Hur mycket kan man egentligen gråta?
Jag tror att jag gråtit oupphörligt hela dagen.
På tåget från Varberg upp till Göteborg
så fick jag släppa ut håret ur tofsen,
så att det kunde hänga fram i ansiktet som mörkläggningsgardiner.
Just nu är jag så jävla osäker. Gjorde jag rätt som sa
att jag behövde tid för mig själv?
Att jag behöver vara ensam för att kunna hitta mig själv,
för att ta reda på VEM jag är.
För utan allt det sjuka så vet jag faktiskt inte vem jag är.
Vad tycker JAG om?
Vad vill JAG få ut av mitt liv?
Det är frågor jag bara kan svara på själv
och för att kunna det måste jag på egen hand lista ut svaren....
Nattpromenad
Kom precis in efter en kylig nattlig promenad längsmed stranden.
Satte mig på strandkanten och lyssnade till tystnaden,
bara ett par decimeter från där vågorna slog upp på sanden.
Denna kvällen har varit en av de jobbigaste hittills i mitt liv,
jag har fått göra ett val som kommer förändra mitt liv drastiskt.
Jag antar att det är sånt man måste gå igenom
för att på något sätt bli starkare som människa.
Men jag hade ju önskat att jag inte behövt såra folk i min omgivning....
Har gett upp det där med sömn inatt med,
så jag lär ju vara sådär lagom pigg när jag ska ta tåget hem sen.
Gäller att jag sätter larmet på mobilen,
annars är nog risken stor att jag vaknar i Haparanda
Insomnia...
Det är helt sjukt va kasst jag sovit den senaste tiden.
Och med det menar jag inte de senaste dagarna,
utan snarare de senaste månaderna...
Just precis nu kan jag väl skylla en del sömnproblem på abstinens,
då jag håller på att vänja mig av från snuset.
Imorgon går jag in på min fjärde dag utan snus,
bara sisådär tio dagar kvar tills det värsta lagt sig...
Snälla, skjut mig....!
Som sagt, just nu kan jag skylla mina sömnproblem på det,
men vad kan jag använda som orsak de övriga sömnlösa nätterna..?
Att jag håller på att bli galen?
Att jag sakta börjar förvandlas till vampyr,
eller liknande nattlevande varelse?
Att jag utvecklat någon super-gen
som gör att min kropp inte behöver sova?
Eller helt enkelt, det förmodligen absolut mest troliga;
Att de senaste typ åtta månaderna har tagit på mina krafter,
och att jag för tillfället har lite mycket att tänka på?
Ja, jag vet inte....
Jag sover ju visserligen oftast ännu sämre här nere i Varberg,
så tajmingen med sluta-snusa-projektet var väl inte så bra..
Jaja. Ska kramas med min pelefant-nalle nu
Och åtminstone försöka sova ett par timmar...
Love / Ceca
Omotiverad
Jag vet inte riktigt vad det är,
men jag vantrivs något så fruktansvärt med allt just nu.
Jag har ingen aning om vad jag vill,
eller inte vill.
Allt är bara en enda stor röra.
Det känns som om jag långsamt, långsamt kvävs till döds,
och ingen finns där att höra mina rop på hjälp.
Gråten sitter i halsen mest hela dagarna
och ångestilar rinner längs min ryggrad om nätterna.
Minns inte när jag senast sov en hel natt,
inte ens en halv natt.
Att vakna flera gånger per natt är mer vanligt än ovanligt nu.
Vad vill jag med mitt liv egentligen?
Hur ser min framtid ut?
Har jag ens någon framtid?
Vad vill jag göra?
Vart vill jag bo?
Jag är så jävla trasig.
Försöker förgäves peppa upp mig med googlade tankvärda ord och citat,
men för varje citat jag skriver ner/lägger på minnet,
så känns det som om jag splittras allt mer.
Försöker även, om möjligt ännu mer förgäves,
muntra upp mig själv med musik,
men varje låt som Spotify shufflar upp får mig bara att sjunka
djupare och djupare ner i funderingar.
Tänk om - Tänk om inte - Varför - Varför inte?
Tänk om ändå superlim kunde laga trasiga flickor,
vad väldigt mycket lättare allt hade varit då....