Explodera
Har känt av det där jävla ångesttickandet flera dagar nu,
men nu är det riktigt jävla nära alltså.
Fy fan.
Det är nästan så jag kan HÖRA tickandet,
inte bara känna det som vanligt.
Det pirrar i varenda nervände i min kropp.
Det surrar i öronen och mina ögon har svårt att fokusera.
Och hela tiden måste jag påminna mej själv hur man gör
för att kunna andas.
Skulle jag glömma påminna mej själv om det,
så skulle jag sekunden senare vara ett hyperventilerande kolli
kippandes efter andan i det mörkaste hörnet av rummet.
Jag Orkar Inte
Du skulle stå med mig på ett berg, högt uppe, mitt i naturen. Nedanför oss skulle det vara massa hav. Bara frihet. Vi skulle stå där... och ingen tid existerar. Känslorna FÅR finnas söta du. Och vi skriker högt som f.a.a.a.. ;) DE känslorna som vill vara med ÄR det. Och vi skriker! Jag börjar efter en låååååång stund att ... skratta. Det är mitt väsen, jag är ett skratt troll :)
Sen badar vi MASSSSSOOOR!!! O e glada !!! Sedan ;) Lyssnar vi på den mest underbara musiken =) BARA det bästa existerar...o lite vin ;) BARA de BÄSTA vibbarna. Det andra är som bortblåst. För ...
Det är du värld <3
På min blogg har jag just ett försök på att få tips om vilka butiker som har inne snygga skor, just för att jag vill köpa ett till par skor! Kom igen tipsa mig nu!
Så jobbigt att känna så. Brukar alltid ta mig ut o springa eller ta mig till stallet, känns alltid bättre efter det :)
