Jobbig dag igår och måndagsångest
Växlade nåt så oerhört i humöret.
Ena stunden ville jag slå sönder allt och alla,
skrika och sparka
för att i nästa sekund vilja krypa upp i någons knä
och verkligen gråta hjärtat ur kroppen.
Växlade mellan hopp och förtvivlan på samma sätt.
Ångesten gnagde i min kropp som en utsvulten råtta.
Jag är så fruktansvärt orolig inför måndagens vägning,
jag klarar inte av att fokusera på nuet överhuvudtaget.
Till och från så känns det som att jag faller ner för ett brant stup,
och resten av tiden känns det som att
jag balanserar på kanten till stupet, redo att falla.
Jag försöker om och om igen intala mig att det är vätskevikt,
men sjukdomen skriker till mej att jag är F-E-T.
Jag vet att stressen som ångesten och oron utsätter min kropp för
inte direkt gör det lättare för den att göra sig av med vätskan,
utan tvärtom, att stressen gör att vätskan biter sig fast ännu mer.
Det är så jävla svårt att rubba tankarna...
Stackars gumman!! Lider med dig, det vet du! Men jag vet att du ÄR stark. Än en gång, (fy vad jag tjatar,,,)ångest är rädsla! Rädslan GÅR att jobba bort. Även om det inte känns så just nu jan jag tänka. Älskar dig!!
Stor varm kram till dig <3
Usch! Hoppas det finns ett knä att gråta i!!!!! Och en kudde att slå på. Få det ur dig, inte hålla det inne. Tycker du är jätteduktig!!! Du är ju DÄR! Och kämpar emot! Och berättar om det! Bra!!!!!!!
<3<3<3
Ska tänka på dig imorgon. Du ska se att det kommer bli bra. Tycker du är enormt stark med tanke på vilka rädslor du går emot i din behandling. Det är enormt Ceca, det är det verkligen!!!
KRAM
Verkligen konstigt att de inte varierar mer. Är det någon mer av de som är där som också är vegetarian?
Jag tänker så här om träningsförbudet eller vad man ska kalla det du har; kompensationstänket hos oss med ätstörningar är ju väldigt stort och mäktigt, oavsett vart vi ligger viktmässigt.
Med andra ord är det ju inte BARA maten du kämpar med eller hur? Det är ju även tankarna kring motion som som kommer upp till ytan..!! I allra högsta grad!
Jag vill iaf lugna dig med att det finns människor som är sängliggande och äter som du/vi, men inte går upp i vikt. Däremot får vi som sagt den underbara vätskeansamlingen och kroppen vill ju "samla" ihop ett förråd eftersom den inte "vet" när den får mat nästa gång.
Men den kommer lita på dig snart, det kommer den!!! Jag tänker på dig och ber dig att inte ge upp. Sänder massa tankar till dig! du är inte ensam, jag finns här och håller om dig<3
KRAMAR
Och du, jag har också måndagsångest.. som bara den!!
Kramar<3
Hej igen! Det där med vätskan blir ju som ett jäkla straff när allt man försöker är bli frisk..
Min måndagsångest består av trötthet och en stark känsla av att inte orka jobba. utblandat med den vanliga äs-ångesten. Går inte någon äs-behandling för tillfället.
Undrar lite över hur det fungerar på det stället där du är, så du får gärna berätta lite om du vill..? Är det olika åldersgrupper och olika typer av ätstörningar eller hur funkar det? Hur fick du din plats där? Vad gör du under dagarna?
Kramar
Ha det nu bra idag... skickar all styrka jag kan genom skärmen...! Allt kommer bli bra, förr eller senare, jag lovar! Kram
