad man har.
Man vet att man till viss del kan kontrollera ångesten med maten.
Iallafall tror man det . . . in i det sista.
Ätstörningsmonstret är en manipulerande jävla bitch rent ut sagt.
Idag träffade jag min underbara älskade lilla Åsa.
Fy helvete vad jag älskar den lilla människan!!!
Hon fick mej att verkligen inse att jag behöver,
och framförallt, att jag kan få hjälp om jag är beredd att ta emot den,
att det inte finns något som heter "hopplöst fall"
Även om jag fått höra det så många gånger genom åren . . .
Just nu, i skrivande stund, så kommer jag ringa till min mamma imorgon,
och säga att hon på måndag skall ringa Capio i Varberg
och fråga hur jag ska gå till väga för att komma dit.
För jag klarar inte av att ringa själv.
Den där djävulen i hjärnan är för stark för det . . .
Jag vet att jag kommer hinna ångra mej, och ångra mej igen
flera hundra gånger om innan det ens hunnit bli söndag.
Men, jag vill ha ett liv
inget sorgligt substitut.
Och det finns bara en väg att gå.
"Ad astra per aspera"
Genom svårigheter mot stjärnorna
Jag får ångest av en så enkel sak som att bestämma mig
för vilket sköljmedel jag ska köpa.
Det gör att jag nästan alla gånger köper samma,
om jag inte råkar hamna i en affär som inte har den produkten jag alltid köper.
För då går jag 9 av 10 gånger därifrån tomhänt.
Det är så himla lätt att alltid köra på säkra kort,
att låta livet fortlöpa så som det gjort under så många år.
Köpa samma saker, klä sig i samma kläder
Vara fångad i samma jävla ätstörningar . . .
Det blir ofta svårt att avgöra om ångesten inför förändringar,
oavsett om det gället materiella ting som sköljmedel,
eller något lite mer avancerat som ens sätt att leva,
om ångesten inför dessa förändringar är större eller mindre
än ångesten som i detta fallet, mitt levnadssätt skapar.
Jag undrar dock om det egentligen är värt att kallas levnadssätt,
för i min hjärna ekar obönhörligt Lars Winnerbäck's ord
"Det här är inget liv, det är ett sorgligt substitut"
Det sjuka blir en trygghet, för man vet vad man har.
Man vet att man till viss del kan kontrollera ångesten med maten.
Iallafall tror man det . . . in i det sista.
Ätstörningsmonstret är en manipulerande jävla bitch rent ut sagt.
Idag träffade jag min underbara älskade lilla Åsa.
Fy helvete vad jag älskar den lilla människan!!!
Hon fick mej att verkligen inse att jag behöver,
och framförallt, att jag kan få hjälp om jag är beredd att ta emot den,
att det inte finns något som heter "hopplöst fall"
Även om jag fått höra det så många gånger genom åren . . .
Just nu, i skrivande stund, så kommer jag ringa till min mamma imorgon,
och säga att hon på måndag skall ringa Capio i Varberg
och fråga hur jag ska gå till väga för att komma dit.
För jag klarar inte av att ringa själv.
Den där djävulen i hjärnan är för stark för det . . .
Jag vet att jag kommer hinna ångra mej, och ångra mej igen
flera hundra gånger om innan det ens hunnit bli söndag.
Men, jag vill ha ett liv
inget sorgligt substitut.
Och det finns bara en väg att gå.
"Ad astra per aspera"
Genom svårigheter mot stjärnorna
Postat av: Dannie
SÅÅÅ stolt över dig gumman! Du klarar precis allt, när du ger dig fasen på det - det är jag helt övertygad om. Fi ns här om jag kan hjälpa till med nåt, hoppas du vet det. STOR KRAM
Postat av: Sötrumpan nr2
sötrumpa nr 1.
jag älskar dig så galet mycket.
be mami ringa, det kan bara bli bättre!!
<3
Postat av: Emma
sv: hehe, man får ju tänka utanför gränserna! :D
och jag håller verkligen med dej med det där om att fatta beslut.. :o
Postat av: Lisa
Fina underbara du. Det kommer gå så bra jag är stolt över dig gumman! Finns här om det är något, hoppas du vet det. <3
