Ceca - tankar om livet i allmänhet

Dom som följt min Facebook
vet att jag vart insnöad i Edinburgh sedan i måndags.
Nu är jag, som rubriken väl redan avslöjat,
äntligen hemma.
Det är så fruktansvärt underbart att vara hemma,
det har vart en minst sagt jobbig och hemsk vecka .
Men, jag har dock insett att jag faktiskt klarar av
så himla mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra.
Och en erfarenhet rikare kan man verkligen säga att jag är

Men, för att ta det i någorlunda kronologisk ordning,
så tänkte jag skriva lite om de första fem dagarna
(Onsdag-måndag)
Som vart betydligt bättre än dom följande fem . .

Dagen vi kom till Edinburgh hände inte så mycket
vi checkade in på hotellet vid kl 18 engelsk tid,
efter det gick vi för att leta reda på någon form av snabbköp,
för att köpa lite frukt, dricka och dylikt.
Efter det satte vi oss på en utav Edinburg's alla pubar.
Dom har en helt annan "alkoholsyn" i Skottland
jämfört med här hemma
Går man här hemma till en pub vid kl 12 en vardag,
så blir man tittad på lite snett,
och folk tror att man är alkis ungefär.
I Skottland är det mer en regel än ett undantag
att man tar sej en pint, eller fyra,
efter jobbet/innan jobbet/närsom helst.
Och atmosfären är väldigt avslappnad,
inga krav på klädsel eller liknande.

Efter ett par glas så gick vi hem till hotellet igen,
kikade lite på hotellrummets minimini-Tv.
Micke höll på att krevera över den lite lätt
"myrornas-krig-bilden"
Men efter en stund vande man sig. =)
Något man däremot INTE vande sig vid lika lätt
var sängen. Herrejävlar, har aldrig sovit i nåt hemskare!
Sängen var stenhård från början
och flera fjädrar hade "rymt"
så dom låg och tryckte in i ryggen
(Dock löste vi det efter ett par nätter 
genom att vända på madrassen.
Då blev det iaf lite bättre!)

Dagen efter, torsdag,
så skulle vi ut och kika i affärer längs "The Royal Mile"
och Prince's Street.
Dock så fick Micke aningens hjärnsläpp när vi skulle lokalisera oss,
han som vanligtvis har en inbyggd radar och kompass,
så vi gick väldigtväldigt fel.
Tillslut så blev vi stående i en korsning
efter ca en halvtimma-tre kvarts promenad.
Vi måste sett väldigt bortkomna ut,
för ett utav Edinburgh's orginal,
en medelålders herre med färre antal tänder i munnen
än en tre månaders bäbis . . .

När vi sa att vi skulle till Prince's Street så skrattade han och sa
"Well, then I really hope you enjoy a little walk..."
Och så förklarade han vägen och vi började traska tillbaka.
Tillslut kom vi rätt och insåg att vi gått VÄLDIGT fel
Men, fick sett ett gäng manliga Skottska studenter
iklädda svarta långklänningar,
och säckpipespelande kiltklädda karlar!
(Dessvärre vågade jag aldrig smyga fram och kika under nån kilt..)

Vi kollade runt i lite affärer längs både Royal Mile
och Prince's Street.
Allt är väääldigt mycket billigare där borta,
både smink, filmer och kläder.
Micke blev som ett barn när han kom in i sitt paradig,
HMV, en gigantisk film/spel butik.
Det var i genomsnitt halva priset på filmer där
jämfört med här hemma i Sverige.
Framförallt boxar var rejält billigare.
Så Micke köpte ett antal kilo Dvd-boxar
Och tur-kråka som han är,
så gör kassören fel och missar registrera en utav boxarna,
så han fick det YTTERLIGARE billigare den lilla räven!
Jag var sugen på att köpa ett gäng filmer/boxar jag med,
men jag har ju inte lika bra med pengar som Micke
(Och med tanke på hur resan sedan utvecklade sig,
så är jag glad att jag inte brände ALLT för mycket pengar)

Trötta i benen och allmänt trötta
så strosade vi hem till hotellet igen.
Efter en instickare på någon pub för "vätskepåfyllning"
Och sådär fortsatte dom resterande dagarna
fram till måndag.


Vakna, vandra omkring,
dricka nåt glas öl/cider.
Micke drack skottsk öl eller Guinness
medans jag drack Kopparbergs Cider.
Och vad gällde maten,
så åt Micke typiska Skotterätter,
som Fish and Chips
medans jag åt Falafel .
Jag är inte mycket för att ta seden (läs; maten)
dit jag kommer!


Dom hade dock i Skottland
de absolut godaste falafelrullarna jag nånsin ätit!
Nyttig mat, och vegetarisk mat
var dessvärre något som lyste med sin frånvaro.
Så då var falafeln välkommen!

En av dagarna så gick vi till en pub några stenkast ifrån hotellet,
White Heart Inn hette den,
en riktigt mysig klassisk skottsk pub,
med ölsejdlar i tenn upphängda i taket
och fina men lite udda tavlor på väggarna.
Den kvällen vart det även liveuppträdande,
vilket jag oxå märkte är lite annorlunda i Skottland
jämfört med här hemma,
många pubar har liveuppträdanden flera dagar/v,
det är inte ofta det är så här hemma!

Jag tyckte det var riktigt mysigt när Graeme,
som han hette, spelade och sjöng
Hans repertoar bestod till övervägande delen av
Skottländska/Irländska "klassiker"
vilket jag gillar, Micke vart väl inte lika imponerad kanske. haha
Jag tror även det var samma kväll som snön började falla.
Barnslig som jag är (var....),
så blir jag alltid glad när snöflingor sakta singlar ner mot marken.
Dock så gör inte Skottarna det dom borde,
dvs att skotta! (min humor är som vanligt på topp)
Så det vackra vita förvandlades mycket snart till en sörja
av obestämbar färg och karaktär.
Trots det så sa vi upprepade gånger att
"Det är iallafall tur att det inte regnar!"
Oj, vad vi fick äta upp den kommentaren femtioelva gånger om . . .

Så, fortare än en kanin knullar så kom måndagmorgonen
och vi packade för att ge oss iväg till flygplatsen.
Glada i hågen och nöjda med semestern började vi nu längta hem.
Jag efter Kira och Micke efter en bekvämare säng,
vilket jag oxå visserligen önskade.
Men, när vi skulle boka taxi till flygplatsen
så får vi av hotellreceptionen reda på
att det pga vädret inte var möjligt att få tag på taxi,
och som grädde på moset
så säger hon att flyplatsen stängt för både utgående
och inkommande flyg.
Men naiva som vi är, så tar vi våra väskor,
traskar i snögeggan bort till AirLink-bussarna
som skulle ta oss till flygplatsen,
för, som vi tyckte,
vårat flyg gick ju om så många timmar,
så det måste ju vara ordnat tills dess.
Men oj. vad fel man kunde ha . . .

Vårat flyg blev inställt och min värld rasade lite grann,
fick bokat om flyget till onsdagen istället,
för det måste ju blivit bättre väder tills dess.
Sedan begav vi oss ut för att leta hotell,
blev slutligen samma som vi vart på dagarna innan.


Sedan på onsdagen begav vi oss återigen till flygplatsen.
Fick reda på redan i receptionen att alla flyg var inställda
fram till klockan 12,
därefter skulle flygplatsledningen ge ytterligare info.
Så vi åkte till flygplatsen och var där ca halv 10,
fick rätt snart besked från flygledningen
om att det inte skulle lyfta några plan alls den dagen,
så då vart det lite metal breakdown igen.

Vi beslutade oss dock för att stanna på flygplatsen över natten,
och se om det kanske gick nåt flyg dagen efter (torsdag)
där det kanske fanns lediga platser.
Det kom att bli en mycket mycket lång dag,
spenderade större delen av dagen med att spela kort,
spela Sudoku på mobilen
eller bara gråtandes kolla ut på snön som föll mot marken
med en förvånande hastighet.
Bilarna som var parkerade på hyrbilsparkeringen
var så övertäckta av snö att man inte såg dom,
man såg bara en vågig yta.


På något sätt lyckades vi få sova åtminstone någon timma,
på varsin mycket obekväm bänk.
Dagen efter (torsdag) så var alla flyg fortfarande inställda,
så vi gav relativt snart upp hoppet om att komma hem.
Vi kollade upp om det var bättre läge
på andra flygplatser runt om i Storbrittanien,
om det kanske fanns något flyg till Oslo, Köpenhamn,
Malmö eller Stockholm
för att åtminstone komma iväg från Skottland
och den jävla ön det landet ligger på
men icke sa nicke.

Och båt hem var inget alternativ,
dels för att det var så fruktansvärt dyrt
dels för att det var väldigt bökigt att ta sig till Harwish
och dels för att det inte kunde ges någon form av garanti
på att båtarna skulle gå dom heller.

Någon gång under dagen så fick Micke reda på
att det skulle gå ett flyg till Köpenhamn
på eftermiddagen dagen därpå (fredag)
och att det fanns tre biljetter kvar.
Det flygbolaget gav oss en garanti på
att om flyget skulle ställas in pga vädret,
så var vi garanterade pengarna tillbaka.
Så, det var inget att ens disskutera,
vi köpte biljetterna,
som visserligen kostade skjortan,
men vi ville hem,
och prognosen för morgondagen såg relativt okej ut.
Åtminstone jag skulle inte förlåta mej själv,
om vi INTE köpt biljetterna
och dagen efter fått se flyget lyfta utan oss . . .


Så, flera tusen fattigare men två biljetter rikare
satte vi oss och bad till högre makter (läs:vädergudarna)
om att det skulle hålla upp under morgondagen.

Det blev inte mycket till sömn den natten heller
dock så låg vi lite bekvämare
då dom bänkarna vi hittade den natten
var liiite bättre vadderade.
Vi vaknade runt kl 02.00
när flygplatspersonalen började stöka omkring,
Det var för min del omöjligt att somna om,
Micke lyckades dock sova lite till.
När det sedan började ljusna så såg jag
till min oerhörda glädje att det inte snöade ute.

Så resten av dagen spenderades mestadels
med att växelvis oroligt kika ut genom fönstret,
kolla informationstavlorna om flygen
och att räkna minuter tills vi (förhoppningsvis)
skulle få checka in.

På något sätt lyckades vi få dagen att gå,
och när klockan var runt två fick vi lov att checka in,
flyget var då försenat med ca två timmar,
och skulle inte lyfta förrän runt kl 18.
Men, med varsin tumme hårt hållen,
så checkade vi in och gick igenom säkerhetskontrollen.
Väl på "andra sidan" kändes allt mycket bättre,
för då hade vi ju kommit en liten bit på vägen,
åtminstone längre än dom tidigare dagarna.

Började med att kolla runt i TaxFree affärerna lite,
för att efter ett tag se att vårat flyg var
"Delayed due the weathersituation until 20.45"
Då bröt jag ihop totalt,
för innan hade det bara stått "Delayed until..."
och när dom nu lade till "due weather..."
så vart det inte lika positivt.

Så efter att jag hyperventilerat färdigt,
gick vi till informationen för att kolla
VART det var väderproblem,
för där vi var var det snöfritt,
och även Köpenhamns läge verkade bra.
Vi fick då reda på att gällande VÅRAT flyg,
så fanns det inga alls tecken på att det INTE skulle gå,
utan det var planet som skulle ta oss till Danmark
som var försenat upp ifrån Schweiz.
Då höll jag på att kollapsa av,
dock denna gången av lättnad.

Efter ett tag "drog dom tillbaka"
delay-tiden till 19:05.
Så vi fick oroligt vänta.
Vi kom dock iväg,
om än liiiite försenat,
tror vi lyfte ca 19.40
Men med tanke på de tidigare dagarnas väntan,
så var 35 minuter en droppe i havet.

När planet väl lyfte från marken
så rann mina tårar oupphörligt,
tror även Micke var lite glansig i ögonen.
Vi landade i Köpenhamn ca 22.20
och fick köpt tågbiljetter hem till Gbg.
Dock så hade sista tåget redan gått,
och nästa skulle gå 06.36
men, som sagt, vad är ett par timmars väntetid
jämfört med dagarna vi väntat hittills?

Det blev en mycket obehaglig väntan,
då det inte fanns en tillstymmelse till bekväma bänkar.
Men, på något sätt fick vi tiden att gå,
och på morgonen satt vi på tåget till Gbg.
Som tur var så var tåget relativt bekvämt,
så vi fick sovit en stund.
Iallafall tills ett jävla fjortisgäng gick på.
Gapiga fjortisar med skånsk dialekt
är numera placerade högt upp på min hatlista . . .

Men hem kom vi,
Mickes pappa hämtade oss på centralen kl 10.20
och skjutsade hem oss
där en välbehövlig dusch stog närmast på schemat.
Tror aldrig en dusch har varit mer underbar än då!

Sedan lade vi oss att sova ett par timmar
och efter det, runt kl 18.00
började jag bege mej upp till Orust.


Så, nu sitter jag på Orust,
dricker en kopp glögg
och njuter av att vara hemma.

Blir kvar här på Orust ett par dagar,
tills torsdag om inget annat inträffar.
Behöver få varva ner lite
plus att jag samlat vatten i knäna
och är allmänt mörbultad i hela kroppen,
så att promenera med Kira
i ett kallt och halt Gbg lockar mej inte riktigt...

Så, sagan fick ett lyckligt slut,
och som jag nämnde i inläggets början,
det som inte dödar det härdar!