Hachiko - En vän för livet
Imorse såg jag på denna underbara filmen.
Det var länge sedan jag grät så mycket till en film,
tidigare har filmen Pay It Forward varit högst upp på min
"Gråta-till-film-lista", men undra om inte vi har en ny ledare här . . .
Dom som känner mej vet att filmer som inkluderar djur
slår an en viss sträng i mitt hjärta,
som får mej så fruktansvärt blödig.
Och den här filmen slår alla rekord vad gäller tårar,
och intensiviteten på mitt tårflöde som den orsakade.
Googlar man talesättet "Gråta som en fontän",
så bör det nästan visas en bild på mej . . .
Tänker inte babbla på mer om hur fantastisk filmen var,
utan jag kan bara uppmana er att se den!
Framförallt om ni behöver rensa ur tårkanalerna rejält . . .
Prayers For Bobby
Jag brukar ju oftast tipsa om böcker,
men här kommer ett filmtips.
Ni som inte sett denna filmen,
se den!
Jag brukar oftast inte ha svårt för att få fram orden,
jag brukar ha lätt för att skriva och sätta ord på mina känslor.
Men efter att ha sett denna filmen,
så är jag ett blankt papper.
Mina ord försvann med tårarna som föll ned för mina kinder.
Att människor kan bli så elaka,
så trångsynta, så ignoranta
och så självgoda skrämmer mej
Men något som skrämmer nästan mer,
är hur så många människor använder religionen,
kristendomen, som försvar för sina handlingar.
Jag har skrivit tidigare hur jag tagit avstånd ifrån
och stängt dörren mot vad de kristna kallar "Gud" och "tro",
Sådana här filmer får min dörr att reglas med ännu flera lås,
barrikaderas med järnbalkar.
Hårt fastsvetsade,
så att dörren aldrig mer kommer att kunna öppnas
Titta på filmen,
rannsaka dej själv
Och öppna ögonen.
Alla människor är inte stöpta i samma form,
alla människor tänker, tycker och känner inte likadant
Men alla människor är lika mycket värda,
trots olikheter och i andras ögon "brister".
men här kommer ett filmtips.
Ni som inte sett denna filmen,
se den!
Jag brukar oftast inte ha svårt för att få fram orden,
jag brukar ha lätt för att skriva och sätta ord på mina känslor.
Men efter att ha sett denna filmen,
så är jag ett blankt papper.
Mina ord försvann med tårarna som föll ned för mina kinder.
Att människor kan bli så elaka,
så trångsynta, så ignoranta
och så självgoda skrämmer mej
Men något som skrämmer nästan mer,
är hur så många människor använder religionen,
kristendomen, som försvar för sina handlingar.
Jag har skrivit tidigare hur jag tagit avstånd ifrån
och stängt dörren mot vad de kristna kallar "Gud" och "tro",
Sådana här filmer får min dörr att reglas med ännu flera lås,
barrikaderas med järnbalkar.
Hårt fastsvetsade,
så att dörren aldrig mer kommer att kunna öppnas
Titta på filmen,
rannsaka dej själv
Och öppna ögonen.
Alla människor är inte stöpta i samma form,
alla människor tänker, tycker och känner inte likadant
Men alla människor är lika mycket värda,
trots olikheter och i andras ögon "brister".
Hundraåringen . . .
[Bilden är en länk till AdLibris.se]
Har äntligen fått läst boken
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann"
skriven av Jonas Jonasson.
(En författare som jag tycker skriver mycket likt
Arto Paasillina och Mikael Niemi)
Jag har kollat på den ett flertal ggr i bokhandlar,
men inte funnit den tillräckligt lockande att köpa.
Men efter påtryckningar så fick jag lånat den på bibblan,
och det ångrar jag inte!
Jag tror inte jag någonsin skrattat så mycket åt en bok,
för denna boken är helt jävla galen!
Har fått ligga i sängen och kväva skrattattacker,
för att inte riskera väcka Micke.
För att lägga ifrån sig boken
är nästintill helt omöjligt!
Man förstår redan efter ett par sidor att det är helt
omöjligt att förutse vad Allan, dvs hundraåringen
tänker hitta på eller råka ut för!
Jag gapskrattade och hävde ur mej "Herregud!"
"Jisses!" "Oh fan!" "Jävlarns!" i tid och otid.
Vill du ha dej ett gott jävla skratt,
så tycker jag du ögonaböjj ska införskaffa denna bok!
Jag hoppas att författaren skriver något mer snart,
detta är nämligen hans första bok,
om jag förstått saken rätt.
Men efter all uppmärksamhet som denna boken tydligen fått,
så tycker jag han bör använda hjärnan och skriva ett par böcker till!
Det negativa med briljanta debutböcker som denna,
är ju dock att man tenderar ha väldigt höga förväntningar på
eventuella efterkommande böcker.
Men, man får helt enkelt lära sig läsa böcker med ett
relativt öppet sinne! =)
Angelologi - Danielle Trussoni
[Bilden är en länk till AdLibris]
Här kommer ytterligare ett boktips!
Angelologi: Änglarnas tecken av Danielle Trussoni
Även denna gången är det en bok som handlar
om övernaturliga fenomen, nämligen änglar.
Min goa faster Lotta tipsade mej om denna boken,
hon har för övrigt vart lite av en bok- och filmguru
genom hela min uppväxt, de filmer/böcker hon inte läst/sett
dom finns nog inte heller! haha
Det tog ett litet tag innan jag "kom in" i boken,
men sen flöt det på!
Den är verkligen en bladvändare,
och ett flertal gånger så trollbinder författarinnan mej
med sina briljanta beskrivningar av omgivningar,
människor, händelser och inte minst - änglarna.
Hon ställer änglarna i ett helt annat ljus
än vad vanligt är,
och hon får mig, på samma sätt
som när jag läste Da Vinci koden,
att ifrågasätta det kristna samfundet.
Så, vill du ha spännande läsning,
köp/låna denna boken!
Själv så hoppas jag att uppföljaren kommer ut så snart det bara går!
Paganinikontraktet - Lars Kepler
Dax för ytterligare ett boktips!
Denna gången boken Paganinikontraktet av Lars Kepler
(Länken går som vanligt till AdLibris)
Jag skrev för ett par månader sedan
ett inlägg om boken "Hypnotisören"
även den av Lars Kepler
Jag vart inte helt imponerad av den bokens upplägg osv
men jag måste säga att missarna från förra boken
tas igen med råge i denna!
Lätt en utav dom mest spännande böckerna jag läst på länge,
väldigt välskriven, och utan direkt uppenbara "lösa trådar".
Det händer något i boken HELA tiden,
och man hålls ett flertal gånger "på sträckbänken"
genom att det byts scen i bokens handling,
preciiiis när når spännande händer/är på väg att hända.
Det enda jag saknar lite är överraskningsmoment,
det sker inte något nämnvärt som man så att säga
höjer på ögonbrynen och viskar förstummat
"Oj, herrejävlar...!"
Men, sammantaget en mycket läsvärd bok!
Väntar med spänning på nästa verk av Lars Kepler
(Som btw är en pseudonym)
Boktips (Vampyrer)
Tänkte dela med mej av lite boktips,
för det var ju ett tag sedan nu!
Jag har totalt fastnat för två stycken vampyrserier
(Är lite smått vampyrgalen . . .)
Den ena är House of Night-serien
och den andra Vampire Academy-serien
(Länkarna går till AdLibris)
Båda serierna är grymt bra, enligt mej iaf!
Jag kan tycka att språket är lite "tunt"
men det vägs upp av smaskiga vampyrer! =)
Det negativa för min del är att alla böcker
inte finns översatta på svenska ännu.
Men den som väntar på något gott . . .
För att läsa engelska böcker är dessvärre inget för mej
har inte tillräckligt med tålamod för det. haha
för det var ju ett tag sedan nu!
Jag har totalt fastnat för två stycken vampyrserier
(Är lite smått vampyrgalen . . .)
Den ena är House of Night-serien
och den andra Vampire Academy-serien
(Länkarna går till AdLibris)
Båda serierna är grymt bra, enligt mej iaf!
Jag kan tycka att språket är lite "tunt"
men det vägs upp av smaskiga vampyrer! =)
Det negativa för min del är att alla böcker
inte finns översatta på svenska ännu.
Men den som väntar på något gott . . .
För att läsa engelska böcker är dessvärre inget för mej
har inte tillräckligt med tålamod för det. haha
Min vän Henry
Igår kväll läste jag ut boken "Min vän Henry" [länk till AdLibris]
läs där vad den handlar om,
för jag är helt vääärdelös på att återge böcker,
och filmer med för den delen
Jag vet lixom inte VAD jag ska säga för att inte säga "för mycket",
så då är det bättre att jag låter människor som KAN berätta LAGOM
om vad boken handlar om !
Det var en otroligt gripande bok,
jag levde mej verkligen in i den.
Hon som skrivit den berättade så NAKET
om hur det är att ha autistiska barn,
och trots att Dale, som pojken heter, var hade grav klassisk autism,
så kunde jag småskrattande känna igen mej i en del av hans "ideer".
Hon var även noga med att poängtera vidden av det autistiska spektrumet,
som jag skrev i ett tidigare inlägg,
så finns det lika många grader av autism
som det finns människor med diagnosen.
För trots att många särdrag binder samman många av de med autism,
så finns det ändå lika många olikheter.
Det som gjorde denna boken så speciell för mej,
var att den beskrev bandet mellan ett barn och en hund.
Och hur man kan se en hund som en VÄN,
lika mycket en vän som en människa.
Jag har alltid haft mycket lättare med mina djurvänner
än med människovänner,
och det känns skönt att lixom se att det finns en förklaring till det.
När sedan Henry, som hunden hette, dog så grät jag floder.
Micke bara kollade in på mej där jag låg i sängen
med tårarna skvalande ner för kinderna,
och frågade "Är det nån som har dött igen?"
"Ja, hunden" tjöt jag då, och Micke skakade på huvudet . . .
Jag vet att Micke aldrig kommer att förstå hur mina band till mina djur,
eller djur i min närhet överhuvudtaget,
men jag älskar honom ändå.
Han älskar mej trots MINA svagheter,
så varför ska jag då inte älska honom trots HANS?
En av hans svagheter ÄR just detta att han har svårt att sätta sej in i
hur mina tankegångar och känslor fungerar.
Idag satt jag en lång stund med Kira på golvet,
för efter boken igår, så blev jag påmind om att
Kira inte heller kommer finnas vid min sida livet ut.
Det är nåt man måste försöka acceptera när man väljer att skaffa djur,
men det är ändå SVÅRT. Fruktansvärt svårt.
När man som jag, ÄR väldigt känslig för separationer,
så kan folk ifrågasätta VARFÖR jag då skaffar hund,
när jag VET hur det kommer sluta.
Mitt enda svar är då, att trots att jag vet hur det kommer SLUTA,
så vet jag oxå att jag kommer må så mycket bättre under tiden,
och ge mej så mycket glädje att det väger upp sorgen när det är över.
För den glädjen och kärleken en hund, eller ett annat djur, ger
den kan inte jämföras med kärlek mellan människor.
Människor är alltid en gnutta egoistiska i varje handling,
det finns ingen handling som är helt och hållet altruistisk.
Allt vi gör, gör vi för att det på ett eller annat sätt gynnar oss själva,
kanske inte inom en omedelbar framtid, men nån gång.
Min ängel!
läs där vad den handlar om,
för jag är helt vääärdelös på att återge böcker,
och filmer med för den delen
Jag vet lixom inte VAD jag ska säga för att inte säga "för mycket",
så då är det bättre att jag låter människor som KAN berätta LAGOM
om vad boken handlar om !
Det var en otroligt gripande bok,
jag levde mej verkligen in i den.
Hon som skrivit den berättade så NAKET
om hur det är att ha autistiska barn,
och trots att Dale, som pojken heter, var hade grav klassisk autism,
så kunde jag småskrattande känna igen mej i en del av hans "ideer".
Hon var även noga med att poängtera vidden av det autistiska spektrumet,
som jag skrev i ett tidigare inlägg,
så finns det lika många grader av autism
som det finns människor med diagnosen.
För trots att många särdrag binder samman många av de med autism,
så finns det ändå lika många olikheter.
Det som gjorde denna boken så speciell för mej,
var att den beskrev bandet mellan ett barn och en hund.
Och hur man kan se en hund som en VÄN,
lika mycket en vän som en människa.
Jag har alltid haft mycket lättare med mina djurvänner
än med människovänner,
och det känns skönt att lixom se att det finns en förklaring till det.
När sedan Henry, som hunden hette, dog så grät jag floder.
Micke bara kollade in på mej där jag låg i sängen
med tårarna skvalande ner för kinderna,
och frågade "Är det nån som har dött igen?"
"Ja, hunden" tjöt jag då, och Micke skakade på huvudet . . .
Jag vet att Micke aldrig kommer att förstå hur mina band till mina djur,
eller djur i min närhet överhuvudtaget,
men jag älskar honom ändå.
Han älskar mej trots MINA svagheter,
så varför ska jag då inte älska honom trots HANS?
En av hans svagheter ÄR just detta att han har svårt att sätta sej in i
hur mina tankegångar och känslor fungerar.
Idag satt jag en lång stund med Kira på golvet,
för efter boken igår, så blev jag påmind om att
Kira inte heller kommer finnas vid min sida livet ut.
Det är nåt man måste försöka acceptera när man väljer att skaffa djur,
men det är ändå SVÅRT. Fruktansvärt svårt.
När man som jag, ÄR väldigt känslig för separationer,
så kan folk ifrågasätta VARFÖR jag då skaffar hund,
när jag VET hur det kommer sluta.
Mitt enda svar är då, att trots att jag vet hur det kommer SLUTA,
så vet jag oxå att jag kommer må så mycket bättre under tiden,
och ge mej så mycket glädje att det väger upp sorgen när det är över.
För den glädjen och kärleken en hund, eller ett annat djur, ger
den kan inte jämföras med kärlek mellan människor.
Människor är alltid en gnutta egoistiska i varje handling,
det finns ingen handling som är helt och hållet altruistisk.
Allt vi gör, gör vi för att det på ett eller annat sätt gynnar oss själva,
kanske inte inom en omedelbar framtid, men nån gång.
Min ängel!
Hypnotisören - Lars Kepler
Som ni kanske minns, så skapade jag en ny kategori för ett tag sedan,
"Böcker/Filmer", där jag tänkte skriva upp lite böcker och filmer jag sett.
[Bilden är en länk till boken på AdLibris.se]
Igår läste jag ut Hypnotisören av Lars Kepler,
min första tanke var "Oj, helvete vilken bra bok!"
Men efter lite analyserande så kom lite grus in i maskineriet.
Det var liiiite för mycket "lösa trådar" för min smak,
mycket villospår som jag ändå hade viljat haft en förklaring på.
Men bortsett från dom, om man väljer att se dom som just villospår,
blindspår för att förvilla läsaren, så var det en mycket bra bok!
Välskriven och fruktansvärt skrämmande,
jag låg och mumlade "Åh helvete" och "Fy fan. . !"
så att Micke undrade vad det var med mej vid ett par tillfällen
Jag fasas över hur sjuka människor det finns,
och i denna boken så är det sjuka så verkligt,
som något som verkligen kan ske.
Sån skräck skrämmer mej allra mest,
vampyrer, spöken och monster i all ära.
Men oftast så bor de allra hemskaste monster inuti vanliga människor.
Man vet aldrig i vilken man, kvinna eller tillochmed litet barn
som ondskan ska blomma ut.
Man går aldrig säker.
Den gråa, vanligt trista mannen du sitter mittemot på bussen
kanske är sjuk, galen,
och har barn inspärrade i sin källare.
Eller den lilla pojken med alldeles för klumpig väska,
som du antar innehåller träningskläder,
kanske i verkligheten innehåller en styckad kropp.
Man kan aldrig riktigt veta,
och iallafall JAG blir paranoid av mindre!
"Böcker/Filmer", där jag tänkte skriva upp lite böcker och filmer jag sett.
[Bilden är en länk till boken på AdLibris.se]
Igår läste jag ut Hypnotisören av Lars Kepler,
min första tanke var "Oj, helvete vilken bra bok!"
Men efter lite analyserande så kom lite grus in i maskineriet.
Det var liiiite för mycket "lösa trådar" för min smak,
mycket villospår som jag ändå hade viljat haft en förklaring på.
Men bortsett från dom, om man väljer att se dom som just villospår,
blindspår för att förvilla läsaren, så var det en mycket bra bok!
Välskriven och fruktansvärt skrämmande,
jag låg och mumlade "Åh helvete" och "Fy fan. . !"
så att Micke undrade vad det var med mej vid ett par tillfällen
Jag fasas över hur sjuka människor det finns,
och i denna boken så är det sjuka så verkligt,
som något som verkligen kan ske.
Sån skräck skrämmer mej allra mest,
vampyrer, spöken och monster i all ära.
Men oftast så bor de allra hemskaste monster inuti vanliga människor.
Man vet aldrig i vilken man, kvinna eller tillochmed litet barn
som ondskan ska blomma ut.
Man går aldrig säker.
Den gråa, vanligt trista mannen du sitter mittemot på bussen
kanske är sjuk, galen,
och har barn inspärrade i sin källare.
Eller den lilla pojken med alldeles för klumpig väska,
som du antar innehåller träningskläder,
kanske i verkligheten innehåller en styckad kropp.
Man kan aldrig riktigt veta,
och iallafall JAG blir paranoid av mindre!
Allergihelvete! (Och ny kategori)
Vaknade för en stund sedan,
och fick nästan med våld tvinga upp mina stackars ögon.
Dom var helt igencementerade av gegg
Myyyysigt.
Yes indeed. . .
Nåja, snart är väl den värsta pollensäsongen över . .
Kunde bara vaktmästaren låta bli att klippa gräset utanför tills dess,
så vore jag übertacksam! haha
Ny kategori ja!
Eftersom jag läser en hel del,
och ser på en hel del filmer,
men framförallt läser,
så tänkte jag att jag ska ge er tips på
böcker och filmer jag gillat!!!
Först ut är:
*trumvirvel*
Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist
Ajvide har ett sätt att skriva,
så det kryper in under skinnet.
Man tror på det han skriver,
det blir så fruktansvärt verkligt.
Jag (nästan) sträckläste boken,
och inatt efter att jag läst ut den,
så hade jag sååååå svårt att somna.
Såg spöken överallt.
Ajvide har ändrat sättet att skriva lite,
från hans debutroman "Låt den rätte komma in"
och efterkommande bok "Hantering av odöda",
i dom så var det som VI ser som "monster"
det som gjorde boken skrämmande.
Vampyrer och zombies.
Skräck som går att "ta på"
I både Lilla Stjärna och Människohamn (Oxå mkt läsvärd)
så är det människan i sig som är monstret, ondskan
och ondskan, som hela tiden vilar i naturen,
omgivningen omkring oss.
Vi går aldrig trygga.
[Klicka på bilden för att komma till AdLibris hemsida,
där ni kan läsa lite om vad boken handlar om
Och kanske köpa hem den?]
Ni som läst boken (och ni som förhoppningvis kommer att läsa den)
kommer känna igen sig i följande resonemang från min sida
1, Jag har lagt drömmen om att åka till "Allsång på Skansen" på hyllan
2, Jag kommer för all framtid rysa och må illa vid åsynen av verktyg
framförallt borrmaskiner .
3, och slutligen, så kommer jag noga akta mej för människor,
framförallt barn .
Ps. Tack till Emelie som gjorde mej uppmärksam
på att John Ajvide släppt en ny bok.
Jag hade, förmodligen, annars missat det.
Eller iallafall inte fått läsa boken så här fort!
Tack söthjärta!!!
och fick nästan med våld tvinga upp mina stackars ögon.
Dom var helt igencementerade av gegg
Myyyysigt.
Yes indeed. . .
Nåja, snart är väl den värsta pollensäsongen över . .
Kunde bara vaktmästaren låta bli att klippa gräset utanför tills dess,
så vore jag übertacksam! haha
Ny kategori ja!
Eftersom jag läser en hel del,
och ser på en hel del filmer,
men framförallt läser,
så tänkte jag att jag ska ge er tips på
böcker och filmer jag gillat!!!
Först ut är:
*trumvirvel*
Lilla Stjärna av John Ajvide Lindqvist
Ajvide har ett sätt att skriva,
så det kryper in under skinnet.
Man tror på det han skriver,
det blir så fruktansvärt verkligt.
Jag (nästan) sträckläste boken,
och inatt efter att jag läst ut den,
så hade jag sååååå svårt att somna.
Såg spöken överallt.
Ajvide har ändrat sättet att skriva lite,
från hans debutroman "Låt den rätte komma in"
och efterkommande bok "Hantering av odöda",
i dom så var det som VI ser som "monster"
det som gjorde boken skrämmande.
Vampyrer och zombies.
Skräck som går att "ta på"
I både Lilla Stjärna och Människohamn (Oxå mkt läsvärd)
så är det människan i sig som är monstret, ondskan
och ondskan, som hela tiden vilar i naturen,
omgivningen omkring oss.
Vi går aldrig trygga.
[Klicka på bilden för att komma till AdLibris hemsida,
där ni kan läsa lite om vad boken handlar om
Och kanske köpa hem den?]
Ni som läst boken (och ni som förhoppningvis kommer att läsa den)
kommer känna igen sig i följande resonemang från min sida
1, Jag har lagt drömmen om att åka till "Allsång på Skansen" på hyllan
2, Jag kommer för all framtid rysa och må illa vid åsynen av verktyg
framförallt borrmaskiner .
3, och slutligen, så kommer jag noga akta mej för människor,
framförallt barn .
Ps. Tack till Emelie som gjorde mej uppmärksam
på att John Ajvide släppt en ny bok.
Jag hade, förmodligen, annars missat det.
Eller iallafall inte fått läsa boken så här fort!
Tack söthjärta!!!