Ceca-trippen, dag tre
Dag 3 – Min favoritårstid och varför
Jag tycker på något sätt att alla årstider har sin charm,
men om jag måste välja någon,
så blir det våren.
I min värld så finns det inget vackrare
än knoppar ögonblicket precis innan dom slår ut.
Den bidande väntan precis innan explosionen.
Som en tystnad man kan skära igenom.
När allt det gröna är precis så skört
som jag vissa dagar kan känna mej.
På något sätt så lyckas jag ibland
få våren att bli något melankoliskt.
När andra är odelat lyckliga och lovprisar det gröna,
så berör mina tankar mer det faktum
att allt som blommar en gång skall dö.
Därför är knoppar så vackra för mig,
så oskuldsfulla. Orörda. Sköra.
Det finns en kvinna som redan satt ord på det jag känner.
Hon hette Karin Boye.
Dikten heter "Ja visst gör det ont"
och jag förmodar att alla vet vilken det är,
så därför lägger jag inte in den här.
(Om du inte vet vilken dikt jag åsyftar;
- fy skäms!!)
Jag har någon ambition att de enda dikter
som publiceras i denna bloggen skall vara mina egna.
Men jag kan sträcka mej så långt som att citera två rader ur dikten
"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"
Magiskt.
Jag tycker på något sätt att alla årstider har sin charm,
men om jag måste välja någon,
så blir det våren.
I min värld så finns det inget vackrare
än knoppar ögonblicket precis innan dom slår ut.
Den bidande väntan precis innan explosionen.
Som en tystnad man kan skära igenom.
När allt det gröna är precis så skört
som jag vissa dagar kan känna mej.
På något sätt så lyckas jag ibland
få våren att bli något melankoliskt.
När andra är odelat lyckliga och lovprisar det gröna,
så berör mina tankar mer det faktum
att allt som blommar en gång skall dö.
Därför är knoppar så vackra för mig,
så oskuldsfulla. Orörda. Sköra.
Det finns en kvinna som redan satt ord på det jag känner.
Hon hette Karin Boye.
Dikten heter "Ja visst gör det ont"
och jag förmodar att alla vet vilken det är,
så därför lägger jag inte in den här.
(Om du inte vet vilken dikt jag åsyftar;
- fy skäms!!)
Jag har någon ambition att de enda dikter
som publiceras i denna bloggen skall vara mina egna.
Men jag kan sträcka mej så långt som att citera två rader ur dikten
"Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?"
Magiskt.
