Mobilblogg!!!
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dock så har jag ingen aning om vad som är mitt favoritminne.
För dessvärre är det oftast jobbiga minnen som sitter hårdast fast.
Och att ytterligare en gång ta upp ett Freja-minne
känns lite tjatigt, trots att det nog är så
att de flesta bra minnen i mitt liv involverar henne . . .
Men ett annat minne som jag sparat djupt i mitt hjärta
är när jag fick klartecken på att Kira skulle bli min.
Hon kom in i mitt liv och fick mej att se lite klarare,
lite mindre hopplöst på allt omkring och på mej själv.
Jag vet inte om jag hade varit där jag är idag,
om det inte vore för henne.
Det är nog faktiskt det jag kan komma på nu.
Självklart har jag haft BRA minnen i mitt liv,
men jag kan faktiskt inte hitta något som är
bättre än dom andra.
Jag har lixom inte tagit körkort,
gift mej, förlovat mej, fått barn
köpt hus eller annat som kan vara
favoritminnen för andra personer.
Nåväl.
Hoppas alla får en trevlig kväll,
akta er för raketerna,
det gör sadistiskt ont att bli träffad
Framförallt på knäna . . .
Been there, done that, så att säga
Nyårsaftons morgon
och blickar ut över en snötäckt, nästan orörd äng.
Solen har ganska nyligen börjat gå upp
och himlen är rosa ovan trädtopparna.
Vaknade imorse av att en av våra katter
kommit in på mitt rum,
krypit upp i sängen och lagt sig att sova
PÅ MIN HÖFT! (Låg på sidan)
Jag menar, normalt ställe Kattis,
trodde du jag var soffryggstödet eller? haha
Inte kunde jag röra på mej heller,
hade inte hjärta att skrämma bort henne
Så jag är lite mör i ryggen idag.
Blev lite halvt ihjälskrämd när jag märkte
att något varmt, kurrande och fluffigt låg på min höft och sov.
Om en liten stund ska jag upp och väcka Micke,
dom ska börja förbereda förrätten inför kvällen nu vid 10-tiden.
Skriver nog lite mer sedan..
Btw, nu har jag äntligen fått bytt mobilnr,
så den som vill ha mitt nya får höra av sig på FB eller något!
Dag 16 - Min första kyss
Nämen dra mej baklänges och kalla mej Allan!
Ska man komma ihåg sådant?!
Och vart går gränsen mellan "puss" och "kyss"?
För som jag skrev i ett inlägg nr 2 - Min första kärlek,
så var ju min första kärlek på dagis min kusin Mattias,
och vi pussades en himla massa när inte fröknarna såg på!
Men min första någorlunda "riktiga" pojkvän
var en kille från Svanesund som hette Rickard.
Vi träffades på ett läger mellan årskurs fem och sex.
Så han får väl änna räknas som min första kyss tror jag.
Första riktigt riktiga pojkvän var nog dock Tobbe,
eftersom jag och Rickard bara var ihop några månader på sin höjd.
Tobbe är väl oxå den av mina ex som jag än idag har bäst kontakt med.
Han är ungefär som jag, inte klok någonstans.
Var nog både därför vi passade så bra ihop
men även orsaken att det inte riktigt funkade i längden.
Jag har dock en förmåga att nästan alltid
(finns ett fåtal undantag)
fortsätta vara vän med mina ex.
Jag tycker det är onödigt att bli ovänner bara för att
ett kärleksförhållande rinner ut i sanden.
Dag 15 - Mina drömmar
Ska jag berätta om
1, de drömmar jag har när jag sover,
2, när jag dagdrömmer,
eller
3, drömmar om framtid osv?
Äsch, va fasen.
Försöker väl få med allihopa på något sätt!
För att börja rätt enkelt,
så kan jag beskriva mina "natt-drömmar"
som fruktansvärt konstiga.
Jag drömmer väldigt ofta om bäbisar,
både egna och andras.
Det är nog ett tecken på att min biologiska klocka tickar på
eller bara helt enkelt tack vare att så himla många
runt omkring mej får barn nu .
Något annat jag ofta drömmer om är att mina tänder går sönder.
Och då inte bara lite grann,
utan jag menar verkligen att dom går SÖNDER.
Jag är väldigt nojjig med mina tänder
(sisådär 8 år av kontinuerliga kräkningar för sent . . .)
men, det är aldrig för sent, right, eey?
Jag drömmer oxå en hel del mardrömmar
och vaknar med sömnparalyser.
Men det är en annan (otrevlig) historia.
För att gå vidare då, mina dagdrömmar;
Jag brukar allt som oftast vara rätt så förlorad i min egen värld
Mina s.k. dagdrömmar består väl egentligen
inte av något sådär direkt relevant,
det är mest utfyllnad i hjärnan, hjärnludd, så att säga.
Jag har försökt ett flertal gånger att genomföra experiment,
såsom att inte tänka på något alls
Vilket självklart resulterar i att man antingen tänker på att inte tänka,
eller tänker på ännu mer hjärnluddiga grejjer än annars.
Jag är ett hopplöst hjärnludds-fall .
Men, för att då komma till kärnan i frågan,
för jag misstänker att det är dessa "drömmar"
som "dags-ämnet" i grund och botten åsyftar.
Framtidsdrömmar.
Förhoppningar.
Har jag några sådana?
Man känner sej väldigt sorglig när man är tvungen att säga,
att man såhär på rak arm inte kan komma på nåt specifikt.
(Och inte på lite halvböjd arm heller)
Det är inte det att jag längre är helt svart
och hopplöst inställd till min framtid,
så som jag varit i många många år innan.
Jag har allt lite tro på att jag någon gång
kommer få ett drägligt liv och en lyckad livssituation.
Jag tror att det i mitt fall mer är att jag har så fullt upp
med att försöka leva i nuet,
att jag liksom inte har någon plats över
för mer avancerade framtidsvisioner.
Jag kan ibland få "framtids-kickar"
då jag spinner planer som jag då tycker är rimliga
Men, så kommer hjärnan och den dåliga självkänslan ikapp,
och trycker ner mej på jorden igen,
spottar mej i ansiktet och hånskrattande
halvskriker i mitt öra
"Ditt misslyckade fetto,
du tror väl inte på fullaste allvar
att det någonsin kommer bli något vettigt av dej?!
Du vet innerst inne att du är komplett värdelös,
att ingen vill ha dej och att du absolut inte duger till något.
Gå å dö, din jävla idiot"
Så, sammanfattningsvis,
för min del är det lättare att försöka leva i nuet.
Framtiden skrämmer mej för mycket
Sicken jävla turbo-tant!
Skrattade så jag nästan grät första gången jag såg denna videon.
Dag 14 - Vad hade jag på mej idag?
Frös halvt ihjäl på väg hem från Järntorget förut,
där jag och lilla Felicia sushi-fikade =)
Supermysigt att träffa henne igen,
vart dock lite krux att komma in på sushistället
med hennes rullstol, men skam den som ger sej! =)
Sushin är dock mycket godare på SuperSushi,
så dit får jag lura med dig nästa gång, Felicia =)
Tror att det ska gå att få in dej dit,
med lite envishet och precision så! =)
Jag hade faktiskt tänkt ta en "outfit-bild" när jag kom hem,
men eftersom jag frös nästan ihjäl,
så hoppade jag in i duschen direkt.
Och efter duschen ville jag ju änna inte klä på mej kläderna igen
Utan gick raka vägen in till sängen och min uppvärmda filt ^_^
(Och just NU har jag inte så värst mycket kläder på mej
värda att fota och lägga upp i bloggen.
För som vanligt när jag är hemma,
så byter jag så fort jag bara kan om till myskläder)
Men jag ska iaf göra ett tappert försök
att beskriva mina kläder förut:
En gråblå tunika (på tok för tunn)
Svarta leggings (även dom för tunna)
Svarta boots (med ett par strumpor till
så hade jag nog iaf kunnat ana
mina tår när jag kom hem)
Japp, that's it
+ Jacka och halsduk med.
Jag är inte så väldigt avancerad i min klädstil . . .
Bör väl dock kanske snart bli lite mer avancerad på det där
med att klä mej efter rådande väder ute . . .
År tjugohundratio, årsresumé
Hmmm. Blivit insnöad på en flygplats?
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Tror faktiskt att jag lovade att försöka sluta snusa,
och det klarade jag ju av!
3. Blev någon/några av dina vänner, föräldrar i år?
Ja, ett flertal faktiskt!
Närmsta vännen var dock Dannie som fick en liten Filippa <3
4. Dog någon som stod dig nära?
Nix. *Peppar peppar, ta i trä*
eftersom året ännu inte är helt slut
5. Vilka länder besökte du?
Danmark x 2 och Skottland
6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Mer ork och mod att träffa vänner
7. Vilket/vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Tror inte det finns nåt speciellt datum sådär
8. Vad var din största framgång 2010?
Misslyckad som jag är, haha
så tror jag inte det finns nån direkt framgång.
9. Största misstaget?
Jag gör inga misstag
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jao, kroniskt förkyld och diverse andra krämpor.
11. Bästa köpet?
Har nog inte köpt nåt sådär direkt,
har man kass ekonomi så kan man inte spendera
pengar på så mycket annat än "måsten" =(
12. Vad spenderade du mest pengar på?
Vet inte
13. Gjorde någon dig riktigt glad?
Många <3
14. Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2010?
Jag kopplar inte ihop låtar med ÅR,
utan med människor/händelser
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Ingen aning. Träffat mina vänner oftare tror jag .
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Förstört för mej själv
18. Hur kommer du eller hur tillbringade du julen?
Hemma på Orust
19. Blev du kär i år?
Är ju kär i Micke sedan långt tillbaka,
men jag blev nog lite smått kär i Idol - Jay ^_^
20. Hur många one night stands?
Inga!
21. Favoritprogram på Tv?
Ser såååå sällan på Tv
23. Bästa boken du läste i år?
Oj, jisses. Eftersom jag väl läst sisådär närmare 300 böcker iår,
så är det galet svårt att plocka ut EN bok
Men jag har ju en kategori här på bloggen där jag delar med mej
av riktiga "guldkorn" =)
24. Största musikaliska upptäckten?
Gjorde nog ingen större musikalisk upptäckt iår.
Om det inte kan räknas med att jag upptäckte att mitt kära piano
börjar bli till åren och inte hänger med i svängarna riktigt
(Dvs att ett par tangenter glappar och inte ger något ljud. . .)
25. Fick du något du önskade dig?
Jag önskade mej inte något direkt,
men fick en massa saker som jag såhär i efterhand
VERKLIGEN önskat mej. =)
26. Något du önskade dig men inte fick?
Som sagt, önskade mej inget specifikt.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Hade mamma & pappa och mormor & morfar på besök =)
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Saker och ting kan ALLTID förbättras . . .
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Leggings och tunikor, som de senaste typ fyra åren. haha
31. Vad fick dig att må bra?
Vänner, familj, Kira
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Kändis? Jay?
33. Vem saknade du?
Sådana som längre inte finns i mitt liv
34. Ditt bästa minne?
Hmm . Vete katten
35. De bästa nya människorna du träffade?
Eftersom jag är smått socialfobisk,
så är jag superkass på att träffa människor överhuvudtaget,
och framförallt nya sådana . . .
Angelologi - Danielle Trussoni
[Bilden är en länk till AdLibris]
Här kommer ytterligare ett boktips!
Angelologi: Änglarnas tecken av Danielle Trussoni
Även denna gången är det en bok som handlar
om övernaturliga fenomen, nämligen änglar.
Min goa faster Lotta tipsade mej om denna boken,
hon har för övrigt vart lite av en bok- och filmguru
genom hela min uppväxt, de filmer/böcker hon inte läst/sett
dom finns nog inte heller! haha
Det tog ett litet tag innan jag "kom in" i boken,
men sen flöt det på!
Den är verkligen en bladvändare,
och ett flertal gånger så trollbinder författarinnan mej
med sina briljanta beskrivningar av omgivningar,
människor, händelser och inte minst - änglarna.
Hon ställer änglarna i ett helt annat ljus
än vad vanligt är,
och hon får mig, på samma sätt
som när jag läste Da Vinci koden,
att ifrågasätta det kristna samfundet.
Så, vill du ha spännande läsning,
köp/låna denna boken!
Själv så hoppas jag att uppföljaren kommer ut så snart det bara går!
Dag 13 - Den här veckan
så får jag väl istället berätta vad jag ska göra i veckan.
Imorgon ska jag förhoppningsvis träffa Felicia,
vi har pratat om att ses i flera år,
men det har aldrig blivit av.
Men nu jävlar! =)
Skulle eventuellt ha träffats redan idag,
men jag sov lite si och så inatt,
så jag är lite smått dödstrött.
Så därav har jag inte gjort mycket vettigt idag.
På torsdag åker jag, Micke och Kira
med pappa hem till Orust
Där blir det sedan nyårsfirande enligt traditionen.
Männen där hemma lagar nyårsmiddag
medans vi fruntimmer dricker procenthaltiga drycker,
såsom vin och cider
eller vad helst som behagar bedöva smaklökarna,
för man vet ju aldrig vad gubbarna lyckas röra ihop i köket!
Nu så brukar dom tydligen oftast få ihop det bra,
för Magnus är en riktig hobby-kock.
Och detta året är ju även Micke med,
som är utbildad kock.
Ni som reagerade på mitt "tydligen",
skall här få en snabb förklaring;
Eftersom jag inte är så jätteförtjust i att äta mat andra lagat,
så har jag de flesta gånger inte ätit något nämnvärt,
men, förra gången jag firade nyår hemma, för två år sedan
så ville jag iaf försöka,
men då hade istället Magnus gjort en nyårsmiddag
på temat "apelsin och övriga citrusfrukter".
Vilket jag är väldigt allergisk mot.
Det var apelsinolja, apelsinskal, limesaft osv i ALLT
Det enda som inte innehöll någon form av citrus
det var efterrätten, vilket jag ju ändå inte äter.
Så, vi får se vad denna nyårsmeny kan bestå utav.
Jag hoppas på så lite kött och citrus som möjligt . . .
Fast, å andra sidan.
Innehåller det sånt som jag INTE äter,
så har jag ju en skälig orsak att slippa äta . . .
Ja, det är nog så som min vecka kommer se ut.
Dag 12 - I min handväska
och en sådan som gärna har med sej halva hemmet i väskan,
så brukar jag ha i princip ALLT möjligt i min väska.
Dock så är den lite utrensad och öde nu,
efter resan till Skottland,
man fick ju inte ha med sej vad man ville ombord på flyget
(tex nagelfilar/saxar och massa olika tuber handkräm osv)
Men detta är iaf vad som finns i min väska NU
Pandurokvitto, Yves Rocherpresentkort, hundbajspåsar
plånbok, trosskydd+tampong, rosa paraply
tandborste, tandkräm, tandtråd, vantar
pass, stickat mobilfodral, svart kajal, 2 lipgloss
Idominsalva, Mp3spelare, nycklar
kalender, sked, två pennor, kam
skottska mynd, glasögonduk
Har även nästan alltid med mej något att dricka
och ett par äpplen i väskan.
Mitt blodsocker är nämligen inte riktigt att lita på
och jag kan få svimningskänslor om jag inte,
så att säga, smeker blodsockret medhårs . . .
Nagelsax, genomskinligt nagellack och nagelfil
är oxå något som jag nästan alltid har med mej.
Men som jag skrev i början,
så är dom lite kinkiga med vad man har med sej på planen,
så jag fick plocka ut allt sånt hemma innan resan,
och så har det inte kommit i väskan igen.
Min kamera ligger oxå oftast i väskan,
men av den logiska anledningen,
att det är den som tar fotot,
så kom inte den med på bilden!
Dag 11 - Mina syskon
Folk som inte vet att vi är syskon
skulle nog inte heller gissa på det,
för vi är inte ett dugg lika,
varken utseendemässigt eller till sättet.
Hon är blond och blåögd
och jag mörk.
Som natt och dag.
Well, jag brukar oftast lättast uttrycka mej
i mer rytmiska textkonstellationer
så här kommer en dikt (några år gammal dock)
Men, fortfarande väldigt aktuell . . .
Syster, ooh syster
Jag hoppas att du orkar med allt i livet,
som sticker som rosens taggar.
Att du ska klara att falla och resa dig upp igen.
borsta av dammet från dina kläder,
hålla huvudet högt å gå din egen väg.
Men du ska veta att de gångerna du inte klarar det
så är jag där,
precis vid din sida och tar emot dig med öppna armar
när du faller,
För du vet väll att styrka inte är att INTE falla,
utan att orka resa sig upp igen?
Syster, ooh syster
Jag är rädd för att vinterns demon
ska flyga på dig med sin iskalla kyla
Rädd för att han ska sätta klorna i dig
slita ner dig på marken
och kedja fast dig i ett block av is
Tvinga över dig i hans kalla, kalla värld av sorg,
ta ifrån dig all livsglädje
Och för alltid släcka glansen i dina ögon
Rädd för att han ska göra de utan att jag hinner fram i tid.
....I tid för att med mina egna händer värma och tina isblocket.
Ta ut dej därifrån, bära dej över hans snötäcka vidder,
hem igen... till värmen...till livet...
Syster, ooh syster
Jag skulle vilja ge dig allting du någonsin drömt om,
...och allt det jag aldrig fick.
Jag vill plocka ner stjärnorna från himlen
och tända gnistan i dina ögon när du tappar den.
Jag vill vara den bron som leder dej över stormande vatten
och vara ljuset i tunneln när allt omkring dej är svart
Jag vill vara halmstrået för dej att gripa,
när de känns som om du ska drunkna i ditt eget hav av tårar
Syster, ooh syster
Dina tårar är mina tårar
och skrattet är mitt då du skrattar.
Jag är aldrig så lycklig
och felfri som när vi vandrar hand i hand
längs nattsläckta gator om nätterna,
Då vi är så lyckliga, som bara två systrar kan vara.
© Cecilia Carlsson
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Eftersom gårdagen vart rätt hektisk,
så hanns det inte med något bloggande,
därför kommer det två "dags-inlägg" idag.
Och, eftersom gårdagen var dag nr 10,
och till på köpet julafton,
så kommer här en jul-fin outfit!
(Mamma är fotografen på nedre bilden,
därav att inget är rakt nånstans...)
Som ni ser av bilderna så var jag alltså tomte igår.
Det var något väldigt nytt för min del
och jag var nervös nästan intill upplösning innan.
Grannarna ringde lite akut,
för deras tomte var tydligen försenad/insnöad.
Så det var lite krisläge,
eftersom deras barn fortfarande är i "jagtrorpåtomten"ålder.
Men pappa vägrade vara tomte iår igen,
och jag hade inte hjärta att låta två av mina favoritungar
bli utan tomte,
så jag ställde upp, godhjärtad som jag är,
Och vet ni?!
Det var skitkul!
Och jag tror att jag lyckades rätt bra,
för dom frågade inte något i stil med
"Men Cissi, varför har du tomtemask på dej?"
Det blev dock sinnessjukt varmt innanför tomtemaskfanskapet,
men, vad gör man inte för kidsen? =)
Sedan efter tomtandet bar det av till mormor och morfar,
och där firades sedan en traditionsenlig jul
Med förvirrad virrig mormor,
hemma-glömda julklappar
och underbordet-supen Per
Hoppas ni haft en fin jul!
Dag 9 - Min tro
Oj. Hur ska man ta sig an detta ämnet?!
Jag önskar att jag kunde säga att jag tror på något specifikt,
men det gör jag inte.
Jag tror inte Gud finns, eller Jesus
eller någon personifierad gudom överhuvudtaget.
Men jag vill heller inte helt tro att vi står ensamma,
utlämnade åt ödets händer,
utan något att falla tillbaka på.
Jag tror att det finns något,
men som sagt, ingen personifierad gudom . . .
Jag skulle vilja tro på en förlåtande Gud,
en vakande och beskyddande Gud
Men när jag ser på världen idag,
så har jag svårt att tro alls.
Framförallt inte på en beskyddande Gud,
för jag kan inte tro, att om Gud existerar,
att han då skulle låta allt hemskt ske,
alla våldtäkter, alla mord, alla misshandlade barn,
som sker runt omkring oss
Varje dag. Varje timma.
Förr, när jag var liten och oförstörd
så ville jag tro
Jag sökte styrkan som jag inte hade,
sökte ett stöd att orka uthärda dagarna.
Men när jag ser tillbaka på mitt eget liv,
på hur allt blev, på att som hänt.
På allt som tagits från mej.
Så får jag ytterligare tvivel på att någon Gud finns.
Jag får ofta höra från troende vänner/bekanta
att det är "Guds sätt att pröva mej och min tro"
Men mitt motargument är;
Eftersom dom säger att Gud är med hela tiden,
att han ser och hör allt.
"Inte ens minsta blomma dör utan Guds vetskap"
Om så vore, så skulle han isåfall redan innan
han utsatte mej för dom såkallade "prövningarna"
vetat att jag var en svag länk, att han genom sitt agerande
riskerade att jag skulle vända mej bort,
och aldrig ens överväga tanken på att komma tillbaka.
För om det fanns en Gud,
så lät han mej bli sparkad på medans jag redan låg.
Han stod och såg på hur tårar efter tårar
föll från mina rödgråtna ögon.
Var det ett martyrskap han var ute efter,
så borde han ha gett sig till känna
Men jag fick aldrig minsta lilla bevis på hans existens.
Så jag vände mej om,
vände ryggen mot hans påstådda storhet,
hans påstådda kärlek och beskydd.
Och jag vänder nog aldrig tillbaka igen.
Jag tror på att inte tro på nåt specifikt.
Jag tror på energier, på det vackra
som finns inom varje människa.
Jag tror på godhet, kärlek
på att allt som rivs kan byggas upp
Jag tror på mirakel, små ting
som får en att orka.
Jag tror på ödet,
på varje människas inre styrka
Och slutligen,
så tror jag på änglar.
Jag tror att det finns någonting där ute
som vakar över mej
Något som finns i min närhet
och beskyddar mej varje dag
Som leder mej med osynliga händer
Talar till mej genom mina drömmar
Skyddar mej med sina stora vingar
Jag tror att änglar finns
och att dom finns där
även om vi inte ber om det . .
Jag tror också att de vackraste
och mest värdefulla tingen på jorden
kan man inte se eller ens vidröra
Dem måste man känna med hjärtat . . .
Men det är som sagt vad jag tror
Du får tro vad du vill . . .
Dag 8 - Ett ögonblick
Hmm. Detta blir svårt.
Skall man välja ett bra ögonblick,
eller ett ögonblick som på något sätt förändrat ens liv?
Dessvärre så tror jag att det i båda fallen är negativa ögonblick
som jag först kommer att tänka på.
Det absolut värsta ögonblicket i mitt liv
var när jag hittade Freja död.
Det är och kommer alltid förbli
det värsta jag någonsin varit med om.
(Mycket kretsar kring Freja när det gäller mej,
men det är så det är)
Inget efter det kan mäta sej med den smärtan
som spreds i min kropp när jag förstod att hon inte sov,
utan att hon var död.
Fortfarande varm.
Och jag har förbannat mej själv,
så otaligt många gånger.
"Varför kom jag inte en timma tidigare?"
"Hade jag kunnat förändra ödet då?"
Det är frågor som inte är hälsosamma att ställa,
för man kan aldrig veta.
Men, dom kommer förfölja mej resten av livet . .
Så, det är nog det ögonblicket
som har satt starkast märken i mej.
Men även det ögonblicket
då jag träffade Freja första gången
kommer alltid följa med.
Men det som ett positivt ögonblick.
Det var, som jag nog sagt innan,
som kärlek vid första ögonkastet.
Jag visste direkt att vi hörde ihop.
Hon förändrade min värld,
blev den vän som jag så länge saknat
den som torkade alla mina tårar
och den som accepterade mej för den jag var.
Oberoende av att jag var tjock,
eller ful i allmänhet.
Hon älskade mej.
Och det var nog det som stärkte mej allra mest.
I princip färdigpaketat!
Nu börjar jag bli färdig med de flesta julklapparna,
fick vart iväg idag och köpt en del till
Så nu är jag ännu mer fattig än imorse.
Fy fan va min ekonomi INTE gillar detta... men men
Har bara Mormor och Morfars grejjer att pyssla färdigt,
allt annat pyssel är klart
Vilket är väldigt skönt
Har dock groteskt ont i ryggen efter allt pillande .
Tog bussen ut till Sisjön idag
hade tänkt kika på Rusta och Överskottsbolaget.
Dock så är jag, som dom som känner mej vet,
lite lätt förvirrad och bortkommen
Så efter jag vart på Rusta,
så står jag och tänker
"Men, vad FAN var det mer jag skulle göra här?!"
Kommer fram till att det nog inte var nåt mer,
och åker hem igen . . .
Men men. Får se om jag kanske kan orka iväg en sväng imorrn,
annars så SKITER jag i ÖoB.
Det är inget speciellt jag ska ha ändå,
och att åka till såna ställen kostar bara onödiga pengar.
Jag köpte inget vettigt på Rusta alls,
ändå gick jag därifrån med en påse
och ett kvitto på ca 70:- . .
Ceca i ett nötskal . . .
Dag 7 - Min bästa vän
Lite "elak" dagsrubrik tycker jag,
då jag älskar alla mina vänner lika mycket!
Tycker inte om när man ska välja en specifik bästa vän.
Men, om jag måste välja en bästa vän,
så väljer jag isåfall Kira.
Hon finns alltid där för mej,
och hon älskar mej skyhögt
oavsett om jag är på dåligt humör
eller om jag har en bra dag.
Dagar som jag helst av allt inte vill leva,
så kommer hon in och pussar på mej
och får mej ur sängen och utanför lägenheten.
Visst, vi kan vara väldigt oeniga
om hur våra promenader ska se ut,
då hon är en mycket pigg och livlig liten tjej
Visst, jag har ibland vart så sjukt jävla arg
på att hon ibland är helt dum i huvvet
Men, hon blir väl som hon umgås kan jag gissa.
I de allra flesta fallen så är hon en ängel
och hon blir lugnare och gosigare för varje dag!
Dag 6 - Min dag
Idag har jag faktiskt varit rätt så aktiv
*kors i taket*
Först imorse så var jag ute och lekte med Kira på fotbollsplanen,
har blivit lite si och så med hennes aktivering nu när det är så kallt
och framförallt HALT ute,
men hon fick lekt loss lite, och jag frysit sönder hela mej.
Hade dock satt igång min underbara värmefilt hemma,
så jag gosade ner mej i soffan med den när jag kom hem igen <3
Sedan så fick jag åka ner till Micke's jobb och lämna lite grejjer
som han glömde få med sej imorse.
Glömska lilla skrutt!
Så där frös jag halvt ihjäl mej IGEN
och denna gången hade jag glömt filten
Så det fick bli te istället
Att dricka, inte att ha på mej alltså.
Sedan, dagens höjdpunkt, så halkade jag mej upp till
Dannie och Filippa, världens mysigaste mor och dotter <3
Blir alldeles tårögd i halsen när jag tittar på Filippa
(Dannie blir jag mest bara varm i hjärtat av att se på,
sådär kärleks-varm lixom)
Det är nog nåt med oss tjejer och barn tror jag,
eller nåt med Ceca och barn kanske?
Nå, iaf, det var en mycket mysig eftermiddag,
och jag saknar dom redan!!
Nu ska jag få med mej skrutt in i duschen
och sen krypa ner i sängen och gosas!
Fick förresten sakerna idag,
som jag beställde på nätet i fredags!
Det kan man snacka om snabb postgång,
så nu blir det pyssel en stund imorrn bitti,
sen iväg och kolla resterande julklappar
Som ni läste i förra inlägget så börjar jag bli LITE stressad
Och det har inte direkt minskats med natten.......
Julklappsstress
som gör att man varje år innan jul
väntar in i det sista med att köpa/göra julklappar.
Det är ju inte så att man har hela året på sig
att planera och även kanske köpa lite paket . . .
Sedan så gör det inte saken bättre
att man dels verkar få sämre fantasi för varje år
och dels så verkar det som om dom man ska köpa till
oxå får sämre fantasi.
Ingen vet vad dom önskar sig,
och jag vet således inte vad fan jag ska köpa!
Sedan så är ju en bidragande orsak min något
bristande ekonomi,
dom gör att jag inte alltid KAN köpa
vad personen ifråga kanske mest av allt önskar sig.
Det suger . . .
Jag har iaf BESTÄLLT julklappar till Mamma,
hoppas min själ att dom hinner komma innan torsdag
Till Pappa har Mamma hjälpt mej skaffa,
så det ligger (förmodligen) inslaget och klart hemma på Orust.
Mormor & Morfar och Farmor & Knut
var jag ju iväg och fixade saker till igår.
Fast dock bara material,
ska på något sätt hinna få ihop presenterna med.
Sandra och Caroline är iofs oxå fixade.
Och syrran och jag bestämde oss för att inte köpa till varann iår.
Men vänta. Vad är då problemet kan ni tycka?
Jo, att min söta rara pojkvän är ett komplicerat helvete! haha
(Och att jag har brister i min planering kanske)
Jag har redan för ett tag sedan köpt en grej till honom,
så det är iaf ett paket fixat.
Men, planeringsbrister ligger i att,
bara det paketet blir lite snålt.
Och där, mina vänner, dyker problemet upp;
Vad ska jag hitta inom lagom prisgräns?!
Som han även då vill ha?
För min pojkvän är lite av en treåring,
så mjuka paket går helt och hållet bort,
och de hårda grejerna inom "min julklappsbudget-prisklass"
som han vill ha,
dom köper han lixom när han vill ha/behöver dom.
Och dom hårda sakerna han behöver/önskar sej,
är sådant jag inte ens hade haft råd med
om jag så hade sålt mej själv under hela detta året,
plus att jag sålt min syster och mamma med.
Till överpris!
Funderar dock på att köpa en hög med strumpor
bara för att jävlas med honom
OCH för att han faktiskt behöver det
och själv aldrig får tummen ur röva te å köpa sånt.
Men men. Får la se hur det hela slutar.
Jag vet bara att jag börjar bli en aning stressad
För jag ska även hinna fixa vego-köttbullar till middagen på julafton
Eller så skiiiiter jag i det och äter potatis och ketchup.
OBS; Till min pojkväns "försvar" kan det ju tilläggas
att även jag är något av ett litet helvete att köpa grejjer till oxå.
Jag vet lixom verkligen inte vad jag vill ha,
hade vart bra om nån kunde tala om för en vad man vill ha.
Iofs så är det väl det alla reklamer försöker göra,
men det biter sällan på mej . haha
Stress!
Dag 5 - Vad är kärlek?
För mej är kärlek allt,
allt i livet kretsar på något sätt runt ämnet kärlek.
Jag har redan lite grann avhandlat min syn på kärlek
för ett par dagar sedan i "Min första kärlek",
så det kanske blir lite upprepande här,
men shit the same.
I min värld,
så är kärlek oberoende av kön,
ålder, hudfärg, åsikter, bakgrund osv
Kärleken ser bortom allt sådant,
iallafall i min värld.
Jag hade önskat att det vore så i allas världar,
men så är dessvärre inte fallet . . .
Många verkar vara lite instängda i sin syn på kärlek,
det är så mycket "så här ska det vara, inte så här"
Du kan inte älska någon av samma kön
Du kan inte älska någon som gjort olagligheter
Du kan inte älska någon med en annan religion
Du kan inte älska mer än en åt gången.
Med sista påståendet menar jag INTE
att man ska leva i månggifte eller liknande,
utan att kärlek har så många fler former
än den till en partner,
fastän det är det första man tänker på
när man hör ordet kärlek
Kärleken mellan två älskande parter.
Vad jag menar är, att jag vill kunna säga
"Jag älskar dej" till en vän,
utan att omgivningen ska dra förutfattade meningar
För, som sagt, kärleken finns i så många
olika former och konstellationer!
Jag anser att man ska ha en frihet att älska,
så som det faller en själv in!
Så länge man inte sårar någon annan,
jag menar alltså INTE att otrohet är okej!
Fast, jag vete katten om jag anser
att otrohet baseras på kärlek,
det brukar väl mer vara köttslig lust?
Men iaf .
Detta blev ett grymt rörigt inlägg,
men summan av kardemumman är iaf
att för mej är kärleken
både något stort som delas med en person
men även något som kan delas med så många fler.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg
jag anser kärleken som ett väldigt komplext begrepp!
Dag 4 - Det här åt jag idag
Hmm jaha okej.
Mindre intressant dagsrubrik kanske.
Mat är ju inte direkt min starkaste sida,
och jag är inte stormförtjust i att skriva
om vad jag äter/inte äter.
Jag hade viljat säga att jag ätit sushi idag,
för det är jag sugen på
Men jag orkar inte åka iväg och köpa det,
så jag får skylla mej själv lite.
Jag var dock iväg till Frölunda Torg för att inhandla material
till julklappar åt Mormor & Morfar och Farmor & Knut.
(Säger dock inte vad,
eftersom Mormor är inne och läser här ibland)
Dock så var det väl inte det smartaste jag gjort,
för det var gryyyymt mycket folk där.
Så, om jag nånsin mer får för mej att åka och shoppa
lördagen innan jul,
slå mej förbannat jävla hårt, tack!
Nå, jag kom iaf hem med livshanken i behåll
någorlunda iallafall.
Blev lite halvt förgiftad av en Festis dock,
den måste ha blivit gammal eller läckt in syre,
för den va röten, smakade verkligen apa
Så min mage är inte riktigt på hummör,
då jag hann dricka en del innan jag upptäckte
den vedervärdiga smaken/odören.
Skål för matförgiftning typ!
Vart efter det tvungen att köpa en Chai-Latte
för att lixom "maskera" smaken i munnen/halsen.
Det hjälpte dock inget nämnvärt,
för jag halvrapar möggel fortfarande.
Trevlig info, jag vet.
Well. Det var allt för mej nu,
och jag inser att detta inlägget inte handlade så mycket om vad jag ÄTIT
utan mer vad jag druckit, men shit the same
Jag har även druckit Cola Light och honungs-te idag,
just for your information.
Och igår drack jag några cider för mycket på Göta's
och ramlade på en lite för hal isplätt på vägen hem.
Det är ju tur att man har användning
för sin stora starka pojkvän menar jag,
Han borde ju ha hållt mej i handen så jag INTE ramlat,
istället tror jag han skrattade åt mej.
KAN ha vart för att jag sekunden innan jag vurpar säger
"Tur att det iaf inte är så jävla halt längre"
Skulle kanske snabbt lagt till "Peppar peppar, ta i trä"
så kanske jag inte vurpat?
Eller, eftersom jag är som jag är,
så hade jag nog vurpat trots
kilo-säckar med peppar och sherwoodskogar med trä.
Nä, sluta ordbajsa nu
Tjingtjong!
Dag 3 - Mina föräldrar
[Jag looooovar, det var den enda bilden jag kunde hitta . . .]
Mamma
Namn: Britt-Marie
Ålder: 45 ljuvliga år
Arbete: Pininfarina Uddevalla,
Intressen: Städa, läsa böcker och sticka.
Pappa
Namn: Kent-Arne
Ålder: 48 år (om jag räknat rätt)
Arbete: Urmakare, frilansande sådan
Intressen: Klockor, elda i pannan och dricka öl
Båda mina föräldrar har genom alla dessa åren,
trots allt jag, och indirekt dom, har gått igenom
lyckats stå kvar på jorden.
När Mamma inte orkat kämpa,
så har Pappa varit den starka.
Och vice versa.
Jag tror INGEN som inte vart i samma sits som mina föräldrar
någonsin kan sätta sej in i hur frustrerade
och maktlösa dom känt sej
Jag börjar inse lite, men ändå så kan jag aldrig fullt ut förstå
Och det trots att deras vanmakt och sorg är "pga" mej.
Vissa folk utifrån kan tycka att våran familj är lite udda,
lite, så att säga, "dysfunktionell"
Dra åt helvete säger jag åt det,
hade våran familj varit dysfunktionell,
så hade vi aldrig lyckats hålla ihop
genom allt vi gått igenom!
För trots allt som hänt,
så är vi fortfarande en familj.
Trots alla hårda ord och kringkastade saker,
så kan man aldrig bortse från att vi allihopa
står hyffsat hela och levande kvar
__________________________________________
Vet seriöst inte vad mer jag ska skriva
låter därför bilden ovanför tala för sig själv
Så, om ni nångång undrar varför jag blev som jag blev
gå bara tillbaka till detta inlägg!
Dag 2 - Min första kärlek
Oj, detta var inget lätt ämne.
För det är ju, som så mycket annat,
en definitionsfråga
Menar dom första kärleken,
som i när man gick på dagis och var kär i sin kusin,
eller mer som i första “mogna kärleken”?
Oavsett vilket som åsyftas,
så kan jag bara svara
“Ingen jävla aning” på senaste frågan.
Min första “Dagis-kärlek” var min kusin Mattias,
så det får bli svaret på den frågan.
Men om man ska gå djupare,
och försöka ta reda på första KÄRLEKEN,
så skulle jag vilja gå lite över gränserna.
Jag hör till dom som anser att kärlek är ett väldigt
komplext begrepp, jag anser att kärlek inte enbart
kan infinna sig mellan två personer.
Varken två personer av samma kön,
eller överhuvudtaget två människor . . .
Jag skulle istället villa ge titeln
"Min första kärlek" till Freja.
Hon lärde mej, under den jämförelsevis korta tiden
som vi fick ihop, vad kärlek faktiskt var.
Hon lärde mej hur man helt utan begränsningar
faktiskt kan tillåta sig våga älska en annan varelse,
och bli så utan förbehåll älskad tillbaka.
Jag har aldrig tidigare,
och aldrig efteråt
varit med om en sådan "Love at first sight"
som med henne.
Och ska jag vara helt ärlig,
så tror jag inte att det kommer ske i framtiden heller.
För, det farliga med kärlekens eld,
är att det är så lätt att bränna sig
Bli skadad, brännmärkt, för resten av livet . . .
Ja, Freja lärde mej att älska,
och att våga släppa någon nära
men hon lärde mej dessvärre oxå
att inget varar för evig,
att livet är en föränderlig faktor
som inget annat än ödet rår på.
Och hon lärde mej, att smärtan som elden ger
när den bränner sönder en själ,
nästar förtar ljuvligheten när den bara värmer.
När Freja dog, så rasade hela min värld,
och jag visste direkt
att jag aldrig skulle komma att
tillåta mej själv älska så igen.
Så utan förbehåll, utan tveksamhet
så helt utan rimliga gränser.
Freja blev en milstolpe i mitt liv,
inget skulle bli sej likt efter henne.
Men, jag anser henne ändå som min första kärlek,
för hur ont det än gjorde när hon dog,
och hur mycket det ännu smärtar,
snart nio år senare.
Så gav hon så mycket mer än det hon tog med sej,
hon gav mej tro på mej själv
och inte minst av allt
så gav hon mej så mycket mer kärlek
än vad någon, varken innan eller efter,
har kunnat ge.
Och hon hade framförallt förmågan
att locka fram kärleken ur mej,
att ge mej mod att älska.
Jag tror att jag sakta börjar våga igen,
men som med så mycket annat,
så är det en bit kvar på vägen
Och flera krig står kvar att erövra
En resa genom Ceca - Dag 1
Som många av mina vänner,
så har även jag fallit för "Ett inlägg om dagen-listan"
Så, jag säger som min älskade Jennie,
eftersom jag har/har haft ett så grymt intressant liv -
Here it comes!
Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Jag kan väl dock såhär vid första anblicken
tycka att vissa av "ämnena" är lite smått knepiga.
Men, det blir inte bättre än man gör det till!
Så, spänn fast säkerhetsbältet, för nu börjar resan!
Dag 1 - Om mig
Det är lite smått jävla jättesvårt att beskriva sig själv tycker jag,
men jag ska göra ett tappert försök.
Först så bör det väl nämnas
att jag kan vara väldigt olika som person,
ibland från dag till dag,
ibland från timme till timme.
Beroende på vilken Ceca man känner,
så kanske man inte alls känner igen beskrivningen av den/dom andra.
Jag har i många många år mått psykiskt dåligt,
(vilket jag antar inte kommer som en överraskning
varken för de som känner mej
eller som läst ett par inlägg i min blogg)
Och jag försöker heller inte dölja det,
varför ska jag dölja något,
som till så stor del är betydande för hur jag är?
Och varför skulle jag skämmas för något sådant
som att jag lider av psykisk ohälsa?
Skäms en cancerpatient för SIN sjukdom?
Kan inte folk acceptera den jag är,
med allt vad det innebär,
så sörjer jag inte det.
Jag vet att det är dom som drar det korta strået,
som går miste om en ärlig, trogen och uppriktig vän.
För det är jag, och mina vänner kan jag gå genom eld för.
Jag mår än idag långt ifrån bra,
men på något sätt har jag lärt mej leva med min(a) sjukdommar
och framförallt med mej själv.
Det är visserligen lite farligt på så sätt att man
inte alltid ser det sjuka som sjukt,
utan som normalt.
För, som i mitt fall,
om vi tar ätstörningarna som exempel,
eftersom dom vart "huvudföljeslagaren" genom åren,
så har jag vart ätstörd iprincip hela mitt liv,
jag har aldrig haft ett normalt förhållande till mat och ätande,
och vet således inte vad "normalt" är.
Ibland så vill jag kalla det att jag blivit hospitaliserad i mej själv,
jag ser som sagt inte längre det sjuka som sjukt,
eller det onormala som onormalt,
för om det har varit en del av mej i hela mitt liv,
hur kan det då få stämpeln onormalt lixom?
Nå, nog om DEN delen.
Bortsett från allt sjukt,
all ångest och allt som gör mej svag,
så har jag faktiskt starka sidor.
Som solglimtar över en molntäckt stad
Tillfällen där jag blomstrar,
där jag är jag och inget kan störa.
Ett sådant tillfälle är när jag sitter vid ett piano,
då upphör världen omkring mej att snurra
och alla sorger som finns i den
upphör fullständigt att existera.
När första tonen slås an så sker det något i min kropp,
håren på armarna ställer sig upp,
och hjärtslagens hastighet ökar markant.
Ibland så funderar jag på vad jag hade varit utan mitt piano,
vilket är en skrämmande tanke.
Pianot gör mej stark
Jag skulle aldrig kunna stå inför en fullsatt aula och prata,
men bakom pianot så spelar det ingen roll om det så vore Globen
som jag spelade i.
All styrka som jag inte har på andra plan,
har samlats kring mitt pianospelande.
Pianot är även på ett annat sätt
en väldigt stor anledning till att jag faktiskt ens sitter här idag.
En sommar för så många år sedan nu,
så ändrades något i mitt liv.
Denna gången faktiskt till det bättre.
Det var i ambulansen på väg till akuten,
efter ännu ett misslyckad försök att
avsluta mitt, enligt mej, misslyckade liv.
Jag vill inte gå in på detaljer rörande det tillfället,
är rätt säker på att många,
och då framförallt min syster
helst försöker glömma bort den händelsen.
Men, jag vill ändå nämna det som skedde i ambulansen.
Ambulanssköterskan, Diana hette hon,
minns fortfarande hennes namnbricka.
Blodig.
Hon försökte förgäves sätta en nål i mitt armveck,
tror det var en droppnål.
Men, då mina ådror var rätt så uttömda,
så gick det inte så bra.
Hon försökte hålla mej kvar vid medvetande genom att prata med mej,
lite lätt förmanande "Varför gör du såhär flicka lilla?" osv,
Men, så kommer den klassiska frågan
"Finns det inget med ditt liv du gillar,
inget du gillar att göra?"
"Jo, spela piano" sa jag då.
Då säger hon till mej,
med en för gällande tillfälle rätt så skarp röst:
"Då borde du verkligen sluta upp att skära dej i handlederna,
för du anar inte hur lätt det är att skära av en sena,
och då kan du glömma att nånsin kunna spela piano igen"
Där, just precis då hände något i min hjärna,
något som fick mej att inse att, allt som jag lever för,
allt som betyder något
Det är sådans som jag behöver fungerande händer till.
Så tack vare henne, tack vare Diana,
så börjades där och då en kamp mot rakbladen.
En kamp som skulle ta många många år,
och ett flertal "bakslag",
men, jag kan faktiskt nu säga att Jag vann den kampen!
Så, det var lite om mig,
som sagt, det är sjukt svårt att skriva om sej själv,
men jag gjorde mitt bästa.
23årig sjukling
Mamma och pappa + mormor och morfar
kom hit på kvällen
Det var mysigt!
Hade dock tänkt att vi skulle hunnit Wii-bowla,
men tiden räckte inte riktigt till.
Det är ju en bit att köra hem till Orust igen.
Så det får bli en annan gång! =)
Jag har dragit på mej en rejäl förkylning/influensa,
mår blä, har ont i huvudet, halsen, öronen
eller förresten, så har jag nog ont överallt
där man KAN ha ont.
Tillochmed lilltån gör ont.
Fast det är väl iofs inte sjuklighetens fel.
Det är mer stolsbensrelaterad smärta . .
Förstår inte det där riktigt,
det är inte många kvadratcentimeter av ett rum som är
"täckt" av stols-/bordsben,
men TROTS det, så lyckas man ändå smälla tårna i dom!
Och ont som faaan gör det med
Framförallt om man har iskalla fötter märkte jag förut,
kom precis in efter att ha vart ute,
och fötterna var mer isklumpar än fötter.
Trodde nästan att det skulle klingra till
som när en istapp går i bitar.
Och att min stackars fot skulle förvandlas till mikroskopiska bitar
Men, SÅN otur hade jag som tur var inte
Jag hade väl dock inte förvånats så värst mycket
om så hade skett . .
Mest bara beklagat det inträffade och eldat upp
stolen/bordet som orsakade haveriet.
Nå. Jag fick tyckt synd om mej själv en stund
sedan gick jag och la mej under min underbara värmefilt!
(Länken går till OBH Nordica's hemsida)
Fick en sådan av Micke igår nämligen,
och det är min nya livskamrat/sängkamrat
Vad ska jag med Micke till nu lixom,
när jag har en minst lika varm och mjuk filt?
Som till på köpet inte pruttar
eller beklagar sej över att jag klänger? haha
Nää, Micke är allt bra att ha han med
Iaf emellan filtanvändningarna!
På tal om filtar
så har jag även fått hem ett kedjetäcke.
(Vilket är vad det låter som,
ett täcke med flera kilo insydda kedjor,
som genom sin tyngd ska ge trygghet,
ångestlindring och lugnande inverkan)
Var och hämtade det på habiliteringen i fredags,
vart lagom slut i kroppen efter att ha burit det hem
Då det väger ett antal kilo,
och vart förpackat i en lite smått otymplig bag,
iaf var den otymplig för mej.
för när jag höll i handtagen så släpade den i marken.
Hade jag vart sisådär 15cm längre så hade det gått.
Jävla längdfaschistiska habilitering! haha
Nä, men så jag ska testa detta täcket,
och om det ger nån effekt så ska dom
(habiliteringen) ansöka om att jag ska få ett eget.
Vilket är skönt, för jag hade inte haft råd att köpa ett själv.
Hästens-täcken är billiga jämfört med sådana här grejjer . .
Nä, nog med ordbajserier från min sida,
ska sätta igång min filt,
sedan gå ut med Kira.
Så kan jag krypa ner
och värma mej när jag kommer upp igen!
Amazing! =)
Poesi
olika teman, ur olika skeden av mitt liv.
Och för personer som lätt blir oroliga
(tex min lilla Mormor)
så är det inte några NYSKRIVNA dikter,
alltså är inte alla känslor i dikterna aktuella.
Så läget är lugnt!! =)
Dom positiva dikterna är väl isf mest "aktuella" =)
Djävulens dans
hand i hand
Via döda breddgrader
vid dödsbergets rand
Genom tårar av glas
med blödande sår
Ett försök att fånga tiden
som bara går och går
Över virvlande vidder
i en transaktig dans
Med djävulen i min hand,
vart för han mej nånstans?
Krossa min is
blickar jag ut
över snötäckta vidder
Tänker tillbaka på tiden
då jag var ett med kylan
fjättrad i isen, nedgrävd i snön
Utan hopp om att någon
skulle komma och tina upp mej
och lösgöra mej från mina ångestkedjor
Men nu sitter jag här,
nästan fri från all kyla, all is
det som finns kvar nu
är endast en tunn, skör hinna av is
Ensam i mitt rum,
sitter jag här med ett brinnande hjärta
och ett inre som skriker
"Krossa min is, jag vill leva"
Ångestlabyrint
som en rännil av het lava
innanför mina lövtunna ögonlock
Inuti mitt bröst bultar ett hjärta
frenetiskt, intensivt.
Hårt
Mina tankar är återigen fast
i en ångestlabyrint
Utan utväg
Medans jag ligger här
ensam på min säng
med det rosa överkastet
Ensam i mitt barndomsrum,
det rummet där dom ljusblåa väggarna
fortfarande skriker tonårsångest,
så inser jag sakta
Att detta är början på slutet
av något som kunnat bli
det vackraste i världen
Och jag kan inget annat göra,
än att bara flyta med
Hjälplös
I mitt innersta rum
i mitt innersta rum
Blodig trampar jag runt
på mina tårar av glas
Fasthållen i en bubbla
i min förvirrade fantasi
Ingen möjlighet att andas
ingen dröm kan få mej fri
Svävar i rymden
tyngdlös och vacker
Vingarna bär mej
långt, lång upp
Frihet att flyga
och leva som få
Ändå längtar jag tillbaka
till det som var då
Ett rött överkast
med det rödrutiga överkastet
Tårarna och Ångestens Demoner
slet ihenne, fick henne att skaka
Skaka som ett asplöv i en orkan
Hennes ångestskrik skar
genom den annars så ljudlösa natten
Inte ett enda ljud hördes,
inte ens fåglarna som vanligtvis
höll konsert i träden utanför
hennes trasiga fönster
Det enda hon hörde var hennes eget hjärta
som slog som besatt i hennes bröst.
Frågan var bara hur länge
det skulle orka fortsätta slå.
Demonerna i hennes inre
överröstade hennes skrik
Dom viskade till henne
med sin väsa, ormlika,
silkeslena röst;
"Skrik så mycket du vill,
men du vet väl, att i rymden
kan ingen höra dej skrika"
Kippande efter andan,
som ett skrämmt
och skadeskjutet rådjur
tog hon glaset som stod
vid hennes sida
Svepte det,
log ett bittert leende
och sa;
"Demondjävlar i mitt inre
nu når ni mej inte längre till
Nu kan ni viska och väsa
hur mycket ni vill"
Sedan lade hon sej på sängen,
med det nu helröda överkastet,
slöt sina tårfyllda ögon
och lät sakta en tår rulla ned för sin kind
Ett tyst skrik passerade
hennes spruckna, blodröda läppar
Kylan spred sej snabbt
och fyllde snart hennes utmärglade kropp
Likt istappar skar det genom hennes inre
Nu var hon äntligen utom räckhåll
för Demondjävlarna.
Kyssar som aldrig blev sagda
nånstans mellan dej
och stjärnorna
som oberört tindrar uppe i det blå.
Mina vackra ord
sprids ut i rymden
Som löv i en höststorm,
för att aldrig nånsin nå fram.
Nånstans mellan dej
och stjärnorna
Irrar en tanke runt
hopplöst sökande
Kyssar som aldrig
blev sagda
Och meningslösa meningar
fortfarande kvar på våra läppar
Vi fortsätter leva
varje dag
Som om den vore
den sista
Men minnena finns där
trots fastnade andetag,
osagda kyssar
och bortirrade tankar
Ångestskrik
genom den svarta natten
Likt rakblad som skär
genom redan ärriga handleder
Förgäves låter jag skriken
passera mina torra, spruckna
rödfnasiga läppar.
Ingen hör.
Utanför mitt fönster
ekar tystnaden.
Inom mej ekar demonernas skrik
Dom skrattar.
Det kliar i min kropp,
som maskar kryper det
under min hud.
Jag kan nästan se dom.
Bakom varje hörn
väntar dom.
Färdiga att kasta sig över mej
äta upp det lilla som finns kvar.
Mot iskalla väggar av
kallt kakel gömmer jag mej.
Här kan dom inte nå mej
lika bra
Mina skrik skär återigen
genom den mörka natten
Och blodiga fingrar letar
febrilt efter spolknappen.
Det svåra med att le
mitt hjärta i din hand
Smått blir till stort
i ett outforskat land
Tusentals tankar
bevingade ord
Flyger sin väg
bort från vår jord
Utan att vänta
eller vända sig om
Mitt hjärta viskar
gråtande "Kom"
Trasiga fingrar
som letar sig fram
Genom glas
och genom damm
Bevingade lögner
sprider sig fort
Som tårar över nåt
man aldrig har gjort
Det svåra med att le
är det lätta för att gråta
Det svåra med att älska
är att lära sig förlåta
Syster, låna inte mina skor
har vi levt samma liv
Ända sedan vi kunde gå
har vi följt varandras kliv
Sedan vi vuxit upp
har vi stöttat varandra
När en av oss viljat ge upp
har den andra hjälpt att vidare vandra
Men syster, vad du än gör
låna inte mina skor
Inte ens den dagen då jag dör
för vad du än tror;
Även om vi må har samma storlek,
så ska vi inte vandra samma stig
Fastän livet ibland verkar vara en lek
så är det egentligen ett blodigt krig
Mina önskningar
vad jag mest av allt önskar mej
Men jag svarade att jag inte visste
Nu vet jag
Min första önskan är att en dag kunna segla till horisonten
i den eldröda solnedgången,
vara så nära solen att jag nästan kan ta på den,
känna solens värme föras över till mina händer,
över till min kropp och ge mig styrka
Min andra önskan är att finna regnbågens slut,
och där samla upp allt ljus, alla färger i regnbågen
och placera dom i mitt inre,
för att kunna ta fram när det behövs,
när dagarna blir långa och nätterna mörka
Min tredje och sista önskan är att kunna sprida all värme,
allt ljus och alla färger jag har fått,
sprida det vidare till hela världen
Att det från mina läppar ska komma ett leende,
ett leende som värmer frusna människor,
att det från mina armar ska komma kramar
som tröstar ett barn som förlorat sin mamma
och att jag ska kunna måla världen i glada färger,
måla ett leende på varje människas läppar
och placera en stjärna i varje människas öga,
så att hela världen tillsammans kan sprida glädje
Det är mina högsta önskningar.
Och även om du säger till mej nu,
att horisonten inte går att nå
och att regnbågen aldrig tar slut
Så tror jag ändå att det på nåt sätt kommer gå,
för vill man något tillräckligt mycket,
så lyckas man med det också
Mer än du anar
mer än du anar
för utan att veta det
hjälper du mig
Mer än någon annan
Du lindrade min ångest idag
och fick mig att se lite klarare
Du öppnade mina ögon
för den suddiga sanningen
Men hoppas inte för mycket,
jag blundar snabbt igen
Jag försöker följa dina råd
för du lovar att det är rätt
och jag litar på dina ord
för du är ärligheten själv
Men glöm inte
jag lyckas inte med allt
Dina ord trollbinder mig
och jag ser upp till dig
Jag avundas din vishet,
din skönhet och din värme
Jag vill att du ska se det jag ser
Jag vill öppna dina vackra ögon
jag vill se dem stråla
för ögon som glittrar
säger mer än läppar som ler
Men du ska veta
att även när du gråter
är du den klarast lysande stjärnan
på min himmel
Tårar är alltid ljudlösa om natten
när du sover tätt intill
ligger jag vaken
fantiserar om stjärnhimlen.
Jag vet hur den ser ut i dina ögon
Du andas för snabbt
och jag smeker lugnande din kind
och mina läppar rör sig
men orden stannar inom mig
Mina andetag är dina
Jag reser mig försiktigt
sätter mig i soffan
så jag kan se ut
och det är fullmåne ikväll
Den speglar sig inte i asfalten
Ett skuggmoln
skymmer månen
i några sekunder
och försvinner i mörkret
Precis som vi skymmer varandra, älskling
Kylan ligger
några millimeter
över min hud
och jag ryser
Varför saknar du inte min hud mot din?
Ensamheten
får mina ögon
att sakta fyllas
med tårar
Känner du att jag är borta?
Jag försöker att låta tårarna
passera ljudlöst
med kudden mot
mitt ansikte
Det här får du inte veta
Sitter still och gråter
stillsamt i några timmar
tills du rör på dig
och jag lägger mig försiktigt brevid
Tårar är alltid ljudlösa om natten
Du har tinat mitt hjärta
du har värmt min själ
Du har berört mitt inre
och du har smekt min hud
Du är ljuset i tunneln
som ska leda mej rätt
Du är famnen som tröstar
när allt har gått snett
Du har hjälpt mej att andas
och fått mej att le
Du har öppnat mina ögon
så att jag nu kan se
Du är läpparna mot min hud
som stillar all min smärta
Du är den jag alltid kommer älska
av hela mitt hjärta
Du är allt jag nånsin drömt om,
allt jag nånsin kunnat önskat mej
Du är den som får mej hoppas
på att det finns en liv att leva
Jag vet att vi kan hitta fram tillsammans,
fastän vägen kan vara svår.
Ta bara min hand, och följ med mej
varje steg jag tar, vart än jag går.
Med ett hjärta som brinner
inser jag, att det enda jag nu vet
är att dej kommer jag att älska,
i all evighet
Lev för mig
stå och se ner på min grav
Låt dig värmas av gravljusets låga
Men vad du än gör,
låt bli att fråga,
för där jag ligger nu,
kan jag ändå inte svara
Andas för mig
hör ditt eget hjärta slå
Glöm mig för en stund
låt dig värmas
av solens varma strålar
Se upp på himlen för min skull
känn hur en ny dag gryr,
bara för dig
Se varelser som dansar,
lyckliga över ängarna,
för den frihet dom har längtat efter
är äntligen deras.
Se livet framför dig
finns till för min skull
för du vet hur gärna jag skulle vandrat vid din sida
Glöm döden för en stund,
men minns min kärlek
Lev för Mig
så som jag
Levde för dig
Lära henne leva
att jag känner varenda ett
av hennes darrande andetag
Jag vill ha henne så nära intill mej
att jag kan andas in henne,
andas in hennes doft
Hon doftar av hallon och ljumna sommarvindar,
det som är det bästa som finns
Jag vill bara krama henne hårt och ömt
och ta hennes vackra ansikte i mina händer,
blåsa allt det där ledsna i hennes blick
och kyssa bort tårarna som hotar
att svämma över i hennes vackra ögon.
Och istället för tårarna ska jag placera
små glittrande stjärnor
i hennes ögonvrår
Och för att överrösta rösterna inom henne
ska jag viska i hennes öron
hur mycket jag älskar henne
och hur underbar hon är
Jag vill hjälpa henne andas igen
få henne att se hur vacker hon faktiskt är
och sist men inte minst,
så vill jag lära henne leva igen.
Jag önskar
att djupt i mitt hjärta en glimt av glädje det bor
Jag önskar, jag hoppas, jag vet att det går
att långsamt, långsamt läka mina osynliga sår
Jag önskar, jag hoppas och jag tror att jag vill
att du ska vara den jag vänder mig till
När dagen känns snårig och svår
och nätterna känns långa som år
När minnena mig plågar
och jag bara önskar att jag vågar
göra nåt drastiskt, utan att tänka
bara för att mina sorger få dränka
Låt mig inte tillåta att demonerna tar över
det är inte dom jag egentligen behöver
Vad jag behöver är att du vid min sida alltid ska finnas
när paniken kommer, så jag kan luta mig tillbaka och minnas
att din kärlek och vänskap kommer jag alltid att äga
Hur jag än i mina handlingar går till väga
Vill du stå vid min sida och göra mig stark,
så att mina fötter kan stå på en stadig mark
Kan du torka mina tårar,
och göra mitt dystra hjärtas vinternätter till vårar?
Hon var flickan
Hon var flickan som
färgade isbitar röda med
akvarellpennor och lekte med
regnbågsfärgade såpbubblor i
den smekande solnedgångens
drömmar
Hon var flickan som
hoppade hopprep i den
cirkelformade guldfontänen och
alltid skrattade tillsammans
med dom små lustiga
trädgårdstomtarna
Hon var flickan som
drack iste i diamantglas
iklädd en silverbroderad klänning
och ett dyrbart halsband
med juveler fastsatta på
runt sin vackra hals
Hon var flickan som
varje kväll kammade
sitt midjelånga hår perfekt
och som varje natt somnade
mellan nytvättade
sidenlakan
Hon var flickan som
ensam åt isbitar ur en
kantstött porslinsskål och som
strödde socker i sängen för att
vara söt morgonen efter
Hon var flickan som
en gång i livet
drömde
I skuggan
söker jag ljuset av ditt hjärta
I mörkret av förgiftningens tid
söker jag morgonens skimmer
I kaoset av uppgivenhet
söker jag bekräftelse i dina ögon
I tankarnas labyrint irrar jag runt
sökande efter din hand
Konturer
i stearinljusets varma, trolska sken
Värmen från dina läppar mot mina läppar
och dina händer som sakta vandrar över min kropp
Elektriskt, statiskt, magiskt
Darrande, flämtande, pirrande andetag
fumlande fingrar, nervösa viskningar
ljud av heta kyssar
Andas med mej
Älska mej, åtrå mej
Kyss mej
Tavlorna!
Då dom är gjorda i plexiglas så vart det inte så lätt att få bra bilder,
men man ser iaf vad dom föreställer. =)
Båda tavlorna är köpta via hemsidan Bimago
Kan varmt rekommendera den sidan!
Tiden går fort
Det känns dock som om det var igår vi satt fast på flygplatsen.
Förstår inte riktigt vart tiden tar vägen,
det går verkligen fort utför så att säga.
På måndag fyller jag år. 23 år.
Det är med en underliggande ångest
som jag ser tillbaka på mina senaste födelsedagar.
Jag har sakta men säkert börjat acceptera
att jag helt enkelt ska stanna i den här världen många år till.
Det hade jag inte insett för sju år sedan,
när jag fyllde 16 år.
Då hade jag beslutat att det skulle bli min sista födelsedag,
så när mina kusiner kom för att gratulera mej,
iklädda lusselinnen och sjungande "LusseLelle"
så fann dom mej i min säng,
men en sax i handen och rödrandiga armar.
Såhär i efterhand mår jag fruktansvärt dåligt över det,
sådana syner måste ha etsat sig fast,
eller, som jag hoppas, så har dom förträngts.
Men jag kommer aldrig kunna fylla år
utan att tänka på den födelsedagen.
Menmen. Man får helt enkelt försöka gå vidare,
och hoppa att alla dom man "skrämt"
en vacker dag förstår och förlåter . . .
Ibland undrar jag dock hur många liv jag har kvar,
jag har vandrat på dödens lina så många gånger nu,
att det ibland känns som om jag lever på övertid.
Tror det var klokt att ta mej samman och försöka,
för hade jag fortsatt på samma spår,
så vet jag inte om jag suttit här idag.
Men, jag verkar vara som katten,
hur högt jag än faller ifrån,
så landar jag alltid med tassarna ner
____________________________________
Så, nog med negativt.
Just nu håller Micke och Marco, hans pappa
på att sätta upp våra tavlor.
Ska ta kort och lägga upp sen när det är klart!
Kommer bli fin fint!!
Borta bra men hemma bäst!!!
Dom som följt min Facebook
vet att jag vart insnöad i Edinburgh sedan i måndags.
Nu är jag, som rubriken väl redan avslöjat,
äntligen hemma.
Det är så fruktansvärt underbart att vara hemma,
det har vart en minst sagt jobbig och hemsk vecka .
Men, jag har dock insett att jag faktiskt klarar av
så himla mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra.
Och en erfarenhet rikare kan man verkligen säga att jag är
Men, för att ta det i någorlunda kronologisk ordning,
så tänkte jag skriva lite om de första fem dagarna
(Onsdag-måndag)
Som vart betydligt bättre än dom följande fem . .
Dagen vi kom till Edinburgh hände inte så mycket
vi checkade in på hotellet vid kl 18 engelsk tid,
efter det gick vi för att leta reda på någon form av snabbköp,
för att köpa lite frukt, dricka och dylikt.
Efter det satte vi oss på en utav Edinburg's alla pubar.
Dom har en helt annan "alkoholsyn" i Skottland
jämfört med här hemma
Går man här hemma till en pub vid kl 12 en vardag,
så blir man tittad på lite snett,
och folk tror att man är alkis ungefär.
I Skottland är det mer en regel än ett undantag
att man tar sej en pint, eller fyra,
efter jobbet/innan jobbet/närsom helst.
Och atmosfären är väldigt avslappnad,
inga krav på klädsel eller liknande.
Efter ett par glas så gick vi hem till hotellet igen,
kikade lite på hotellrummets minimini-Tv.
Micke höll på att krevera över den lite lätt
"myrornas-krig-bilden"
Men efter en stund vande man sig. =)
Något man däremot INTE vande sig vid lika lätt
var sängen. Herrejävlar, har aldrig sovit i nåt hemskare!
Sängen var stenhård från början
och flera fjädrar hade "rymt"
så dom låg och tryckte in i ryggen
(Dock löste vi det efter ett par nätter
genom att vända på madrassen.
Då blev det iaf lite bättre!)
Dagen efter, torsdag,
så skulle vi ut och kika i affärer längs "The Royal Mile"
och Prince's Street.
Dock så fick Micke aningens hjärnsläpp när vi skulle lokalisera oss,
han som vanligtvis har en inbyggd radar och kompass,
så vi gick väldigtväldigt fel.
Tillslut så blev vi stående i en korsning
efter ca en halvtimma-tre kvarts promenad.
Vi måste sett väldigt bortkomna ut,
för ett utav Edinburgh's orginal,
en medelålders herre med färre antal tänder i munnen
än en tre månaders bäbis . . .
När vi sa att vi skulle till Prince's Street så skrattade han och sa
"Well, then I really hope you enjoy a little walk..."
Och så förklarade han vägen och vi började traska tillbaka.
Tillslut kom vi rätt och insåg att vi gått VÄLDIGT fel
Men, fick sett ett gäng manliga Skottska studenter
iklädda svarta långklänningar,
och säckpipespelande kiltklädda karlar!
(Dessvärre vågade jag aldrig smyga fram och kika under nån kilt..)
Vi kollade runt i lite affärer längs både Royal Mile
och Prince's Street.
Allt är väääldigt mycket billigare där borta,
både smink, filmer och kläder.
Micke blev som ett barn när han kom in i sitt paradig,
HMV, en gigantisk film/spel butik.
Det var i genomsnitt halva priset på filmer där
jämfört med här hemma i Sverige.
Framförallt boxar var rejält billigare.
Så Micke köpte ett antal kilo Dvd-boxar
Och tur-kråka som han är,
så gör kassören fel och missar registrera en utav boxarna,
så han fick det YTTERLIGARE billigare den lilla räven!
Jag var sugen på att köpa ett gäng filmer/boxar jag med,
men jag har ju inte lika bra med pengar som Micke
(Och med tanke på hur resan sedan utvecklade sig,
så är jag glad att jag inte brände ALLT för mycket pengar)
Trötta i benen och allmänt trötta
så strosade vi hem till hotellet igen.
Efter en instickare på någon pub för "vätskepåfyllning"
Och sådär fortsatte dom resterande dagarna
fram till måndag.
Vakna, vandra omkring,
dricka nåt glas öl/cider.
Micke drack skottsk öl eller Guinness
medans jag drack Kopparbergs Cider.
Och vad gällde maten,
så åt Micke typiska Skotterätter,
som Fish and Chips
medans jag åt Falafel .
Jag är inte mycket för att ta seden (läs; maten)
dit jag kommer!
Dom hade dock i Skottland
de absolut godaste falafelrullarna jag nånsin ätit!
Nyttig mat, och vegetarisk mat
var dessvärre något som lyste med sin frånvaro.
Så då var falafeln välkommen!
En av dagarna så gick vi till en pub några stenkast ifrån hotellet,
White Heart Inn hette den,
en riktigt mysig klassisk skottsk pub,
med ölsejdlar i tenn upphängda i taket
och fina men lite udda tavlor på väggarna.
Den kvällen vart det även liveuppträdande,
vilket jag oxå märkte är lite annorlunda i Skottland
jämfört med här hemma,
många pubar har liveuppträdanden flera dagar/v,
det är inte ofta det är så här hemma!
Jag tyckte det var riktigt mysigt när Graeme,
som han hette, spelade och sjöng
Hans repertoar bestod till övervägande delen av
Skottländska/Irländska "klassiker"
vilket jag gillar, Micke vart väl inte lika imponerad kanske. haha
Jag tror även det var samma kväll som snön började falla.
Barnslig som jag är (var....),
så blir jag alltid glad när snöflingor sakta singlar ner mot marken.
Dock så gör inte Skottarna det dom borde,
dvs att skotta! (min humor är som vanligt på topp)
Så det vackra vita förvandlades mycket snart till en sörja
av obestämbar färg och karaktär.
Trots det så sa vi upprepade gånger att
"Det är iallafall tur att det inte regnar!"
Oj, vad vi fick äta upp den kommentaren femtioelva gånger om . . .
Så, fortare än en kanin knullar så kom måndagmorgonen
och vi packade för att ge oss iväg till flygplatsen.
Glada i hågen och nöjda med semestern började vi nu längta hem.
Jag efter Kira och Micke efter en bekvämare säng,
vilket jag oxå visserligen önskade.
Men, när vi skulle boka taxi till flygplatsen
så får vi av hotellreceptionen reda på
att det pga vädret inte var möjligt att få tag på taxi,
och som grädde på moset
så säger hon att flyplatsen stängt för både utgående
och inkommande flyg.
Men naiva som vi är, så tar vi våra väskor,
traskar i snögeggan bort till AirLink-bussarna
som skulle ta oss till flygplatsen,
för, som vi tyckte,
vårat flyg gick ju om så många timmar,
så det måste ju vara ordnat tills dess.
Men oj. vad fel man kunde ha . . .
Vårat flyg blev inställt och min värld rasade lite grann,
fick bokat om flyget till onsdagen istället,
för det måste ju blivit bättre väder tills dess.
Sedan begav vi oss ut för att leta hotell,
blev slutligen samma som vi vart på dagarna innan.
Sedan på onsdagen begav vi oss återigen till flygplatsen.
Fick reda på redan i receptionen att alla flyg var inställda
fram till klockan 12,
därefter skulle flygplatsledningen ge ytterligare info.
Så vi åkte till flygplatsen och var där ca halv 10,
fick rätt snart besked från flygledningen
om att det inte skulle lyfta några plan alls den dagen,
så då vart det lite metal breakdown igen.
Vi beslutade oss dock för att stanna på flygplatsen över natten,
och se om det kanske gick nåt flyg dagen efter (torsdag)
där det kanske fanns lediga platser.
Det kom att bli en mycket mycket lång dag,
spenderade större delen av dagen med att spela kort,
spela Sudoku på mobilen
eller bara gråtandes kolla ut på snön som föll mot marken
med en förvånande hastighet.
Bilarna som var parkerade på hyrbilsparkeringen
var så övertäckta av snö att man inte såg dom,
man såg bara en vågig yta.
På något sätt lyckades vi få sova åtminstone någon timma,
på varsin mycket obekväm bänk.
Dagen efter (torsdag) så var alla flyg fortfarande inställda,
så vi gav relativt snart upp hoppet om att komma hem.
Vi kollade upp om det var bättre läge
på andra flygplatser runt om i Storbrittanien,
om det kanske fanns något flyg till Oslo, Köpenhamn,
Malmö eller Stockholm
för att åtminstone komma iväg från Skottland
och den jävla ön det landet ligger på
men icke sa nicke.
Och båt hem var inget alternativ,
dels för att det var så fruktansvärt dyrt
dels för att det var väldigt bökigt att ta sig till Harwish
och dels för att det inte kunde ges någon form av garanti
på att båtarna skulle gå dom heller.
Någon gång under dagen så fick Micke reda på
att det skulle gå ett flyg till Köpenhamn
på eftermiddagen dagen därpå (fredag)
och att det fanns tre biljetter kvar.
Det flygbolaget gav oss en garanti på
att om flyget skulle ställas in pga vädret,
så var vi garanterade pengarna tillbaka.
Så, det var inget att ens disskutera,
vi köpte biljetterna,
som visserligen kostade skjortan,
men vi ville hem,
och prognosen för morgondagen såg relativt okej ut.
Åtminstone jag skulle inte förlåta mej själv,
om vi INTE köpt biljetterna
och dagen efter fått se flyget lyfta utan oss . . .
Så, flera tusen fattigare men två biljetter rikare
satte vi oss och bad till högre makter (läs:vädergudarna)
om att det skulle hålla upp under morgondagen.
Det blev inte mycket till sömn den natten heller
dock så låg vi lite bekvämare
då dom bänkarna vi hittade den natten
var liiite bättre vadderade.
Vi vaknade runt kl 02.00
när flygplatspersonalen började stöka omkring,
Det var för min del omöjligt att somna om,
Micke lyckades dock sova lite till.
När det sedan började ljusna så såg jag
till min oerhörda glädje att det inte snöade ute.
Så resten av dagen spenderades mestadels
med att växelvis oroligt kika ut genom fönstret,
kolla informationstavlorna om flygen
och att räkna minuter tills vi (förhoppningsvis)
skulle få checka in.
På något sätt lyckades vi få dagen att gå,
och när klockan var runt två fick vi lov att checka in,
flyget var då försenat med ca två timmar,
och skulle inte lyfta förrän runt kl 18.
Men, med varsin tumme hårt hållen,
så checkade vi in och gick igenom säkerhetskontrollen.
Väl på "andra sidan" kändes allt mycket bättre,
för då hade vi ju kommit en liten bit på vägen,
åtminstone längre än dom tidigare dagarna.
Började med att kolla runt i TaxFree affärerna lite,
för att efter ett tag se att vårat flyg var
"Delayed due the weathersituation until 20.45"
Då bröt jag ihop totalt,
för innan hade det bara stått "Delayed until..."
och när dom nu lade till "due weather..."
så vart det inte lika positivt.
Så efter att jag hyperventilerat färdigt,
gick vi till informationen för att kolla
VART det var väderproblem,
för där vi var var det snöfritt,
och även Köpenhamns läge verkade bra.
Vi fick då reda på att gällande VÅRAT flyg,
så fanns det inga alls tecken på att det INTE skulle gå,
utan det var planet som skulle ta oss till Danmark
som var försenat upp ifrån Schweiz.
Då höll jag på att kollapsa av,
dock denna gången av lättnad.
Efter ett tag "drog dom tillbaka"
delay-tiden till 19:05.
Så vi fick oroligt vänta.
Vi kom dock iväg,
om än liiiite försenat,
tror vi lyfte ca 19.40
Men med tanke på de tidigare dagarnas väntan,
så var 35 minuter en droppe i havet.
När planet väl lyfte från marken
så rann mina tårar oupphörligt,
tror även Micke var lite glansig i ögonen.
Vi landade i Köpenhamn ca 22.20
och fick köpt tågbiljetter hem till Gbg.
Dock så hade sista tåget redan gått,
och nästa skulle gå 06.36
men, som sagt, vad är ett par timmars väntetid
jämfört med dagarna vi väntat hittills?
Det blev en mycket obehaglig väntan,
då det inte fanns en tillstymmelse till bekväma bänkar.
Men, på något sätt fick vi tiden att gå,
och på morgonen satt vi på tåget till Gbg.
Som tur var så var tåget relativt bekvämt,
så vi fick sovit en stund.
Iallafall tills ett jävla fjortisgäng gick på.
Gapiga fjortisar med skånsk dialekt
är numera placerade högt upp på min hatlista . . .
Men hem kom vi,
Mickes pappa hämtade oss på centralen kl 10.20
och skjutsade hem oss
där en välbehövlig dusch stog närmast på schemat.
Tror aldrig en dusch har varit mer underbar än då!
Sedan lade vi oss att sova ett par timmar
och efter det, runt kl 18.00
började jag bege mej upp till Orust.
Så, nu sitter jag på Orust,
dricker en kopp glögg
och njuter av att vara hemma.
Blir kvar här på Orust ett par dagar,
tills torsdag om inget annat inträffar.
Behöver få varva ner lite
plus att jag samlat vatten i knäna
och är allmänt mörbultad i hela kroppen,
så att promenera med Kira
i ett kallt och halt Gbg lockar mej inte riktigt...
Så, sagan fick ett lyckligt slut,
och som jag nämnde i inläggets början,
det som inte dödar det härdar!