Äntligen fredag och en trött Ceca
Är helt halvt död idag känns det som,
det bränner sådär i ögonen som det kan göra när man är riktigt trött
Ögonen orkar typ inte producera tillräckligt med tårvätska,
SÅ trött är jag.
Antar det är pga gårdagen som jag är trött,
gårdagen kombinerat med att jag sov lite halvkasst både natten till igår
och natten till idag;
Igår för att jag var lite småorolig inför "muppmötet"
och inatt antagligen för att jag var uppspeedad av gårdagens intryck.
Först så var jag upp till min underbara vän Dannie
och fick äntligen hälsat på henne
och hennes lilla två veckor gamla dotter.
Filippa var lätt nåt av det sötaste jag sett på länge!
Blev alldeles tårig i ögonen
och halsen snörptes ihop sådär som den gör ibland.
Sedan efter det fick jag skynda mej in till stan,
skulle ju som sagt på mitt kära "muppmöte"
och idag stod "Studiebesök på Autism-och Aspergerföreningen" på schemat.
Det var faktiskt mycket intressant,
och det första jag gjorde när jag kom hem på kvällen
var att bli medlem i föreningen.
Min förhoppning är att kanske hitta någon i min ålder,
men samma diagnos och liknande problematik.
Någon som man kan bolla tankar med,
och som faktiskt FÖRSTÅR.
Det är något jag saknar i mitt liv.
Jag har många underbara vänner som inte heller mår 100%
men dom KAN ändå inte helt sätta sej in i hur jag är.
(Men dom är ju guld värda ändå)
Dom har nåt på föreningen som dom kallar "Öppet hus kvällar"
vilket väl är det som i första hand tilltalar mej,
man kommer dit när man känner för det
mellan en viss tid på kvällen då,
och så är man där på egna villkor,
ingen som kommer tvinga en göra nåt
Vill man sitta och prata över en kopp te,
då gör man helt enkelt det
Vill man spela kort eller nåt annat spel,
ja, då GÖR man det.
Ungefär som en fritidsgård för lite annorlunda människor
Tror det kan passa mej bra,
eftersom jag inte helt känner mej hemma i andra forum,
där det oftast enbart är NT-folk (NT= NeuroTypiska = "normala")
För jag har redan på dom här tre gångerna på habiliteringen märkt,
att det är mycket lättare för mej att prata inför en grupp,
jag får inte alls samma krav på mej själv
eller känner mej "udda" när jag säger fel saker eller stakar upp mej.
Eller när jag pratar på som en ångvält och sedan får stanna upp
och fråga vad jag egentligen pratar om.
(Jag har en tendens att "flyga iväg" i både mina tankar
och när jag pratar.
Vilket nog kan vara väldigt jobbigt för såna som inte känner mej,
och framförallt för MEJ som är så medveten om att jag
"flyger iväg" med jämna mellanrum.
Men i en grupp med folk där flertalet är likasinnade,
så blir det lättare, jag inbillar mej att jag är mer accepterad
trots mina fel och brister)
Sedan så tycker jag det verkar som om detta är mer konstruktivt
om man jämför med andra grupper jag vart med i,
både för ätstörningarna och andra grejjer
Där har tiden oftast mest gått åt till att prata kalorier
eller hur man lättast smiter undan från allt som är jobbigt.
Vilket i längden inte är så jävla bra . . .
Här känns det som om man istället hjälper varandra UPPÅT,
och inte för att hjälpa varann med tips till att gå ner sej ytterligare.
Mera tips på hur man klarar av allt som är jobbigt,
och inte smiter undan.
Det tycker jag verkar bra!!
------------------------
Ja. som jag skrev ovan,
så har jag lätt för att flyga iväg när jag pratar
Jag tror jag har en liknande tendens när jag skriver . . .
Idag funderar vi på att kanske gå upp till Göta's en sväng,
om vi inte är alldeles för trötta vill säga.
Får väl ta och sova middag kanske =)
Kram
det bränner sådär i ögonen som det kan göra när man är riktigt trött
Ögonen orkar typ inte producera tillräckligt med tårvätska,
SÅ trött är jag.
Antar det är pga gårdagen som jag är trött,
gårdagen kombinerat med att jag sov lite halvkasst både natten till igår
och natten till idag;
Igår för att jag var lite småorolig inför "muppmötet"
och inatt antagligen för att jag var uppspeedad av gårdagens intryck.
Först så var jag upp till min underbara vän Dannie
och fick äntligen hälsat på henne
och hennes lilla två veckor gamla dotter.
Filippa var lätt nåt av det sötaste jag sett på länge!
Blev alldeles tårig i ögonen
och halsen snörptes ihop sådär som den gör ibland.
Sedan efter det fick jag skynda mej in till stan,
skulle ju som sagt på mitt kära "muppmöte"
och idag stod "Studiebesök på Autism-och Aspergerföreningen" på schemat.
Det var faktiskt mycket intressant,
och det första jag gjorde när jag kom hem på kvällen
var att bli medlem i föreningen.
Min förhoppning är att kanske hitta någon i min ålder,
men samma diagnos och liknande problematik.
Någon som man kan bolla tankar med,
och som faktiskt FÖRSTÅR.
Det är något jag saknar i mitt liv.
Jag har många underbara vänner som inte heller mår 100%
men dom KAN ändå inte helt sätta sej in i hur jag är.
(Men dom är ju guld värda ändå)
Dom har nåt på föreningen som dom kallar "Öppet hus kvällar"
vilket väl är det som i första hand tilltalar mej,
man kommer dit när man känner för det
mellan en viss tid på kvällen då,
och så är man där på egna villkor,
ingen som kommer tvinga en göra nåt
Vill man sitta och prata över en kopp te,
då gör man helt enkelt det
Vill man spela kort eller nåt annat spel,
ja, då GÖR man det.
Ungefär som en fritidsgård för lite annorlunda människor
Tror det kan passa mej bra,
eftersom jag inte helt känner mej hemma i andra forum,
där det oftast enbart är NT-folk (NT= NeuroTypiska = "normala")
För jag har redan på dom här tre gångerna på habiliteringen märkt,
att det är mycket lättare för mej att prata inför en grupp,
jag får inte alls samma krav på mej själv
eller känner mej "udda" när jag säger fel saker eller stakar upp mej.
Eller när jag pratar på som en ångvält och sedan får stanna upp
och fråga vad jag egentligen pratar om.
(Jag har en tendens att "flyga iväg" i både mina tankar
och när jag pratar.
Vilket nog kan vara väldigt jobbigt för såna som inte känner mej,
och framförallt för MEJ som är så medveten om att jag
"flyger iväg" med jämna mellanrum.
Men i en grupp med folk där flertalet är likasinnade,
så blir det lättare, jag inbillar mej att jag är mer accepterad
trots mina fel och brister)
Sedan så tycker jag det verkar som om detta är mer konstruktivt
om man jämför med andra grupper jag vart med i,
både för ätstörningarna och andra grejjer
Där har tiden oftast mest gått åt till att prata kalorier
eller hur man lättast smiter undan från allt som är jobbigt.
Vilket i längden inte är så jävla bra . . .
Här känns det som om man istället hjälper varandra UPPÅT,
och inte för att hjälpa varann med tips till att gå ner sej ytterligare.
Mera tips på hur man klarar av allt som är jobbigt,
och inte smiter undan.
Det tycker jag verkar bra!!
------------------------
Ja. som jag skrev ovan,
så har jag lätt för att flyga iväg när jag pratar
Jag tror jag har en liknande tendens när jag skriver . . .
Idag funderar vi på att kanske gå upp till Göta's en sväng,
om vi inte är alldeles för trötta vill säga.
Får väl ta och sova middag kanske =)
Kram
Postat av: Jenny
Hej!!
Va härligt att höra att dom fortfarande var bra....:)
Men framför allt att du tyckte de gav något, det är guld värt...Många kramar till dig från mig // kusin vitamin
