Morgonpromenix
Kom precis hem efter en LÅNG promenad med Kira.
Gick iväg vid kl 8 ungefär och kom hem igen för ca 20 minuter sedan.
Behöver jag ens säga att min hund är typ DÖD?
Trodde inte det skulle vara så här förbannat varmt redan nu på morgonen,
men det var de visst .
Men som vanligt när jag traskar på,
och försvinner in i min egna värld
så har jag ingen koll på vart jag går,
så jag vilsade väl bort mej lite.
När jag kom fram till att jag inte visste vart jag var,
så beslutade jag mej för att ändå fortsätta gå,
istället för att vända tillbaka.
Men hem kom vi iaf!!
Träffade på den största labradorhannen jag nånsin sett förut me!
Var tvungen att fråga om den verkligen var renrasig!
Det var han. Hector hette han, 9 år gammal
grå på hakan
och helt GALEN
Mamma, Lukas är LUGN jämfört med denna herre!!
Det är inte ofta Kira är den som tröttnar på att leka,
det gjorde hon nu.
Så hon la sej pladask ner i gruset,
medans Hector så snällt tvättade
(läs: dreglade ner) hennes öron.
Hon börjar bli så himla duktig när vi träffar andra hundar nu.
Märks att hon börjar "mogna" till lite.
Kändes rätt bra att möta en annan labradorägare
som oxå har en vilding!
Ytterligare bevis på att rasen som sådan är lite halvgalen och vild! =)
Och jag va så mäkta stolt när jag hade bättre pli på min unghund
än vad han hade på sin gamling. hihi.
Hittade även en kompis uppe i ett berg som jag villade mej upp på
[Klicka för större bild]
Tyckte han satt så sött där och bevakade stigen!! =)
