Återigen ger vården upp hoppet
Pratade med min behandlare och läkaren nere i Varberg igår.
Dom sa det inte rakt ut, men mellan raderna så kunde man utläsa
att dom nu slutligen insett att dom inte lyckas få bukt med mig.
Utan att jag istället ska försöka få tag på någon specialistläkare.
Ska ner den 13e nov för avslut, sedan får jag försöka på egen hand.
Ibland hatar jag att behöva säga "Vad var det jag sa?"....
Allt känns bara så jävla hopplöst ibland,
jag hade verkligen hoppats på att Capio kunde vara lösningen.
Till viss del har tiden där nere löst en hel del av min problematik,
men den egentliga orsaken att jag sökte hjälp där
var ju att jag behövde lära mig vad jag kan/behöver äta
utan att gå upp i vikt.
Dom sa att dom kunde lova att dom kunde hjälpa mig med det
Det har dom misslyckats med. Totalt!
(En viktökning på mellan 15-20 kg från en normalvikt
talar väl sitt tydliga språk?)
I sin inbitna tro på att deras matprogram är det enda rätta,
så har dom förbisett fysiska problem som kan ligga till grund.
Alla har inte samma basala näringsbehov,
och det finns dom som har ämnesomsättningsrubbningar
som faktiskt kan behöva medicineras livet ut.
Nästa steg för min del är att få min ämnesomsättning,
och alla andra bristsjukdomar ordentligt utredda.
För något är riktigt jävla fel...
Jag tackar Capio Varberg för det dom ändå lärt mig,
och att jag kan lämna stället med en ökat insikt
både vad gäller min sjukdom,
men också vad gäller mig som person.
Jag trodde jag kände mig själv innan,
att jag visste vem jag var och vilka värderingar jag hade.
Till viss del fick jag erfara att jag hade helt fel...
Motgångarna under detta året har inte enbart brytit ner mig,
dom har på något sätt även gjort mig starkare.
Jag kan bara hoppas jag lyckas hålla mig flytande såpass länge,
att jag kan få rätt hjälp och ordentlig vård.
Men;
Inget ont som inte har något gott med sig,
efter min resa nere i Varberg,
och när dom där nere faktiskt sett svart på vitt
att det inte alltid går att köra med samma gamla plan,
så sa läkaren igår att dom nu ska sätta sig och se över matplanen
Och att dom i framtiden ska göra sitt bästa för att,
vid liknande problematik som min,
både kunna göra en individuell bedömning,
men även kunna sätta ihop ett individuellt matprogram.
Det verkar även som om dom ska försöka skilja lite bättre
på när det är den friska kontra den sjuka sidan som talar.
För även om nästan alla ätstörda säger
"Jag kan inte äta så här mycket mat utan att bara gå upp upp upp"
så finns det faktiskt de som har helt rätt i sitt uttalande.
Vi är alla olika.
Jag är verkligen ledsen att dom inser detta först nu,
när loppet är kört för min del,
hade dom insett det för ett halvår sedan så hade jag kanske
varit vid ett helt annat stadie i mitt tillfrisknande nu.
Men jag kan glädja mig åt, att min frustration,
min ilska, mina tårar och min kamp
kan resultera i att de som kommer efter mig
kan få rätt hjälp direkt...
Och till er som läser min blogg,
som antingen är på Capio nu,
eller funderar på att söka dit;
Bara för att stället inte var det optimala för min del
så behöver det inte betyda att det inte fungerar för er.
Och förhoppningsvis så har min envishet
"rört om lite i grytorna" där nere,
så att det förhoppningsvis blir bättre i framtiden.
Men, om er friska sida säger er att det är något som inte stämmer,
ge aldrig upp kampen om att få den hjälper ni förtjänar!
För även om jag är långt ifrån säker på att det finns,
så vill jag åtminstone hoppas och tro
att det kan finnas ett vettigt liv därute,
även för ett hopplöst fall som mig...
Men jag kommer aldrig sticka under stol
med vilket helvete det är att finna det där livet,
eller hur ofta jag kommer se ett avslut som den bästa utvägen.
Att hitta tillbaka från många långa år av ätstörningar,
det är ett helvete som jag inte skulle önska ens min värsta fiende.
All kärlek till er där ute
ge aldrig upp kampen!
Postat av: Anonym
Men varför får du inte stanna ett tag till vännen...om dom nu insett att deras matplanering inte passar dig så varför inte fortsätta hjälpa dig??? KRAMAR
Postat av: Anonym
Glömde skriva att det var jag som skrev...Sarah ljungskile<3
Postat av: Felicia
Jag säger återigen att jag tror att finjagården hade varit bra för dig, här är alla "hopplösa fall" och de som vården har gett upp! Många har blivit hjälpta här! Puss
Postat av: Åsa
Mandometerkliniken är ett bra ställe :) Finns i Alingsås!
