Fru vinter
Fru Vinters kyliga klädnad sänker sig ner över mig
hennes aura skimrar av små små kristaller
Jag kan se ljuset speglas i kristallerna av is
som är spridda över hela hennes klädnad
Känner hur hon låter dom sakta falla mot min kind,
känner hur dom smälter och blandas med tårarna
som sakta börjar rinna längs med min kind.
Känner hur Fru Vinters isande kyla mjukt vill
omfamna mig med sin glittrande snö
När den faller ned mot mina nu isblå ögon
ser jag för ovanlighetens skull en ljusglimt i livet
Tänk att något som snö,
som egentligen är ingenting
kan sprida ett sånt bländande ljus.
Kan då även jag,
som är "Ingenting" personifierat,
någon gång få lysa med en sådan kraft?
© Cecilia Carlsson
hennes aura skimrar av små små kristaller
Jag kan se ljuset speglas i kristallerna av is
som är spridda över hela hennes klädnad
Känner hur hon låter dom sakta falla mot min kind,
känner hur dom smälter och blandas med tårarna
som sakta börjar rinna längs med min kind.
Känner hur Fru Vinters isande kyla mjukt vill
omfamna mig med sin glittrande snö
När den faller ned mot mina nu isblå ögon
ser jag för ovanlighetens skull en ljusglimt i livet
Tänk att något som snö,
som egentligen är ingenting
kan sprida ett sånt bländande ljus.
Kan då även jag,
som är "Ingenting" personifierat,
någon gång få lysa med en sådan kraft?
© Cecilia Carlsson
När alla tillslut trodde man var fri
När alla tillslut trodde man var på väg uppåt igen,
att man var fri tillslut,
griper hon tag som en järnklo om ditt hjärta
och påminner dej:
Att hon alltid finns kvar därinne,
du kan inte göra dej av med henne
hon äger dej, hon äger ditt liv
Där långt inne i ditt inre
Sitter hon och styr och bestämmer varenda steg du tar,
varenda lilla tanke du tänker
och varenda sak som du gör.
Hon är som en spegel,
hon vänder på dina tankar,
så dom blir precis tvärtemot vad du planerat.
Och varje gång du försöker spjärna emot,
göra som du egentligen vill
bestraffar hon dig.
Hårt
Hon äter upp dig sakta
inifrån och ut
Tillslut ger man upp
Man stannar
Man orkar inte springa ifrån henne något mer
Man låter henne vinna,
och låter henne sakta, sakta
dra en ner i djupet igen
Begraver en i ett täcke av ångest
och kedjar fast en med kedjor av panik .
Välkommen till mitt liv
© Cecilia Carlsson
att man var fri tillslut,
griper hon tag som en järnklo om ditt hjärta
och påminner dej:
Att hon alltid finns kvar därinne,
du kan inte göra dej av med henne
hon äger dej, hon äger ditt liv
Där långt inne i ditt inre
Sitter hon och styr och bestämmer varenda steg du tar,
varenda lilla tanke du tänker
och varenda sak som du gör.
Hon är som en spegel,
hon vänder på dina tankar,
så dom blir precis tvärtemot vad du planerat.
Och varje gång du försöker spjärna emot,
göra som du egentligen vill
bestraffar hon dig.
Hårt
Hon äter upp dig sakta
inifrån och ut
Tillslut ger man upp
Man stannar
Man orkar inte springa ifrån henne något mer
Man låter henne vinna,
och låter henne sakta, sakta
dra en ner i djupet igen
Begraver en i ett täcke av ångest
och kedjar fast en med kedjor av panik .
Välkommen till mitt liv
© Cecilia Carlsson