Ceca - tankar om livet i allmänhet

[Jag looooovar, det var den enda bilden jag kunde hitta . . .]


Mamma

Namn: Britt-Marie
Ålder: 45 ljuvliga år
Arbete: Pininfarina Uddevalla,
Intressen: Städa, läsa böcker och sticka.




Pappa

Namn: Kent-Arne
Ålder: 48 år (om jag räknat rätt)
Arbete: Urmakare, frilansande sådan
Intressen: Klockor, elda i pannan och dricka öl



Båda mina föräldrar har genom alla dessa åren,
trots allt jag, och indirekt dom, har gått igenom
lyckats stå kvar på jorden.
När Mamma inte orkat kämpa,
så har Pappa varit den starka.
Och vice versa.
Jag tror INGEN som inte vart i samma sits som mina föräldrar
någonsin kan sätta sej in i hur frustrerade
och maktlösa dom känt sej
Jag börjar inse lite, men ändå så kan jag aldrig fullt ut förstå
Och det trots att deras vanmakt och sorg är "pga" mej.

Vissa folk utifrån kan tycka att våran familj är lite udda,
lite, så att säga, "dysfunktionell"
Dra åt helvete säger jag åt det,
hade våran familj varit dysfunktionell,
så hade vi aldrig lyckats hålla ihop
genom allt vi gått igenom!
För trots allt som hänt,
så är vi fortfarande en familj.
Trots alla hårda ord och kringkastade saker,
så kan man aldrig bortse från att vi allihopa
står hyffsat hela och levande kvar


__________________________________________

Vet seriöst inte vad mer jag ska skriva
låter därför bilden ovanför tala för sig själv
Så, om ni nångång undrar varför jag blev som jag blev
gå bara tillbaka till detta inlägg!