Hur kan man tappa orken att andas?

Jag förstår inte hur jag så fort kan gå ifrån att vara relativt glad,
till det där läget då man har en stor klump i halsen och helst bara vill gråta.
Hela denna dagen har jag gått med ångesten precis lurande i ögonvrån,
jag har fått tänka noga på vad jag gör, eller inte gör,
för att den inte ska komma för mycket i mitt synfält.
Jag förstår inte hur det kan vara så fruktansvärt svårt att andas ibland,
att orka andas. Det borde ju egentligen vara självklart att man ska orka.
Men jag får hela tiden påminna mej själv att andas.
Ni som läser detta som vet vad ångest är,
känner säkert igen er i mycket av det jag skriver,
och kommer att skriva här på min blogg...
För mycket av Ceca är just ångest, dessvärre.

Ångest, uppgivethet, ensamhet.

Nej. Nu borde jag sluta skriva, annars så mår jag bara sämre,
och risken är att dom änglar som läser min blogg "smittas"...
Och det vill jag inte...

Love <3




Just DIN kommentar är värdefull för mej! ♥


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



Förbjud pälsfarmerna - skriv på namninsamlingen! Djur är INTE kläder!!