Ceca - tankar om livet i allmänhet

Får en hel del frågor om hur mina dagar här nere ser ut,
och istället för att svara er en och en,
så tänkte jag istället skriva ett inlägg om det =)



Som det är nu, så är mina dagar väldigt inrutade
eftersom jag vart här i "bara" två veckor.
Friheten ökar efterhand.

Dagen startar med att någon i personalen kommer in
strax efter kl sju och tar puls och blodtryck på mig.
(Vilket jag tror dom slutar med rätt snart,
för jag har haft stabila värden där hela tiden)
På måndagar så är det även vägning....

Sedan klockan åtta är det frukost,
jag har fortfarande upplagd frukost,
så jag behöver inte hälla upp/fixa mackor själv
Det är både skönt, men samtidigt jobbigt...

När frukosten är uppäten,
så har jag sitt-tid en timma.
(Vilket också regleras individuellt
allteftersom behandlingen fortskrider)
Då sitter jag antingen ute i allrummet vid tv'n
eller på övervåningen och får öronakupunktur.

Klockan tio
(Tjugo över tio på onsdagar)
så är det mindfulness/uppmärksamhetsträning.
Då är det alltifrån avslappningsövningar
till lättare yoga och kroppskännedomsträning.
Måndag, onsdag och fredag är det en behandlare som håller i det
och tisdag och torsdag så är det avslappningsövningar på CD.
Vilket inte alls är lika bra/kul....

Klockan halv tolv är det dags för lunch.
Där jag oxå har upplagt av personalen än så länge
+ att jag fortfarande har halv portion.
(Börjar få en hel del ångest inför portionsökningen,
som förmodligen kommer imorgon...)
Efter lunchen så är det liggande vila i 45 minuter.
Sjukt jävla jobbigt att ligga still,
dels för att ångesten bara vill att man ska röra på sig,
men för min del även för att min mage och matstrupe
är så förstörd av alla år av kräkningar,
att den "läcker" nåt enormt...
Efter vilan så har jag ytterligare ca 15 minuter sitt-tid,
så det blir en timma totalt.

Klockan halv två har jag fått lov att gå upp till yogamattorna,
och göra lite stretchövningar, för att inte min rygg ska kollapsa totalt,
eftersom jag inte kan/får träna den...
Det är väldigt skönt att få en stund för sig själv!

Sedan klockan kvart över två så är det eftermiddagsfika.
Vilket är SJUKT jobbigt, för man vet aldrig vad det blir
Det kan vara alltifrån en smörgås,
till något väldigt mycket mer förbjudet
som en kaka eller bulle.
Vilket jag har väldigt, väldigt svårt för...

Efter fikan är det INGEN sitt-tid
och klockan tre - halv fyra är det "siesta"
då man ska vara inne på sitt rum och ha egen vila.
Väldigt jobbigt efter "farliga fikan",
så då brukar jag be personal sitta med mig ute i allrummet,
tills ångesten och kräkimpulserna lagt sig något.

Klockan halv fem är det middag,
där det är samma rutiner som på lunchen,
dock så är vilan "bara" 30 minuter
(och sitt-tiden efteråt 30 minuter den med)

Klockan halv sju är det fruktstund


Och sedan klockan åtta är det kvällsmat
+ en timmas sitt-tid efteråt.

Ja, som ni märker är det en hel del matfokus
men mellan ovanstående "punkter"
så har man även regelbundna samtal med sin behandlare
ca tre-fyra ggr i veckan.
Tisdagar och torsdagar har man möjlighet att träffa läkaren
om man tex behöver någon medicin insatt,
eller bara har några frågor i allmänhet,
som inte personal/behandlare kan svara på.

En gång i veckan, tror det oftast är onsdagar,
så är det grupp tillsammans med övriga patienter
på dom andra "avdelningarna".
Gruppen har alltid ett visst tema,
och leds av de olika behandlarna.



Ja, så ser mina dagar ut på ett ungefär.
För än så länge så har jag "aktivitetsförbud"
så jag får inte gå ut på promenader, eller ta utflykter till stan tex.
Men när det behövs så får man åka med till apoteket
eller till affären om man behöver snus eller någon tidning tex.

Har även fått frågor om hur mycket "egentid" man har under dagarna.
Många av dom som frågar är personer
som jag träffat inom andra behandlingar.
Tex behandlingshemmet på Östra sjukhuset i Gbg,
där man inte fick vistas på rummet iprincip något alls,
förutom då man sov eller hade besök.
Så är vet verkligen inte här nere!
Här får man vara på rummet iprincip all tid som inte är sitt-tid
eller andra aktiviteter.
Visst, personalen ser ju gärna att man interagerar
med dom andra patienterna, spelar spel eller pysslar med något.
Men om man är som mig, som har svårt för det sociala,
så är det väldigt skönt att inte tvingas vara social
när man inte känner sig mogen för det...

Hoppas detta kan ge er svar på lite frågor,
undrar ni nåt mer så får ni självklart fråga!!