Borttappad månadsdag
Eftersom februari bara har 28 dagar,
så kan jag och Micke inte "fira" våran 9månadersdag =(
(Den skulle vart den 29:e, om ni inte fattade det . . . )
Får månaderna verkligen lov att göra sådär?
Nio månader är ju ändå rätt viktigt!
För då är det lika långt kvar till den magiska gränsen 1 år,
som det har gått sedan "halvårsfirandet".
En mycket viktig milstolpe ju!!
^_^
Dålig uppdatering
Men jag tycker jag har en skälig orsak iaf,
för i fredags fick jag akut magsjuka, eller nåt.
Gick på tre röda sekunder typ.
Och jag tyckte inte det var nåt att skriva om i bloggen.
Haha.
Natten mellan fredag och lördag var HEMSK.
Min mage höll på att ta livet av mej,
och jag kunde knappt röra mej utan att riskera kräka ihjäl mej.
Som tur var blev det bättre och bättre under gårdagen.
Så vi kom iväg på bion vi hade bokat
Shutter Island
Jag var nöjd med filmen, Micke var mindre nöjd
Han har nåt emot Leonardo DiCaprio
(Och så var han lite lätt butter över att jag "glömt"
säga att just han vart med i filmen . . .)
Jag gillar ju dock de allra flesta filmer som handlar om
psykiskt sjuka/psykiska sjukdommar.
Man känner sej så jävla frisk själv då! Haha
På väg hem från bion så badade min kära pojkvän
. . . i en gigantisk vattenpöl på Järntorget.
Trodde jag skulle skratta ihjäl mej när han plumsade i,
och istället för att backa tillbaka så älgar han iväg genom vattenpölen
Han sprang väldigt gulligt må jag säga.
Det är såna tillfällen man ångrar att man inte går med kameran i högsta hugg!!!
Idag blir det nog en lugn dag,
har dock tvätt-tid kl 14,
så att skrutt har rena fina gymkläder tills imorrn =)
Världens bästa flickvän , det är jag det =) =)
Hur har eran helg vart?
Love
Visste du . . .
att jag vill kunna vakna en morgon och känna att allt är bra
att jag har fruktansvärt ont i magen just nu
att min senaste kyss var från Kira när hon tyckte jag skulle vakna
att jag lyssnar mycket på rösterna i mitt huvud
att jag funderar på att färga håret rött
att jag pratar ogärna i telefon
att jag inte gillar Kyla, snö och slask!
att jag avskyr när folk snackar skit
att kärlek är galenskap
att jag gillar sushi
att jag alltid kommer att vara JAG
att jag är förälskad i Micke ♥
att min mobiltelefon är helt dum i huvvet.
att när jag vaknar på morgonen så hatar jag att det är tomt i sängen
att idag har jag vart allmänt opepp.
att jag just nu tänker på att döda min mage.
att i kväll ska jag kramas me Micke ♥.
att i morgon kommer jag förhoppningsvis vakna, sedan bio.
att jag hoppas att jag nångång kan få funka normalt.
att jag verkligen vill flyga
Slaskhelvete!!
Fan jag har verkligen vaknat på fel sida idag.
inget funkar!!!
Vaknade kl halv sju av att det lät en massa utanför fönstret,
kunde inte placera ljudet,
men när jag vaknade till lite mer så insåg jag att det var bilarna jag hörde,
OCH slaskandet av däck mot snömodd!
(Senaste veckorna har man knappt hört bilarna pga snön.)
Jippie jag älskar verkligen slask. NOT.
Sedan när jag fick pallrat mej ut me Kira,
tror ni inte jag får ett rejält jävla takras
över mej direkt när jag kliver utanför entredörren?!
Jättemysigt med is-snö innanför jackan . . .
OCH som grädde på moset,
så halkar jag och sätter mej i en slaskpöl . . .
Påskmust!
igår kväll när vi var och handlade.
Dom har REDAN börjat sälja Påskmust!
Det känns som om det var alldeles nyss
som jag köpte sista flaskan Julmust ju!
Är det bara jag som inbillar mej,
eller ÄR det tätare mellan julmusten och påskmusten iår?
Jag är van från tidigare år att jag när påskmusten väl kommer,
har sån jävla mustabstinens att jag köper flera flaskor
och häller i mej på två sekunder.
Men denna gången så glömde jag helt bort att jag ens köpt flaskan,
hittade den i min väska imorse.
Då blev jag visserligen glad,
och flaskan är väl så gott som nästan slut nu.
Men ändå.
(Kan det kanske vara så att påsken kommer tidigare iår?
så att det är "förklaringen" på mustmysteriet?)
Synd att hjärnkontoret inte finns längre,
jag har MASSA frågor jag skulle vilja frågat dom om ju!
Det snöar utav bara helvete ute nu,
det ser mer ut som om det faller små ulliga vita kattungar
än snöflingor från himlen.
Jag tror dock att det ÄR snöflingor,
men man kan väl aldrig vara säker.
Hade det varit katter hade det ju förklarat varför
Kira är GALEN i snö . . .
Bokrean har börjat idag med förresten.
Jag har dock inte vågat mej iväg,
tror inte min ekonomi hade gillat bokrean . . .
Har ni några favoritböcker?
Virrpanna nr2
verkar det som.
Skulle sätta på ägg förut,
vrider på spisplattan (eller ja, det är vad jag tror jag gör iaf)
Sätter mej här för att vänta på att det ska börja koka,
går ut för att kolla till äggen när det gått såpass lång tid
som det brukar göra innan det börjar bubbla.
Men det har inte ens blivit varmt vattnet,
får lite lätt panik, "Har spisen gått sönder?!"
Nä. det hade den tydligen inte.
Virrpannan Ceca hade satt på ugnen istället . . .
Jag tror jag gör bäst i att be Micke kedja fast mej sen när han kommer hem,
för jag är en fara för både mej själv och allmänheten,
sådana här dagar då hjärnan inte är som den ska . . .
Virrpanna
Egentligen borde mamma och pappa gett mej andranamnet "Virrpanna" istället för Ella
Var inne i stan förut, för att leta upp Försäkringskassans kontor,
det gick allt bra. Hittade det väldigt snabbt för att vara mej!!
Fick fått de pappren jag ville ha,
så långt allt väl. haha
Men SEN när jag bestämde mej för att traska runt på stan ett tag,
så tappade min hjärna allt vad lokalsinne är.
Upptäckte relativt fort att jag inte riktigt hade koll på vart jag var,
men jag ville inte behöva se ut som ett fån och fråga nån
"Ursäkta mej, jag är lite förvirrad, kan du tala om vart jag är?"
(Har gjort det tillräckligt många gånger innan . . .)
Så jag gav mej FAN på att hitta rätt ändå,
så jag vilsade bort mej ytterligare,
tills jag ser en bekant skylt "Sticky Finger's"
Woho. Nu visste jag iaf på ett ungefär vart jag var.
Så jag letade mej ner till Grönsakstorget,
och hade såpass mkt självbevarelsedrift att jag tog första bästa vagn hem.
(Tog dock vägen förbi Pringatan och köpte min älskade Sushi.
Så nu sitter jag här med Wasabi i hjärnan och soya i blodet.
Då mår jag som bäst!!)
Tänkte lägga upp lite foton jag tog igår på väg ut mot Henån.
Det måste vara en av de vackraste platser på jorden.
Spelar ingen roll vilken årstid det är,
men så fort jag passerat utsiktsplatsen och ser havet breda ut sig,
då får jag en pirrande känsla i magen.
På sommaren när havet ligger spegelblankt,
eller som nu, när isen har lagt sej över "viken"
Avundas min älskade vän Myran som bor där, precis vid havet . . .
Somrar jag tillbringat med honom i hans lilla stuga,
och kvällar då jag sett havet förvandlas från blått till rosa,
det är somrar jag alltid kommer minnas . . .
Trött . . .
för att han ska kunna skriva ett nytt sjukintyg åt mej .
De som följer min blogg har kanske läst om min besvikelse
över min psykolog/kurator .
Det var ju tänkt att hon skulle vara med idag,
för att lixom pusha på mej så jag verkligen säger hur jag mår,
eftersom det är en ny läkare,
men tror ni hon var där?!?!
NEJ.
Hade iofs inte väntat mej det heller,
så jävla inkompetent som hon är!!!
Tänker ALDRIG gå till henne mer
ALDRIG.
Fick iaf sagt till läkaren det jag ville ha sagt,
eller ja. Jag bröt ihop totalt.
Så han fick nog se svart på vitt att jag inte är helt i balans just nu . .
Han verkar iaf vara vettig, som tur är
Då är det iaf NÅN där ute som är det .
Han skulle även se till att ta upp det med remiss
till nån klinik här i Gbg,
för han bekräftade det jag misstänkt länge,
att jag behöver MYCKET mer hjälp än jag fått,
och framförallt rutin på samtalsterapin,
inte några besök hit eller dit,
utan schemalagda möten, ofta.
Så nu hoppas jag verkligen att han skriver ett bra sjukintyg,
så att F-kassan går med på att låta mej vara sjukskriven ett tag till
För jag skulle INTE klara av att både påbörja ny behandling
OCH behöva söka jobb osv...
och sedan även JOBBA.
Dom som vet hur det är att må som jag gör,
eller psykiskt dåligt över huvudtaget,
vet att det är ett jävla heltids jobb,
att bara orka andas och leva
minut för minut . . .
Ska försöka komma i säng tidigt ikväll.
Har inte sovit så bra hemma på Orust,
dels har mitt rum vart SVINKALLT,
sen så gillar jag inte att sova ensam.
Är så underbart att kunna krypa ihop bakom Micke's rygg
när jag vaknar mitt i natten och mår blä .
Kira är inte lika kramig av sej
Sen så dreglar hon mycket mer . . .
The Unborn
Har precis sett på film med mamma och pappa
The Unborn, vart faktiskt riktigt jävla bra.
Gillar ni skräckisar som mej,
så kan jag faktiskt rekommendera denna.
Största orsaken att jag ville se den var faktiskt omslaget,
ser sådär lagom creeeeepy ut,
sen så fastnade jag lite för hennes rumpa.
Haha.
Hade väl inte alltför höga förväntningar,
just för rumpans skull.
Kändes som om dens placering på omslaget
var som ett lockbete mer,
men jag gillade den
Filmen alltså!
(Och rumpan med för den delen) Haha
Ett tecken på . . .
är när jag får dille på konstiga ord/meningar,
som ploppar upp i min hjärna.
KONSTANT.
Så fort jag inte tänker på något specifikt,
så vandrar tankarna iväg,
och just det ordet/meningen
blir som ett jävla mantra.
Denna gången var det "Karpaltunnelsyndrom" . . .
Jag har ingen aning om varför det blev just det,
och hade heller ingen aning om vad det var,
innan jag kollade upp det på Wikipedia.
Men det blev inte bättre för det,
fortfarande tänker jag på "Karpaltunnelsyndrom".
Gaarh. Kan inte hjärnan tänka på nåt normalt istället?
Kanske nåt i stil med en utväg
ur allt som inte är som jag vill?
En konstruktiv utväg dock,
destruktiva utvägar har jag en massor utav redan.
Jävla blogg
Märkte förut att min blogg såg helt skev ut,
wrappern gick bara en bit ner,
och menyn hade blivit en punktlista.
Nu verkar det dock vara fixat,
det ser iaf normalt ut från den här datorn,
men om du som läser detta märker något konstigt,
snälla, meddela mej det!
(Ett stort plus är ju om du vet
hur jag fixar det eventuella felet...)
Nåja.
Var på fotbehandling förut,
så nu känns mina fötter som bäbisfötter.
Varför kan det inte ALLTID kännas så?!
Nu sitter jag och kollar på lite frisyrer
är sugen på att göra nåt med mitt hår
men vet inte vad.
Sedan är det ju så jävla dyrt me! =(
Okej. Snön är väl rätt fin iaf!
Kira älskar snö . Galna hund
Kira tar pappa's vägpinnar .
Min vackra!
. . . och hennes hösäck till far. haha
Tänk om hon ändå alltid vore så uppmärksam . .
Pyramiderna i Nötskär . . .
Det är en hel del snö asså . .
Snöhelvete
Som det ser ut nu så går det inte att ta sej upp till Orust idag.
Jävla bajs då . . .
Jag är allmänt jävla opepp idag,
förkyld som ett as, kan inte andas ordentligt,
huvvet värker som om det satt ett monster där inne.
(Iofs så sitter det alltid ett monster i mitt huvve,
men detta är ett annat monster)
Och så har jag ont i hela kroppen,
varenda lymfkörtel jag har är uppsvällda,
för att inte tala om halsmandlarna . . .
Fick mej en smärre chock förut när jag kollade i halsen,
min hals ser ALDRIG normal ut,
brukar kunna tömma halsmandlarna på var
iprincip varje dag.
Nu hade jag dock tillräckligt med vett
för att INTE pilla på dom,
tror att det hade blivit en mindre trevlig överraskning . . .
Den enda som verkar oberörd av snön är Kira,
hon blir lika glad VARJE gång hon kommer ut,
hon blir som om hon aldrig sett snö innan .
Hon har nog jävligt kasst minne,
för mej känns det som om det var ÅR sedan jag såg barmark . . .
Dagens tips .
Stäng fönstren när det snöstormar ute . . .
Tomhet . . .
somnade nån gång framemot kl tre inatt,
När tårarna tillslut tagit slut ungefär . . .
Fy fan va jag hatar den här dagen.
Jag önskar varje år att jag ska "glömma" bort vilken dag det är,
men det går inte.
19 februari är på något sätt inpräntat i min hjärna.
Som jag skrev inatt, så var det som om mitt liv tog slut
efter att hon försvunnit från mej .
Vad skulle jag leva för nu?
Det var ju hon och jag mot världen
och allt ont som den skapar .
Genom åren har jag vart både arg och ledsen,
varför,
hur kunde hon överge mej?
Framförallt utan att ta mej med sej dit hon skulle . . .
Många kan tycka att jag reagerade väldigt starkt,
hon va ju ändå bara en häst.
Men Freja var inte något "bara"
hon var ALLT . . .
Jag låg länge inatt och tänkte,
på henne, på mej
och på hur mitt liv blivit.
Jag tror inte, eller nej
jag vet att hon inte hade viljat att jag
ska må så här.
Jag vet framförallt att hon aldrig skulle
vilja att jag skulle ta mitt liv,
bara för att få vara med henne igen.
Ändå är det ju precis vad jag gjort,
försökt, försöker.
På senare år,
när man börjat analysera min sjukdom,
ifrågasätta vart allt började.
Så ser man rätt tydligt,
att det var efter att hon försvann
som allt började.
Det är väl kanske inte så konstigt,
när en tidigare väldigt deprimerad,
mobbad, utfryst tjej,
förlorar vad som står henne närmast i livet.
Jag minns fortfarande orden som startade allt
"Klart som fan din häst dog,
så jävla fet som du är,
så bröt du väl ryggen av henne"
Där bestämde jag mej,
jag skulle aldrig mer bli kallad FET . . .
Ett halvår senare ungefär,
hade jag tappat kontrollen totalt.
Och nu, åtta år senare,
sitter jag fortfarande här,
utan kontroll på något.
Det hade hon inte viljat.
Det vet jag . . .
Hon vill att jag ska vara lycklig,
som jag var den tiden med henne.
Då, för första gången i mitt liv,
var jag lycklig .
Jag fick låna en ängel
Nu är snart dagen här,
den dagen jag fruktar varje år.
För jag vet såväl vad den för med sej.
Det är åtta år sedan nu,
och såren i mitt hjärta har inte direkt blivit mindre
Hur väl jag än försökt packa in minnet av henne
i rosa silkespapper och stoppa undan det,
långt inne i mitt hjärta,
så går fortfarande inte en enda vecka utan att jag tänker på henne,
utan att jag tänker på hur mitt liv kanske sett ut,
om det hemska inte inträffat . . .
Jag minns det fortfarande,
med en så skrämmande skärpa,
hur hon låg där.
Livlös.
Död
Och jag minns hur nåt inom mej gick sönder
för att aldrig nånsin bli helt igen . . .
Shirley Clamp - Jag fick låna en ängel
Toalettstolsfanskap
fastän jag faktiskt tog det försiktigt denna gången . . .
För en månad sen ungefär så köpte jag sånadär tabletter
som man lägger i vattenbehållaren bakom toan,
som färgar vattnet blått och rengör och sånt.
(Min mormor har alltid haft såna,
och hon avslöjade för mej för ett tag sen hur hon gör,
så därför vill jag oxå ha blått toavatten!!!)
Det var ju faktiskt inte svårare än att lyfta upp locket
och släppa ner en tablett, sa mormor.
Sagt och gjort,
när jag kom hem till Gbg igen, så försökte jag lyfta locket,
men det ville INTE lyfta sej en enda millimeter.
Hur mycket jag än försökte pilla och dra
FÖRSIKTIGT dock.
Sedan fick Micke försöka, men han lyckades inte heller.
Så vi gav upp.
MEN. sen upptäckte vi att vi nog gjort nåt vi inte skulle göra,
för toaletten stod och rann, oupphörligt.
Så jag fick ju panik och trodde jag gjort sönder hela skiten,
ringde hem till pappa,
han brukar kunna det mesta.
Men inte detta.
För det var tydligen skillnad på "gamla" toaletter med drag-grej
(som mormor har)
och såna lite nyare med knappar (stor - liten spolning)
som vi har.
No shit, det menar du inte? sa jag typ.
Hade lixom märkt att det va nåt konstigt.
Nåväl, det löste sig dock genom att jag gick in på internet
efter att jag samlat mej lite,
och letade upp nån sida som förklarade
att man var tvungen att skruva på en liten grej
under det lilla locket där man trycker när man spolar.
Sagt och gjort, vi fixade toaletten
och allt var jättebra
TILLS IGÅR,
då det blåa börjat blekna och jag skulle slänga i en ny "tablett".
Denna gången var jag jätteförsiktig,
skruvade på grunkan,
släppte ner tabletten,
skruvade fast grunkan igen.
Toaletten brusade lite,
men slutade när den fyllt på cisternen igen.
MEN nu till problemet,
på nåt jävla vänster har jag lyckats "byta plats" på knapparna,
så stor spolning är liten och vice versa.
Jag ger upp . . .
Om jag nån gång får för mej att utbilda mej till rörmokare,
eller va man nu är när man grejjar me toaletter,
så SNÄLLA, avråd mej vänligt men bestämt!!!
Nåja.
Nu ska jag snart klä på mej nån form av kläder och åka in till stan
Har bokat tid hos optikern. Behöver kolla upp min jävla syn igen
Som tur var så får jag synundersökningen gratis,
fick massa erbjudanden på posten nu när jag flyttade ner till Gbg
Man tackar, man tackar!!!
Sömn. Vad är det??
Krypande ångest innanför huden,
ett hjärta som får fnatt
och lungor som vägrar andas normalt.
Sov inte överdrivet många timmar inatt.
Eller, rättare sagt minuter,
"timmar" är väl till att överdriva . . .
Jag verkligen älskar mina sömnlösa nätter .
Idag ska jag bara ta det lugnt,
ikväll ska jag förhoppningsvis träffa min söta kompis Jenny.
Jag måste lära mej utmana ångesten och träffa folk.
Jag menar, Jenny är inte direkt farlig,
har känt henne nästan hela mitt liv,
men ÄNDÅ slår mitt hjärta dubbelslag
och andetagen stakar sej i halsen .
Micke ska iväg på poker ikväll,
och på fredag likaså.
Jag gillar inte ensamma kvällar.
Räcker ju att jag är ensam hela dagarna =(
Läste precis . . .
( Går för säkerhets skull inte ut med namnet,
vet inte om hon vill det . )
Men iaf. Hon vet nog att det är henne detta handlar om! =)
Hon är så fruktansvärt jävla duktig,
det hon lyckas med är otroligt!
Jag har nog faktiskt aldrig vart med om nån som klarar av att ta sej upp
såpass fort som hon gjort,
och sedan klarar av att stanna där.
Visst, spökena finns för henne oxå,
men hon är så jävla stark, rent ut sagt!!
Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mej lite,
vet dock inte vad jag ska skriva,
för orden fastnar nånstans mellan hjärnan och fingrarna
När jag läser det hon skriver,
så önskar jag så innerligt att det var jag själv som skrev,
att JAG kommit så långt.
Men, jag har inte gett upp hoppet ännu
nån dag så kanske . . .
DU är min idol.
. . .
Hittade en tävling på en tjej's blogg
och tänkte; är man inte med och tävlar kan man ju inte heller vinna nåt,
så jag ger det en chans
( Tjejen hade förövrigt en stilig blogg tycker jag! )
En mycket tankvärd reklamfilm . . .
För er som brinner för samma sak som jag;
Djurens rätt's blogg och systerbloggen Vegokoll
och självklart även Djurens Rätt's "vanliga" hemsida.
Om ni har varit uppmärksamma,
så har jag en bild/banner i menyn,
"Stoppa pälsfarmarna"
Genom att klicka på den så kan du skriva på en namninsamling.
Djur är varken kläder eller mat,
tillsammans kan vi göra skillnad!!
Bokrea
Tar en paus i bokreabotaniserandet på AdLibris bokrea.
Finns sååå mycket böcker jag vill ha!
Hade jag lagt ALLA böcker jag vill ha i kundvagnen,
så hade summan utan några som helst problem överskridit 3000.
Oberoende om det är rea eller inte . . .
Kom dock på mej själv att ÅTERIGEN
först av allt kolla böcker under kategorin "Mat och Dryck"
Men vad fan ska jag med kokböcker till?
Jag har ju redan dom som jag behöver,
men min "älskade" lilla sjukdom
tycker fortfarande väldigt mycket om att kolla i kokböcker.
Lixom äta bilderna, föreställa sej smaken i munnen osv.
Att jag aldrig blir kvitt det . . .
Jag tänker ju fan inte ens på att jag gör så längre,
det har blivit en del av min vardag på nåt sätt.
Kolla kokböcker och surfa recept på nätet.
Recept på maträtter jag vet att jag aldrig skulle få för mej att äta . . .
Igår kollade jag, för att ta ett exempel,
på recept på SEMLOR!
Jag skulle inte, över min döda kropp,
låta en semla passera min mun,
vidare ner till magen
(Och få lov att stanna där med såklart . . .)
Så VARFÖR kollar jag recept?!
Ibland blir jag bara så trött . . .
Kyckling
(Håller på att fixa Micke's matlådor för denna veckan)
Innan har jag haft svårast för att grejja med kött
(dvs rött kött, gris- och nötkött)
jag vet dock inte om det är pga ätstörningarna som jag tycker det är svårt
eller just det att jag inte gillar kött
(För dom som inte vet, så är jag vegetarian)
Jag vet iaf att jag ALLTID haft svårt att grejja med köttfärs.
När jag var liten och mamma stod och gjorde pannbiffar
så fick jag rysningar längs ryggraden.
Köttfärs ser äckligt ut, och det luktar äckligt!
Iofs, inget kött luktar enligt mej gott.
(Fast för gammal fläskfilé luktar desto värre,
viss av egen erfarenhet.
Mor min har en tendens att alltid köpa på sej för mkt mat,
och det har hänt ett antal gånger att när hon tänkt använda
tex fläskfilé till övriga familjens mat, men så har den hunnit bli dålig.
Fy fan för odören som sprider sej i hela huset då!!)
Nåja, tillbaka till kycklingen,
man blir alldeles klibbig om händerna när man tar i den,
framförallt när jag gör som nu,
skär en ficka i fileérna, knör in ädelost,
och sedan lindar baconbitar runtom,
det blir en jävla massa kycklingkontakt.
Jag är nog mer för banankontakt isf. (hahahahaha)
(ingen skrattar åt mina skämt, så jag får göra det själv)
Ne, bäst jag går och kollar till maten,
så den inte blir lika vääääälstekt som förra gången . . .
Magnus Betnér - Mannen, myten, legenden
Helt underbar föreställning igår!
Jisses va den killen levererar!
Jag har ta mej fan fortfarande ont i magen efter allt skrattande.
Han är galen. totalt fullständigt underbart galen!
Precis så som det ska vara
Läste på hans hemsida förut att det blir en extrainsatt föreställning,
i Gbg i mitten av maj.
Lite lätt sugen på att gå asså . . .
Tänkte föreslå för mamma att hon ska ta med mej och syrran dit.
Va säger du mamma? =)
( Jag VET att du smygläser min blogg . . .)
Och ja. Jag är nog lite lätt förälskad i honom! haha
Fotograf: Mats Bäcker
Snö, blod och tårar
och mina nakna fötter har frusit fast här,
här på marken, asfalten, vägen utanför din port
I alla fall finns jag fortfarande där i mina tankar,
jag har varit där ända sedan den dagen du stängde din dörr,
föralltid
Mina axlar är vita och sådär genomskinliga,
nästan som om jag vore död
Och mina fingrar,
som varsamt vidrör pianots vita och svarta tangenter,
har börjat bli blå,
man kan nästan se hur dom fryser sönder,
bit för bit
Jag spelar för dig, visst lyssnar du?
Visst hör du mitt hjärtas tysta rop
om kärlek, närhet, ömhet?
Säg att du lyssnar,
jag vet att du lyssnar, jag känner det
Jag vill i alla fall få hoppas och tro det
Låt mig tro, låt mig hoppas, låt mig finnas
Låt mig älska
Varför kan du inte bara visa mig att du vet att jag finns?
Att du känner min närhet,
att du älskar mig?
Kom ut och prata, sa jag
Jag sa;
Kom ut och säg att du älskar mig
snälla, älska mig nu
Snön bäddar in mig och jag ser inte längre mina ben
dom är omgivna av en isande dimma
Hjälp mig, någon, snälla hjälp mig upp
Jag blir levande begravd under det vita täcket
och jag förfryser del efter del av min utmärglade kropp
Fötterna smälter snart samman med isen,
jorden, snön, frosten, världen, universum
Allt
Varför kunde jag inte få smälta ihop med dig?
Kom ut och lyssna, sa jag
Jag sa;
Kom ut och lyssna på kärleken
kärleken som brinner, bara för dig
Men du kom aldrig ut,
du valde istället att stänga din dörr
Du valde att stänga dina öron för kärleken jag gav dig
genom mina ord, mina sånger, mina dikter
och du valde att stänga dina ögon för allt
det vackra jag ville visa dig
genom mina händer, mina läppar, min kropp
Jag vet att jag är en narr, som väntar och hoppas
och jag spelar fortfarande lika ihärdigt
trots att mina fingrar har börjat stelna
och naglarna flisat sönder sig,
ända ner till roten
Dom blöder
Rött blod färgar pianots tangenter ljust röda
Jag borde ha ont, jag vet
men mitt hjärta det smärtar mer
än någon fysisk smärta jag kan komma på
Det skär i mitt inre
Snälla, ge mig en minut, viskade jag
Jag viskade, med gråten i halsen,
Snälla, låt mig få visa dig
att jag älskar dig
Men du,
du fanns aldrig där
Aldrig
© Cecilia Carlsson
Gråter vid din sida
personer som förlorat sin själ till himlen,
blir vackra för ögats syn
När spegeln på väggen inte visar
vad verkligheten egentligen vill
Lilla flicka,
kommer du att leva i evighetens tider..?
”Åh lyckliga döda utan själar
dom får ruttna i trånga smala kistor
Dom får ruttna bort sitt fett
och bli smala för världens ögon”
När du lilla flicka
ser din bild i glaset
När du tittar fram bakom den röda väggen av rosor
kan du se dig själv
Eller ser du bara monstret inuti?
(Jag gråter vid din sida)
Om du lilla flicka,
någon gång höjer huvudet ditt
högt över väggen du byggt
Då du kan se vad den riktiga världen är
utan väggen du älskar så mycket
Då du kan se
vad som finns på riktigt
Älskade flicka bränn rosorna du planterat
(Röda rosor har taggar dom med)
När vackra världar blir till rök och till aska
när alla minuter, sekunder,
timmar och dagar försvinner i gråa moln av rök
Kan du leva i högar av aska
eller kan du resa dig från botten?
(Jag gråter vid din sida)
Kan du höra skrikande röster
bakom din vägg?
Människor som har kvar sin själ i livet
som ropar
som skriker
på dig, bara dig
Men, lilla flicka
kommer du att leva i evighetens tider..?
© Cecilia Carlsson
I väntan på att bli en ängel
Ser jag med mörka ögon ut
Över en kall, grå stad.
I väntan på att bli en ängel
Gråter jag salta tårar över
Alla barn som gömmer sig under sängar.
I väntan på att bli en ängel
Flätar jag samman människosjälarnas vävar
I dansande mönster i världen.
I väntan på att bli en ängel
Dansar jag med vilda skuggor
I skumt upplysta rum.
I väntan på att bli en ängel
Binder jag mina vingar
Av brustna människohjärtan.
I väntan på att bli en ängel
Tvår jag mina händer
I redan gråtna tårar
Innan vingarna äntligen
Är starka nog att
Lyfta mig från marken
Och bära mig bort
Ifrån helvetet på jorden
© Cecilia Carlsson
Från en avlägsen värld
varma andetag mot min kind
Din tveksamma nykterhet berusar min själ
och sätter gråa tankar i njutbar kaotisk brand
Från avlägsna samtal över spända ledningar tillbaka
tillbaka för att dela trygghet och erotisk närhet
Tillfällig fullkomlighet av forna drömmar
som får mitt leende att äntligen kännas äkta
Från alltför underbara dagar tillbaka i ruiner
dina bilder vandrar fortfarande runt
Saknadens demoner skär sig genom hud
och låter mig vandra på slak lina över desperata raviner
Från lycka till meningslöshet i explosiv känslovärld
avlägsen längtan till berörande händer
Rastlöst vilande väntande med salt vatten från tomma ögon
skriker jag ljudlöst:
Kom tillbaka och bär upp mig!
© Cecilia Carlsson
Syster, ooh syster
Jag hoppas att du orkar med allt i livet,
som sticker som rosens taggar.
Att du ska klara att falla och resa dig upp igen.
borsta av dammet från dina kläder,
hålla huvudet högt å gå din egen väg.
Men du ska veta att de gångerna du inte klarar det
så är jag där,
precis vid din sida och tar emot dig med öppna armar
när du faller,
För du vet väll att styrka inte är att INTE falla,
utan att orka resa sig upp igen?
Syster, ooh syster
Jag är rädd för att vinterns demon
ska flyga på dig med sin iskalla kyla
Rädd för att han ska sätta klorna i dig
slita ner dig på marken
och kedja fast dig i ett block av is
Tvinga över dig i hans kalla, kalla värld av sorg,
ta ifrån dig all livsglädje
Och för alltid släcka glansen i dina ögon
Rädd för att han ska göra de utan att jag hinner fram i tid.
....I tid för att med mina egna händer värma och tina isblocket.
Ta ut dej därifrån, bära dej över hans snötäcka vidder,
hem igen... till värmen...till livet...
Syster, ooh syster
Jag skulle vilja ge dig allting du någonsin drömt om,
...och allt det jag aldrig fick.
Jag vill plocka ner stjärnorna från himlen
och tända gnistan i dina ögon när du tappar den.
Jag vill vara den bron som leder dej över stormande vatten
och vara ljuset i tunneln när allt omkring dej är svart
Jag vill vara halmstrået för dej att gripa,
när de känns som om du ska drunkna i ditt eget hav av tårar
Syster, ooh syster
Dina tårar är mina tårar
och skrattet är mitt då du skrattar.
Jag är aldrig så lycklig
och felfri som när vi vandrar hand i hand
längs nattsläckta gator om nätterna,
Då vi är så lyckliga, som bara två systrar kan vara.
© Cecilia Carlsson
De första löven
Dom faller sakta, dansande, ner mot marken
För att sedan smälta in i gräset,
multna bort och bli till ingenting igen
Det är varmt där jag sitter inne i bussen,
men trots det så är kylan påträngande
En lampa blinkar oavbrutet
och det är nästan lika enerverade som den gamla mannen,
som förgäves försöker prata med busschauffören
Prata om hur ensamma nätterna har blivit sedan hans fru dog
och om hur meningslöst och tomt hans liv har blivit
Jag tänker på mitt ljusrosa överkast
och på min silverglittriga dagbok med rosa fluff,
den som ligger längst in i garderoben
bakom alla mina nötta Min Häst-tidningar
Det enda beviset som finns kvar
på att jag en gång var ett barn
Ett lyckligt sådant (det var i alla fall vad folk ville tro)
Jag tänker på mitt rum,
mitt rum med tonårsångesten fastklistrad i väggarna,
och panikskrik förevigat i min bandspelare
Jag tänker på Mina Vänner-boken,
den som jag fick i julklapp av mormor 1993
Där de flesta sidorna förblev tomma,
förutom de sidorna med påhittade vänner
bara för att göra mormor glad
Så att hon kunde få leva i tron
om att hennes barnbarn var lycklig och normal
Så som alla andra barn
Jag önskar att jag inte hade packat
med en sådan stor väska den här gången
Det får mig att känna mig ännu mindre,
meningslös och svag
Och mina axlar ömmar efter trycket av axelbanden
Genom en smutsig fönsterruta i bussen
ser det ut som om lekparken utanför skolan har krympt,
eller som om tiden har stannat på skolgården
För där lyser hagarna vita mot den svarta asfalten,
precis som det gjorde den dagen jag bestämde mig för att fly
Jag undrar om man fortfarande kan läsa
de sneda bokstäverna som jag ristade in
i skjulet bakom gungorna,
och om Johan någonsin upptäckte min kärleksförklaring
fast det är klart.
Han visste väl inte ens vem jag var?
Jag tror att tiden stannade där någonstans,
för fastän någon har tagit ner de
självlysande stjärnorna från mitt tak
och målat väggarna ljusblå istället för ljusrosa,
så känns det som om tonårsångesten
fortfarande är fastklistrad i väggarna
Medans det ljusrosa överkastet stramar över min säng,
och den silverglittriga dagboken med rosa fluff
har samlat på damm, bakom mina nötta Min Häst tidningar
som inte blivit lästa på flera år
Och medans alla de tomma sidorna
i Mina Vänner-boken har börjat blekna,
så finns det fortfarande en farmor
med hår som luktar av nybakta bullar,
en mormor som bakar knäck till jul
. . . och en flicka som ständigt försöker att le
© Cecilia Carlsson
Nyss hemkommen
Fy fan va det var kallt, både på bion och på spårvagnen hem!
Det första jag gjorde när jag kom hem va att sätta på vatten till buljong.
Så jävla gott! grönsaksbuljong med hackad lök i!
(Ja, jag vet, mina matvanor är lite skruvade . . .)
Men jag hoppas ni tycker om mej ändå! =)
Filmen var bra, lite långtråkig på vissa ställen,
men som helhet en väl sevärd film!
Man måste nog dock ha läst om den för att helt fatta vad den handlar om,
för det framgår inte så bra av själva filmen.
Eller så är det bara jag som är lite trögfattad,
som vanligt!
Nu ska jag sörpla i mej buljongen,
sen tvinga skrutt att värma mej i sängen!
♥
Bio ikväll
Gårkvällen va skitkul, jag gillar verkligen Göta's!
Man känner sej alltid välkommen när man kommer dit,
och dom som jobbar där känner igen en när man kommer
Sedan har dom väääärldens goaste Kalamata oliver där!
Mumms!
Igår beställde Micke in en Nacho-tallrik och en "Bar-tallrik" som dom kallar det,
oliver, färska och soltorkade tomater, pepperonis, ölkorv och fetaost.
Jag paxade oliverna och tomaterna!
Peperonisarna fick Micke knapra i sej, och korven.
Det är inte min grejj riktigt!
På vägen hem hittade vi en jättesöt cykel,
den var liten och röd, och såg lixom gammaldags ut på nåt sätt.
Jag tyckte vi skulle ta me den hem för den såg så ensam ut,
men Micke tyckte inte alls det.
På nåt sätt så försökte jag cykla på den oxå,
slutade med att jag ramlade rakt på rumpan. haha
Och Micke bara skrattade . . .
ville blogga om det direkt inatt när vi kom hem,
när jag hade allt i färskt minne,
men Micke drog ur sladden till datorn,
tur var väl det, för jag tror inte jag hade skrivit så mkt vettigt . . .
Idag har jag vart seg, men rastlös,
fruktansvärt sugen på sushi
och haft en helvetes mensvärk. =(
Nu är det dock bättre,
hoppas det inte sätter igång under bion,
för de flesta tjejer vet ju att det inte är så skönt att behöva
sitta still när det gör som ondast . . .
Nä, nu får jag sluta och försöka få på Micke kläder!
Vagnen går 17.51.
Klockan är nu 17.41
Skynda dej Micke!!!
Kallt . . .
Blåser som jag vet inte vad,
höll på att frysa tänderna av mej när jag gick till Micke's jobb förut.
Var på biblioteket (älskar bibliotek) och lämnade tillbaka en bok innan jag gick till Micke,
och lånade två nya, en om hur man skapar en bra kontakt med sin hund,
och hur man bibehåller den på bästa sätt,
och en bok om massage, tänkte låta Micke vara försökskanin,
vilket han nog inte har nåt emot. haha
Hundboken lånade jag mest för att det fanns bra tips på lite övningar i den,
och så behöver Kira bli bättre på kontakt när hon är ute bland folk,
hon vill gärna brusa upp sej och "få bull deg i öronen" och vägra lyssna . . .
Hämtade även Micke's Alla ♥ dag's present!
Åh jag vill att det ska vara söndag NU, så jag kan ge han paketet,
som jag för övrigt fick slå in i aluminiumfolie,
för vi hade inget presentpapper hemma.
Jag älskar att ge bort paket!
Det är så kul att göra folk glada,
hade jag haft bättre ekonomi hade jag gett paket
till vänner och familj hela tiden!
Har även fixat mina naglar lite idag.
Jag hatar att dom är så korta dock,
dom flesta "ramlade" av när vi grejjade i hallen,
inte lätt att riva tapeter med långa naglar . . .
Sen så gillar inte mina naglar kylan som är nu,
dom är sköra i vanliga fall, nu vågar jag knappt blåsa på dom,
av rädsla för att som ska gå sönder . . .
Här kommer en liten bild på dagens färger!
Sen ikväll ska vi förmodligen till Göta's igen,
var flera veckor sen sist nu!
Saknar "min" charmiga bartender/servitör Serdar.
Supergo kille!! =)
Hoppas ni som läser detta får en trevlig helg,
och ni som har pojkvän/flickvän,
hoppas ni får en underbar alla ♥ dag!!
(Och för er som inte har nån pojkvän/flickvän,
så kan jag ju trösta med att alla ♥ dag mest är komersiellt trams . . .)
Nu har vi badat!
men hon tyckte tydligen att jag behövde mej ett bad oxå . . .
Så nu sitter vi här, typ lika genomvåta båda två. =)
Min bäbis är lite rolig när man badar henne,
först är hon inte helt enkel att få i badkaret,
sedan ska hon streta emot när man ska lyfta ur henne med . . .
Ambivalenta hund .
Och under tiden man badar henne så tycker hon det är superkul att skaka av sej vatten,
så att lilla matte blir jätteblöt.
Sedan så ser hon så fruktansvärt olycklig ut att jag nästan får hjärtsnörp!
Svansen hänger mellan benen, hållningen är allmänt taskig
och hon får "Tyck synd om mej"-rynkan mellan ögonen,
och hon slutar ju inte se olycklig ut förän hon är helt torr igen
Se bild nedan . . . är inte det olyckligheten personifierad(hundifierad)?
Jag tycker hon ser ut som en förstorad råtta just nu,
luktar som en gör hon med för den delen.
Våt hund är ingen angenäm doft direkt . . .
En förvirrad flickas tankar
ibland ville hon springa så långt
att marken inte hann med
Hon ville flyga,
fly bort ifrån allt
Men ibland ville hon falla
falla hårt
falla långt, lång, långt
falla länge
Hon satt instängd på sitt rum hela dagarna
hela nätterna
Målade krossade andetag på huden,
ångestkartor kallade hon det
Hon fingrade i halsen,
letade efter en ångest hon trodde fanns där
En ångest som sedan placerades i påsar
för att sedan förpassas bort
långt långt bort
Där ingen mamma letar . . .
Ångest är blod
och blod är ensamhet,
uppgivenhet, frihet
Hon tappade orken för allt socialt liv
och gömde sig bakom trötta ögon och undanflykter
"Jag är så otroligt mätt ifrån frukosten" och
"Låt-mej-bara-vara-jag-vill-bara-dö"
Andras blickar förföljde henne oroligt,
sökte efter vetskap
Eller en bekräftande blick
på att hon fortfarande levde,
nånstans där inne ibland allt kaos
Bland alla splittrade drömmar
om framtiden
Men hennes skratt och hennes leende läppar
fick alltid deras oro att stillas
Hon gömde maten i tröjärmen,
för att lura folk att hon faktiskt åt,
ja, hon mådde faktiskt bra
Hon tänkte att
"Ni kan få mig om ni vill ha mig"
men när de räckte fram sina händer
så backade hon undan
Hon tog deras kärlek som ett hån,
ett hårt slag som svider som salt i såren
för inte kunde väl någon älska henne?
...på riktigt
Full av rivsår inuti och utanpå,
med ett trasigt hjärta i sin hand
Vis av vetskapen om att allt annat
försvinner långsamt
när man slutar andas försiktigt,
när man andas i panik
Man blir så mycket mera levande,
när allt annat slutar existera
"Världen blir din om du vill ha den" sa du,
men alla ord stannade ivägen när hon grävde ner alla
rakblad under ljuset och
slutade smeka sin hals blodig för att
inte glömma hur man andas
Nu finns ingenting förutom
tomhet tomhet
tomhet
Lögner som alla går på
men som lägger sig som stenar i hennes vintervilsna ögon
Hennes fotsteg är tunga mot den hårda marken
och den tankelösa existensen
har förlängesedan suddats ut och blivit till
Luft
© Cecilia Carlsson
I efterhand
kan jag se tillbaka
och undra,
hur jag kunde låta det gå så långt
Varför jag inte stannade i tid,
varför sprang jag vidare på en väg utan slut?
Såhär i efterhand,
när smekmånadsfasen
föralltid är ett minne blott
och den styrka jag trodde jag hade;
försvunnen likt en vind
Med minnen som virvlar runt,
som löv i en orkan
Men tankar som irrar runt,
som en vilsen i en labyrint
Och med känslor som bränner
likt eldar i mitt hjärta
© Cecilia Carlsson
Du är . . .
Du är ljuset i tunneln
som ska leda mej rätt
Du är famnen som tröstar
när allt har gått snett
Du är läpparna mot min hud
som stillar all min smärta
Du är den jag alltid kommer älska
av hela mitt hjärta
© Cecilia Carlsson
Sjukt jävla besviken . . .
Idag är det prick tre veckor sedan jag var där,
hon lovade att hon skulle se till att jag får en tid hos läkaren snarast,
och att dom skulle skicka en kallelse på post,
för hon vet hur jag är med telefoner . . .
Veckorna gick, jag fick inget jävla brev,
så i fredags ringde jag henne,
men gick det att få tag på henne?
Nej . . .
Talade dock in ett (något förvirrat) meddelande på hennes svarare,
bad henne ringa upp mej snarast,
fick förklarat att jag inte alls mådde bra . . .
I måndags gjorde jag ett nytt försök, samma resultat igen.
Ringde till receptionen och framförde mitt ärende.
Receptionstanten sa att hon skulle säga till A. direkt,
vilket jag är rätt säker på att hon gjorde,
för receptionstanten är typ den enda som har koll på saker där ute.
När A inte ringde upp under måndagen så pratade jag med min mor,
och hon sa att hon skulle försöka ringa,
för hon vet hur jävla sjukt förbannat svårt jag tycker det är.
Så idag morse ringde hon mej för att säga att hon hade fixat tid hos läkaren,
som verkade helt ovetande om att jag ville träffa honom.
Så tydligen har inte A. pratat med honom överhuvudtaget,
trots åtskilliga påtryckningar.
Så jag är lite lätt less på allt just nu,
tycker det är FAN rent ut sagt att min mamma ska behöva hjälpa till
för att jag ska få en jävla läkartid som min psykolog lovade att HON skulle fixa.
Sedan sa hon även att hon skulle ta upp mitt ärende på måndagsmötet
(för tre veckor sedan)
för att komma fram till nåt bra ställe här i Gbg där jag kan få bättre vård,
så jag undrar nu om hon fick gjort det . . .
______________________________________
Nåja. Nog med gnäll för stunden . . .
Håller på me tvätt idag med,
täcken och kuddar.
Så det är vad jag ska göra idag.
Det och kramas med min älskling,
som jag igår råkade trolla bort nosen på . . .
Sushi!!
Han sa att Pierre, hans chef,
ville att han skulle komma bort till kontoret när han jobbat klart
så han skulle bli lite sen.
Det köper jag ju med hull och hår såklart . . .
Men så kommer min pojkvän hem och har vart och köpt Sushi!
Såååå gott!
Dock gillade inte Micke rullarna idag,
han är lite petig med sjögräset,
och tyckte tydligen det smakade dy . . .
Nåväl, jag klagade inte, för jag fick hans rullar =)
Han hade tillochmed köpt en extra låda med insideout's
Så jag har kvällsmat till ikväll oxå =)
Det bästa i mitt liv . . .
Tänk att något som ändå är så litet,
kan skänka så mycket kärlek!
Igår blev jag dock en aaaaning irriterad på henne.
Hon fixade kvällsmat själv . . .
Dvs. Hon puttade av locket på mat-tunnan och började käka . . .
Hon hann äta en hel del innan jag kom på henne,
det brötade en del från köket, men hon är rätt brötig av sej i vanliga fall oxå,
men när det inte slutade fick jag ju kolla upp va fasiken hunden höll på med!
Så när jag kom ut i köket står hon me hela huvvet ner i tunnan
och gluffsar i sej för glatta livet . . .
Dumma hund . . .
Tvättstugan
Skönt att ha nåt att göra iaf . . .
(Vet att om min kära pojkvän läser detta,
så kommer han säga
"Men det finns massa att göra i lägenheten",
Men tvätten är lixom lagom för mej att göra,
lägenheten är övermäktig och jag vill bara lägga mej ner och gråta
varje gång jag passerar hallen,
som är det rummet som är mest kvar att göra på...)
Igår lagade jag mat till skrutt,
baconlindade fläskfileér och ädelostfyllda kycklingbröstfileér,
även dom baconlindade.
Min kära skrutt har en förkärlek till bacon tror jag . . .
Fick tagit lite foton på det, men lägger bara upp bilderna på kycklingen,
för jag tycker inte fläskfileérna blev så fotogeniska . . .
Bara grisiga (haha) och hästkuk-liknande . . .
Här nedan kommer en bild på min fantastiskt fantasirika uppläggning
Kycklingfilé a´la Geting
Micke beundrar inte min fantasi riktigt lika mycket som jag,
alla ser väl att det är en geting??
För er som inte gör det;
Brie-ostbitarna = vingar
Kycklingfileén = kroppen (självklart)
Paprikabiten till vänster = gadden
Salladen under = en blomma
Sedan, om man kollar lite noga, så har han ett öga (granatäpplefrö)
och en antenn (riven morots bit + granatäpplefö)
Vad salsan uppe till höger får gestalta vet jag inte,
vad tycker ni?
Borderline
för att förstå lite bättre vad det är för monster han är ihop med.
För om han vill leva ett liv ihop med mej,
så är det ju bra att han börjar lära känna dom andra delarna med...
Det uppstod en del frågor som jag besvarade så gott jag kunde,
hoppas det kan ha gett honom något iaf...
Han kom efter ett tag in på en sida med en massa tester,
en hel del intressanta sådana.
Kom fram till att jag inte är paranoid,
men har PMS, borderline, panikångest depression, dålig självkänsla,
att jag och Micke inte har en osunt förhållande,
men att mitt förra var osunt så det skrek om det,
och slutligen att mitt barn (Kira) har ADHD/damp...
What´s new, lixom?? Haha
Gå in och testa er, det var rätt intressant.
Glöm dock inte av att dessa tester inte är 100% pålitliga.
Jävlar-anamma....
avlutar här med att publicera en dikt som jag skrev när jag var inlagd.
Jag önskar jag kunde hitta tillbaka till den orken, gnistan, viljan
jävlar-anamma....
Jag ska lära mej att älska igen
Jag ska lära mej leva livet, min vän
Som en våreld skall jag brinna
och min väg tillbaka till livet skall jag finna
Det kommer bli tufft, det kommer bli svårt
och jag kommer att falla och slå mej så hårt
Men vägen skall jag vandra med små små kliv,
den vägen som skall leda tillbaka till mitt liv.
Jag skall vara stark och jag skall vinna,
för jag vet att lyckan, den finns att finna
Och där i slutet av min långa stig
skall jag utkämpa, och vinna, mitt sista krig
Jag skall vara stark och jag kommer att vinna
Fast jag vet att många tårar kommer att rinna
Men inget ska få släcka min nytändna glöd
Så nu packar jag mina väskor,
vägrar vara en levande död
© Cecilia Carlsson
I mina ådror bor det ett hat
och i min hjärna bor ett monster
Hur mycket jag än försöker få henne att försvinna,
så låter hon mej aldrig någonsin vinna
Varje dag fyller hon min mage till bristningsgränsen,
med sitt oändliga, eviga, jävla tjat
"Jag är den enda föda du behöver"
viskar hon hest i mitt öra.
Och vad annat kan jag göra,
än att vackert lyssna och lyda?
För monstret i min hjärna,
binder mej med osynliga vajrar
Du kan inte se dom,
jag kan inte se dom
Men jag känner dom
hela tiden
Men ingen förstår, ingen ser
att det bara är mitt glada yttre som ler
Om någon bara kunde stanna upp ett tag,
och inse, att det ni tror är jag,
inte alls i själva verket är jag.
Men vem är jag?
Vem är jag egentligen?
Är jag "Hon den där med trasiga armar"?
Eller kanske "Hon som vägrar äta,
och stoppar fingrarna i halsen"?
Eller är jag kanske helt enkelt
"Hon den där,
hon den där som ingen ser .
hon som inte orkar mer"?
© Cecilia Carlsson
Fru vinter
hennes aura skimrar av små små kristaller
Jag kan se ljuset speglas i kristallerna av is
som är spridda över hela hennes klädnad
Känner hur hon låter dom sakta falla mot min kind,
känner hur dom smälter och blandas med tårarna
som sakta börjar rinna längs med min kind.
Känner hur Fru Vinters isande kyla mjukt vill
omfamna mig med sin glittrande snö
När den faller ned mot mina nu isblå ögon
ser jag för ovanlighetens skull en ljusglimt i livet
Tänk att något som snö,
som egentligen är ingenting
kan sprida ett sånt bländande ljus.
Kan då även jag,
som är "Ingenting" personifierat,
någon gång få lysa med en sådan kraft?
© Cecilia Carlsson
Supertrött
Sov inge vidare inatt,
mycket tankar och maskar av ångest som kröp runt i kroppen.
Och rätt som det var fick mitt hjärta fnatt och slog så hårt och fort
att jag nästan trodde det skulle hoppa ur bröstet...
Det är läskigt när hjärtat får fnatt sådär,
jag tror nog att det bara är ångest som spökar,
men eftersom jag vid flera tillfällen blivit inlagd för att mitt hjärta
vart på väg att stanna, så är det inte utan att man oroar sig lite.
Det är inge vidare rockigt att ligga kopplad till en maskin
som piper i takt med ens egna hjärtslag...
Kanske borde gå till läkaren och kolla upp mina värden?
Jag borde egentligen gjort det redan, men det blir lixom inte.
Jag drar mej för det, för jag är rädd för vad proverna kommer att visa.
Tänk om dom är så kassa som för ett par år sedan när jag akut
blev inlagd. Först på psyk och sen på hjärtintensiven.
Jag minns dock inte så jättemycket av det, mer än att mamma sov hos mej.
Jag vill nog aldrig tillbaka till det stadiet, fastän jag flera gånger per dag tänker
"Det var bättre då, för då kunde man ta på det sjuka"
Som det är nu så ser jag ut att må relativt bra,
jag har en normal vikt
Och heller inga trasiga armar.
Nu är det bara psyket som är fel,
och det är dessvärre mer fel än på länge...
Men kan man se det?
Nej, för jag har lärt mej att med en glad mask utåt,
så slipper man frågor, jobbiga frågor.
Men man får heller inte den hjälpen man är i så fruktansvärt stort behov av.
Jag är trött på att vara sjuk,
men jag hittar inte orken att helt och hållet ta mej ur skiten.
Vart hittar man den?
Finns den ens?
Snälla, ge mej karta och kompass,
eller stanna jorden, för jag vill gå av...
Melissa Horn - Lät du henne komma närmre
Gratis bildredigeringsprogram
en hel del matnyttiga blogg-tips och dylikt,
och även tips om en gratis bildredigerare som man kan ladda ner.
Satt och lekte en stund, men orkade inte anstränga mej nåt nämvärt,
fick iaf fixat till en bild lite =)
Mitt psyke börjar äntligen stabiliseras lite.
Efter en shot Theralen...
Däckade iprincip direkt efter det och vaknade efter ett par timmar
med en sprängande huvudvärk.
Det är medaljens baksida, om man kan säga så.
Man slipper "lida" för ett tag, sen får man lida på andra sätt...
Nåja.
Nu har SuperBowl börjat,
så jag hör tillochfrån sammstämmiga "oh no" "YES!" "Bastards!"
ifrån vardagsrummet...
Pojkar pojkar, att dom aldrig inser att det är en LEK,
och inte blodigt allvar! haha
Love <3
SuperBowl-kväll
Micke och Alfredo håller för fullt på att laga mat.
Nachos med hemmagjord salsa och ost på burk (?)
(Se bild)
Tydligen ska det vara en höjdare, Alfredos min talar ju för det...
Jag vete katten om jag litar på hans omdöme. :P
Jag är inte allt för förtjust i att ha folk här hemma,
hela dagen i princip, Alfredo kom vid 11.
Och själva SuperBowl börjar kl 24....
Det kryper i hela min kropp
och jag är supergrinig...
Jag skulle åkt hem till Orust som jag tänkte lite smått.
Jag visste att jag skulle må såhär.
Det finns lixom ingenstans jag kan gå undan och få andas lite.
Jag känner hela tiden hur paniken ligger precis under ytan.
Men jag vill ju inte direkt skämma ut Micke genom att låta den komma ut.
Jag vet dock inte hur länge jag klarar hålla den.
Jag hatar att det är såhär...
Snälla, kom och ta mej härifrån?!??!
Dagens...
Bara för att jag har tråkigt...
Hur bor du: I lägenhet tillsammans med skrutt och Kira
Brukar du komma i tid: Oftast
Hur lång är du: 168cm
Kan du laga mat: Absolut, är väl dock sämre på att äta maten...
Vad jobbar du med/pluggar du: Sjukskriven
Vad har du på dig just nu: En tunika.
Har du någon fobi: Massor. Spindlar bland annat
Hade du en bra kväll igår: Jadå =)
Vilket är ditt senaste inköp: Hmm.. Oliver?
Din favoritdryck på morgonen: Pepsi Max
Var fick du dina senaste pengar ifrån: Micke när han köpte cider till mej
Har du sovit i din egen säng inatt: Ja
Vad hade du sönder senast: Toaletten? Råkade pilla sönder den för ett litet tag sen
Vem snackade du med senast: Ingen aning!
Varm favoritdricka: Chai-Latte
Favoritdricka när du är riktigt törstig: Pepsi MAX
Alkoholhaltig favoritdricka: Cider eller vitt vin
När gjorde du senast något riktigt dumt: Jadu, gör dumma saker lite då och då
Saknar du någon just nu: Ja.
Vad ska man göra för att få dig irriterad: Vara arrogant i allmänhet
Någon jag stör mig på: Ingen nämnd, ingen klämd
Intressen: Kira, skriva, kramas, vänner
Senaste person du kramade: Bortsett från Micke; Myran
Senaste person du ringde: Min psykolog
Senaste person som ringde dig: Troligen mamma. haha
Vad drack du senast: Egenbubblad hallonsoda
Vill du ha barn: Ja!
Längtar du till din nästa födelsedag: Ne
Har rakat dina ben någon gång: Har påven rolig mössa?
Är du sugen på något nu: SUSHI!!
Hur många koppar kaffe dricker du en vanlig dag: Inga
Använder du hudkräm: Massor!
Attraheras du av män med skägg: Skägget har ingen större betydelse
Micro-pop eller poppa själv: Äter inte sånt
Brukar du baka: Ibland
Röstade du i det senaste valet: Japp
Är du nöjd med ditt liv som det är nu: Vissa delar; Ja . Men i allmänthet; Nej
Vilken låt lyssnade du senast på: Kent - En timme en minut
Har någon annan sovit i din säng inatt: Micke?
Vad tycker du är äckligt: Massor!! Diskvatten, smuts, svettiga strumpor
Har du pengar på mobilen: Ja, det räcker nog iaf till nån spårvagnsbiljett till!
Sådär, nu har jag förgyllt eran dag med lite onödigt "Ceca-Vetande"
Love <3
När alla tillslut trodde man var fri
att man var fri tillslut,
griper hon tag som en järnklo om ditt hjärta
och påminner dej:
Att hon alltid finns kvar därinne,
du kan inte göra dej av med henne
hon äger dej, hon äger ditt liv
Där långt inne i ditt inre
Sitter hon och styr och bestämmer varenda steg du tar,
varenda lilla tanke du tänker
och varenda sak som du gör.
Hon är som en spegel,
hon vänder på dina tankar,
så dom blir precis tvärtemot vad du planerat.
Och varje gång du försöker spjärna emot,
göra som du egentligen vill
bestraffar hon dig.
Hårt
Hon äter upp dig sakta
inifrån och ut
Tillslut ger man upp
Man stannar
Man orkar inte springa ifrån henne något mer
Man låter henne vinna,
och låter henne sakta, sakta
dra en ner i djupet igen
Begraver en i ett täcke av ångest
och kedjar fast en med kedjor av panik .
Välkommen till mitt liv
© Cecilia Carlsson
Jag har musik på min blogg!!
Hoppas jag.. Jag har iaf det när jag går in på den.
Man får dock gå ner till "I-poden" och trycka på play,
det känns mest snällt så,
så jag inte skrämmer livet ur nån stackare genom att ha autoplay på musiken!
Har hittat en för jävla bra sida, där det finns mängder med bloggdesign-tips!
Nu ska jag dock överge bloggen för ett litet tag och gå och kramas me min kära.
Har känner sej nog lite försummad....
Love <3
Godmorgon sötnosar!
Menmen. Det är väl så det ska vara nuförtiden...
Efter att jag gett upp bloggdesignandet igår ställde jag mej och gjorde rödbetssoppa.
Sååå fruktansvärt gott! Och enkelt!
Man bara tar en hög rödbetor och lite potatisar, lök, vitlök och de kryddor man vill ha + buljongtärningar
Sedan kokar man upp det, låter det koka ett bra jävla tag, rödbetorna är hårda grejjer dom!
Ett bra tips är att skära rödbetorna i mycket mindre bitar än potatisarna,
det blir väldigt geggigt annars...
Sedan när man tycker det kokat klart, efter sisådär nån halvtimma kanske,
så häller man av buljongen i nån bytta,
och mixar ihop det som är i kastrullen med stavmixer.
Man väljer själv hur finmosat man vill ha det.
Sedan i med buljongen, koka upp, späda ut med mjölk
FÄRDIGT!
Skitlätt va?!
Till servering rekommenderar jag att man har ägghalvor i,
dels så är det gott, sedan så är det inte så jädra mkt protein i bara soppan.
Sen att jag är sämst på att förklara saker är väl en annan femma.
Och fråga mej inte efter ett recept tack.
Sånt har jag ingen koll på. haha
Idag blir det nog bara en lugn dag, är lite trött efter den relativt sömnlösa natten...
Vad ska ni göra idag?
Love <3
Bloggdesign...
Fick iaf fixat till liiiite grann...
Vågade inte pilla mer, antingen hade datorn åkt i golvet i ett vredesutbrott,
eller så hade jag brytit ihop... haha
Är nån där ute bra på att fixa bloggar?
Love <3
Hur kan man tappa orken att andas?
Jag förstår inte hur jag så fort kan gå ifrån att vara relativt glad,
till det där läget då man har en stor klump i halsen och helst bara vill gråta.
Hela denna dagen har jag gått med ångesten precis lurande i ögonvrån,
jag har fått tänka noga på vad jag gör, eller inte gör,
för att den inte ska komma för mycket i mitt synfält.
Jag förstår inte hur det kan vara så fruktansvärt svårt att andas ibland,
att orka andas. Det borde ju egentligen vara självklart att man ska orka.
Men jag får hela tiden påminna mej själv att andas.
Ni som läser detta som vet vad ångest är,
känner säkert igen er i mycket av det jag skriver,
och kommer att skriva här på min blogg...
För mycket av Ceca är just ångest, dessvärre.
Ångest, uppgivethet, ensamhet.
Nej. Nu borde jag sluta skriva, annars så mår jag bara sämre,
och risken är att dom änglar som läser min blogg "smittas"...
Och det vill jag inte...
Love <3
I väntan på...
tänkte jag skriva lite granna här ^_^
Jag hatar att det inte finns nåt torkRUM i tvättstugan, utan bara ett torkskåp.
Dels så torkar det inte alls bra i det jädra skåpet,
sen så har min kära pojkvän så jävla stora tröjor att dom knappt får plats.
Kan lixom inte hänga två av hans på samma ribba,
utan får pussla ihop med mina tröjor/tunikor
som som tur är är en aning mindre...
Men eftersom Micke äter tröjor, eller ja, inte äter bokstavligt talat,
men på nåt sätt lyckas han använda väldigt många tröjor på en vecka,
så blir det alltid fullt som fan, och då torkar det verkligen inte bra
och så ramlar tröjorna ner från ribborna,
så man får gå ner ofta för att kolla så tröjfanskapen hänger där de ska.
Nåväl, tvättstugan är inte BARA dålig, det finns faktiskt ett minibibliotek där nere!
Man kan låna, byta eller bara ställa böcker som man tröttnat på där.
Skitbra!!! =)
Och det måste vara nån mer än jag som läser väldigt mycket
för det är förvånadsvärt bra ombytning på böckerna!
Det gillar vi.
Nu ska jag gå ner och se om kläderna är torra!
Byyyye
Nystart
Nu har jag fått igång min blogg igen, efter många om och men...
Man kan inte alltid hjälpa att man är lite lätt förvirrad
och totalt glömmer bort att man redan har en blogg...
Nåväl. Nu ska jag iaf försöka uppdatera här så ofta som möjligt,
det är ju inte direkt så att jag gör så mycket annat vettigt på dagarna direkt...
Igår lyckades jag trotsa ångesten och gå till Sticky Fingers för att se när Scarecrow Nation spelade.
Spårvagnsresan in till stan kändes som flera timmar lång,
och jag hörde mina hjärtslag slå fortare och fortare.
Men jag klarade av det.
Väl inne i stan mötte jag upp min kära vän Myran och Bulten.
Då skingrades det mesta av ångesten, Myran har den effekten på mej...
Sedan bar det av till Sticky Fingers.
Hade en supertrevlig kväll, träffade lite nya, goa människor.
Idag är jag trött, men jag vaknade ändå med ett leende på läpparna.
Poängställning 1-0 till Ceca