Ändrade planer...
...som jag skrev i förra inlägget,
så skulle jag börjat så smått i Villan nu i veckan,
äta lite måltider + laga lunch där ute.
Men just precis denna veckan (min vanliga otur...)
så är hon som brukar jobba där ute ledig,
och det är inga patienter där ute heller,
för den tjejen som varit där hittills
kände inte att hon ville vara där helt ensam,
med endast personal kring måltiderna.
Vilket jag verkligen förstår, det hade inte jag heller viljat.
Så hon har temporärt gått tillbaka till Klinik 2,
men som det ser ut ska hon ut till Villan igen nästa vecka,
då ordinarie personal är tillbaka igen.
Så på måndag blir det förmodligen flytt,
dock utan "invänjningsperiod", men det känns bra ändå.
För jag menar, att LAGA mat KAN jag redan,
och för min del är det ju inte - till största delen - själva ätandet
som ställer till det för mig...
(Mer en kombination mellan ätande och ickekräkande....)
Det ställer till det lite i min skalle nu när det inte blir Villan
nu denna veckan, men det är bara till att gilla läget lixom.
Kan nog vara bra att ha ytterligare lite tid att förbereda sig på med.
Plus att jag varit väldigt orolig inför torsdagen,
då jag skulle varit med och lagat lunchen.
Och på torsdaglunchen så är det alltid soppa med tillhörande
efterrätt, som jag nog nämnt här i bloggen ett antal ggr....
Och Anna sa till mig att det är JAG som ska bestämma
vad för efterätt det ska vara. Vilket är väääldigt svårt,
för det går emot så jävla mycket och blir kaos i min skalle.
Jag älskar ju att baka, men jag vet inte när jag senast
bakade något som jag själv skulle äta.
Och genast går tankarna igång på vad som är
"minst farligt" att fixa till efterrätt...
Så jag låg typ hela morgonen (natten) och surfade runt
på bakbloggar och receptsidor...
Vilket gjorde mej helt galen tillslut,
så jag färgade håret istället! haha
Nåväl, det var en liten "statusuppdatering" iaf!
så skulle jag börjat så smått i Villan nu i veckan,
äta lite måltider + laga lunch där ute.
Men just precis denna veckan (min vanliga otur...)
så är hon som brukar jobba där ute ledig,
och det är inga patienter där ute heller,
för den tjejen som varit där hittills
kände inte att hon ville vara där helt ensam,
med endast personal kring måltiderna.
Vilket jag verkligen förstår, det hade inte jag heller viljat.
Så hon har temporärt gått tillbaka till Klinik 2,
men som det ser ut ska hon ut till Villan igen nästa vecka,
då ordinarie personal är tillbaka igen.
Så på måndag blir det förmodligen flytt,
dock utan "invänjningsperiod", men det känns bra ändå.
För jag menar, att LAGA mat KAN jag redan,
och för min del är det ju inte - till största delen - själva ätandet
som ställer till det för mig...
(Mer en kombination mellan ätande och ickekräkande....)
Det ställer till det lite i min skalle nu när det inte blir Villan
nu denna veckan, men det är bara till att gilla läget lixom.
Kan nog vara bra att ha ytterligare lite tid att förbereda sig på med.
Plus att jag varit väldigt orolig inför torsdagen,
då jag skulle varit med och lagat lunchen.
Och på torsdaglunchen så är det alltid soppa med tillhörande
efterrätt, som jag nog nämnt här i bloggen ett antal ggr....
Och Anna sa till mig att det är JAG som ska bestämma
vad för efterätt det ska vara. Vilket är väääldigt svårt,
för det går emot så jävla mycket och blir kaos i min skalle.
Jag älskar ju att baka, men jag vet inte när jag senast
bakade något som jag själv skulle äta.
Och genast går tankarna igång på vad som är
"minst farligt" att fixa till efterrätt...
Så jag låg typ hela morgonen (natten) och surfade runt
på bakbloggar och receptsidor...
Vilket gjorde mej helt galen tillslut,
så jag färgade håret istället! haha
Nåväl, det var en liten "statusuppdatering" iaf!
Postat av: UP
Otur! Men en vecka går fort!
Baka något som ser fint ut vetja! Med lite rosa och glitter, eller nåt annat... Lite som att designa naglar ;) Å tänk på ätandet senare?
Tycker det låter som att du är rätt lugn trots motgångarna =) Heja, heja!
Postat av: Jenny
Tack för uppdateringen! Blev håret fint?:)
Jag gick på dagvård några månader och bland det värsta som fanns var att vara med och bestämma menyn. Men se det som en utmaning..!? Ute i "verkliga" livet så måste du ju mer eller mindre bestämma varenda måltid själv eller hur? Det kräver övning, det gör det.
Kram, tänker på dig!!
