Ångestskrik
Mina ångestskrik skär
genom den svarta natten
Likt rakblad som skär
genom redan ärriga handleder
Förgäves låter jag skriken
passera mina torra, spruckna
rödfnasiga läppar.
Ingen hör.
Utanför mitt fönster
ekar tystnaden.
Inom mej ekar demonernas skrik
Dom skrattar.
Det kliar i min kropp,
som maskar kryper det
under min hud.
Jag kan nästan se dom.
Bakom varje hörn
väntar dom.
Färdiga att kasta sig över mej
äta upp det lilla som finns kvar.
Mot iskalla väggar av
kallt kakel gömmer jag mej.
Här kan dom inte nå mej
lika bra
Mina skrik skär återigen
genom den mörka natten
Och blodiga fingrar letar
febrilt efter spolknappen.
genom den svarta natten
Likt rakblad som skär
genom redan ärriga handleder
Förgäves låter jag skriken
passera mina torra, spruckna
rödfnasiga läppar.
Ingen hör.
Utanför mitt fönster
ekar tystnaden.
Inom mej ekar demonernas skrik
Dom skrattar.
Det kliar i min kropp,
som maskar kryper det
under min hud.
Jag kan nästan se dom.
Bakom varje hörn
väntar dom.
Färdiga att kasta sig över mej
äta upp det lilla som finns kvar.
Mot iskalla väggar av
kallt kakel gömmer jag mej.
Här kan dom inte nå mej
lika bra
Mina skrik skär återigen
genom den mörka natten
Och blodiga fingrar letar
febrilt efter spolknappen.
