Tiden går fort
Idag är det en vecka sen vi kom hem till Gbg igen.
Det känns dock som om det var igår vi satt fast på flygplatsen.
Förstår inte riktigt vart tiden tar vägen,
det går verkligen fort utför så att säga.
På måndag fyller jag år. 23 år.
Det är med en underliggande ångest
som jag ser tillbaka på mina senaste födelsedagar.
Jag har sakta men säkert börjat acceptera
att jag helt enkelt ska stanna i den här världen många år till.
Det hade jag inte insett för sju år sedan,
när jag fyllde 16 år.
Då hade jag beslutat att det skulle bli min sista födelsedag,
så när mina kusiner kom för att gratulera mej,
iklädda lusselinnen och sjungande "LusseLelle"
så fann dom mej i min säng,
men en sax i handen och rödrandiga armar.
Såhär i efterhand mår jag fruktansvärt dåligt över det,
sådana syner måste ha etsat sig fast,
eller, som jag hoppas, så har dom förträngts.
Men jag kommer aldrig kunna fylla år
utan att tänka på den födelsedagen.
Menmen. Man får helt enkelt försöka gå vidare,
och hoppa att alla dom man "skrämt"
en vacker dag förstår och förlåter . . .
Ibland undrar jag dock hur många liv jag har kvar,
jag har vandrat på dödens lina så många gånger nu,
att det ibland känns som om jag lever på övertid.
Tror det var klokt att ta mej samman och försöka,
för hade jag fortsatt på samma spår,
så vet jag inte om jag suttit här idag.
Men, jag verkar vara som katten,
hur högt jag än faller ifrån,
så landar jag alltid med tassarna ner
____________________________________
Så, nog med negativt.
Just nu håller Micke och Marco, hans pappa
på att sätta upp våra tavlor.
Ska ta kort och lägga upp sen när det är klart!
Kommer bli fin fint!!
Det känns dock som om det var igår vi satt fast på flygplatsen.
Förstår inte riktigt vart tiden tar vägen,
det går verkligen fort utför så att säga.
På måndag fyller jag år. 23 år.
Det är med en underliggande ångest
som jag ser tillbaka på mina senaste födelsedagar.
Jag har sakta men säkert börjat acceptera
att jag helt enkelt ska stanna i den här världen många år till.
Det hade jag inte insett för sju år sedan,
när jag fyllde 16 år.
Då hade jag beslutat att det skulle bli min sista födelsedag,
så när mina kusiner kom för att gratulera mej,
iklädda lusselinnen och sjungande "LusseLelle"
så fann dom mej i min säng,
men en sax i handen och rödrandiga armar.
Såhär i efterhand mår jag fruktansvärt dåligt över det,
sådana syner måste ha etsat sig fast,
eller, som jag hoppas, så har dom förträngts.
Men jag kommer aldrig kunna fylla år
utan att tänka på den födelsedagen.
Menmen. Man får helt enkelt försöka gå vidare,
och hoppa att alla dom man "skrämt"
en vacker dag förstår och förlåter . . .
Ibland undrar jag dock hur många liv jag har kvar,
jag har vandrat på dödens lina så många gånger nu,
att det ibland känns som om jag lever på övertid.
Tror det var klokt att ta mej samman och försöka,
för hade jag fortsatt på samma spår,
så vet jag inte om jag suttit här idag.
Men, jag verkar vara som katten,
hur högt jag än faller ifrån,
så landar jag alltid med tassarna ner
____________________________________
Så, nog med negativt.
Just nu håller Micke och Marco, hans pappa
på att sätta upp våra tavlor.
Ska ta kort och lägga upp sen när det är klart!
Kommer bli fin fint!!
Postat av: madde
Jag gillar att läsa din blogg. Du är ärlig och du skriver fint. vacker är du också :) <3
