En resa genom Ceca - Dag 1

(Fiffigt rim där i rubriken med)

Som många av mina vänner,
så har även jag fallit för "Ett inlägg om dagen-listan"
Så, jag säger som min älskade
Jennie,
eftersom jag har/har haft ett så grymt intressant liv -
Here it comes!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag kan väl dock såhär vid första anblicken
tycka att vissa av "ämnena" är lite smått knepiga.
Men, det blir inte bättre än man gör det till!

Så, spänn fast säkerhetsbältet, för nu börjar resan!

Dag 1 - Om mig

Det är lite smått jävla jättesvårt att beskriva sig själv tycker jag,
men jag ska göra ett tappert försök.

Först så bör det väl nämnas
att jag kan vara väldigt olika som person,
ibland från dag till dag,
ibland från timme till timme.
Beroende på vilken Ceca man känner,
så kanske man inte alls känner igen beskrivningen av den/dom andra.

Jag har i många många år mått psykiskt dåligt,
(vilket jag antar inte kommer som en överraskning
varken för de som känner mej
eller som läst ett par inlägg i min blogg)
Och jag försöker heller inte dölja det,
varför ska jag dölja något,
som till så stor del är betydande för hur jag är?
Och varför skulle jag skämmas för något sådant
som att jag lider av psykisk ohälsa?
Skäms en cancerpatient för SIN sjukdom?

Kan inte folk acceptera den jag är,
med allt vad det innebär,
så sörjer jag inte det.
Jag vet att det är dom som drar det korta strået,
som går miste om en ärlig, trogen och uppriktig vän.
För det är jag, och mina vänner kan jag gå genom eld för.

Jag mår än idag långt ifrån bra,
men på något sätt har jag lärt mej leva med min(a) sjukdommar
och framförallt med mej själv.
Det är visserligen lite farligt på så sätt att man
inte alltid ser det sjuka som sjukt,
utan som normalt.
För, som i mitt fall,
om vi tar ätstörningarna som exempel,
eftersom dom vart "huvudföljeslagaren" genom åren,
så har jag vart ätstörd iprincip hela mitt liv,
jag har aldrig haft ett normalt förhållande till mat och ätande,
och vet således inte vad "normalt" är.
Ibland så vill jag kalla det att jag blivit hospitaliserad i mej själv,
jag ser som sagt inte längre det sjuka som sjukt,
eller det onormala som onormalt,
för om det har varit en del av mej i hela mitt liv,
hur kan det då få stämpeln onormalt lixom?
Nå, nog om DEN delen.

Bortsett från allt sjukt,
all ångest och allt som gör mej svag,
så har jag faktiskt starka sidor.
Som solglimtar över en molntäckt stad
Tillfällen där jag blomstrar,
där jag är jag och inget kan störa.

Ett sådant tillfälle är när jag sitter vid ett piano,
då upphör världen omkring mej att snurra
och alla sorger som finns i den
upphör fullständigt att existera.
När första tonen slås an så sker det något i min kropp,
håren på armarna ställer sig upp,
och hjärtslagens hastighet ökar markant.
Ibland så funderar jag på vad jag hade varit utan mitt piano,
vilket är en skrämmande tanke.
Pianot gör mej stark
Jag skulle aldrig kunna stå inför en fullsatt aula och prata,
men bakom pianot så spelar det ingen roll om det så vore Globen
som jag spelade i.
All styrka som jag inte har på andra plan,
har samlats kring mitt pianospelande.

Pianot är även på ett annat sätt
en väldigt stor anledning till att jag faktiskt ens sitter här idag.
En sommar för så många år sedan nu,
så ändrades något i mitt liv.
Denna gången faktiskt till det bättre.

Det var i ambulansen på väg till akuten,
efter ännu ett misslyckad försök att
avsluta mitt, enligt mej, misslyckade liv.
Jag vill inte gå in på detaljer rörande det tillfället,
är rätt säker på att många, 
och då framförallt min syster
helst försöker glömma bort den händelsen.
Men, jag vill ändå nämna det som skedde i ambulansen.
Ambulanssköterskan, Diana hette hon,
minns fortfarande hennes namnbricka.
Blodig.
Hon försökte förgäves sätta en nål i mitt armveck,
tror det var en droppnål.
Men, då mina ådror var rätt så uttömda,
så gick det inte så bra.
Hon försökte hålla mej kvar vid medvetande genom att prata med mej,
lite lätt förmanande "Varför gör du såhär flicka lilla?" osv,
Men, så kommer den klassiska frågan
"Finns det inget med ditt liv du gillar,
inget du gillar att göra?"
"Jo, spela piano" sa jag då.
Då säger hon till mej,
med en för gällande tillfälle rätt så skarp röst:
"Då borde du verkligen sluta upp att skära dej i handlederna,
för du anar inte hur lätt det är att skära av en sena,
och då kan du glömma att nånsin kunna spela piano igen"
Där, just precis hände något i min hjärna,
något som fick mej att inse att, allt som jag lever för,
allt som betyder något
Det är sådans som jag behöver fungerande händer till.
Så tack vare henne, tack vare Diana,
så börjades där och då en kamp mot rakbladen.
En kamp som skulle ta många många år,
och ett flertal "bakslag",
men, jag kan faktiskt nu säga att
Jag vann den kampen!


Så, det var lite om mig,
som sagt, det är sjukt svårt att skriva om sej själv,
men jag gjorde mitt bästa.




Postat av: madde

ett fint inlägg. lika ärlig som alltid :) en utav de bästa dagarna i mitt liv var dagen då jag bestämde mig för att börja kämpa. det är en viktig dag, som man alltid kommer att bära med sig :)

2010-12-15 @ 17:11:14
URL: http://piece-of-clarity.blogspot.com
Postat av: Rebecca

hejja cecca som vann den kampen <3

2010-12-15 @ 22:23:54
URL: http://www.majlov.se
Postat av: jenn

världens finaste ceca! <3

2010-12-15 @ 23:47:22
URL: http://jenhan.blogg.se/
Postat av: Nanna Mück

Du är så duktig!!



Hoppas du satsar på pianospelandet :)



Fina fina Ceca !!



Love Ya !!<3

2010-12-16 @ 12:05:56
URL: http://http:/
Postat av: Faster kontraster ( Lotta)

Hej på dig Din lilla dam, heeregud du är redan 23 år inte länge sen du var liten, och jag blir bara yngre HI;HI. Starkt av dig att utlämna dig Cissi. Vet att du har och för en tuff kamp men ser att du är stark, bra kämpat gumman . Du vet en del säger att det som inte dödar hädar,stämmer kanske. Kram till dig från mig=)))))

2010-12-16 @ 16:59:52
Postat av: Systeryster

kraaam Älskar dig systeryster!

2010-12-16 @ 18:00:59


Just DIN kommentar är värdefull för mej! ♥


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Förbjud pälsfarmerna - skriv på namninsamlingen! Djur är INTE kläder!!